omplaceringshund

Snart, alldeles snart väntar ett hembesök hemma hos Hittehund´s Ida. Hon och matte har ju flyttat till Norrtälje, och vi har länge varit inbjudna till besök.

Flatten Pepsi fortsätter att utvecklas och trivas i Västervik. Här på bild när han och husse drar matte Annas barnbarn på pulka! Också ett arbete för en flat coated retriever!

God Jul allesammans!

Varmt tack för alla julhälsningar som kommer till oss både med snigelpost, genom mail eller på Facebook!

För lite över 3 år sedan hade vi en ljuvlig seniorhund, Zack som sökte hem genom Hittehund. En genomsnäll mysig hund som många hörde av sig om, både för att han såg ut som en nalle, och för att han blev beskriven väldigt trevligt av den hundinstruktör som bedömde honom.
Vi hade naturligtvis många förslag. Men jag väntade. Väntade på en person med rätt känsla för hunden. Jag visste vad jag väntade på, och vad det skulle betyda för Zack.

Så en kväll ringer det en ung kvinna. Hon presenterar sig mycket ordentligt med för och efternamn, och nämner även vart hon bor. En sådan introduktion är alltid trevlig. Jag är väl lite gammaldags för jag tycker det säger lite mer om en person än de som gastar "Har jag kommit rätt nurå, jag är inne på en sida om hundar, är den kvar..".

Ja, lite petig är jag nog allt. Hur som helst, jag gillade rösten, hennes sätt att framföra sitt ärende. Och även hennes sätt att ställa frågan om vår åldersgräns skulle utgöra ett hinder då hon var under 25 år.

Hon var lugn, rar, hade humor och vad som genomsyrade samtalet, en stark ansvarskänsla och en mognad som är unik i den åldern. Hon älskade djur, det märktes, och jag tyckte om hennes frågor kring Zack, som kretsade kring vad hon kunde ge honom och vad han behövde. Hon kunde fylla i slutet av mina meningar samt att hon hade en varm förståelse för hans ägares svåra situation.

Hon delade vår hundsyn och tyckte om att aktivera hundar. På det sätt hon berättade om familjens hundar och katter, de detaljer hon valde att berätta gav mig insikt om det liv hon kunde ge Zack.

När vi kom fram till den punkt där hon lugnt och redigt redogjorde för sin vardag kom vi in på att hon hade ett handikapp. Lika intelligent och tydligt som hon lugnt redogjort för allt annat i sitt liv berättade hon för mig att hon hade en ärvd sjukdom. 

Anna föddes med amc, arthrogryposis multiplex congenita. Det innebar att hennes leder är missbildade och att musklerna är ovanligt strama.

Hon hade så mycket omtanke och kärlek inom sig, och hon var stark. Vi diskuterade förutsättningarna för att Zack skulle klara av att rastas längre turer ifrån Annas permobil och hur man löser hundmöten med framspringande hundar. Allt jag frågade fick jag kloka och eftertänksamma svar på.

Zaks blivande matte, för det kände jag att det skulle bli, var precis som jag ville ha henne som person. Jag tyckte inte synd om henne, för hon är inte en person man behöver ömka. Hon hade mer insida och inlevelse än många andra intetsägande människor som ringer och vill ha en hund. Jag gillade henne.

Jag hoppades innerligt att Zacks befintliga familj inte skulle låta några fördomar stå i vägen för mitt val. Det är väl kanske inte den drömhundägaren som man ser framför sig när man vänder sig till oss och behöver omplacera sin hund. Många har fördomar kring vanliga fysiska handikapp.

Men jag visste, jag kunde svära på, vid mitt liv, att Anna skulle bli den allra bästa matten, och jag hade flera förlag, bra förslag. Men Anna var mitt val, och jag visste att Zacks familj litade på mitt omdöme.

Nästa steg var att jag visste att Lena-Maria, min kontaktperson i Skåne är väldigt fördomsfri. Hon är handplockad för sina personliga egenskaper och sin egen persons skull. Lena-Maria är bra. Hon är förutom hundinstruktör även utbildad service och signalhundsinstruktör. Detta underlättade ju naturligtvis eftersom hon i sin utbildning var väl bekant med handikapp och bara såg möjligheter med hundträning och permobilåkande. För henne är det vardagsmat och inget som står i vägen för en adoption.

Lena-Maria träffade Anna och kunde bara bekräfta min egen känsla. Men vi diskuterade även hurvida hennes handikapp skulle kunna påverka hundens nuvarande ägare.

Men de tog det bra.

Framför allt är Anna en rak och hygglig människa. Man tycker om henne för den hon är.

