omplaceringshund -

Chanel har en spadag

Idag hämtade Lenamaria Lundberg lilla Chanel, och vi behöver besikta, vaccinera och försäkra henne imorgon. Men till att börja med behövde hon badas, klippas ned och friseras.

Det var mycket hår, och det var lite trassligt!

Lenamaria har ett stort och djupt badkar!

Och det är för högt för att små hundar ska lyckas smita!

Nu ska Chanel komma iordning lite, och hon ser redan mycket bättre ut! Vi kommer att lägga upp några auktioner på Tradera för att täcka en del av de omkostnader vi har för våra fosterhundar. Vi har nämligen fått en hel kartong med hundböcker donerade av bokförlaget Eget Bevåg, som är vår enda sponsor! :)

Och så här fin är Chanel idag! Vi hoppas veterinärbesöket imorgon går bra!

2011-03-27 @ 21:52:27 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Bildhälsning från Hittehund´s Assi!

Assi får allt mer grå hår på sin nos, men är fortfarande vital tack vare god omvårdnad och bra foder.

Nu har snön börjat att försvinna även nere i Markaryd och det är snart vår!

2011-03-27 @ 18:14:02 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nyfilmad video på Båtsman som söker hem

2011-03-24 @ 01:39:12 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

På vår väntelista

På vår väntelista att presenteras för omplacering finns kungspudeln Mozart i Skåne. Lena-Maria som är hundinstruktör träffade honom i förmiddags. Mattes hälsa är orsaken till omplaceringen.

En annan mindre seniorhund som behöver en ny familj är dvärgschnauzern Cadabra som finns i Örebro

Hundinstruktören Tuali Rogberg kommer snarast att träffa Cadabra.

Eftersom jag har förstått att många hamnar direkt i vår blogg genom sökmotorer vill jag passa på att nämna att information om hundar som behöver hem återfinns på vår hemsida: http://www.hittehund.nu

2011-03-23 @ 21:03:27 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ruffsen - tråkig historia med gott slut

När man dagligen arbetar med omplacering av hundar, då blir man fundersam över många saker. Vem som ursprungligen har fött upp hunden, hur den har sålts, och vem som bär ansvaret när det går fel, den som säljer hunden eller den som köper den?

Vi stöter ofta ihop med rena garagehundar, där det avlas på vad som helst, där hundarna varken är chipmärkta eller vaccinerade vid försäljningen, och där den sk uppfödaren går upp i rök om problem uppstår efter att hunden är såld. Fyndmarknader som Blocket bidrar till det simpla sättet att snabbt prångla ut hundar, och där köparen inte alltid förstår eller tänker på vad som är viktigt när man köper sin valp.

Ruffsens historia börjar på Blocket. Var annars?

Det är enligt utsago en tiks andra kull, och valparna säljs för 3800 riksdaler. De är då varken vaccinerade, chipmärkta eller besiktade, vilket förmodligen har fått många att avstå.

Dock den familj som tyckte att hunden var söt och skulle köpa sin första hund ringde på annonsen, och kort därefter blev hunden levererad ifrån bil till bil. Ungefär som en smuggelhund säljs. Men det här var en avsiktligt uppfödd blandrashundsvalp, vilket egentligen är chockerande.

Bara några dagar efter köpet uppstår det allergi i hushållet, och både mamman och ett av barnen är allergiska. De vänder sig till uppfödaren då det var precis bara några dagar efter köpet, men hon väljer att inte ringa tillbaka. De söker henne på alla upptänkliga sätt, men de får inte tag i henne. Utan nu sitter de med en liten valp som de är allergiska mot, och desperat lägger de i sin tur ut en annons på Blocket.

Tyvärr får de inga svar. Allergin tilltar, och de sänker priset hela tiden, tills hunden är nere på 500 kronor, och annonsen blir anmäld då det är emot Blockets regler, och den tas bort. Ingen vill ha Ruff. För de flesta tvekar inför att köpa en hund som inte fått vad den ska ha som valp, och när den kommer ifrån en tveksam uppfödare som lämnar ut valpar som inte ens är vaccinerade.

