Hittehund´s Fingals första år i sin familj

Matte Eva berättar:

För snart ett år sen, rättare sagt den 10 april 2010 träffade vi Fingal för första gången.

Under flera månader kändes det som om vi äntligen skulle få se ifall han var den hund vi så länge längtat efter. Fingals underbara ägare kom hela vägen från Uppsala för att träffa oss med Fingal.

Första mötet var nervöst, hur skulle Gonzo och Fingal reagera på varandra? Hur skulle vi alla känna när vi träffades? Tänk om de hade åkt hela vägen från Uppsala och det faktiskt inte fungerade?

Alla våra farhågor var helt ogrundade, mötet gick jättebra och det blev kärlek till Fingal direkt.

 

Det har varit ett händelserikt år. Ett par veckor efter det att Fingal kom till oss, fick han följa med till mitt arbete. Snart var han den stora glädjen på avdelningen bland personal och boende. Här kunde Fingal få all den uppmärksamhet han ville ha. Paradiset!

 

 

Våra planer att få honom kvar där var inte svåra att få igenom. Fingal charmade inte bara enhetschefen hos oss utan även vård och omsorgschefen i kommunen så snart fick vi bekräftat att de ville lägga pengar på oss så att vi kunde gå på vårdhundskolan.

Att Fingal börjat jobba hos oss har lett till att ytterligare två hundar har blivit ”anställda” inom omsorgen i kommunen.

Fingal har även gjort så att vår enhet har profilerat sig utåt. Det kommer många besök till vår enhet för att få träffa honom. På sista tiden har kommunstyrelsen varit där och hälsat på honom samt en delegation med Borgmästare och andra höga personer från vår vänort i Tjeckien som varit intresserad av hundar i arbete inom äldre/demensvården. Fingal skötte sig vid dessa besök exemplariskt och visade upp sina charmiga positiva sidor.

 

 

 

Sommaren har vi spenderat ute vid kusten på vårt sommarställe. Paradiset på jorden om Fingal får bestämma. Här får han springa lös på klipporna och hoppa i och bada tillsammans med barnen. Ligga på bryggan och ”hjälpa” till och dra upp krabbor (vilket barnen kanske inte tycker är så mycket hjälp)

 

Under året som gått har jag fått en massa nya kompisar. På sommarstället har jag träffat en jätterolig kille som ser jättefarlig ut!

Allt har bara ”fungerat”! Fingal hade så mycket träning i sig innan han kom till oss så det var bara för att försöka lära oss allt han kunde.

Det första halvåret gick åt till att egentligen bara lära Fingal att ha ”tråkigt”. Han behövde lära sig att komma ner i varv och ungefär vid jul kändes det som om det klickade till i honom och han blev otroligt lugn och avslappnad. Nu har han inga problem med att bara ligga ner och ”vara” utan att behöva leka med boll eller dylikt.

 

 

I april i år fick vi besök av Jonas och Ellen. (Fingals tidigare familj)

 

Från början när de kom verkade Fingal inte riktigt förstå vilka de var men ju längre de var här insåg han att det var människor från förr som han tyckte mycket om. Det var en kär återträff från bägge håll. Andra dagen på besöket tog de en skön långpromenad tillsammans. Ellen och Jonas konstaterade då att Fingal åter var den hund han varit innan sjukdomen.

Vi kan inte tänka oss ett liv utan Fingal nu. Han har blivit en viktig del i vår familj, det känns nästan som om han alltid har funnits där. Varje dag händer det någonting roligt!

Fingal är killen som alltid ser till att trycka sig ner i soffan oavsett om det finns plats eller inte. Han tror nog att han är lika liten som brorsan Gonzo.

Barn har Fingal tyckt varit lite farliga men även bland små barn börjar han kunna slappna av mer och mer. Förra veckan fick han en liten tjej på 1½ år till kompis. Han följde efter henne vart hon än gick och såg till att hon hade det bra. Var underbart att se!

