Videoklipp på Max som söker hem
Hembesök hos Hittehund´s Coffi
Text och bild: Diana Lockner
Hittehunds trevlige seniorhund Coffi bor numera på Alnön, ett par stenkast från mitt barndomshem. Jag passade på att träffa honom och hans matte när jag i helgen besökte ön.
Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli någon träff med så kort varsel, men det var inget problem för Ninna, så tidig Söndagsmorgon tog vi en hundpromenad tillsammans.
Jag hade med mitt yrväder, unghunden Lakke. Coffi kan tycka att "fladdriga" hundar är jobbiga, men Lakke fick genast "godkänt", Coffi verkade tycka att han var en trevlig promenadkompis!
Efter flera dagars -20 , var den här dagen mild och behaglig som tur var. Coffi har dragits med en lunginflammation och var nu i slutfasen av sin medicinering. Han har blivit lite rund om magen, då han endast fått korta promenader under sin sjukdomsperiod, men det kommer att rätta till sig.
Klädd i täcke för säkerhets skull, såg han förvånadsvärt pigg ut när han travade på med spänstiga steg och viftande svans. Det som slog mej vid mötet med Coffi och hans matte Ninna, var, hur bra de kändes ihop. Ni vet den där magkänslan som säger -det här är rätt! De utstrålade team! Blickarna, småpratet med Coffi, omtanken, samförståndet!
Det ska bli trevligt att träffa det här paret igen, för det ska vi, nästa gång jag besöker ön!
Just nu söker en annan pigg seniorsoftis hem genom Hittehund. Han heter Kellogg och finns på vår hemsida www.hittehund.nu
Kastrerad parson russel terrier söker hem och det brådskar
Morris är en kastrerad 8årig parson russel terrier vars familj under alla år har anlitat hunddagis som har ansvarat för honom dagtid. Nu har hunddagis sagt upp deras plats, och då hundtillsynen inte finns i vardagen behöver Morris en ny familj. Nu under de närmaste två veckorna försöker hela familjen pussla för att få ihop vardagen med promenader och rastning för Morris, men det är inte hållbart i ett längre perspektiv.
Jag träffade Morris idag under några timmar, och det finns en mer omfattande beskrivning på vår hemsida. Morris bor i Stockholm, och behöver en familj som har intresse av att aktivera och ha roligt med sin hund, och som gärna har tidigare vana av pigga energiska outtröttliga terriers.
Hembesök hos Hittehund´s Skrållan
Ibland tar det kort tid, och ibland lång tid efter ett hembesök förrän lite bilder och text når bloggen. Här är iallafall bilder på new foundlandsflickan Skrållan som numera bor i Jämtland. Dagsfärsk information har jag dock, genom Facebook. :) Bilderna är ifrån Johans besök hos Skrållan.
Skrållan är en rätt stor hund, och hon har efter en tids hälta konstaterats ha artros, men eftersom matte gick till veterinären i rätt tid kommer det nog kunna lindras och bli bättre. Skrållan får BARF, och nu räknas alla hennes kalorier så hon kan gå ned i vikt, det är extra viktigt för hundar med artros att hållas så slanka som möjligt.
Matte har redan börjat med vattengymnastik på Djursjukhuset, och vi hoppas att Skrållan snart är smärt och smärtfri under lång tid framåt.
Ungefär var femte hund utvecklas artros, och det finns en förening vars medlemskap är kostnadsfritt där man kan fördjupa sig i vad man behöver tänka på. Besök gärna Patientföreningen Hundartros
Kellogg söker hem
Nu har Maria träffat softiskillen Kellogg i Göteborg, och med nytagna bilder och efter samtal med hans familj kommer det snarast en beskrivning om honom och vad han behöver för att må bra.
En stilig seniorhund! Läs mer på hemsidan www.hittehund.nu så småningom.
