Hittehund´s Wilma hälsar från vintrigt Frankrike
Text: Christine Leijd
När min förra fosterhund Wilma skulle flytta blev det långt. Och bra. Vi väntade länge på det hem som var värt henne, där hon skulle få det hon redan hade, och lite till. Att familjen bodde i Frankrike var inte ett bekymmer, eftersom de stannade i Sverige flera veckor efter att ha lämnat torpet. Wilma och jag satt och lyssnade på hennes blivandes matte vackra pianospel och kunde zooma in hennes nya adress bland de franska vingårdarna. Wilma skulle bli musikterapihund, och sprida vidare all den kärlek och tid världen hade gett henne.
Jag blir så glad åt att se bilder ifrån ett vintrigt St. Bauzely.... Lilla Wilma skulle inte ha släppts iväg utom räckvidden för hembesök ifall man inte varit så trygg med hennes nya kärleksfulla och omtänksamma familj.
Matte Minea hälsar:
Latest pictures from St. Bauzely in the snow, made at Monday the 8.th of March.
Wilma loves the snow!
And she is rather tired in the evening, sleeping in my bed, as usual. We share the bed, she lays near my feet. And in the mornings she crawls up to me and lays in my arm or warms my back. Nicos sleeps on his blankets on the ground, in front of the bed.
But in the mornings, he comes up and lays in my arm for about 15 minutes. Then Wilma goes back to my feet in the bed.
The same ritual every morning. Wilma knows it. After first complaints, "This is my place up in the bed every morning" she has accepted. Nicos is the "patron", he has got older rights. And everyone has is fine.
Bengt (husband) has learned to live with that......
Kommentarer
Trackback