Igår var vi iväg på Hundens dag här i Partille. Massor med hundar, agility och lydnadsuppvisning m.m. Vi gick dit för att testa hur det skulle fungera för Fingal med alla dessa hundar omkring honom. Man kan lugnt säga att vi blev glatt överraskade för det fungerade fantastiskt bra! Fingal var jätteavslappnad och tyckte nog att det var ganska roligt. Enda gången han visade rädsla var när en stor schäfertik nosade på honom. Han började skälla då med nervöst lågt viftande svans. Det var en stabil fin schäfer som bara tittade på honom utan minsta tecken på irritation. Fingal fick mycket beröm av människorna där för sin goda kontakt med ledaren (jag växte när de sa att man sällan sett ett ekipage med så fin kontakt). Fingal hoppade även upp på ett trimbord där för att frivilligt ställa sig och klippa klorna bland alla människor och hundar.

Man kan säga att gårdagen kändes för oss som det slutgiltiga testet. Allt gick så bra och det känns som om vi har arbetat på ett rätt sätt med vår hund.

 


Videofilm på Bosse som söker hem!

Ny videofilm på Bosse som söker hem! Läs mer om honom på vår hemsida www.hittehund.nu!

De hundar vi inte kan omplacera...

Kan vi omplacera alla hundar?
Vi kan försöka.
Vi menar att ärlighet varar längst. I de fall vi känner till att en hund har en bakgrund eller beteende som egentligen är så pass viktigt att känna till att det kommer att bli avgörande för hunden i utplaceringen, då är vi ofta tydliga med hundens "svaga sidor". Det är helt enkelt viktigt att man känner till sådana detaljer. Vi har lyckats att omplacera till slutliga familjer hundar som inte varit rumsrena, som inte kan vara ensamma, hundar som är helt osocialiserade med andra hundar, hundar som har extremt viltintresse, hundar som ..... jag tror det är få problem som vi inte har stött på under vår verksamhet. Eftersom vi personligen träffar alla hundar som finns för omplacering genom Hittehund kan man alltid skapa sig en egen bild samt få en ärlig redogörelse ifrån den avlämnande ägaren. Men naturligtvis gör ju denna öppenhet med hundarnas svaga sidor att vi för vissa hundar får mindre förslag, färre personer vill ha dem när man uppriktigt redogör för saker som gör att de blir mindre attraktiva. Det är hela tiden en skör balansgång eftersom ärligheten är så avgörande i förlängningen, för det är det vi baserar hela omplaceringen på.
Ganska ofta finns det en mänsklig praktisk situation bakom omplaceringen av hunden, som helt enkelt gör att vi redan inledningsvis vet hundens "slutdatum". När vi har en begränsad tid att arbeta på brukar vi skriva just att det är akut eller brådskande, och ofta finns det information om varför det är brådskande. I många fall har hundägaren vänt sig till oss i sista minuten och det finns en avlivningstid inbokad, så vi arbetar mot klockan. Men vi tycker inte att det ska vägas in i beslutet. Många akuta spontana omhändertaganden av hundar görs när en djurvän läser att hunden annars "hotas av avlivning". Men vi resonerar som så att vi gör allt vad vi kan. Antingen hittar vi rätt hem, eller så gör vi det inte. Även när vi presenterar hunden för familjer så lägger vi inte fram det som att "om inte ni vill ha hunden avlivas den", eftersom det blir en känslomässig utpressning, och inte gynnar någon. Många gånger har vi dock alla dragit en lättnadens suck när en bra familj har dykt upp i sista sekunden. Och i de fall vi själva tror oss om att kunna omplacera hunden om vi bara kan få mer tid på oss att hitta rätt ny ägare försöker vi så gott vi kan, att omhänderta de hundar som vi bedömer som omplaceringsbara.
Vad är då en omplaceringsbar hund? I korta drag, en hund som fler än en person vill ha, och kan handskas med. Det som en person upplever som ett problembeteende behöver inte bli det i nästa familj, utifrån vad man har för tidigare hunderfarenhet och hur pass väl hundens karaktär och ras matchas mot den nya familjens förväntningar. Vi vill inte att hundens ibland utsatta situation ska bli den enda orsaken till att man vill ha just den hunden eftersom det finns så otroligt många fler aspekter att betänka. Men när vi tar in en hund i ett av våra få, men pålitliga fosterhem, då är det med få undantag en hund som är omplaceringsbar, eller som kan med träning göras omplaceringsbar. När vi väl har den i en fosterfamilj har vi ingen akut brådska, utan då är hundens situation löst och den är trygg. Och den nya familjen erbjuds att träffa hunden där återkommande gånger.