Intensiv vecka
Sedan 4 dagar då vi på nytt öppnade verksamheten för omplacering av fler hundar, efter en period fokuserad på uppföljning och hembesök av redan utplacerade hundar, har det varit hektiskt. Det har medfört förseningar på hemsidan gällande uppdateringar. Nu är vi inne i fas 2, nämligen att träffa de hundar vi presenterat som är på vår väntelista. De bor kvar i sina befintliga familjer i väntan på att skolas in i en ny familj. Detta är hundägare som har varit på vår väntelista och som inte har bråttom att hitta "en snabb lösning", utan som med eftertanke vänt sig till oss för en för hunden bra omplacering.
Varför jag förklarar det är att under den här veckan är vår telefon och mail svårt belastad av hundägare vars äende är "akut". Dvs där de ser sig om efter omedelbara lösningar. Och tyvärr är det så, att den som har bråttom att akut göra sig av med en hund hinner vi sällan hjälpa. För omplaceringen blir ofta inte bra för hunden av så snabba beslut. Vi vill helt enkelt inte arbeta så, när det gäller något så viktigt som hundars framtid. När vi arbetar med att hitta hem åt hundar som är "avlivningshotade" skriver vi det heller inte på vår hemsida. Vi anser att varje hund ska tas om hand utifrån att man sökt just den individen, har gärna erfarenhet och intresse av rasen, och kan erbjuda rätt förutsättningar för just den hunden. Inte att ett avlivningshot över en hund ska göra att man impulsivt vill "rädda" och ta hand om en hund, för man bygger inte ett helt hundliv på det beslutet och känslan. Vi är ständigt kontaktade av personer som har tagit hand om en hund för att "rädda den", och för sent inser att deras livsstil, att hundens agerande eller personlighet inte alls är vad man förväntat sig, eller fått berättat för sig. Och själva arbetar vi tvärtom, att man verkligen ska hinna uppfatta hunden som individ och i lugn takt lära känna den, så själva flytten blir mindre stressfylld för hunden.
Men nu är det ett begränsat antal hundar vi arbetar för åt gången, och vårt mål är att kunna sammanfatta deras beskrivningar så snart som möjligt, trots att vi samtidigt försöker hantera mail och samtal om "avlivningshotade hundar", och förklara vad man som hundägare behöver uppfylla för att få hjälp, dvs ha möjlighet att under tiden omplaceringen tar, ansvara för sin egen hunds liv. Men det är stressfyllt att vår telefon går varm med så många akuta hundärenden, så den som vill ha en hund och berätta om sig själv har svårt att komma fram. Man önskar ju att det vore tvärt om.
Bildhälsning från Hittehund´s Pysen!
Pysen har fått en ny kompis som han inte blir riktigt klok på. Vittla
föddes i en kull på fyra lamm och mamman klarade inte av alla så Pysen
fick ta hand om henne.
föddes i en kull på fyra lamm och mamman klarade inte av alla så Pysen
fick ta hand om henne.
Hon är inne på nätterna och i flocken på dagarna men stödmatas med nappflaska.
Det ser ut som om hon kommer att överleva och hon är pigg och glad, framför allt kl 5 på morgonen.
Hälsningar
Lasse
Hälsningar
Lasse
Lille Max, söker hem
Jag träffade Max och hans husse under eftermiddagen idag. Max fyller 4 år snart, och är en liten hund, blandning mellan dvärgtax och dvärgpinscher, och har egenskaper ifrån båda raserna. Han har haft samma familj sedan han var valp och är kort och gott en hund utan större problembeteenden. Han har varit "sällskapshund", och min spontanta reflektion är att han skulle behöva få bli mer hund. Jag får en bild av att han skulle (utan att kräva det), må bra av att få uppgifter utomhus, och inte bara se världen i doftfläckar och hundmöten, utan även se en människa som en resurs till roliga saker man kan upptäcka tillsammans. Max är väldigt förtjust i andra hundar och hans lilla svans viftar idogt när han ser en annan hund, och alla kopplade hundmöten gick bra. Med min 12-åriga tik började han brottas och busa med direkt, och de turades om att knuffa på varandra med bakdelarna, de förstod varandra på en gång. Han kan bli lite bossig och ibland osäker särskilt på större hanhundar, men inte mer än en annan hanhund av mindre modell.
