Bildhälsning från Hittehund´s Mixi!

Vi har fått några bilder på Hittehund´s Mixi som adopterades som seniorhund av matte Jessica. Precis som hon skriver är det svårt att tro att den här hunden fyller 11 år nästa gång! Jessica har hjälpt oss att utvärdera hundar för omplacering och arbetar inom det egna företaget Motiverade hundar.
 
 
 

Seniorhunden Lotta har fått hem!

 
Fina papillontiken Lotta som en kvinna akut tagit hand om när hennes husse fått en stroke, blev inlämnad till Hittehund för omplacering, där hon fick bo i fosterhem i ett privathem under tiden vi sökte efter rätt hem för Lotta. När en hund som är senior kommer in till oss vill vi göra en sk seniorhundskontroll och låta veterinären lyssna på hjärtat och ta blodprover på lever och njurar. Lotta hade även mycket tandsten vilket gav henne en dålig andedräkt.
 
 
 
Tack vara en insamling vi gjorde för Lotta hade vi möjlighet att göra henne iordning så hon kunde bli omplaceringsbar. Vår veterinär Kent-Erik på Hagsätra veterinärmottagning gick igenom henne grundligt samt rengjorde Lottas tänder ordentligt.
 
 
Vi fick på ett tidigt stadium kontakt med Eva som kommer från Gotland. Hon bor ensam tillsammans med seniorhunden Dennis som är en dvärgschnauzer och tre katter. Lotta är en mycket lugn och förståndig hund kring katter och är inte direkt lekfull med andra hundar men har inget emot dem heller.
 
 
Lotta och Dennis nosade på varandra och sedan var de klara.
 
 
En kontaktperson för Hittehund på Gotland hälsade på hemma hos Eva innan hon kom till fastlandet för att lära känna Lotta. Hon bor på landet i en villa utanför Slite, och då Eva är egen företagare inom hemtjänsten och har många anställda har hon sitt kontor hemma, eller kan ha med sig hundarna, så Lotta kommer inte att behöva vara själv särskilt många stunder. Den första rapporten berättar att Lotta har kommit över till ön och att allt fungerar mycket bra. Lotta är en mycket anpassningsbar och trevlig hund som säkert kommer att göra succé hos de klienter Eva går hem till även om hon mest sköter det administrativa.
 

Hälsning från Hittehund´s Linus!

Hej på er! Här kommer en februarihälsning från Linus med familj. Jag är inne på mitt trettonde år och mår bra...lite ålderskrämpor men inget som stör nämnvärt. Jag älskar fortfarande stranden,skogen,katt o fågel jakt-:)-:)

Ensam hemma gillar jag fortfarande inte att vara och nu förtiden har vi kommit överrens om detta-:)-:) Jag är nu äldst i kvarteret och har en viss status....mycket godis blir det-:)Mina töser har flyttat hemifrån o jag blir såå glad när de kommer o hälsar på...då sjunger jag som bara jag kan-:)Kram o tack från en mycket älskad Linus.

/ Bittan

 

Hälsning från Oscar

Hej!
En liten uppdatering
Oscar mår så bra. Han har krupit ur sitt veka skal och blivit en härlig, utåtriktad hund som precis fyllt ett år. Bebisfasonerna sitter såklart i fortfarande och att testa gränser ligger högt upp på "attgöralistan".
Han ligger ju lite efter i "studievana" men han börjar förstå att han förväntas prova sig fram till rätt beteende. Han kan sitt, ligg, snurra (ibland) och stå i en kartong :-)
Life according to Oscar is Wonderful!!!!

Hälsningar Lotta, Texas & Oscar
 

Hittehund´s Stella har fått hem!

 
I slutet av november kom det en mycket rultig hundflicka som hette Stella. Hennes matte hade under en längre tid haft problem med hjärtat och var därför trött och orkeslös. Stella var inte van vid så mycket långa promenader men hade fått smaka mycket god mat, även paté. Pälsen var mycket tovig eftersom det är en ras som kräver regelbunden pälsvård, och Stella hade ingen kondition, men var en väldigt snäll och go hund. För att vi skulle kunna omplacera Stella behövde hon först lite rehabilitering, komma till veterinären och raka av all päls och klippa ned de långa klorna. Hon behövde även vaccineras och besiktas, och bli försäkrad genom Hittehund.
 
 
Stella fick bo hos Angelica, som var den som först kontaktade oss angående Stella. Hennes syster bodde granne med Stellas matte, och Angelica hade förlorat sin egen hund, så Stella skulle få all uppmärksamhet själv, med en matte som var hemma dygnet om. Angelica byggde sakta upp Stellas kondition genom regelbundna promenader, men Stella flåsade väldigt till en början då hon hade sådan övervikt och var så omusklad. Under tiden i fosterhemmet hade vi kontakt med fostermatte flera gånger i veckan och vi fick ofta bilder på framstegen. Stella var en mycket duktig hund och kunde snart gå lös på promenaderna och inne fick hon lite hjärngympa med olika hundspel.
 
 
När det var dags för Stella att äntligen få komma till veterinären var det en glad och pigg hund som blivit mycket mer valpig än när hon kom till Angelica. Pälsen var utborstad så gott det gick men underullen var jättetovig och stretade i huden, så tyvärr behövde veterinären mitt i vintern raka av större delen av Stellas vackra päls!
 
 
Stella var duktig hos veterinären och låg lugnt när hon fått lugnande och blev ordentligt omskött. Under den långa täta pälsen var hon väldigt smutsig. Underullen hade flätat ihop sig och då drar det ju i huden, så nedrakningen var nödvändig för att ny fräsch päls skulle kunna växa ut.
 
 
Nu blev Stellas långa klor klippta, och hon blev vaccinerad. 
 
 
Vi fick hjälp med skjuts av Stella till veterinären av Annika som även är aktiv inom rasklubben för keeshound. Hemvägen skjutsade Annikas väninna AnnCharlotte, då fosterhemmet ligger en bit utanför Stockholm.
 
 
 
När Stella var klar fick hon en spruta med uppvaknande och kom sakta till liv igen. Nu såg man tydligt hennes rondör!
 