Tyvärr har vi ofta hundar på hemsidan där det finns vissa svaga sidor att ta hänsyn till. Där vi ärligt redogör, ofta med videofilm, så att man ser det vi försöker åskådliggöra. Lille fina Morris är ett sådant exempel. Han var en 8årig parson russel som i brist på annan stimulans tagit på sig att vakta sitt hem. När hans hunddagis reglerade honom stod hans heltidsarbetande familj utan hundtillsyn, och hans skrämde slag på den akut tillkallade doggywalkern. Hela familjen tog till alla lösningar de hade för att försöka omplacera Morris genom Hittehund, men vi hade så kort om tid, och han hade så speciella behov, att vi helt enkelt aldrig lyckades nå dit att vi kunde presentera honom för en ny familj. Hans enda akilleshäl var så pass allvarlig och hade kunnat utvecklas i sådan fel riktning att han skulle kunna bli farlig om han hade "räddats till varje pris". Att han sedan hade en massa bra sidor, och hade bra hundspråk, var en osedvanligt charmig hund som kunde visa en mängd med konster och trick, det räckte inte hela vägen.
Flera hörde av sig om Morris, men kunde inte uppfylla vad vi sökte, utan en stor del i vårt arbete består ju i att avråda familjer från fel hund, just för att omplaceringen ska bli bra för hunden. Morris fick ledsamt nog somna in med sin familj omkring sig. De var medvetna om att han var en komplicerad hund som inte hade så stora utsikter att få hem, men ville ändå veta att de försökt. De älskade sin hund, med hans fel och brister. Läs mer om Morris när han var för omplacering genom Hittehund här

Ny film på gosiga Båtsman

Här är några stillbilder på gosiga Båtsman som söker hem, bilderna är tagna ifrån den nya film som vi nyligen lagt ut på vår hemsida.
Båtsman är en väldigt tillitsfull och trygg hund, och vi söker en varm och kärleksfull familj som kan ta vara på all den oerhörda tillgivenhet denna hund rymmer.
Det är 55 kg kärlek.
På filmen ser man vår volontär Peter tillsammans med Båtsman, i olika vardagssituationer, som bollbus i trädgården, kel, massage, och på promenad.
Båtsman finns i en privat fosterfamilj i Skåne, och det finns rikligt med information, bilder och videoklipp på vår hemsida om vad vi söker för hans räkning. Läs vidare där, och titta på filmen!
http://www.hittehund.nu