Det märktes väldigt tydligt att Max inte är van vid att samspela med främmande människor ute, han var inte så intresserad av nya bekantskaper och reagerade inte på ljud för att få hans uppmärksamhet, däremot gula kissfläckar i snön undersöktes med full uppmärksamhet och grävdes och smakades på. Som hundnörd fick jag ju direkt upp en tanke om att vägen till att nå Max ute skulle kunna vara enkla blodspår eller uppletande av smaskiga saker som luktar ordentligt.
Även i en hundrastgård var alla fläckar av intresse, och det var när Max husse kallade in honom och bad honom utföra några olika trick som Max sken upp och blev full av samarbetsvilja. Man märkte hur roligt han tyckte det var att få interagera, och få göra sina små konster, som att rulla runt, dansa på bakbenen, ge tass och sitta fint. Inomhus har han fått söka upp lite utlagt godis, men han är inte alls van att samspela eller bli aktiverad ute, annat än med långpromenader, då han ofta går lös. Det ger ju ofta en hund som inte tittar tillbaka så ofta på den som håller i kopplet, och som kan stänga av öronen ibland vid hundmöten om det blir för mycket förmaningar och nej, istället för att man gör hunden uppmärksam på roliga saker ute.
Det slog mig efter att ha träffat Max i några timmar att han under den tiden inte gjort det minsta ljud ifrån sig. Många dvärgtaxar kan ju uppfattas som att ha lätt till skall, medan Max enligt husse larmade om han hörde "pling", men är tyst annars. Han är van vid att vara ensam, och har ingen erfarenhet av katter inomhus.
Så som jag uppfattar Max är han en fullt fungerande trevlig hund, som har rasegenskaper som ännu inte är utforskade. Husse och mattes liv ser lite annorlunda ut numera efter en flytt från småstad till Stockholm, och arbetssituationen och avstånd till arbete gör att Max får mindre tid än tidigare. Och då uppfattar husse honom som krävande. När tiden inte räcker till kommer istället ett dåligt samvete som gör sig påmint hos husse. Max har ännu inte utvecklat några problembeteenden. Han stretar på i sin sele och vill framåt och har ute inte så stort människointresse. Han är dock inte skygg eller överdrivet reserverad utan bara lite svårflirtad trots köttbullbitar. Max ger ett mycket valpigt och lite naivt intryck, han är nyfiken och observerar, och är en mycket vänlig hund.
Under helgen kommer det både nytagna bilder samt videoklipp på vår hemsida.
Återträff med Hittehund´s Chicco
Text och bild: Agneta Damberg
Hade besök av Hittehunds Chicco med matte Carina häromdagen.
Han fick leka med pudeln Vilma. De gillar verkligen varandra! Vilma
har inga problem med att han "låter" mycket! Han morrar mycket när han
leker!
Chicco har några få hundkompisar som han leker med och som han gillar.
Det är ju helt okej, man behöver inte fungera med alla.
Hade besök av Hittehunds Chicco med matte Carina häromdagen.
Han fick leka med pudeln Vilma. De gillar verkligen varandra! Vilma
har inga problem med att han "låter" mycket! Han morrar mycket när han
leker!
Chicco har några få hundkompisar som han leker med och som han gillar.
Det är ju helt okej, man behöver inte fungera med alla.
När vi fikade satt Chicco på stolen bredvid mig och efter en stund
lade han huvudet i mitt knä så jag kunde klappa honom. Det värmde i
hjärtat eftersom han inte ville bli petad på när jag träffade honom
första gången.
Det är så roligt att träffa Chicco och se vilken älskad hund han är.
Han har det superbra!
Agneta Damberg
lade han huvudet i mitt knä så jag kunde klappa honom. Det värmde i
hjärtat eftersom han inte ville bli petad på när jag träffade honom
första gången.
Det är så roligt att träffa Chicco och se vilken älskad hund han är.
Han har det superbra!
