omplaceringshund

Efter att ha talats vid per telefon om Cassis träffas vi tre dagar senare.

Nytagna bilder tas och vi videofilmar Cassis väldigt mycket i just hundmöten som är det stora bekymret. Cassis har bra grunder i olika lydnadsmoment och det är märkbart att matte har lagt ned mycket tid på sin hund.

Några dagar senare presenteras Cassis på vår websida med ett flertal nytagna bilder, beskrivning och video. Cassis har en befintlig försäkring i Agria som kan tas över av en ny ägare och hon har gjort en seniorhundskoll. Hon är frisk, men har höftledsfel, C och D, som en ny ägare behöver ta hänsyn till.

Sedan går det några veckor. Intresset för Cassis är som det ofta är för seniorschäfrar, ganska ljumt. Vi försöker att sprida informationen genom så många kanaler som möjligt, däribland genom mail och pm till sammanlagt 1300 personer, och ber dem sprida ordet vidare.

I början på juni kommer det upp ett bra förslag. Patrick som har lång hunderfarenhet och som själv i yngre år varit ordförande i en djurskyddsförening som omplacerat hundar är intresserad av Cassis. I hushållet finns en hundvan son i 12-årsåldern. Vi gör ett hembesök hos Patrick, som bor i Skåne för att få mer kött på benen. Efter hembesöket får han tala direkt med Cassis matte, och hon vill se själv hur Cassis kommer att få det, och åker ned med sin pappa hem till Patrick.

Allt går bra, de första timmarna, men sedan markerar Cassis mot Patricks son. Patrick med son var ändå intresserade av Cassis, men matte och hennes föräldrar valde att ta med sig Cassis hem tillbaka till Stockholm. De kände sig osäkra över att lämna över ansvaret för Cassis då de tog utfallet allvarligare än Patrick. (Patrick blev sedermera fosterhem åt en annan hund)

Matte behöver börja sitt arbete, och Cassis får därför bo hos mattes föräldrar under tiden vi ska hitta en annan familj.

26 juni får vi kontakt med Marianne. Det har gått drygt en månad sedan vi träffade Cassis, och det var snudd på att hoppet började att slockna. Marianne bor ensam i ett stort hus med en stor inhägnad trädgård. Vi har varit i kontakt med Marianne förut, då hon gjort förfrågan om en annan hund vid ett tidigare tillfälle. Sedan dess besöker hon vår hemsida. Nu hade hennes schäfer Adina hastigt gått bort. Marianne är nybliven pigg pensionär med vuxna nu utflugna döttrar och det gigantiska huset ekar tomt sedan Adina försvann.

Vi växlar några mail och 2 juli får vi tillbaka vår intresseanmälan ifylld. Den 5 juli åker jag dit på besök och vi talar igenom omplaceringen väldigt noga. Marianne har egna frågor kring adoptionsprocessen. Eftersom situationen för Cassis är angelägen och rätt akut får hon snabbt kontakt med Cassis matte.

Redan efter en vecka kommer Cassis hem till Marianne, och därefter börjar själva omplaceringen.

20 juli åker jag på nytt hem till Marianne för att träffa Cassis.

Marianne mailar flitigt om olika detaljer om Cassis nya vardag. Hundmöten är ett problem, men Marianne hanterar det. Cassis är hennes tredje schäfer och hon beskriver deras vardag väldigt ingående, både det som går bra och det som går mindre bra. En total öppenhet, och Marianne är oerhört mån om Cassis och när hon får rådet av mig att börja ge henne ett veterinärmedicinskt foder för lederna och att hålla henne slank tar det inte många dagar förrän Royal Canins Mobility Support är inhandlat. Cassis tidigare matte hör av sig till Marianne och de har direktkontakt med varandra vilket är bra både för Marianne och Cassis förra matte.

Det har gått mycket snabbt för Cassis att anpassa sig till sin nya miljö. Hon slipper att vara ensam över huvud taget nu, och hon är lugn och harmonisk. Tyr sig mycket till Marianne, men är inte orolig. Hon kan skälla när hon hör ljud på gatan, särskilt om Marianne är på övervåningen i det gigantiska huset som hund och matte delar på.