Apollos snabba placering

Sent en kväll får jag ett sms på min telefon som berättar att vi behöver hämta en finsk lapphundsvalp på 5 månader, för annars kommer han att avlivas istället. Valpen Apollon finns hemma hos sin uppfödare i Värmland, och har inte blivit såld. Även om en valp är eftertraktad vid en omplacering är det svårt att omplacera en hund på ett dygn, så jag tillfrågade Agneta som bor på landet utanför Molkom ifall hon skulle ha möjlighet att träffa Apollon, och ev kunna ta hem honom temporärt om det brådskade. Agneta har Timmy genom Hittehund, och Timmy växte upp på hennes gård som ligger jättemysigt nära en sjö på landet. Timmy och hans syskon omhändertogs hela valpkullen inklusive mamma Trixi för många år sedan, och fick en bra start hemma i Agnetas kök, så jag kände mig väldigt trygg med att Apollon skulle kunna få mellanlanda där.
Apollon var snart hemma hos Agneta. Hela familjen ställde in sig på att ha en ung ej rumsren valp i huset, och samtidigt presenterade vi honom på vår hemsida, så han skulle få en egen familj så fort som möjligt. Det var ju flera som hörde av sig förstås.
Apollon tydde sig väldigt fort till Agneta och till storebror Timmy. Bland olika mail och samtal jag fick angående Apollon var det särskilt en kandidat som jag skickade vidare till Agneta, som jag önskade hon skulle prata med själv. När jag glad i hågen ringde för att berätta att jag hade talat med en man som hade väldigt bra förutsättningar för att ta över ansvaret för Timmy lät Agneta inte direkt så tillmötesgående.
-Låt höra. Det ska vara något RIKTIGT BRA isåfall var den kärva responsen på bred lugn värmländska.
En finsk lapphund är ju verkligen en optimal gårdshund, och skogskamrat. Så som Agneta och Bengt bor, med sina två pensionerade travhästar i trädgården, sina höns och katter, precis så naturskönt som man bara kan bo, det var ju en sådan snarlik miljö jag hade på näthinnan när jag tänkte mig Apollons nya hem.
Det blev ett skarpt läge.
Just för att vi faktiskt hade en stark kandidat till husseposten blev Agneta och hennes Bengt tvungna att prata. Faktum var att hela släkten, inklusive barnbarn var med på beslutet, och stöttade. Agneta vred och vände på sig i sängen hela natten och kunde knappt sova. Slutligen sa Bengt till att de minsann inte skulle skiljas ifrån Apollon, utan att han såg hur fästa de redan var vid varann, och hur bra allt fungerade. Familjen levde upp, hunden Timmy fick nytt liv, och det fanns fler fördelar än nackdelar med att behålla Apollon permanent.
Så nu håller Apollon på och vänjs vid att åka bil, och vara med på sjön, där det simmar bävrar intill båten. Just för att jag känner Agneta sedan så många år är jag extra glad för Apollons skull.
Jag avslutar med en uppdatering ifrån Agneta från den 8 april, och fler kommer att följa eftersom den här bloggen uppdateras lite i efterhand just nu:
Så ni har tagit bort honom från er hemsida, bra!
Här rullar det på och allt går så bra att jag undrar när det kommer bakslag. Timmy har släpat hem det stora benet från sjökanten till valpen..själv ligger han nöjd bredvid och tittar på när Apollo lyckligt ligger där och gnager..ser det som ett bra tecken.
I går var vi in till doktorn..hundarna var ensam en halvtimme innan min dotter Teres kom och gjorde dom sällskap tills vi kom hem..även den stunden gick bra.
Hittat äntligen en leksak som Apollo gillar, en mjukisräv utan fyllning. Nu har han plockat ut alla ben och favis leksaken prydligt i en hög utanför trappen...gav mig iden han fick en egen korg inne som han kan gå och plocka ur..
I morgon är vi bortbjudna ..vilket sker sällan..vi tar med Apollo ..en härlig familj i våran ålder och bor som vi..och dom vill gärna ställa upp som hundpiga då dom är van vid lapphund och är ute i skog och mark..han jobbar på skogvårdstyrelsen och är fågelskådare..känns skönt att veta om det skulle behövas. Bäst jag håller hårt i min ögonsten ..hi hi
Nästa helg jobbar jag och lagar mat på vårat vandrarhem ..då kommer min andra dotter som bor i Arboga hit och hjälper mig med djur o hundar...jag jobbar 4 timmar sedan åker jag hem tills jag ska göra kvällsmaten. Känns gött. Apollo sprider glädje till våran familj.
Är nog så att jag sällan åker någonstans om inte hunden kan vara med stannar heller hemma..hi hi
Skaffat åksjuketabletter till Apollo som vi ska prova idag då hundarna ska få åka lite längre med bilen måste köpa hönsmat.. korta bitar klarar han utan att kräkas.
Klart är nu att Teres ska gå valpkurs,,blir i Karlstad.
Bengt är lite trött just nu men har ändå lyckas göra en plank med ett katthål för katterna så inte Apollo ska kunna smita upp på övervåningen och bajsa. Han gillar Apollo mycket så när han blir piggare ska han börja gå ut i skogen med honom. Det känns väldigt bra!
Vi är mest ute i trädgården och går promenader och pysslar om djuren ..dörren står öppen ..så härligt..
Vi har inte varit inne i hönshuset än men gått förbi när hönsen var ute..gick riktigt fint. Leker med kattungarna..dom stora går det inte lika bra med..jagis på gården men jag jobbar på med det. Hästarna går bättre och bättre.
Nästa steg när det torkat upp hos bonden ska vi besöka korna och kalvarna..
Han är så lätt att jobba med och lydig, bara små tecken lyssnar han på.
Nää nu ska jag ut till mina hundar som ligger och gnager på ben i solen...kram Agneta