Agneta Damberg
Hittehund´s Sissi, uppdatering
För snart ett år sedan sökte blandrasbeaglen Sissi hem genom oss. De svåraste hundar vi har för omplacering är nog jakthundar. De hamnar mellan två stolar, jägare brukar inte vara så måna om att börja jaga med en avdankad sällskapshund, och det är i regel för stort jaktintresse för en vanlig familj att mäkta med.
Men vi hade den enorma turen att få kontakt med den extremt trevlige jägaren och hundvännen Torbjörn. Jag har i tidigare uppdateringar beskrivit hans enorma insats för att få Sissi att komma till sin rätt på alla de sätt och vis. Sissi, som när hon kom in för omplacering inte var helt rumsren och inte kunde vara ensam en sekund.
I årets rådjursjakt har hennes naturliga framavlade egenskaper kommit till sin rätt under vägledning av sin husse, och numera är Sissi en fullt duglig jaktkompis, och livskamrat. Jag har haft bilderna en längre tid, men har dragit mig för att visa dem i bloggen. Främst för att många kan vara kluvna till jakt, och säkert kan bli störda av att se en jakthund i arbete. Personligen är jag glad för alla hundar som arbetar med det de är framavlade för, istället för att bli olyckliga sällskapshundar med ett jaktintresse som de aldrig får utlopp för. I relationen med en familj blir det väldigt mycket nej och ibland både korrigeringar och bestraffningar och vanmakt hos familjen som ofta inte står ut med vad det innebär att ha en hund som rymmer för att driva i timtal.
Men för att inte skrämma slag på er, har jag lagt bilderna på Hittehund´s jakthund Sissi på en extern länk, här
Hembesök hos Hittehund´s Assi och Polly
Text och bild: Bo Svensson
Jag och min fru var och besökte Peter och hans far den 17/11-2010 som bor i Markaryd och som har hundarna
Polly, en Greyhound som är 8 1/2 år samt Assi en blandras som är 11 år.
Vi blev hjärtligt mottagna med kaffe och dopp.
Båda hundarna är i jättefin kondition trots sin ålder. Polly och husse som är pensionär går sina promenader på flera timmar varje dag.
Assi får ochså sina dagliga promenader, men är man 11 år kanske man känner av åldern lite. Hundarna har
tillgång till en stor trädgård hos Peter där de fritt kan springa runt.
Båda hundarna är mycket lugna och fina och man märker att de har ett gott hem.
Hälsningar
Bosse
Hittehund´s Chicco har fått hem!
Strax före nyårsafton fick vi en angelägen förfrågan om vi kunde hjälpa till med en omplacering av Chicco. Det kunde inte vänta tills vi öppnade verksamheten den 15 januari, och möjligheterna att hitta bra familjer till blandrashundar med kombinationen rottweiler och dobermann är i regel inte så stora.
Chicco hade redan blivit felsåld och vidaresåld, och hans nuvarande familj kände stort ansvar för hans framtid. Situationen var dock ohållbar hemma med ett mindre barn med särskilda behov som inte kunde lämna hunden i fred.
Chicco hade redan vid 17 månaders ålder haft flera hem, och det var nu viktigt med ett varaktigt sådant, och det snabbt.
Vi hade den turen att Anna och Alex som nyligen skiljts från Hittehund´s Zack som adopterades som seniorhund och fick sina sista goda år var mogna för en ny hund genom Hittehund. Precis efter årsskiftet träffade de Chicco, tillsammans med Annas föräldrar, som har lilla Iza, även hon ifrån Hittehund.
Det har trots att vi officiellt har stängt gått snabbt, men samtidigt bra. Chicco beskrivs som en riktig knähund som inte vet hur stor han är. Vi har regelbunden kontakt med Anna och Alex, och de är genuint glada över sin nya familjemedlem. Anna berättar att han är en otroligt glad, lyhörd och smart hund, och att man inte kan göra annat än att älska honom.
Eftersom omplaceringen var så akut gick den inte riktigt efter våra riktlinjer, och Anna och Alex hann bara träffa Chicco vid ett tillfälle innan de fick hämta hem honom den 7 januari. En så snabb omplacering vågar vi bara göra när vi redan känner till familjen sedan tidigare år.
