omplaceringshund

Kan vi omplacera alla hundar?

Vi kan försöka.

Vi menar att ärlighet varar längst. I de fall vi känner till att en hund har en bakgrund eller beteende som egentligen är så pass viktigt att känna till att det kommer att bli avgörande för hunden i utplaceringen, då är vi ofta tydliga med hundens "svaga sidor". Det är helt enkelt viktigt att man känner till sådana detaljer. Vi har lyckats att omplacera till slutliga familjer hundar som inte varit rumsrena, som inte kan vara ensamma, hundar som är helt osocialiserade med andra hundar, hundar som har extremt viltintresse, hundar som ..... jag tror det är få problem som vi inte har stött på under vår verksamhet. Eftersom vi personligen träffar alla hundar som finns för omplacering genom Hittehund kan man alltid skapa sig en egen bild samt få en ärlig redogörelse ifrån den avlämnande ägaren. Men naturligtvis gör ju denna öppenhet med hundarnas svaga sidor att vi för vissa hundar får mindre förslag, färre personer vill ha dem när man uppriktigt redogör för saker som gör att de blir mindre attraktiva. Det är hela tiden en skör balansgång eftersom ärligheten är så avgörande i förlängningen, för det är det vi baserar hela omplaceringen på.

Ganska ofta finns det en mänsklig praktisk situation bakom omplaceringen av hunden, som helt enkelt gör att vi redan inledningsvis vet hundens "slutdatum". När vi har en begränsad tid att arbeta på brukar vi skriva just att det är akut eller brådskande, och ofta finns det information om varför det är brådskande. I många fall har hundägaren vänt sig till oss i sista minuten och det finns en avlivningstid inbokad, så vi arbetar mot klockan. Men vi tycker inte att det ska vägas in i beslutet. Många akuta spontana omhändertaganden av hundar görs när en djurvän läser att hunden annars "hotas av avlivning". Men vi resonerar som så att vi gör allt vad vi kan. Antingen hittar vi rätt hem, eller så gör vi det inte. Även när vi presenterar hunden för familjer så lägger vi inte fram det som att "om inte ni vill ha hunden avlivas den", eftersom det blir en känslomässig utpressning, och inte gynnar någon. Många gånger har vi dock alla dragit en lättnadens suck när en bra familj har dykt upp i sista sekunden. Och i de fall vi själva tror oss om att kunna omplacera hunden om vi bara kan få mer tid på oss att hitta rätt ny ägare försöker vi så gott vi kan, att omhänderta de hundar som vi bedömer som omplaceringsbara.

Vad är då en omplaceringsbar hund? I korta drag, en hund som fler än en person vill ha, och kan handskas med. Det som en person upplever som ett problembeteende behöver inte bli det i nästa familj, utifrån vad man har för tidigare hunderfarenhet och hur pass väl hundens karaktär och ras matchas mot den nya familjens förväntningar. Vi vill inte att hundens ibland utsatta situation ska bli den enda orsaken till att man vill ha just den hunden eftersom det finns så otroligt många fler aspekter att betänka. Men när vi tar in en hund i ett av våra få, men pålitliga fosterhem, då är det med få undantag en hund som är omplaceringsbar, eller som kan med träning göras omplaceringsbar. När vi väl har den i en fosterfamilj har vi ingen akut brådska, utan då är hundens situation löst och den är trygg. Och den nya familjen erbjuds att träffa hunden där återkommande gånger.