I det här läget vänder sig Ruffs köpare till Hittehund. De vill inte behöva avliva valpen, men de inser att de inte kan bli av med den. Det är en trevlig hund, men uppfödaren har spolierat alla chanser för hunden att få en seriös hundägare, och håller sig undan familjens enträgna försök att få lämna tillbaka hunden.

Vår första tanke när vi får höra talas om lille Ruff är ju att han förmodligen är en smuggelhund. För det är tack och lov inte så vanligt att ens den sämste blandrasuppfödaren missar de mest grundläggande i vad det rekommenderas att man gör med en valp innan försäljning. I vår tur behöver vi veta bakgrunden till valpen, så inte vi i vår tur förmedlar en insmugglad valp. Inte heller vi får kontakt med "uppfödaren". Inte annat än genom Facebooks öppna logg där vi kan följa tidigare statusuppdateringar och se hur valpkullen föds och säljs.

På bild ser ju allt så fint ut. Valpar som diar och en tik som med väldigt tom blick utsätts för valpkull nummer två. Vad vi ser är baksidan av hundvärlden, hur enkelt det är att para en tik, och därefter sälja valparna på fyndmarknader, och sedan inte vara nåbar för valpköparna. Det är ju på det här viset man skulle önska att valpar slapp växa upp och bli en inkomst, och tikar slapp användas som valpfabriker.

Vi vet tillräckligt för att kunna ta oss an Ruff, och kan utesluta att han är insmugglad.

14 veckor gammal behöver Ruff ett hem. Det var den 12 februari 2011, och det var mer än akut. Det var en lördag och vi hade inte telefontid men Ruffs köpare lyckades nå oss ändå, och förklarade situationen.

Och vi behövde hitta ett permanent hem eller ett tillfälligt hem omgående.

Lösningen blev Carita. Carita har två hundar ifrån Hittehund, och vi har haft kontakt regelbundet både genom träffar och många samtal under 8-9 år. Jag känner Caritas hundar, och hon har haft flera olika hundar under årens lopp, men alla har haft varaktigt hem och långa liv, och alla har kommit som omplaceringshundar. Carita arbetar inom äldreomsorgen med inriktning psykiatri och är en väldigt lugn och varm person. Det är precis den människa man kan ringa och utan någon större inledning fråga om hon kan styra om sitt liv och ta emot en valp samma kväll. Hon var på väg till en årlig revy i sin hemstad, men lyckades med konststycket att komma hem i tid till att ta emot Ruff. Hans ägare åkte gärna 11 mil för att hitta en bra lösning.

Caritas äldsta tik Goldie har gått bort, och hennes två tikar genom Hittehund börjar att bli till åren. Vi hade haft en dialog under de senaste månaderna om att nästa hund hon skulle ta hand om genom Hittehund skulle helst vara mer okomplicerad. Hon har ju haft hund i över 30 år, och flera har kommit med ganska stora problembeteenden som de i lugn och ro har rätt ut tillsammans. Carita hade tackat nej till två hundar jag föreslagit henne då hon även visste vad hon sökte. Och när jag ringde henne, var det med vetskap om, att hon var rätt person för att akut ha beredskap för en valp, vars behov vi inte kände till just då. Men jag visste också, att hon sökte efter en tredje hund.

Senare samma kväll befann sig Ruff hemma hos Carita. Det var helg, men redan när helgen var över och det var vardag igen hade Ruff fått en tid hos veterinären. Även veterinären hade reagerat över hundens bakgrundshistoria och ville ha papper på att det verkligen var en svenskuppfödd hund. Genast behövde Ruff chipmärkas, besiktas och vaccineras, och försäkras i Folksam.