Nu behöver Chicco "göras iordning" i sin nya familj, dvs bli besiktad, vaccinerad och försäkrad omgående.
Bildhälsning från Hittehund´s Fifi
En liten nedkortad mailhälsning ifrån Fifis nya familj:
Hej,
Här kommer en liten hälsning från oss och Fifi.
Allt går toppen bra!
Hon är så otroligt söt och gullig och social och ja, allt man kan önska!
Vi lär känna varandra mer o mer för varje dag och det känns som att hon
tycker om oss och att vi är hennes nya familj!
Den lilla hältan hon hade i förra veckan är borta. Jag vet inte om hon
sträckte sig eller om det hade blivit lite väl mycket bus i snön.
Vi masserade o stretchade och morgonen därpå var det borta.
Julafton var vi hos syrran. Fifi skötte sig super så klart och blev allas
ögonsten. Min systerdotter Anna har 2 katter som Fifi skötte sig jättebra
mot. Och även dom mot henne.
Moa tror inte på tomten längre utan ville själv vara tomte i år, så hon
och Fifi fick vara det :-)
De kom genom snön och Fifi skutta glatt bredvid. Fick heta "Renen" under
klapp utdelningen.
I dag har hon träffas Hedda, en 8-årig tik som Moas bästa kompis Nora har.
De leker jättebra (lite lugnare än i helgen) och just nu är de på väg hem
till Nora efter att ha varit hos oss på förmiddagen.
En gullig uppsyn men 2 små tjejer med varsin hund på väg hem till Nora.
Våra katter och Fifi har nu slutit "fred" och respekterar varandra.
Katterna rör sig nu som vanligt hemma och det är skönt. Så det står nog
inte på förrens de sover bredvid varandra :-)
Hästarna har Fifi fått koll på och tycker nu att de inte är så läskiga.
Var med på träning i ridhus i måndags och det var väldigt gulligt att se
Moa och Fifi sitta där på läkatern och titta på när jag red. Hon var
mycket uppmärksam på vad vi gjorde. Och skällde inte en enda gång, så det
bådar gott för kommande tävlingar i ridhus där det inte uppskattas av
andra tävlande om man har en skällande hund.
Är med mig i stallet en hel del och strosar omkring och nosar på allt.
Mest "problem" med att hästbajs är så gott......hmm det tar sin tid att få
henne att låta blir det. Men det tar sig. Hon får lära sig att inte gå in
i boxarna helt enkelt. Vilket är bra framförallt när hästarna är där. De
skulle aldrig skade henne med vilja, men hon är ju liten o försvinner lätt
under en mage o syns då inte.
Här kommer en liten hälsning från oss och Fifi.
Allt går toppen bra!
Hon är så otroligt söt och gullig och social och ja, allt man kan önska!
Vi lär känna varandra mer o mer för varje dag och det känns som att hon
tycker om oss och att vi är hennes nya familj!
Den lilla hältan hon hade i förra veckan är borta. Jag vet inte om hon
sträckte sig eller om det hade blivit lite väl mycket bus i snön.
Vi masserade o stretchade och morgonen därpå var det borta.
Julafton var vi hos syrran. Fifi skötte sig super så klart och blev allas
ögonsten. Min systerdotter Anna har 2 katter som Fifi skötte sig jättebra
mot. Och även dom mot henne.
Moa tror inte på tomten längre utan ville själv vara tomte i år, så hon
och Fifi fick vara det :-)
De kom genom snön och Fifi skutta glatt bredvid. Fick heta "Renen" under
klapp utdelningen.
I dag har hon träffas Hedda, en 8-årig tik som Moas bästa kompis Nora har.
De leker jättebra (lite lugnare än i helgen) och just nu är de på väg hem
till Nora efter att ha varit hos oss på förmiddagen.
En gullig uppsyn men 2 små tjejer med varsin hund på väg hem till Nora.
Våra katter och Fifi har nu slutit "fred" och respekterar varandra.