Hittehund´s Bosse söker hem

Hunden Bosse som akut sökte hem genom Hittehund hämtades i söndags av sin kontaktperson Peter. Han kommer att bo hos Peter och hans sambo Lotta och tiken Assi, så familjer kan lära känna honom i lugn och ro i fosterfamiljen. Bosse är en mjuk och lugn hund, samtidigt som han är glad och busig. Till helgen kommer vi veta lite mer om honom, och vi ber om ursäkt att videofilmen är lite mörk. Det kommer filmer och bilder av bättre kvalité under veckan! Peter når man på tel 070-590 68 04 om man vill veta mer om Bosse!


Gratis tandundersökning!

Inom Hittehund får vi ofta in hundar för omplacering där deras tandvård är eftersatt. Tänder är en sådan sak som inte ersätts av en försäkring, vilket gör att många hundar ofta i onödan dras med tandsten, plack, hål i tänderna. Det är ofta hundar som inte är vanvårdade, utan som haft ägare som gett dem fel föda, mycket mjuk mat, socker, och en del mindre dvärghundar har i stort sätt levt på Frolic eller annat godis. En sådan hund var Charlie, som kom till oss väldigt gammal med tänder som riktigt stank, och var helt föruttnade och grönbruna. Men han blev fin, hos vår veterinär Kent Binnermark, som drog ut en del tänder och rengjorde de som blev kvar.
Just nu under maj månad erbjuder Pedigree i samarbete med veterinärer över hela landet en kampanj, där man erbjuds en gratis undersökning för att ta reda på sin hunds tandstatus. Detta är något Hittehund mer än gärna gör för sina fosterhundar, och vi uppmanar även våra hundägare att göra detsamma!
Läs mer på hemsidan här
Förebyggande tandvård är viktig!

Vila i frid vackra Zita

Dessa fina bilder togs av fotograf Jessica Sjöö för att hjälpa den fina schäferflickan Zita till ett nytt hem, då hennes husse var svårt sjuk.
Och visst hjälpte bilderna och beskrivningen av Zita!
Förra helgen skulle Zitas matte ta kontakt med en ny familj, ett schäfervant par utanför Sölvesborg, och inom Hittehund försökte vi förbereda både för hembesök innan och en ev uppföljning om hon skulle flytta dit. Allt såg bara så ljust ut...
Dock utan förvarning insjuknade Zita hastigt i livmodersinflammation. Hennes matte fick gott om tid på sig hos Lundabygdens djursjukhus att försöka fatta rätt beslut. Hon satt där i många timmar och valde att inte operera Zita. Det fanns inga garantier för att hon skulle kunna bli återställd och hon var rejält infekterad.
Ibland ställer sig ödet i vägen för ett lyckligt slut. Det hade varit svårt för Zita att återhämta sig i en ny familj, och särskilt i samband med en omplacering, där en ny familj ska tillträda som inte har egen kunskap om hur Zita ska vara för att kännas frisk. Det var nog väldigt många tankar som flög genom Zitas mattes huvud där hon satt med sin hastigt insjuknade hund, och det var inget lätt beslut att låta Zita somna in. Livmodersinflammation är en vanlig sjukdom hos tikar, och hos många försäkringsbolag får man 10 % rabatt på sin försäkring om man i förebyggande syfte kastrerat sin tik, då det är en av de största utgiftsposterna för försäkringsbolagen. I genomsnitt drabbas var fjärde tik innan den fyllt 10 år. Och nu var det Zita. Det var inte meningen att hon skulle få en ny familj, och hon fick somna in lugnt och värdigt vid sin mattes sida.