Och jag tyckte bara mer och mer om henne då hon tog sig tid att varje dag under en veckas tid åka och träffa Zack, och lära känna honom. Zacks familj såg hur glad Zack blev varje gång, hur han kände igen henne och krumbuktade sig, full av glädje.

Så jag var glad och lättad, Anna var glad och familjen nöjd och kände att det här skulle verkligen bli väldigt bra. Och det har det ju blivit.

Jag blir glad när jag tänker på Anna och Zack. De fick över tre år tillsammans, och vid ett hembesök som gjordes hos dem senast i slutet av augusti i år var det en glad seniorhund som mötte Bosse.

När Hittehund´s Iza sökte hem i Skåne hörde Annas föräldrar av sig till oss. De var intresserade av att ta hand om henne och hade sin dotter som stark referens. De har starka familjeband i familjen och hundarna har haft stort utbyte av varandra.

I oktober var det tyvärr dags för Zak att somna in. Han hade under en längre tid haft ont i lederna och gick på smärtlindring. När han omhändertogs av Anna var han dålig i öroninflammation och öronproblemen kvarstod då och då under årens lopp.

Lilla Iza mår dock bra och har hälsan. När Bosse hälsade på i augusti berättade han att Iza med sina 6,5 år var en mycket tillgiven hund med mycket fin päls. Hon är en blandras av tax och jackrussel och har jaktintresse så hon rastas med långkoppel i skogen.

Nu har den största sorgen lagt sig för Anna och Alex efter Zacks bortgång och de är öppna för en ny hund genom Hittehund. De söker en ung, aktiv hund, storleksmässigt som en golden. Gärna en hanhund, och en bonus om den är kattvan då två katter ingår i familjen. Vi hoppas att en passande hund kommer in för omplacering under vintern!

Om allt sker enligt planeringen kommer Fifi inom en vecka flytta permanent till den nya familj hon i lugn och ro har lärt känna.

Ifrån vintriga Bergslagen kommer denna fina vinterhälsning från matte Carita och hundarna Cookie och Leja. Båda hundarna adopterade genom Hittehund...

Caritas äldsta tik Goldie har gått bort, och både hon och vi vet, att när tiden är mogen kommer nästa hund komma genom Hittehund. Men än dröjer det.

Cockern Leja har leksinnet i behåll och far runt i snön i Lindesberg.

Cookie som var rädd och näst intill autistisk när hon kom till Carita blomstrar upp mer och mer för varje år. Carita är mångårig hundägare och kan hantera de flesta hundar, men nästa gång hon får en hund genom Hittehund ska hon få unna sig en lika komplikationsfri och glad hund som Leja. Leja är verkligen dumsnäll och en riktigt go hund.

Genom årens lopp har jag återträffat Carita och hennes familj riktigt många gånger, och nästa gång jag åker till Bergslagen kommer vi att ses igen! Det är så fint att få följa våra utplacerade hundar år efter år, och uppföljning behöver inte bara ske strax efter att hunden får ett nytt hem, utan kan lika gärna fortgå under hundens liv, där vår kontakt motsvarar uppfödarens vid ett traditionellt hundköp.

Under julledigheten ska vi försöka få till en uppföljning av Hittehund´s Zingo och Hanna! Husse Dennis har delat med sig av dessa bilder ifrån höstens bad och svampplockning fram till dess!

Båda hundarna är adopterade genom Hittehund, och till jul har Hanna varit Dennis Hanna i ett års tid!

Om man har vägarna förbi Fagersta kan man hälsa på hos Dennis värdshus och enligt hörsägen har värdshuset även hundvänliga rum. :)

Nu har jag precis flyttat och har behövt ha lite ledigt inom Hittehund för att kunna fokusera på alla praktiska bitar. Vi trivs enormt fint i Hammarby Sjöstad och alla djuren har anpassat sig bra i lugn och ro de med. Dock har tekniskt trassel gjort att vi för närvarande varken har fast telefon eller bredband, trots att vi verkligen flyttat till ett high tech-hus. Jag hoppas att det löser sig under veckan. Utan ständig tillgång till internet har det varit en svår uppgift att besvara inkommande epost samt uppdatera hemsidan.

Förhoppningen är att en redesign av hemsidan ska hinnas med under julhelgerna eftersom den är väldigt gammal och skulle behöva fräschas upp lite. Vi får se hur långt jag kommer...

Miljön här är väldigt kreativ och inspirerande. Från vår terass ser man Globen och julstämningen är hög. Jag behöver mycket ledighet under december för att komma i ordning. Just nu består mitt arbetsrum av ett gäng kartonger. :)

Hittehund´s Pepsi som numera bor i Västervik mår bara bra. Han älskar tydligen snövädret som kom till dem, och husse mailade då dessa underbara snöflattbilder!