Katterna rör sig nu som vanligt hemma och det är skönt. Så det står nog
inte på förrens de sover bredvid varandra :-)
Hästarna har Fifi fått koll på och tycker nu att de inte är så läskiga.
Var med på träning i ridhus i måndags och det var väldigt gulligt att se
Moa och Fifi sitta där på läkatern och titta på när jag red. Hon var
mycket uppmärksam på vad vi gjorde. Och skällde inte en enda gång, så det
bådar gott för kommande tävlingar i ridhus där det inte uppskattas av
andra tävlande om man har en skällande hund.
Är med mig i stallet en hel del och strosar omkring och nosar på allt.
Mest "problem" med att hästbajs är så gott......hmm det tar sin tid att få
henne att låta blir det. Men det tar sig. Hon får lära sig att inte gå in
i boxarna helt enkelt. Vilket är bra framförallt när hästarna är där. De
skulle aldrig skade henne med vilja, men hon är ju liten o försvinner lätt
under en mage o syns då inte.
Salukin Leo somnade in igår...
22 april 2004 blev salukipojken Leo omplacerad genom Hittehund i samarbete med salukiuppfödaren Lotta. Under årens lopp har vi fått följa honom genom flera hembesök, och senaste gången vi träffades åkte Leos familj till mitt lantställe där vi alla njöt av synen av den vackra sagohunden som löst gled fram i Bergslagsskogarna.
Under hans tid hos Bo och Inga hade de även tät kontakt med uppfödaren och Leo deltog i utställningar och blev champion. Men framför allt var han en så älskad familjehund, och en gästfri familj som genom åren har tagit emot flera medarbetare inom Hittehund på ett väldigt trevligt och inbjudande sätt. De har älskat sin Leo och varit så stolta över honom. Med all rätt.
Igår somnade han in, i sömnen, utan förvarning. Husse Bo mailade oss idag och meddelade den tråkiga nyheten.
Hej Christine.
I går dog Leo vår kära saluki som vi haft förmånen att ha hos oss i snart 7 år.
Vi fick honom genom dig och Hittehund 2004 när han var 4 år. Det var precis på hans födelsedag. Lotta och Du var med vid tillfället.
Leo har hela tiden varit en glädjespridare i vår familj.
Vi hade varit ute och promenerat på förmiddagen och då såg Vi inga tecken på att han var dålig.
När vi kom hem gick han och lade sig i sin soffa och låg där någon timme.
Därefter hoppade han ner och lade sig på mattan nedanför.
Det var där han somnade in och vi märkte inte ens när det skedde.
Vi saknar honom mycket och vill tacka dig för allt Du gjorde när vi fick honom.
Det liv han levde med oss tror vi var ett bra hundliv och att han var frisk ända till slutet.
I höstas någon gång tog vi bort tandsten och i samband med det gjordes
en hälsokontroll som var utan anmärkning.
Ha det bra Christine och krama dina hundar från oss
Inga o Bosse Lindered
Hittehund´s Akila, nu i Ankarsrum
I 3 veckor har goldenflickan Akila varit i sin nya familj i Ankarsrum. Hon har blivit kompis med sin nya familjs katter (hon ignorerar dem) och har respekt för islandshästarna och leker med de andra hundarna i stallet.
Hon äter lite dåligt vilket hon gjort periodvis hos sin förra familj med. Hittehund har föreslagit färskfoder som få hundar kan motstå, och vi hoppas att hon hittar ett foder hon verkligen gillar.
Annette som gjorde hembesöket på hästgården innan Akila flyttade in kommer tillfrågas om löpande uppföljningsbesök i hennes nya lantliga friluftsliv. Akilas förra familj saknar henne förstås, men kan genom kontakt på Facebook följa henne i sitt nya hem. Inom några veckor kommer nog Annette att hälsa på, och få en uppdaterad bild om hur Akila mår. För en goldenflicka som gillar att bada finns det gott om vattendrag runt om gården, och hon uppskattar snön som hon far runt i.
Utslagna luciatärnan Astrid
Med en bild på den utslagna luciatärnan Astrid firar vi ut det gångna året och hälsar 2011 välkommen!
