omplaceringshund

Text: Christine Leijd

Under hela veckan har jag försökt att jaga Hittehund´s Leja och Cookies matte per telefon utan framgång. Men ikväll hade Carita tid att ringa tillbaka. 1 timme och 40 minuter senare hade vi lyckats att byte lite bilder med varandra på msn. När jag senast träffade Leja hade hon eksem över hela kroppen och pälsen var matt och mjällig. Hon hade fått problem med underfunktion av sköldkörteln. Men i min strävan att få reda på hur Leja mådde nu frågade jag Caritas vuxna son. Jag tänker inte på det så ofta, men han har asbergers och då ger man raka svar på en direkt fråga. När jag frågat hur Lejas päls ser ut blev svaret "Det vet jag inte för det har jag inte tänkt på"




Leja, cockerspanieln med smeknamnet "dum-dum" mår iallafall bättre försäkrade Carita. Både jag och Carita har semester efter midsommar, och då ska vi försöka ses.




Cookie, den mest autistiska hund jag någonsin placerat har nu blivit mer social och orädd. Carita har också blivit mer orädd inför mina besök. Sedast hade både hon och dottern städat i två dagar innan min ankomst, precis som om de skulle ha bättre hundskötsel om det inte fanns något damm i ventilen under frysen... Detta har vi skrattat åt i efterhand. Men de lyssnar! Caritas dotter rastar nu Leja lite längre rundor, och ofta med hänvisning till att jag senast rådde dem att gå med Leja en extra halvtimme om dagen tills hormonbehandlingen gjort att hon blev normalviktig igen.

Caritas tredje hund, seniordamen Goldie börjar bli dement och kräver lite särskild tillsyn, men hon har inte ont. Hon är bara gammal.