Ruff föreföll frisk och gick igenom besiktningen. Att få ett chip var för Ruff en skrämmande upplevelse och då skrek han högt så hela veterinärpraktiken ryckte till. Han var som en valp skulle vara, men det märktes att han även hade bristande social och miljöträning då han är försiktig och lättskrämd inför vanliga vardagsljud som en valp behöver lära sig under sin uppväxt. Men inne fann han sig snabbt tillrätta med två äldre trygga tikar som kunde visa honom tillrätta och göra honom trygg.

Genom regelbunden kontakt med Carita fick vi ta del av en massa valprapporter och bus. Hos Carita sover alltid hundarna i sängen, och han hade lite problem med att komma upp där till att börja med, men fann sig snabbt tillrätta och sov i Caritas benväck. Mysigt. Han har dragit ut alla leksaker, ätit upp två hundkorgar, är näst intill rumsren, och är glad för att träffa andra hundar.

Det har gått 5 veckor sedan Ruff plötligt gjorde sin entre i sin nya familj, och det har varit fem roliga veckor. Hela familjen har ju hjälpt till, och Carita tog omedelbart valpledigt genom att dra ned på sin arbetstid och bara arbeta kvällstid så Ruff hade både tillsyn och gott om tid i sin nya familj.

Ruff har redan varit med på arbetet, och Carita har tidigare haft med sina hundar ibland på det äldreboende hon arbetar på till pensionärernas uppskattning. Så under dessa veckor har Ruff och Carita gått förbi arbetet vid några tillfällen för att skola in honom i den miljön, då han på sikt om någon månad kan följa med till arbetet när Carita börjar sitt ordinarie schema igen. Personalchefen var så förtjust i honom och han har charmat hela avdelningen, så han kommer kunna sprida mycket glädje den vägen.

Vi presenterade aldrig Ruff, som numera kallas Ruffsen, på vår hemsida eftersom Carita var fast övertygad om att allt skulle fungera. Och det gör det ju. Ruffsens mål är att vara där matte är. Och varje toalettbesök stannar han utanför den stängda badrumsdörren och vill vara där matte är. Han kan dock vara hemma själv tyst och trygg med de andra hundarna när Carita uträttar något kort ärende, och en ensamhetsträning är i lugn takt påbörjad och går väldigt bra. Ruffsens intåg hos familjen har fått de två äldre tikarna att leva upp. Det busas och det stojas och vardagen är lite mer levande med en så ung valp i huset. Ännu en gång har Hittehund gjort iordning en hund och gett den nya förutsättningar. Och varje gång undrar vi hur det kan vara så lätt att föda upp valpar, utan att kunna ansvara för dem fullt ut. Och hur man kan låta en hel valpkull växa upp med så dåliga förutsättningar.

Jag tycker det är den sk uppfödarens ansvar. Som förstagångsköpare är man ofta naiv och godtrogen och litar på den som har fött upp valpar. Men den här historien visar än en gång, att bara för att man kan para en tik och sälja valparna bör man inte göra det. Vad är målet med den aveln? När det finns så många ansvarsfulla, vettiga och pålästa uppfödare som inte bara föder upp och säljer hundar på ett vettigt sätt, utan även tar ansvar för sin avkomma, och som inte slungar iväg dem till okända öden på fyndmarknader.

2011-03-17 @ 20:55:14 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Videofilm på Svea som söker hem

2011-03-17 @ 16:34:59 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Uppföljning av Hittehunds Chicco

Text och bild: Lena-Maria Lundberg

I isande snålvind i mitten av februari träffades vi på stranden vid Borstahusen.

Det var så kallt att min kamera dog, så det blev ett fåtal kort med iphonen.

Det var ljuvligt att se en så glad pojke komma stormande mot mig.

Trots snålvinden sken solen och den lyste i hans nästan blåsvarta friska päls.

Chicco trivs med livet, det syns på honom, han kommer glatt på inkallningarna till både husse och matte.

Hans muskler syns igenom pälsen när han lätt svingar sig över ett stengärde.