Ny lång videofilm på Båtsman som söker hem

Här är Båtsman filmad tillsammans med vår volontär Peter Svensson, där man ser hans busiga och även extremt kelna sidor! Båtsman söker en egen familj, och mer information finns på vår hemsida www.hittehund.nu

RIP Chippendale!

(Chippendale och nya matte Kicki)
2002-03-08 föddes Chippendale, och han gick bort idag, 2011-05-06
Chippendales första matte Angelica skaffade honom som valp och han var älskad över allt annat, men i samma veva började hon få ont i kroppen och det visade sig att hon led av fibromyalgi samt andra sjukdomar, och Chippendale blev för stor och tung, och hon blev smärtsamt medveten om att hon måste lämna honom vidare. Så han blev omplacerad i november 2004, och bodde med Alf och Kicki i 7 år. Men nu idag var det dags för honom att få vandra vidare. Chippendale är vår största omplacering, med sina 63 kilo, och han blev gammal och trött i sina leder. Han kommer bli djupt saknad. Både av sin nya familj där han var medelpunkten, och även sörjd av gamla matte som följt hans liv på avstånd.

Chihuahuan Zorro söker hem

En beskrivning av vad vi söker till 7åriga pigga chihuahuan Zorro är under bearbetning på vår hemsida www.hittehund.nu

Dora 2 år söker hem

Beskrivning av Dora




Dora ser ut som den perfekta familjehunden. En ung välskött tik med gnistrande päls och pigga ögon. Det är något svårt att beskriva hur Dora är som hund idag, för vi har en målbild inom oss hur hon kommer att BLI, hos rätt ägare, som förstår vallhundens känsliga väsen. I dagsläget kommer inte Dora till sin rätt, och alla rasegenskaper som skulle kunna utvecklas till något positivt har tagit överhanden, då hon på bordercolliens snabbtänkta vis ständigt försöker hitta sin egen funktion, hitta ett arbetsområde där hon kan få utlopp för sin energi, sin intelligens, och snabba uppfattningsförmåga.

Om du är intresserad av att träffa Dora, kontakta oss genom mail mailto:[email protected]?subject=Dora eller ring under vår telefontid vardagar kl 14-17 på tel 076-76 77 111

Doras nuvarande familj hade hunderfarenhet, men den senaste hunden var en stor sävlig grosser, Doras raka motsats. Dora är den mest usla sällskaps och familjehund man kan skaffa sig. Hon är en blandning mellan bordercollie och kleine munsterländer, dvs korsning med en utpräglad vallhund och en jakthund, så hon jagar med alla sina sinnen, ögonen uppmärksammar och scannar omgivningen, nosen uppfattar alla dofter, och hörseln är skarp. Det är i högsta grad en arbetande hund, som ständigt är vaken och alert, redo och vaksam med låg stresströskel.