 
Några minuter ifrån Hagsätra Veterinärmottagning där vi var med Stella ligger Hagsätra zoo, så vi gick direkt dit för att införskaffa kläder till Stella. Eftersom hennes päls varit så stor innan kunde vi inte prova ut det före rakningen, utan vi ville att det skulle passa så bra som möjligt. Hon fick en Hurtta fleeceoverall och ett Hurtta värmetäcke och en välsittande Hurttasele. På zoo införskaffades även flera tuggben. Med i bilen tillbaka fick hon en stor påse med Vom og hundemat färskfoder som vi köpt dagen innan eftersom hon behövde ett näringsrikt foder, och 18 paket med Dentalstick.
 
 
Stella tyckte om färskfodret men hon var inte riktigt bra i magen på det, så vi fick köpa en stor påse med torrfoder på Arken Zoo, där vi även köpte laxolja så pälsen på utväxt fick fin kvalité. Laxolja på maten var mums tyckte Stella! Hon började även att löpa, och blev då väldigt glupsk i maten, och behövde ännu mera tuggben! 
 
 
Håret började att växa ut, men det går ju inte jättesnabbt. Men hon kommer att få en väldigt fin och välskött päls i framtiden med näringsrikt foder och god omvårdnad.
 
 
Stella blev pigg och glad och blev långsamt bättre i konditionen med. Fostermatte började att fästa sig enormt, och sedan Stella presenterades på vår hemsida var det flera som hörde av sig och ville veta mera. Vi började att göra hembesök runt om i landet för att träffa familjer som anmält intresse för Stella. En viktig faktor i hennes placering var att hennes förra matte varit sjukpensionär och nästan alltid varit hemma, så Stella var inte van vid att vara ensam. Fostermatte märkte också att hon kunde vara ensam korta stunder men om det blev längre tid skällde hon ihållande. För att undvika att det skulle bli ett bekymmer längre fram i Stellas liv behövde vi hitta en trygg tillvaro där det inte skulle behöva vara ett problem, varken nu eller framåt i tiden.
 
 
 
Ett av våra hembesök gjordes i en mindre stad bara 1,5 timmes tågresa från Stockholm. Här fanns det ett trevligt par som var nyblivna pensionärer och som länge hade drömt om en egen hund. Och med en hund som Stella, som är bra i hundmöten och som är så oerhört väl fungerande, då krävs det inte en familj som är oerhört erfaren kring problembeteénden utan trygghet och omtanke räcker väldigt långt. Till huset hörde en fyrkantig stor tomt omgärdad av häckar, som kommer att bli helt inhägnad till våren, mysigt för en hundflicka att busa runt på. Till semestern får Stella följa med och bo i husvagn, och följa med husse och matte till Norrland för att fiska...
 
 
Nu har Stella bott i sin nya familj i snart 2 veckor. Deras rapporter är odelat positiva, och de är så oerhört glada för sin hund. Måndag 11 februari tar jag tåget igen tillsammans med mina egna hundflickor för att hälsa på nästa gång.
 
Som ni förstår har Stella varit kostsam, och det har hon behövt att få vara för att få starta om till ett nytt liv. Samma vecka som vi tog hand om Stella öppnade Föreningen Hittehund ett bankgiro för att få hjälp med alla kostnader kring Stella. Vi är väldigt tacksamma för de bidrag som kom in, stora som små. Det gjorde det möjligt att ge Stella allt som hon behövde tills hon kunde anförtros till en egen familj. Fler uppdateringar kommer garanterat att följa!
Vi vill tacka Keeshoundringen för deras engagemang samt bidrag från deras omplaceringsfond samt följande privatpersoner:
 

Ingrid W
Maria J
Annika W
Pia S
Gisela K
Ullabritt Johan D 
Harriet W
Dennis S
Annika C
Halina S
Barbro J
Carina H
Bertil H
Malin F
Malin S
Kari K
Karin P
Annlouise M
Kerstin G
Keeshoundringen södra avdelningen
Gertrud K
Silvia S
Yvonne P
Mari A
Bodil E
Kristina L
Jan V
Marika U
Hanna P F


Hälsning från Hittehund´s Chicco!

Hej Hittehund!

Här kommer en hälsning från Chicco med familj, jag har nu bott hos min ”nya familj” i tre år. Jag har lärt mig massor med nya saker och även tagit bort saker som jag hade för mig. Min familj tyckte det var olater. Det bästa jag vet är att gå långa promenader i skogen och lösa problem som familj har gjort åt mig. Men även att mysa med dem i soffan eller i min säng”. Numera är jag inte så rädd för folk, de kan vara riktigt trevliga när jag har fått lära känna dem. När min familj jobbar och är i skolan så är jag hos ”mormor”, det tycker jag är roligt, massor med nya lukter där hon bor. Men bäst är hemma där jag har min familj, min katt Wille och min trädgård som jag måste vakta från fåglar och andra inkräktare.

Med vänlig hälsning Chicco.

Under de här tre åren som vi har haft Chicco så har han förändrats väldigt mycket. Chicco har blivit lugnare och säkrare med sin omgivning. Det tog ett tag innan han kunde acceptera vänner som kom hem till oss, men nu funkar det bra. Chicco är numera en lugn och harmonisk familjehund som har anpassat sig väldigt bra i vår familj. Det finns fortfarande saker som vi tränar på, t ex hundar som kommer fort fram, otäckt. Människor som kommer snabbt mot honom, blir han rädd för. Då talar jag om för dem att man inte kan göra så mot honom, han är reserverad. Man måste förtjäna hans vänskap och det tar tid innan han känner förtroende för folk. Men de han känner älskar han och talar om det ”pratar”. Han är vår älskade hund.

Med vänlig hälsning Carina Saikkonen  


Inneaktivering vid minusgrader!

Text: Annika Wahlberg, Idas matte

Minus 22 grader betyder kortare utevistelser än vanligt för Hittehunds Ida p.g.a. köldkramp i tassarna. Det i sin tur betyder att man har en hund med massor av överbliven energi, som tar sig uttryck i en väldig hjälpsamhet: ”Jag kan hjälpa dig av med strumporna 10 gånger i stället för en, om du vill, matte. Jag kan öppna sophinken 100 gånger, jag kan hämta alla mina 20 leksaker i tur och ordning och kasta dem, putta dem, leta efter dem om du gömmer dem, lägga dem på stolen, lägga tillbaka dem i lådan eller vad du vill! Säga bara till, matte, och ge mig en liten belöning mellan varven, så gör jag det.