Han hade med sig sin lekkompis, bästa vän!, blandrastaxen Iza som ägs av mattes föräldrar, även hon adopterad genom Hittehund.

I helgen lärde han sig att spåra upp henne. Det gick bra men kommer att bli bättre när han lär sig att han ska ha en långlina efter sig. Träning ger färdighet.

Chicco kommer framöver att röntga sina höfter och armbågar och genomgå en veterinärbesiktning, alt inför ansökan till servicehund. Husse har diabetes och då jag utbildar service och signalhundar diskuterade vi förutsättningarna för Chicco att lära sig känna av husses insulinhalt och varna när blodsockret är lågt. Läs mer om hur jag utbildar diabeteshundar här >> Men först och främst behöver Chicco, som alla andra omplacerade hundar, få en lugn och lång första tid i sin familj.

Det var ett härlig möte som värmde mig hela dagen.

minus 2 grader och 16 m/sek till trots!

Och det kommer att bli fler möten med Chicco där vi kan följa hans utveckling.

Hans familj håller en innerlig och tät kontakt med Hittehund där de ofta stolt berättar om Chiccos olika vardagsäventyr.

I isande snålvind träffades vi på stranden vid Borstahusen.

Det var så kallt att min kamera dog, så det blev ett fåtal kort med iphonen.

Det var ljuvligt att se en så glad pojke komma stormande mot mig.

Trots snålvinden så sken solen och den lyste i hans nästan blåsvarta friska päls.

Chicco trivs med livet , det syns på honom, han kommer glatt på inkallningarna till både husse och matte .

Hans muskler syns igenom pälsen när han lätt svingar sig över ett stengärde.

Han hade med sig sin lekkompis, bästa vän !

I helgen lärde han sig att spåra upp henne. Det gick bra men kommer att bli bättre när han lär sig att han ska ha en långlina efter sig. Träning ger färdighet-

Chicco kommer snart att röntga sina höfter och armbågar och genomgå en veterinär besiktning, alt inför ansökan till service hund.

Det var ett härlig möte som värmde mig hela dagen.

minus 2 grader och 16 m/sek till trots!

Och det kommer att bli fler möte, det är jag säker på

2011-03-16 @ 23:22:21 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hembesök hos Hittehund´s Calle

Text och bild: Ulla Eriksson

I början på det nya året blev jag inbjuden till Calles familj i natursköna Norrbotten. Hans matte har flyttat upp nyligen och har köpt en enorm herrgård med stora ytor både ute och inne. Omgivningarna är väldigt lugna och rofyllda, och det var en glad och harmonisk hund som mötte mig i dörren.

Calles svans viftade och vi fick mycket god kontakt med varann. Han var i extremt god kondition, mycket slank och musklad för sin ålder.

Till våren kommer Calle att gå kurs hos den lokala hundskola vi har här, där innehavaren är utbildad genom Hundens Hus i Göteborg. Matte vet vikten av att aktivera sin hund utöver deras långa skogspromenader. Calle behöver sällan vara ensam eftersom han är välkommen på arbetet, och matte Barbro håller på och bygger upp ett eget företag där hon kan arbeta hemifrån.

Calle har även en bra bästis i sonens hund som var hemma och välkomnade oss. Hundarna lekte mycket och kunde ha stor frihet då herrgården är omgiven av mycket stora öppna ytor med skogen bakom knuten. Det var trevligt att få göra ett uppföljningsbesök för Hittehund och att få träffa Calle efter flera samtal med matte Barbro som är ett välkommet tillskott till Norrbotten.

2011-03-16 @ 21:05:56 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Presentation av Gucci och Chanel som söker hem

Text och bild:

Agneta Damberg

Idag har jag träffat två små ljuvliga hundar!

Båda är av rasen Phalené. Gucci är en kastrerad kille på 6 år och Chanel är en tik som är snart 3 år.

Två väldigt välskötta, väluppfostrade, sociala och mysiga hundar. Ingen av dem är någon problemhund, utan omplaceras för att familjen vill att de ska få komma till någon som har tid för dem. Familjen har en liten bebis och känner att hundarna inte får den tiden de vill att man ska ha för en hund.

