omplaceringshund

 

Scazzi har varit hos sin nya familj sedan slutet av augusti och vi åker iväg för att hälsa på och höra hur allt har gått.

 

Husse och Scazzi hämtar upp mig och min medföljande egna seniorhund vid pendeltågsstationen för en biltur till ett av deras promenadstråk.

 

Så fort Scazzi kommer ur bilen så kommer han glatt och nyfiket fram och hälsar och min medföljande tik får givetvis det största intresset.

 

 

Vi går en bit och släpper sen hundarna lösa. Scazzi bjuder genast upp med en tydlig lekinvit, och min hund svarar artigt. Men sen sätter Scazzi iväg, och med vilken fart! Min egen senior gör ett tappert försök att hänga med, men inser sin begränsning och står sen lite förvånat och tittar på Scazzis framfart.

 

Och det gör jag med. Vilken energi!  Scazzi far fram som ett yrväder, det riktigt svischar om honom.  Det finns inte en möjlighet att gissa att han faktiskt fyllt 11 år.  Tyvärr så laddade batteriet i min kamera snabbt ur i vinterkylan så de bilderna blev aldrig tagna.

 

 

Scazzi busar omkring och kollar omgivningarna men kommer genast på husses lågmälda inkallning. Efter en rejäl promenad åker vi till Scazzis nya hem och en väntande lunch som matte gjort i ordning. Scazzis anpassning har gått väldigt bra, han är hemma.

 

Att det finns en ömsesidig tillit och kärlek mellan Scazzi och hans nya familj är uppenbart. Både matte och husse är fyllda av omsorg om hunden. Husse stannade t.ex. hemma från en nyårskonsert, biljetterna var redan inköpta, men husse ville inte lämna Scazzi ensam med eventuella nyårsraketer och smällare i omgivningen.

 

Scazzi har fått rutiner med långa okopplade promenader. Husse smörjer in tassarna varje kväll och matte ger Scazzi massage. Massagen är något Scazzi själv propsar på, han buffar in sig mellan mattes knän och vill ha sin massagestund varje kväll. Husse säger att Scazzi nog är den roligaste hund familjen haft.

 

Scazzi har också adopterat familjens katt med hull och hår. Han ser sig som ”storebror”, och ibland påkallar han uppmärksamhet när han anser att kattens behov inte uppmärksammas fort nog. Katten har heller inget emot Scazzi, men fräser ifrån ibland när Scazzis bus och ömhetsbetygelser blir alltför närgångna.

 

Scazzi har fått ett varmt och kärleksfullt hem med gedigna hundmänniskor som möter hans behov och vi lämnar familjen med glädje inombords och säger ”hejdå” till en glad, tillitsfull och tillgiven hund.

 

Text & bild: Ewa Thomasson