 

 

Jag kan också sätta mig nedanför dina fötter eller bredvid dig i soffan och stirra stint, bedjande eller uppfordrande och länge på dig! Jag kan hålla litet bättre koll än vanligt på vad som händer utanför vårt hus och larma när det händer något, om du vill.

 

Jag kan delta i dina telefonsomtal, om du behöver moraliskt stöd. Eller, om du inte orkar ta fram dammsugaren, så kan jag hämta stora fuskpälspläden och dra den fram och tillbaka över golvet. Det är minst lika effektivt för att få bort hundhår och damm…. Och när du inte behöver mer av hjälpen jag erbjuder dig, då drar jag en djuuuup suck och går och lägger mig och sover bort några timmar i stället. Då får du skylla dig själv…!”

Annika och Ida


Träff med Hittehund´s Sanja och hennes nya familj

Text och bild: Charlotte 
 
 
Idag var det dags för en återträff med Hittehunds Sanja och hennes nya familj. Jag har följt Sanja från starten när hon sökte hem, träffade sin nya familj och vid avslutet samt början mellan två familjer som båda älskar henne högt!
 
Jag fick positiva vibbar redan innan, i telefonen när jag pratade med Sanjas nya husse. Jag frågade om det var ok för dem om mina två egna hundar följde med och Sanjas husse Mikael resonerade fram och tillbaka med Sanja i fokus hela tiden. Vad tyckte Sanja om detta, hur skulle hon känna och är det bra för henne i en ganska ny omgivning osv. Att han spontant svarade mig med Sanjas välbefinnande som första prioritet gjorde mig glad!
 
 
Sanja har bara bott i familjen sedan augusti men jag såg tydligt att Sanja mådde väldigt bra! Hon var lugn och trygg, en ordningspolis som talade om när något dök upp men inte stressade upp sig eller blev blockerad. Hon var väldigt lätt att avbryta. Det räckte med att jag sade "Sanja" och erbjöd fokus på min hand och lite kalkon :) för att hon skulle finna detta mer intressant och då istället bryta och ha kontakt med mig. 
 
Sanja har funnit sig bra tillrätta i sin nya familj tillsammans med både katter, får och undulater plus alla djur som finns fritt ute på landet. Ekorren är en favorit som Sanja gärna följer när den skuttar utanför fönstret från gren till gren, berättade husse Mikael och skrattade kärleksfullt.
 
Det värmer att få träffa en familj som i detta fall vill visa upp och berätta om sin Hittehund. Det blev en spontan träff efter att familjen själva hört av sig och sagt att dem hade vägarna förbi och då gärna ville träffas tillsammans med Sanja. 
Husse berättade att dem kanske ska börja gå en promenad framöver där många samlas och går tillsammans och där även en Hittehunds medarbetare är delaktig. Dem ville gärna träffas fler gånger som vi gjorde idag och dem ville gärna komma någon dag framöver och träffa Sanjas förra familj igen, om dem själva ville. 
Sanja hittade en väldigt trevlig familj som generöst bjuder på sig själva och sitt liv, nu också tillsammans med Sanja. 
Det är en glädje att få följa med på deras resa tillsammans!

Hembesök hos Hittehund`s Sacko

Text och bild: Charlotte, fd fostermatte
 
Efter nästan exakt ett år var det dags för att få träffa Sacko i sitt nya hem. Tillsammans med Lena Magnusson åkte vi med glädje och pirr i magen till Sacko, men  redan innan så trygga i att han har det bra. Det visste vi redan!
 
Hittehunds mest svårplacerade hund! Var det denna guldgosse? Denna charmiga livsglada och lite naiva hund!? 
 
Jag möttes direkt av en förvånad Sacko som inte förstod vad jag gjorde där. Inte förren jag bjöd upp till en busstund släppte Sacko sin förvåning och visade upp sitt rätta jag, brummandes, med svansen viftandes, med en ivrig kropp som for runt mig och sedan kom pussarna i mängder! 
Jag tänkte innan att kanske skulle jag få se en ny sida av Sacko, en positiv sida men inte exakt samma Sacko som bott hos mig. Det visade sig att jag hade fel. I hans hem fanns ingen prestige i att Sacko skulle göra på något speciellt sätt, vara någon som han inte var. Sacko fick vara Sacko fullt ut och det kändes som en bra bekräftelse att få se. Sacko sökte efter ett hem där han skulle få fortsätta blomma ut, känna sig värdefull och uppskattad för den guldgosse han var redan. Han är en äldre hund som inte behövdes formas om utan skulle bara få vara Sacko. Det får han verkligen i denna underbara familj som Sacko trivs enormt bra tillsammans med. På landet, tillsammans med 6st katter, en hel tomt som han kan springa ut och in ifrån när han vill, med en matte som är hemma hela dagarna. Sacko lever livet!
 
 
Familjen, Sacko, jag och Lena satt i Sackos! soffa och fikade och pratade. Sacko var medelpunkten och samtalsämnena handlade mycket om honom. Glada berättelser om vad Sacko hittar på om dagarna, vilka promenader han brukar gå, vilka hundar han möter och gillar, den nya katten som Sacko tar hand om, hos vem han gillar att sova i samma säng med, rutiner kring promendrundor m.m
I denna träff var Sacko medelpunkten men jag kände tydligt att Sacko är medelpunkten till vardags också, varje dag! Sacko är uppskattad och älskad av både hans matte och husse men även av deras bekanta.
 
 
Under alla år som Sacko bodde i fosterfamiljen har tvekan OM han ska hitta hem varit större vissa dagar och mindre andra, men tvekan har hela tiden funnits. Tills den dagen då Hittehund hittade hans familj och familjen hittade Sacko och det blev så rätt!
Underbara tokiga guldgossen Sacko, detta är du värd! 
 
 

Hälsning från Hittehund´s Sacko

Många av er brukar intressera er för hur det går för vår seniorhund Sacko efter att han fick hem. På torsdag ska gamla fostermatte Charlotte och Sackos kontaktperson Lena åka och besöka honom. Nedan är den senaste uppdateringen, en till följer efter besöket:
 
Hej Charlotte och flocken!
 