När vi kom till familjen, som bor på landet, så möttes vi av 2 nyfikna små hundar. De kom direkt fram när grinden öppnades och matte släppte ut dem.

Båda hälsade lagom mycket. Nosade mycket, viftade på svansen, pussades lite och vi kunde klappa på dem.

Matte sa att tiken Chanel kunde vara något reserverad mot okända ibland. Men inte mot hundvana människor, sa hon. Så det var ju inget vi märkte något av! Men det tycker inte jag är något problem, utan ganska naturligt när man har med hundar att göra. Hundar är inga leksaker eller maskiner, utan känsliga djur. Vissa mer än andra!

Det här är små hundar. De ska behandlas som hundar. Dvs få träna, motionera, kanske gå på kurser, aktiveras mentalt. Det finns mycket kapacitet i de här små kropparna!

Jag fortsätter att berätta om Chanel, eftersom jag redan börjat!

Hon var den känsligaste av dem. Visade jättetydligt signaler mot sin hundkompis och mot oss när vi hälsade. Hade ett tydligt språk om man är uppmärksam och ser sånt! (Jag älskar sådana hundar!)

När vi var inne så gick Chanel och tittade ut igenom fönstret, spanade långt bort, men hon kom direkt när man pratade med henne. När vi kom utomhus hade hon nosen i vädret mest hela tiden och en gång tog hon en lov över gärdet, men kom ganska snart tillbaka. Jag tror att hon skulle vara jätterolig att jobba med. Hon var lätt att få kontakt med och lätt att få igång med lite lek.

Agility eller freestyle, kanske lägga lite spår, det skulle nog passa lilla damen. Det skulle nog gå att träna det mesta, men då givetvis med positiva träningmetoder, där man fokuserar på att belöna de beteénden man vill ha.

Chanel gillar inte barn utan kan fräsa till om de blir närgångna. Själv tycker jag att man ska träna sina barn till att behandla alla djur väl. Men när en hund väl har lärt sig hur man kommer undan så kan det vara svårare. Så en barnfamilj är inte aktuell i hennes fall.

Eftersom familjen bor på landet så är hon inte så van vid andra hundar. Om det skulle gå förbi någon så kan hon rusa fram en bit med svansen mellan benen och skälla. Men aldrig ända fram. Försöker skrämma bort ”inkräktare”. Det är ju sådant man kan träna bort.

En underbar liten tik är det. Jag blev kär direkt och ville ta hem henne! Men hon ska nog få ett eget hem. Hit kommer en valp om några veckor!

Så har vi Gucci. En cool kille! Han stod med fötterna stadigt på jorden! I dubbel bemärkelse! Han blev inte så upprörd om det var något utan skakade bara av sig tex när tiken fräste ifrån. Han var lite för stadig i kroppen också. Men det är lätt att det blir så när man är matglad och kompisen inte alltid äter upp…

Gucci höll sig nära när vi var ute. Han gick runt i trädgården och nosade. Busade gärna med Chanel, men hängde inte med när hon tog sig lite större friheter!

Han skulle nog också gärna låta sig aktiveras lite lagom med lite av varje och gärna gå promenader, så försvinner nog trivselvikten snart!

En jättemysig och snäll kille. Men inte heller han vill bo i en barnfamilj.

Båda hundarna är däremot kattvana, eftersom som familjen har katt, som de leker med. De tycker även om att åka bil.

Vill ni veta mera så försöker jag svara på frågor eller så tar jag reda på mera av familjen.

Agneta Damberg

www.angdalen.se

0141-55185, 070 3607288

2011-03-09 @ 01:38:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hittekatten Ivans utveckling

Vi har en liten hittekatt som heter Ivan eller Ivana, som efter en längre tids stödmatning utomhus i höstas fångades in, med hjälp av en kattfälla. Det tog flera dagar att fånga in katten, som behövde komma in innan kylan och vintern, trots att han återkom till samma plats varje dag vid samma tid för att få mat. Katten är en förvildad tamkatt, och han blev fruktansvärt rädd vid infångandet, väste och rev och hade panik när han insåg att han var fången.