När man övertar en vuxen hund genom Hittehund investerar man i sin egen hund. I Cassis fall kan hon hela lydnadsklass ett, men hon gör rätt kraftiga utfall i hundmöten ifall hon går kopplad. Marianne kommer enligt överenskommelsen att gå privat hundträning hos hundkonsulten Carina Persson, som är den hundpsykolog vi samarbetar med oftast i Stockholm. Jag möter upp Marianne hos Carina på Tulegatan i Sundbyberg. Marianne har akut fått ischias och har svåra smärtor, men hennes ena dotter följer med, så vi kan få privat träning och hitta en lösning på hur Marianne ska hantera hundmöten. Marianne är med, trots sin värk.

Hos Carina får vi tid den 29 juli. Carina kostar ca 600 kronor timmen, och en vanlig konsulation är 2 timmar. Mariannes "kostnad" för Cassis blir således 1200 kronor. Men det som kostar, det är blod, svett och tårar, som man brukar uttrycka det när någon hängivet verkligen investerar sin tid och sitt engagemang. Hela beloppet går ju tillbaka till Cassis, och säkerställer att det som är en svag faktor förändras till en styrka. Carina läser alltid av hund tillsammans med ägaren.

Vi använde mina två tikar som figuranter så Carina fick tillfälle att se Cassis in aktion. Sedan gick Carina skickligt igenom olika sätt att bemästra hundmötena på och Marianne och hennes dotter fick öva i praktiken medan Carinas egna hundar fick assistera tillsammans med sin matte.

Månaderna går, och det blir höst. Jag hinner själv att vara med om en flytt och det blir allt kallare ute. Vid årets första is, snö och halka tänker jag oerhört mycket på Cassis och Marianne. Marianne är höftledsopererad och får helt enkelt inte bli omkulldragen av Cassis. Men hon har flera olika halkskydd och broddar och är varsam.

10 februari är det dags för ett återbesök hos Marianne. Cassis tidigare familj har varit och hälsat på. Ofta är det ett viktigt avslut. De ser samma sak som jag ser, att Cassis är mer rak i ryggen och fått en ny rörlighet.

Men framför allt slås jag av Cassis enormt harmoniska lugn. Marianne gör allt för sin nya hund. Cassis är åter en medelpunkt i någons vardag och är väldigt betydelsefull för Marianne och genuint älskad. Hos Carina har Marianne fått rätt verktyg för att bemästra hundmötena som under årens lopp alltid varit jobbiga för Cassis. Nu har Marianne "ärvt" det problemet. Men förutom promenaderna så gör de ju så mycket annat tillsammans! De leker, busar, leker med bollar, de delar ett helt liv ihop. Marianne är full av små omsorger och har som många andra hundägare dåligt samvete helt i onödan.

Eftersom jag inte vill utsätta Cassis för besök av mina egna hundar får de vänta i bilen. Mina egna hundar fungerar med precis alla hundar, men Cassis skulle säkerligen inte uppskatta två besökande tikar. Jag har fått sällskap av Kerstin, som erbjuder sin hjälp som bilburen volontär.

Jag tänker tillbaka på vilken enorm tur vi haft. Och vad viktigt det är att den nya hundägaren både har tid, resurser och tålamod, om det ska bli riktigt bra.

Cassis och Marianne har nu varandra, och har båda berikat varandras liv. Marianne har naturligtvis behövt anpassa sitt liv efter Cassis behov, men jag får aldrig någonsin läsa eller höra något negativt om Cassis, utan bara om de lösningar de har hittat tillsammans. Marianne är för det mesta hemma eller tillsammans med sina döttrar, och vi är alltid välkomna. Nu bjöds vi på hembakad kaka och fika, och samtalet kretsade mycket kring schäfrar, då både Marianne, Kerstin, och jag har levt med just schäfer, som är en i våra ögon helt underbar ras.

Cassis är precis hur trygg och avslappnad som helst. Hon blev jätteglad när hennes tidigare familj besökte henne efter ett halvår, gick omkring och schäferpratade och pep. Men det var ingen som helst tvekan om att hon mindes dem och var glad att se dem, men att hon numera kände sig som hemma hos Marianne. Hundar minns. Men när det stod klart att de skulle ta avsked och gå var Cassis helt på det klara med, att hennes plats, det var som livskamrat till Marianne. Och det tror jag är viktigt för en avlämnande familj att se. Uppleva att Cassis mår bra, och att hon har det inte bara så bra som hon har haft det, utan även bättre med en oerthört hängiven matte som kallar sig själv för "mamma".

För en lyckad omplacering behövs det ibland många besök och tid ifrån alla håll. Det är ju bara då alla kan vara trygga och veta om att det blir bra. Det är så här vi vill kunna arbeta kring en omplacering.