Nu närmar sig hösten med stormsteg. Hoppas allt är bra med er. Här i Bottna är det bara hur bra som helst.
Sacko är Sacko!
Han ger oss så mycket glädje. Förra veckan firade vi hans 11:e födelsedag med pannkaka och korv (som är hans absoluta favoritmat:))
Sacko börjar vänja sig vid de bofasta hundarna och det går hyfsat bra vid hundmöten nu.
Jag och Sacko, Lena och Jack (Jack är en Jack Russel som de har lite problem med, han är hyperaktiv trots att de har kastrerat honom) har börjat gå långpromenader på ca 1 1/2 - 2 tim tillsammans. Det har gått jättebra, verkar som Sacko har en lugnande effekt på Jack som i sin tur ger energi till Sacko (som är en riktig "soffpotatis").
 
Nu har Sacko ägt oss ett helt år snart och det har varit ett helt underbart år!
 
Sacko är mycket älskad och omtyckt av alla som kommer hit och som vi besöker. Han gör sig hemmastadd överallt. Några har sagt " våga inte komma hit utan Sacko".
 
Sacko har sina "hatobjekt" och det är skatorna som bor häromkring. När han får syn på dem så far han ut genom dörren och svansen går som en propeller, han morrskäller och slirar iväg efter dem:)
 
Det finns hur mycket som helst att berätta men jag sätter punkt här och sparar lite till nästa gång:)
 
Ha de´bra!
Kramar och Voff från
Inger, Leif och Sacko
 
P.S Igår var det en riktigt ruggig höstdag med regn och blåst - Sacko bäddade in sig i soffan (se bifogad bild) och ville knappt gå ut.
 

Zocki är snart hemma!

 
Foton i texten: Lenamaria, Kari och Lotta
 
När Zockis matte hörde av sig till oss för första gången förklarade hon att hon var svårt sjuk och att hon tvingades att omplacera Zocki då hon ideligen fick känningar av sina sjukdomar och hon hade inte det skyddsnät som ofta krävs runt en för att ta hand om Zocki på ett bra och varaktigt sätt när hon väl blev sjuk. Hon hade både gjort organtransplantationer och var sjuk i flera andra sjukdomar. 
 
 
Trots att matte inte mådde bra talades vi vid flera gånger och växlade flertalet mail, då hon var så oerhört mån om Zocki, att han skulla hamna rätt, och att hon inte skulle behöva ångra sitt beslut.
Zocki var en liten söt hund, en blandras mellan chihuahua och papillon.
Vår medarbetare i Landskrona, Lenamaria Lundberg, åkte raskt till Helsingborg för att träffa Zockis matte och lille Zocki, och vi skrev en längre beskrivning om honom på vår hemsida.
 
 
Därefter fick vi en uppsjö av mail, många riktigt trevligt formulerade mail, till det värsta, någon som undrade om han kunde bo i en tiobarnsfamilj och om han då kunde bo utomhus eftersom mamman var allergisk. (!)
 
 
Den som hörde av sig, var även Texas matte Lotta. Hon hade tagit hand om Texas för drygt ett år sedan och hade hela tiden varit inriktad på att hitta en till hund som skulle passa henne och Texas. Några dagar efter att Lotta hade hört av sig, och hon talat länge med Zockis matte, tog vi snabbt bort annonsen om Zocki på hemsidan för vi var helt nedmailade, förmodligen för att zocki var otroligt söt, men även pga hans ungdom. För oss kändes Lotta som en tryggt alternativ även om hon bodde i Stockholm.
 
Det blev bestämt att Zocki skulle flytta den 7 november!
 
 
Idag blev dock Zockis matte så akut sjuk att hon ringde Lenamaria som överenskommet, då Lenamaria erbjudit henne att avlasta henne med Zocki om hon behövde åka in till sjukhuset eller blev förvärrad. Det blev snabba ryck. Lenamaria ringde Lotta på studs och det blev bestämt att Lotta och hunden Texas snabbt skulle kasta sig på första tåget ned till Lund. De skulle hämta Zocki redan idag!
 
 
Nu behövde Zocki någonstans att vara de timmar som Lottas tågresa skulle ta innan hon var framme i Skåne, så Lenamaria frågade en annan av våra betrodda hundägare om hon kunde öppna sitt hem för Zocki, och det ville Kari och hunden Mimi.
 
 
Zocki hade en bra paus hos Kari och hon hann till och med blogga om besöket!:
 
 
Nu fick tyvärr inte Zockis matte vara med och träffa Lotta, men det behövdes lite snabba beslut nu när hon var så dålig.
 
 
 
I eftermiddags var Lotta och Texas framme i Lund och de två, väldigt snarlika hundarna, kom bra överens ifrån första ögonkastet.
 
 
 
Lenamaria var med och såg introduceringen och allt gick väldigt bra, bättre än man kunnat hoppas på!
 
 
Ikväll kommer Lotta, Texas och Zocki hem till Stockholmsregnet, och vi vill verkligen tacka alla inblandade som skötte omplaceringen så smidigt och proffsigt och verkligen ställde upp mitt i nöden!
 
 
 
 
 

Uppdatering från Hittehund´s boxer Balder!

När vi fick in Balder för omplacering i januari 2012 var det många fina boxervänner som hörde av sig. Balder blev över vid en skilsmässa och kunde inte följa med vare sig matte eller husse till deras nya boenden.
 
 
Vi träffade Balder inför en omplacering och när han släpptes lös i rastgården var det en genomsprallig glad hund som ystert lät sig videofilmas, eftersom det var svårt att få honom att stå stilla för stillbilder. Han var lite understimulerad och glad som bara en boxer kan vara.
 
 
Han flängde fram och tillbaka men var samtidigt en så otroligt trevlig och glad hund att man omedelbart tyckte om honom!
Det började trilla in mail och telefonsamtal om Balder, och hans ägare var snart uppe i en flytt från sin tidigare villa så det brådskade tyvärr för Balder att flytta. Vi började att höra oss för om temporärt fosterhem men tyckte samtidigt att det var så onödigt att behöva flytta runt honom.
 