Man måste, och behöver aktivera hundar med vallinstinkt på många sätt, utmana dem fysiskt då de älskar att sträcka ut och göra skarpa rusningar, kvicka vändningar mellan att ligga i hukande position och "eyea", dvs frysa med blicken, för att i nästa sekund vara på språng och snabbt fånga det som händer. Det är väldigt mycket av bordercolllien i Dora, och en understimulerad bordercollie som är arbetslös, den finner rådigt på egna uppgifter, för lika snabblärd som den skulle kunna vara i praktiskt arbete, är den att hitta egna aktiviteter, för den är ständigt alert, vilket av många kan uppfattas som enormt stressande, att ha en så påpasslig hund vid sin sida.

Dora är en mycket välskött hund – kanonfin päls! Äter Royal Canins foder. Hennes päls är otroligt glänsande och fin! Fina tänder och en jättefin och söt hund! Kloklippningen går bra säger matte, och att titta i munnen och känna på tassar osv gick jättebra när vår kontaktperson för Hittehund testade.

När familjen kom till vår kontaktperson satt hon och pep konstant i sin bur i bilen. Barnen var toalett-nödiga så de tog det först innan de lastade ur Dora. Hela tiden satt hon och pep. Hon kändes mycket stressad. De släppte henne i Angelicas inhägnande trädgård och där sprang hon runt och luktade och var så lycklig att få springa!  Hon sprang direkt fram till hästarna i hagen och skällde, och hade under tiden de var hos Angelica svårt att bara lägga sig ner och koppla av. Hon gjorde det nog inte någon gång.


Matte i familjen har gått lite kurser med henne på Brukshundsklubben, men annars har de inte gjort så mycket. Det är barnen som lekt mycket med Dora, och när hon har tröttnat har hon gått därifrån och lagt sig på sin plats. Hon kan lite vardagslydnad och lite trix men inte så mycket mer. Föräldrarna arbetar heltid, så under dagtid har svärmor Dora tillsammans med en annan tik. Hundarna är inte alltid så förtjusta i varandras sällskap och har flugit ihop. Men då får man ju ha i åtanke att det även kan vara en reaktion på stress. Doras familj tycker att hon fungerar bra med andra hundar, bättre med hanhundar, och att hon inte viker sig om hon blir utmanad av en annan tik. Hon kan vara ensam hemma, men är just nu under dagtid hos en dagmatte med två andra tikar, eftersom dagarna skulle bli för långa för henne under arbetstid annars.

Angelica, som är cockeruppfödare, släppte ut sina hundar i trädgården, matte hade innan sagt att hon rykt ihop med tikar, och inte gillade dessa men det gick bra med Angelicas hundar. Cockertiken Molly är ju bara 11 månader och har inget som helst dominant i sig så de lekte jättebra och hade så roligt tillsammans. Först var raggen uppe men släppte snabbt.

Dora är en mycket frisk och hälsosam hund, lagom hull, och har endast varit hos veterinären vid tillfällen som vaccinering.

Hon är högt älskad av både vuxna och barn i familjen, men de har helt enkelt inte tiden för en sådan här aktiv hund som kräver så mycket aktivering för att må bra. Doras familj tog själva över henne för ungefär ett år sedan. Nästa familj behöver ha ett aktivt och stimulerande liv att erbjuda Dora. Det kan tyckas att beskrivningen av Dora inte är så tilltalande eller matchar bilderna på en så fin bildskön hund, som många ser som en drömhund. Men den är ärlig. Vi beskriver hur Dora är i dagsläget, eftersom den hund hon kommer att bli inte är densamma som hon är idag. Den framtida familjen, om man är van vid bordercollie, kommer ha stor potential att forma en mycket trevlig rolig, och betydligt mer harmonisk hund, om man uppskattar en hund som har lika snabb förmåga att hitta på tokigheter som att läras bra saker. Man behöver ligga steget före sin hund, och ha förmåga att se hundens framsteg och läsa av Dora rätt. Dora är ingen "problemhund", utan det här är beskrivningen av en vallhund som inte kommer till sin rätt.