Sedan oktober har Ivan blivit vår fadderkatt. Pensionären som under flera veckor stödmatat honom har blivit hans fristad. Där finns inga andra katter och katten har i lugn och ro fått bekanta sig med bostaden, på sina egna villkor.

Det har gått flera månader, och han utvecklas hela tiden. Han är dock fortfarande inte handtam. Ingen kan klappa Ivan, och han kommer inte kärvanligt fram som en tam katt och vill bli smekt.

Däremot har han i sin egen takt börjat att ta för sig mer. Från början har vi använt Feliwayspray, syntetiska feromoner som gett honom trygghet och lugn.

Ett visst opraktiskt dilemma är att vi vill kunna ta katten till veterinären, för vaccination och kastration. Men en katt som håller sig på flera meters avstånd och som är redo till flykt blir lätt trängd om man ska slänga sig över den och tvinga in den i en transprtbur. Och en veterinär som kommer hem kommer inte se skymten av den här katten, då den enda människa han visar sig för är den han bor med, och hon får inte komma nära. Dock ville även jag se hur katten mådde och löste det genom att lämna en digitalkamera i lägenheten under några dagar så vi fick ta del av Ivans vardag. För att bli fotograferad, det går bra. Det är den fysiska kontakten med en människa han har panik inför. Då spottar han och fräser som den vildkatt han är.

Men här får han vara just en skygg katt, som bara har förtroende för en enda person, och som han ändå inte litar på. Men nu har han börjat att utvecklas. Ivan har räknat ut sammanhanget mellan att jag eller hemtjänsten kommer dit, med prasslande påsar. Så när främlingar går springer han snabbt fram till påsarna och skrikjamar, och påsarna innehåller alltid portionsmat med blötmat.

Vårt mål är att endera försöka arrangera med en hemveterinär som kan hjälpa oss på plats, eller att i ett obevakat ögonblick kasta oss över katten så han kan komma till veterinären. Hans nuvarande bostad innehåller så många skrymsen och vrår att det inte finns någon praktisk möjlighet att stänga in honom i ett enda möbelfritt rum.

Att tämja en vildkatt att bli tam kräver långt tålamod och lugn. Särskilt en katt som lever som ensam katt och är rädd för beröring. Med med Feliway är han inte stressad eller mår dåligt, så länge han får gourmetmat och inte känner oro. Han har gått på lådan hela tiden, även om han har urinmarkerat lite här och där.

Han är inne, han är trygg, och kan även vara en Ivana. Och vi kommer att hitta en lösning på det stundande veterinärbesöket.

2011-03-08 @ 17:52:40 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tack, Arken Zoo Globen!

Jessica som förestår Arken Zoo Globen har donerat kvalitetsfoder med kort datum som kommer till omedelbar användning inom vår verksamhet.

Vill samtidigt passa på att be om praktisk hjälp, då vi behöver bilburna volontärer med plats för fodersäckar, då vi även behöver hämta mer foder som ska köras ifrån Solberga till Högdalen. Så om någon kan hjälpa till med sådana punktinsatser, maila till [email protected].

2011-03-08 @ 17:25:41 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mer om Båtsman

Vill du veta mer om Båtsman? Han bor i en fosterfamilj i Skåne/Lund i väntan på omplacering. Kontakta oss genom mail [email protected] eller telefon 076-76 77 111 telefontid vardagar kl 14-17

Båtsman är en storvuxen, gladlynt och busig st bernardshund. Han kom till oss i akut behov av en ny familj. Båtsman var då i dålig form rent fysiskt men en väldigt trevlig hund. Han har behövt en hel del rehabilitering i form av att lägga på sig ordentligt i vikt, få muskler och bli kastrerad. Vi har även försäkrat Båtsman i Agria, en försäkring som kan övertas av en ny ägare. Nu anser vi att Båtsman är i toppform för att presenteras för en ny familj.