 
När DET hemmet dök upp för Balder på landet på en hästgård i Småland var det som om ödet gjorde sitt ingripande. Matte som ringde var jättetrevlig och de hade lång boxervana och hon beskrev att det saknades en boxer hemma nu. Bilderna hon skickade på omgivningarna och huset och islandshästarna var helt fantastiska och vi ville verkligen att Balder skulle få anpassa sig dit.
 
 
Pia var dock eftertänksam och rädd att förhasta sig när det gällde att ta över Balder. Det var en lång resa och hon var lite orolig för att det skulle bli fel hund då hon hade en tidigare dålig erfarenhet från en omplaceringshund. Brådskan att Balder måste flytta började ticka på, och jag fick i det närmaste övertala Pia att hon inte skulle stå emot denna hund ifall de ändå planerade för en boxer. För en boxermänniska var nämligen Balder en otroligt okomplicerad och gladlynt hund som var väl fungerande. Hon skulle ångra sig ifall hon stod emot pga avståndet och tidspressen. Pia lyssnade, och kom. Vi hade ett avtal om att hon skulle få börja som Balders jourhem, just för att hon skulle få en prövotid, men jag var till 100 % övertygad om att när Balder väl kommit innanför dörrarna skulle han aldrig komma någon annan stans. Marianne som gjort punktinsatser för Hittehund hälsade på hos Pia innan hon åkte till Stockholm.
 
 
Så kom Balder till Småland med hästhagarna utanför huset!
 
 
Allt har gått jättebra för Balder och vi är mycket glada för hans skull att han kom till genuina
boxermänniskor som hade så mycket att erbjuda honom.
 
 
 
 
 
 
 

Uppdatering från Majken

Bilder: Majkens tidigare ägare
Jag talade med Majkens nya husse Bo för några dagar sedan och han berättade att allt gick så bra med fina taxen Majken som de nyligen tagit över genom Hittehund. Bo beskriver att allt går PERFEKT, att hon är så snäll, och spontant utbrister han "Den här hunden släpper jag aldrig!".
 
 
Hon var lite trasslig med maten i början trots att hon fick samma foder som i sin förra familj men har börjat komma igång nu. Strax efter Majkens ankomst hägnade Bo in hela trädgården som saknade staket då deras tidigare hund inte hade krävt det. Så nu har hon en inhägnad yta av 30 gånger 30 meter att busa på när de inte är ute och går.
 
 
Om nätterna ligger hon i sängen och kryper ned under täcket bakom ryggen på hans hustru.
 
 
Så fort de kommer in så busar hon med sin favoritfilt, samma sak varje dag. Hon spårar mycket ute och lyssnar då inte alls, men det visste de att hon har stort spårintresse.
 
 
De upplever inga problem alls, och Majken är väldigt go med barn och stannar självmant utanför skolan för att titta på alla lekande barn.
 
Jessica Alenius ifrån http://www.hundmedgladje.se/ som hjälpte till så mycket under omplaceringen kommer att göra att återbesök hos Majken! VI har också blivit lovade lite bilder från dottern som har dator och lite mer tekniska kunskaper än sin pappa. :)
 
 
 
 

Hälsning från Hittehund´s Hugo

Hej Christine!

Ett litet mail från mig och Hugo :) Lilleman (som han också kallas) har nu hunnit att bli 9 år och 7 månader vilket man absolut inte kan tro!
 


Han har i och för sig lugnat sig mycket sedan första gången jag träffade honom och har blivit en sån riktig myshund som tar alla tillfällen att komma upp i sängen och mysa. Men han har sina stunder när fnatten kommer över honom och man tror att det är en valp man har framför sig :)
 


Hugo bor nu tillsammans med mig, min man och våra gemensamma djur (2 katter och en schäfer). Zeus som schäfern heter har verkligen livat upp Hugo och de har nu levt tillsammans i lite mer än tre år och och fungerar utmärkt tillsammans.
 


Visst börjar Hugo få lite ålderskrämpor såsom problem med armbågar men han får specialfoder, antiinflammatoriska tabletter och seraquin dagligen och på vintern blir det ett "Back on track" täcke och mår bra av det. Vi vill ju att han ska få vara hund så mycket som möjligt och vill inte begränsa honom för mycket utan låta honom få vara hund. Ibland får man dock pausa honom lite när han och Zeus busar runt för mycket :)
 


Skickar med lite bilder på Hugo så du får se hur han har det :)

Hoppas allt är bra!

Hälsingar

Louise och Hugo :)
 
 

Uppdatering om Hittehund´s Sanja!

Det var nu en tid sedan Sanja flyttade till sin nya husse och matte, och allt går fortfarande jättebra. Husse är ingen datormänniska utan trivs bäst ute på gården bland sina djur, vilket inte är negativt för Sanja. Tvärtom får hon mycket tid och sällskap om dagarna, och att det alltid händer någonting i gårdens besyr. Inledningsvis hade hon lite svårt för fåren, men numera är de kompisar. Sanja som har vallhundsgener har utan uppmaning vallat in ankorna varje kväll, och om hon vill ska hon få valla fåren med.
 
 
Husse hade som referens bla veterinärstationen i Dingle, som kunde gå i god för hans lämplighet som hundägare. Häromdagen var han dit bara för att väga Sanja, och alla biträden och hela tre veterinärer kom in i rummet för att beskåda den fina hund han fått genom Hittehund. :)
 
Om några veckor ska Daisy hälsa på och då kommer hon förhoppningsvis ta många bilder på Sanja och hennes kompisar, fåren och ankorna, och på husse förstås.
 
Filmklippet nedan är från när nya husse träffade Sanja för första gången.
 
 

Uppdatering om Hittehund´s Sanja!

Det var nu en tid sedan Sanja flyttade till sin nya husse och matte, och allt går fortfarande jättebra. Husse är ingen datormänniska utan trivs bäst ute på gården bland sina djur, vilket inte är negativt för Sanja. Tvärtom får hon mycket tid och sällskap om dagarna, och att det alltid händer någonting i gårdens besyr. Inledningsvis hade hon lite svårt för fåren, men numera är de kompisar. Sanja som har vallhundsgener har utan uppmaning vallat in ankorna varje kväll, och om hon vill ska hon få valla fåren med.
 
