Jag har bott vid en landsväg...

 

Text: Christine Leijd

Idag kom Vicky hem ifrån ett besök hos ett par i Småland som är intresserad av en hund genom Hittehund, Stella. Det såg mysigt ut hos dem hann jag reflektera när jag fick bilderna.
Egentligen är det fantastiskt hur stor nytta vi kan ha av internet inom Hittehund.

Det är tryggt med ett nätverk där hundarna kan finnas på olika orter runt om i landet. En person är kontaktperson för hunden och lär känna den på plats, och kan beskriva den för familjer som blir intresserade av den efter att ha läst presentationen på vår hemsida.

Ifall det skiljer en bit mellan hunden och den presumtiva familjen kan det vara skönt för dem att få ett ansikte till Hittehund genom personlig kontakt. Och skönt för både kontaktpersonen och för hundens befintliga familj att få ta del av bilder och intrycken från den som besöker.
Detta sker innan man träffar hunden. Och är inte krångligt alls.

Det är så olika hur människor resonerar eller hur mycket intryck de tar av det som framgår på vår hemsida. Jag fick igår ett mail som jag får då och då, och som jag borde ha ett standardiserat autosvar för.

"hejsan vad kostar en hund hos er? och om hunden är i lund ordnas transport uppåt i landet eller blir det för dom som bor närmre? blev lite intresserad av vattenhunden...men det är nog för långt att åka..."

I all välmening vill man hjälpa en hund, och gärna från oss. Men hur resonerar man när man vill ha en hund transporterad till sig för att man själv tycker det är lång resväg? Dels försvinner det förtroende man skulle kunna inge för sig själv som presumtiv familj genom resonemanget, och framför allt känns det tråkigt att kostnaden nämns i första hand.

Ikväll ska jag försöka citera lite fragment på frågor vi dagligen får via mail och publicera svaren på den "Frågor och svar-sida" som det finns en tom flik om på vår förstasida. Förmodligen är det enklare för folk att ta det till sig än att behöva läsa sig till den informationen?

Men de som läser och funderar lite mer innan de kontaktar oss, de får automatiskt ett försprång. Jag försöker låta bli det, men jag tycker inledningsvis om de människorna bättre. Jag tycker helt enkelt inte om att man vill ha en omplaceringshund transporterad till sig. Då har man missat poängen med vår verksamhet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0