I sin fosterfamilj har Båtsman utvecklats. Han har här levt ett helt vanligt familjeliv med en hundvan husse och en lillhusse på 13 år, både väldigt aktiva inom fotboll. Lillhusse och Båtsman kommer bra överens, och så även med alla lillhusses kompisar som ibland fyller hela radhuset och sitter och umgås och spelar playstation. Båtsman är social och gärna en i gänget. Han tycker om lite liv och rörelse och att få bli delaktig.

Något som vi på ett tidigt stadium märkte var att kombinationen Båtsman och katter inte är så lyckad. Han är så intresserad och fixerad vid dem att han går upp i varv och blir stressad av att se katter inne. Även hundvana coola katter tenderar att backa när en så stor hund springer emot, och där katten försvinner fortsätter Båtsman konstant att gräva och kan möblera om ett helt rum, bara katten visar sig igen. Därför har vi beslutat att Båtsman inte ska bo med katter, för även om det kan lösa sig på sikt, är det inte gynnsamt för vare sig honom eller en ny familj att börja inledningen på sitt nya liv under de förutsättningarna.

En st bernard är ju en typisk familje och gårdshund, som mår bäst av att få kunna lufsa omkring fritt inne som ute. Just nu bor han i ett radhus och det är märkbart att han behöver en större yta att vistas på. Radhusplätten räcker inte alls till, utan det är en storvuxen hund som tar plats. Lägenhetsboende är inte alls aktuellt, utan fosterhusse ser gärna att han bor i en villa, eller lantligt.

Båtsman har genomgående varit en enormt trevlig hund. Han tar öppet kontakt med nya personer, och den magra och fysiskt långsamma hunden har blomstrat upp och fått väldigt mycket närhet och lek i fosterhemmet. Han har blivit en valp på nytt, och ibland när han blir riktigt busig eller är på jakt efter en boll så är det en stor, tung och väldigt aktiv bulldozer som rusar omkring inne. Hans fosterhusse har verkligen påtalat vikten av att man förstår vad det innebär att ha en stor hund, för Båtsman själv är inte medveten om sin storlek. Han är mycket kelen och närhetssökande, och har i sin fosterfamilj fått vara i soffa och fåtöljer och ligger gärna med huvudet i knät eller strax nedanför fötterna på golvet.

Vi har träffat flera familjer som varit intresserade av Båtsman. De som har hälsat på honom påtalar hur kelen, trevlig och mysig han är. Och alla har velat ha honom. Men de har inte riktigt motsvarat vad vi har sökt. Vi söker inte bara de yttre förutsättningarna, utan även att man har en hundsyn som bygger på ett vänligt kamratskap med sin hund. Vi tar fullkomligt avstånd ifrån att korrigera Båtsman med exempelvis stryphalsband och hoppas att hans blivande familj också gör det. Han är en vital, livlig och väldigt stor hund. Men en snäll och vänlig hund som svarar bra på en rättvis behandling.

Efter sin kastration har han blivit mer fokuserad och lugnare i en del situationer, men han är fortfarande en glad och livfull hund som gemytligt behöver få ta plats. Hans fosterhusse har lagt ned tid, omsorg och kärlek, och investerat väldigt mycket känslor som har fått fram denna glada robusta hund.

Vi kommer snarast att videofilma Båtsman i hans nuvarande form, för att man enklare ska få en bild av hur han är i olika miljöer och situationer. Flera gånger under resans gång har vi trott att vi är nära målet att ha hittat just Båtmans familj. Men vi söker en miljö och en familj som är riktiga djurvänner, som älskar sina hundar, och som har både tid, utrymme och som gärna redan bor i Skåne eller angränsande län, även om vi är öppna för förslag.

2011-03-02 @ 02:31:29 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()