 
 
Husse hade som referens bla veterinärstationen i Dingle, som kunde gå i god för hans lämplighet som hundägare. Häromdagen var han dit bara för att väga Sanja, och alla biträden och hela tre veterinärer kom in i rummet för att beskåda den fina hund han fått genom Hittehund. :)
 
Om några veckor ska Daisy hälsa på och då kommer hon förhoppningsvis ta många bilder på Sanja och hennes kompisar, fåren och ankorna, och på husse förstås.
 
Filmklippet nedan är från när nya husse träffade Sanja för första gången.
 
 

Hittehund´s Dante söker hem

Beskrivningen om smarta Dante som söker hem är nu uppdaterad lite. Han skulle vara en hund för en hundinstruktör eller annan mycket intresserad person, som söker en smart hund som är väl fungerande och genomarbetad och som fungerar bra ihop med andra hundar. Dante är ingen problemhund, men han är stor och svart vilket gör att många tittar förbi honom. Läs om Dante här: http://www.hittehund.nu/dante
 
 

Bildhälsning från Hittehund´s Iris!

 
Här kommer härliga höstbilder ifrån Hittehund´s Iris tagna av nya matte Görel som inledde sitt nya hundägandeskap med att ta ut Iris på långa och sköna promenader medan hon fortfarande bodde hemma hos gamla matte Anna.
 
 
Iris har nu bott in sig ordentligt tillsammans med Görel och de har mycket friluftsliv tillsammans.
 
 
Görel startade rätt omgående med att gå sin obligatoriska kurs med Iris,hos ett hundsällskap i grannskapet, och hon har även med iver deltagit när hon blivit inbjuden till de blodspårträffar vi emellanåt annonserar ut,
 
 
Iris bjuder numera på en massa olika roliga beteenden själv och hoppar upp på stockar och stnear och väntar på belöning!
 
 
Hon är galen i vatten så i sensomras var det många dopp i naturreservatet.
 
 
För några månader sedan var vi hemma hos Iris och tog en promenad tillsammans med matte och vi kommer snart att återträffas igen. Vill tacka matte för dessa fina bilder. Det är inte lätt att fotografera en svart hund men här har hon lyckats!

Uppdatering från Hittehund´s Sanja

Sanja är en oerhört känslig och fin bordercollieblandning som vi från början trodde skulle bli mycket lättplacerad då vi var säkra på att hon skulle tilldra sig stort intresse. Som omplacerare tycker vi själva att välskötta familjehundar som alltid har haft det bra och funnits i samma familj sedan valp är ett tryggt val för den som vill ta över en hund.
 
 
Sanja hade levt ett aktivt liv tillsammans med sin familj, varit med sin husse och fiskat och långa promenader i skogen. Men tiden och livet såg sedan en tid annorlunda ut för Sanja sedan ett barn föddes i familjen. Sanja är som även många renrasiga bordercollies är, väldigt ljud och signalkänslig. Så barnets läten, rörelser blev för mycket och matte led oerhört mycket av att se den gradvisa förändringen hos Sanja.
 
 
Vi började att få en del mail kring Sanja, men hittade inte rätt, och det var oerhört få som hörde av sig vilket vi alla tyckte var konstigt eftersom vi hade lagt ned mycket tid på beskrivning och familjen hade ett stort galleri av bilder ifrån Sanja som liten valp fram till idag.
 
 
Vi hade kontakt med familjen som ville omplacera sin hund genom Hittehund, men som naturligtvis undrade hur lång tid det skulle ta. Inte för att de ville göra sig av med sin hund, utan för att situationen hemma hade urartat. Sanja mådde så dåligt i sin egen närmiljö att de till slut beslöt sig för att hon skulle få bo under sommaren hos husses yngre bror för att inte fara illa mera.
 
 
Det är en oerhört vanlig situation i småbarnsfamiljer, att hundarna får mindre tid i kombination med att bebisarna börjar att bli för påträngande. Som förälder är det ofta inte godtagbart att ha en hund som markerar mot bebisen eller som blir uppjagad bara av att se den nya familjemedlemmen. Och som hundägare önskar man sin hund något mycket bättre.
 
Inom Hittehund får vi tyvärr emellanåt rasande mail där man menar att hundägaren har "tröttnat på att ha hund", "slänger ut den när de fått bebis istället".
 
Vi vet hur svårt känslomässigt det är för många hundägare att ens tänka tanken på att omplacera sin hund men de hittar ingen annan utväg.
 
 
Inom Hittehund är småbarnsföräldrar i en majoritet när det gäller förfrågningar om vi kan hjälpa till och omplacera hunden de älskar. Innan de fick bebis var ofta hunden i centrum hela tiden och van vid ständig kontakt, kurser, aktivitet, egen tid. Sedan när tillvaron förändras så drastiskt påverkar det hela familjen. Vissa hundar, som Sanja, är så signalkänsliga att de klarar inte av att läsa av en liten som kommer tultandes och drar sig upp genom att ta en nypa om hundens päls. Hundar som Sanja som inte kommer till ro, trots promenader och egen aktivering, utan som är rastlösa, stressade och helt synligt inte tillfreds, de behöver hela enkelt omplaceras.
 
Och slutligen så....
 
Vi fick kontakt med Mikael och hans fru som bodde på landet i Västra Götaland. Mikaels bordercollie hade gått bort av ålder och han längtade så efter en ny hund. På gården fanns lite får, höns och ankor, och de bodde på landet som Sanja är van vid. Här skulle Sanja få lära sig att valla om hon själv ville, men det var inget krav,
 
 
 
9 augusti 2013 gör Daisy som har st:bernardshunden Diesel genom Hittehund ett hembesök hemma hos Mikael och uttrycker att här kan Sanja få det bra.
 
 
Mikael och hans fru åker till Linköping för att träffa Sanja, ena dagen en promenad tillsammans med matte och Charlotte, volontär inom Hittehund, och andra dagen en promenad med Sanjas husse. Det är viktigt för alla inblandade att det finns ett ömsesidigt förtroende.
 
 
Här kommer Sanja att åter få komma i centrum och få enormt mycket tid.
Redan första veckan hjälpte hon nya husse att valla in ankorna till kvällen. Hon kommer till genuina djurmänniskor som lovaar att hålla kontakten, både med Hittehund och den nya familjen.
 