Om du efter att ha läst texten ordentligt fortfarande är intresserad, så maila oss gärna för mer kontakt,mailto:[email protected]?subject=Dora eller ring under vår telefontid vardagar kl 14-17 på tel 076-76 77 111. Dora bor kvar hos sin familj i en villa i Götene och det är där man träffar henne om man är intresserad av att lära känna henne.

Läs mer på vår hemsida www.hittehund.nu om hur man övertar en hund genom Hittehund!

Samarbete med MDjur, Mjuka djur!

För 8-9 år sedan lärde jag känna Thina, som nyligen har startat Mdjur på fritiden. Under åren har det varit många som velat sponsra Hittehund på olika sätt, men vi har varit sparsmakade vad vi har för samarbetspartners. Vi vill gärna dela varandras ideologi och kunna rekommendera produkter vi tror på, eller tjänster som vi genuint kan rekommendera. Många gör hundhalsband idag, men Thinas riktigt stora passion för djur, särskilt utsatta sådana, gör att vi valt att samarbeta med just henne.


Hon arbetar heltid, men hennes sömnad, och så otroligt fina saker, gör hon på fritiden, och den förtjänst som hon får över efter inköp av tyger och band, och framför allt tid vid symaskinen, den vill hon fördela mellan olika djurhem. Detta gör ju ett enormt medvärde för den djurvänlige kunden!


Som ren kuriosa; när jag lärde känna Thina, var hon intresserad av att åka ned till ett djurhem på Korfu, för att åka ned som volontär och bidra med sin tid. Hon inte bara åkte ned som volontär, utan jag minns hur hon dessutom tog ett banklån för att bekosta resa och uppehälle. Och det är just sådana eldsjälar som man handplockar inom Hittehund för punktinsatser, vilket Thina har ställt upp med mycket genom de år vi känt varandra.


Vi kommer ha mer information på hemsidan om Mjuka Djur, och den som beställer ett halsband till sin hund, specialsytt som de som visas i albumen, skänker halva beloppet till Hittehund, den som köper en kattpuff skänker en viss del till katthem, etc. Så det är verkligen välgörenhet. Thina finns på Facebook där hon har en egen facebookgrupp där man kan diskutera beställningar, och Hittehund kommer snart få ett eget halsband, som vi kan använda när vi fotograferar hundar som behöver hem.

Och kom ihåg, att vi rekommenderar aldrig produkter eller tjänster, bara för att de sponsrar oss, utan vi väljer samarbetspartners lika noga som allt annat som genomsyrar vår grundtanke. Det går inte att köpa sig in i Hittehund för att marknadsföra sina egna produkter, däremot gör vi fri reklam för bra produkter och riktigt bra personer, som delar vår grundtanke och värderingar, samtidigt som de har saker av bra kvalité! https://www.facebook.com/pages/MDjur-Mjukt-F%C3%B6r-Djur-httpmdjurblogspotcom/122206757857203
Några smakprov på Thinas halsband och kattpuffar:



Nytt samarbete i Småland

Hittehund kommer att inleda ett samarbete med en ny värdefull kontaktperson, Elsa Raland, som snart är färdigutbildad hundinstruktör genom Hundens Hus i Göteborg. Hon driver en hundverksamhet i Tingsryd i Småland, http://www.hundirossmala.se/, och kan hjälpa oss bla med att utvärdera hundar, omplacera dem, följa upp, och även kortare tider inackordera hundar som behöver utvärderas eller akut mellanlanda någonstans.

Bildbomb från Hittehund´s Chicco!

Allt går bara fortsatt bra för Chicco! Nu har han bott hos Anna och Alex i 5 månader. Hans familj uppdaterar så flitigt, och lägger upp mycket bilder på Facebook, denna underbara kanal för oss inom Hittehund att lätttillgängligt kunna följa våra utplacerade hundars vardag. Snart kommer de att träffa upp Lena-Maria igen för mer privatträning, och det är så väldigt tydligt på Chiccos kroppshållning att han är en bortskämd och älskad prins hemma. Rejäla ben för en stor hund! :)

RSS 2.0