 
Nu i mitten av september när hon bott in sig lite får vi mms med en bild på Sanja tillsammans med sina nya kompisar, fåren. Hon hade lite svårt att läsa av dem ifrån början. Daisy ska snart hälsa på familjen igen. Under tiden gör Jenny som volontär inom Hittehund en telefoninterju med Mikael:
 
"Husse berättade att det går otroligt bra! Han säger att det var kärlek vid första ögonkastet, och att det fortfarande känns sanslöst bra! Sanja är en väldigt vänlig hund, och hon har redan lärt sej vart tomtgränserna går. Har husse koppel med sej, går hon till tomtgränsen och väntar där. Då vet hon att dom ska ut och gå. 
Husse och matte håller på att vänja henne vid fåren, i sakta takt för att i framtiden testa om Sanja visar intresse för att valla. Men allt sker på Sanjas villkor och i hennes takt. Man hör på husse att han är otroligt förtjust i Sanja. Och matte ropar i bakgrunden att dom älskar henne! Sanja verkar ha hittat drömhemmet!"
 

 

Uppdateringar om Akilles

Hej Christine.
 
Hoppas allt är bra med dig och din ljuvliga familj Smile - här kommer en låååååååång text som alltid från mig men jag har så mycket jag vill berätta...... och jag lovar jag hade kunnat skriva 5 sidor till om Akilles utan problem men du ska orka läsa det också - hi hi
 


 
Akilles är en sådan fantastisk hund. Jag är såååååååå glad att han har flyttat in i vår familj. Visst sliter jag mitt hår många gånger men han har så fina egenskaper som lyser igenom hela tiden så jag ser inte hans brister som speciellt stora längre trots att omgivningen gör det. Istället ser jag bara vilken fantastisk hund han är och går oftast och njuter av hur framtiden ska bli när han har kommit ner i varv. Kommer bli helt underbart. Han är superrolig att jobba med och han VILL verkligen göra det han blir ombedd till att göra. Trodde det skulle bli jobbigare med hans brister än vad det är. Men jag ser ju vad som finns bakom så jag vet ju att det kommer att förändras.
 


 
Dessa första veckor har varit lite "trial and error". Jag har verkligen fått lägga mycket av min tidigare kunskap åt sidan och helt enkelt utgått ifrån Akilles och bara provat olika saker och sett vad som fungerar eller ej. Det har inte blivit konsekvent för honom  i vissa situationer men det är enda sättet för mig att förstå honom och komma fram till hur vi ska gå vidare.
 
Har ägnat mig åt mycket funderande och studerande de här veckorna. Har fått göra avkall på en del metoder där jag måste hantera Akilles annorlunda eftersom han ibland fullständigt låser sig. T ex att försöka byta ut beteendet iställt för att korrigera det. Det fungerar ju oftast men inte när han har nått en viss nivå av stress (t ex vid hundmöte) så då får jag med kroppspråk och kommando visa att jag inte tolererar det att han uppför sig så (jag får honom att backa och inte gå förbi mig och så säger jag sluta bestämt tills han lugnar sig så att jag kan avleda och berömma honom).
 
 

 
Önskan är ju att kunna avleda och visa rätt beteende så mycket som möjligt men jag känner att jag ibland måste markera rätt "hårt" mot honom när han spårar ut fullständigt och hugger i mina händer för att få ut sin frustration.
 
Det går bra för han vet nu vad jag vill och ibland blir jag så full i skratt när han kämpar och kämpar för att lugna sig. Han "moffar" långt ner i halsen och det kryper i kroppen för att inte få ett utbrott och när han klarar att kontrollerar sig så känns det underbart och då kan jag uppmuntra och belöna. När han inte klarar det så får vi helt enkelt stanna kvar på samma plätt tills han har lugnat sig och kan gå vidare utan utbrott. Det kan ta lång tid men det är det värt för han måste jag verkligen vara 100% konsekvent oavsett om jag ska med tåget eller ej. Det är bara att prioritera om. Är övertygad om att det snart ger mig stor belöning.
 
Jag utsätter honom för mer och mer svårigheter och ibland blir jag rädd och tappar självförtroende och tror att jag pressar honom för mycket. Fast det går över rätt fort när jag ser att han lugnar sig igen. Jag tänker så här att nu är det dags för honom att börja utmana sig själv i svåra situationer för att komma vidare och hantera vårt liv. Jag kan ju inte låsa in honom och leva skyddat utan nu är det dags att han introduceras i vårt liv och våra intressen och rutiner. Där ingår ju mycket fotbollsmatcher och följa med hem till folk när vi går bort. Tanken är att han ska vara med oss överallt där han är välkommen.
 

 
 
Vi har varit på en fotbollsmatch, vi har gjort utflykt till mina föräldrar i en stuga där vi var ute på skön och rodde lite, han har fått träffa mina studiekompisar som är goa och kommer hem till mig så jag slipper lämna honom, han har varit ensam en timme i sträck några gånger. Han har gått bort på "kräftskiva" med oss och en annan familj. Allt har gått bra utom själva fotbollsmatchen så där har jag avvaktat lite och ska korta ner stunden vi åker med och sakta förlänga den. Det blev för länge och det var så många störningsmoment just den dagen som det normalt inte brukar vara.
 
Problematiken med honom är ju hans storlek och hans otroliga kvickhet både i hjärnan och i kroppen (men detta kommer ju bli hans framgång också lite senare). Han rör sig så fort och är svår att stoppa och "placera" där man vill ha honom t ex att jag vill gå emellan honom och det som stör honom. Det medför tyvärr mer att han hänger i kopplet och man får stoppa honom i kopplet istället för med kroppen som man kan med en större hund men jag har börjat bli ganska snabb jag själv så jag kan förebygga många häftiga rörelser bara genom att placera mig annorlunda i god tid men jag är långt ifrån med på alla "uttryckningar". Sedan är han så smart så nu för ett tag sedan kom vi in i ett skede där han lät sig avleda sig av godiset och jobbade på och fick belöning sedan for han runt och fortsatte att skälla. Balansgången att belöna rätt beteende när han lyckas bryta sin frustration och att inte göra det hela så svårt för honom så han hela tiden tappar koncentrationen på mig har varit en utmaning. Nu har vi tagit ett steg tillbaka och det har gett resultat i att jag nu kan avleda mer med rösten och vänta in ett lite längre bättre beteende innan jag belönar. Så underbart och i min värld är det jättestora framsteg på kort tid. Är så STOLT över honom (och mig själv såklart Smile)
 


 
Han går fantastiskt bra ihop med Suzy nu och de njuter så av varandra. Jag bara smälter när jag ser hur de har hittat en relation som är så harmonisk nu. Min fina fina kloka Suzy som är så princessaktig och en sådan fin förebild. Jag är så STOLT över henne också.
 


 
Katterna är en svår problematik men vi gör små, små framsteg där. Har fått honom att sitta en bit ifrån när katten äter och så han tystnar och bara sitter och ger små ljud ifrån sig. Stort i jämfört med ett hjärtskärande skällande men så fort katten rör en tass så drar han igång igen men vi har hittat rutiner för katterna så de kan komma och gå utan att råka ut för honom i alla sammanhang och de bor nu på nätterna i pojkarnas rum där de får sin fristad och samtidigt mycket kel och gos.
 
Vi har introducerat honom för min närmaste familj och det går jättebra. Han känner igen dem väl och hälsar så fint på dem nu. Kryper gärna upp i knäet på dem och i går passade min syster honom halva dagen när jag var i skolan och de hade det så mysigt. Mina föräldrar är här ofta och min mamma (som jag inte har ärvt mitt djurintresse ifrån för hon är lite rädd och obekväm med djur men hon älskar ju mina som hon har fått lära känna i sin egen takt) tar honom i kopplet och går runt med honom i trädgården och jag passar på att gå därifrån. Så kul att se, nästan som hon gjorde med mina barn när de var små.
 

Möten med andra folk och hundar är fortfarande det svåra. Här har jag fått prova mig lite fram hur han reagerar på att hälsa på främlingar och det har gått med lite olika resultat men ett måste för att jag ska se hur han fungerar. Nu har jag kommit fram till en metod som jag tycker fungerar bra och den kör vi på nu. Ska såklart visa den för LenaMaria och be henne ge sin åsikt på den när vi träffas. Idag gick vi förbi en hund utan ett enda skall...... JIPPIE och han jobbade på med mig trots att han såg hunden.... När min son Robin går med honom går det väldigt bra. Han gick runt utanför veterinärkliniken med Akilles när jag var inne och hämtade min katt och då var Akilles jättelugn trots hundar runt honom. Robin har ett fantastisk kroppspråk och utstrålar så mycket lugn.
 


 
Planer för den närmaste framtiden är att få till en tid med Lena-Maria och diskutera hundmöten, människomöten och ev klickerträning med henne. Längre fram funderar jag både på spårkurs och agility. Sååååå kul det ska bli.... han har egenskaper som jag tror passar så många aktiviteter så vi kommer kunna välja och vraka på roliga kurser i framtiden.
 
Det vi tränar på rent "lydnadsmässigt" är kommandona framåt och stanna (har får guldstjärna). Vi har börjat med sitt inomhus för det har han svårt för när han är uppe i varv och det fungerar fantastiskt bra. Han kan kommandot men är inte jättemotiverad att göra det så jag tar det ganska lugnt med detta just nu. Han kan vänta vid dörren och grinden tills jag ger kommando att han får gå ut. Fungerar redan till 95%. Han kan leta och letar mycket under promenader och vi har börjat inomhus med att gömma skinka under en burk men det har han svårt för så vi har gått över till en bit skina inne i en toarulle och det lyckas han med ganska snabbt. Nu ska vi försöka återkomma till burken igen. Vi håller på att introducera backa för det vill jag att han ska kunna när jag ber honom om det när han fokuserar på fel saker men det håller jag på en mycket långsiktig nivå.
 


 
Det som hjälper mig när jag har en dålig dag och känner hur frustrationen kommer krypande och jag spänner mig så tänker jag på att min uppgift är att visa honom att han kan sluta vakta och fokusera på allt runt om kring honom och slappna av. Det blir som ett mantra i huvudet och då kommer jag tillbaka till rätt sinnesstämning.
 
Ett annat exempel är när han får utbrott så vet jag att man inte ska pladdra med en hund men det hjälper mig jättemycket om jag pratar med honom och säger t ex släpp det Akilles du behöver inte bry dig om det, jag har koll - får då kommer jag in i rätt sinnesstämning. Detta är ett perfekt exempel på där jag egentligen gör fel genom att pladdra men det gör att vi når framgång eftersom jag kan hantera honom bättre..... så lite egna "hemmasnickrade metoder" blir det....
 


 
Du får gärna kommentera det jag skriver ovan om du tycker något låter konstigt. Behöver mycket råd av andra och tar så gärna emot din kunskap och erfarenhet. Jag vet du sa att du vill höra både bra och dåliga saker och när jag läser vad jag skrivit ovan så låter ju allt så himla positivt men visst är det inte så hela tiden men jag känner inte det som negativt utan bara som naturliga situationer utifrån hans stress. Visst gör vi våra fel både han och jag men det känns bara jobbigt i väldigt korta stunder. Det bra överväger så MYCKET mer.  
 
Ska försöka få med mig Håkan så han kan filma lite situationer för jag lyckas inte både filma och jobba på med Akilles som du kanske förstår, det ser så himla roligt ut ibland när jag ska hålla reda på Suzy som går lös och ibland senilt går in på någons tomt och hon hör ju inte mig när jag kallar, samtidigt skälller Akilles ut något hysteriskt och jag blandar in bajspåsar och koppel om vartannat och får springa efter Suzy med Akilles släppande efter baklänges. Ja, vad göra i dessa totalt misslyckande situationer - det enda jag kan göra - se mig själv utifrån och så får jag mig ett gott skratt och går vidare.... och tänker ironiskt på uttrycket "gör om - gör rätt"
 
Aptiten är strålande och han äter upp alla måltider. Har lagt på lite mer hull. Håret tror jag är på utväxt men det går så sakta så jag kanske inbillar mig. Ska vänta ca 3-4 månader till och har det inte förbättrats märkbart så har jag och veterinären kommit överens om att utreda ev hudproblem. Han har lite torra flagor och kliar sig ofta där selen har suttit men det behöver ju inte betyda något. /Lotta

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0