Hittehund´s Zorro har somnat

I måndags somnade Hittehund´s Zorro in. När han kom till oss var han i dålig kondition, en stor glad bjässe med 70 cm i mankhöjd, men otroligt mager, med en stor knöl som behövde opereras bort och inte alltför bra leder och utan muskulatur. Han kom genom en insamling till Zorro i bättre form och blev dessutom kastrerad.
Zorro som även kallades Nalle då han var så snäll levde i kretsar bland hemlösa i Stockholm och det hade under senaste år inte funnits medel till veterinärvård och bra foder, dock var han älskad även av sin husse som tvingades ge upp båda sina hundar efter att ha fått förtroende för vår verksamhet.
Nu hann Zorro bli över 8 år gammal innan hans leder och kropp gav upp om honom. Han fick tillbringa sina sista år i en ny egen familj. Hans mycket äldre kompis Fritz har fortfarande hälsan i behåll.

Båtsman kastrerad nu

Det kommer under veckan en mer detaljerad uppdatering om Båtsman. Han har gått bra upp i vikt och fosterhemmet har behövt spänna ut halsbandet två gånger. Hos veterinären gick allt jättebra och han gick igenom sin besiktning på alla punkter och kommer försäkras omgående.
Det var en trött påg som hämtades...
När operationssåret har läkt är Båtsman redo för att träffa en ny familj!

Puss finns inte mer

Lilla Puss som finns hos oss för omplacering finns inte mer. Hemsidan ska strax uppdateras. Hennes fostermatte Katarina uppmärksammande att Puss behövde göra en tandvårdsutredning, och en specialist på Mälarhöjdens veterinärpraktik undersökte och röntgade.
Puss hade mycket dålig tandhälsa och led svårt av FORL, vilket gav svåra smärtor. Så Puss fick för en tid sedan somna in på rekommendation av två veterinärer.
Som fostermatte är sådana beslut enormt svåra och jobbiga. Men när man tar sig an katter som tidigare inte har haft det bra finns det alltid i bakhuvudet, att tiden i fosterhemmet är viktig för att se och rehabilitera psykisk och fysisk hälsa. Och det enda goda i det hela var att Puss smärtor upptäcktes och hon slapp gå omkring och ha ont en för lång tid.

Pysen och tuppen Roffe

Hittehund´s Pysen mår fortfarande gott på sin lantliga hästgård i Skåne!
Han är inte den idealiske hästgårdshunden eftersom han gärna vill vara lite för närgången husses fullblod, men han är älskad ändå...
Sedan i våras bor Grantorps brahmor hos Pysen, och tuppen Roffe och Pysen är inte såta vänner.

Hembesök hos Hittehund´s Morris

Text och bild: Bo Svensson
Lördagen den 21 augusti besökte jag och min fru hunden Morris som bor hos Annette och León i Flyinge.
Hunden Morris är en bordercollieblandras som bor tillsammans med bordercollien Ari samt katter i en villa inne i samhället. Det var flera år sedan Annette övertog honom som ettårig unghund.
På baksidan av huset finns en stor inhägnad trädgård med ganska mycket växlighet där utrymme finns för motion
och där Morris kan springa lös.
Morris är en lugn och välmående hund med fin päls och ser ut att trivas med både sina kompisar och sin ägare
Hälsningar
Bosse

Stödmatning av Ivan pågår

Den vita kissen vi stödmatar i Hägersten ligger troget på samma berg nu samma tid varje kväll och väntar på sin mat. Pensionären som matar honom har varit sjuk och ofärdig några dagar så jag har själv åkt dit söndag och måndag kväll och sett till att han fått mat.
Nu börjar det bli kyligare och vi har ännu inget fosterhem dit vi kan ha kissen efter att vi fångat in honom/henne.

Uppdatering från Båtsmans fosterhem

 

 

När ”lille” Båtsman kom så fick vi direkt kontakt. Dock gjorde han inte så mycket väsen av sig men det skulle visa sig att ändras snabbt.

För det första är det en underbart snäll och kelsjuk liten pojke. Dock har han börjat ta för sig mer och mer, jag kallar det hans tonårsrevolt. Och jag har låtit han få göra en hel del med tanke på hans historia. I början busade han knappt men det kom i gång och i dag kan han jaga runt dig i hela huset med svansen viftade i högsta hugg. Han även tokälskar bollar, han kan hålla på hur länge som helst och busa med dig om där är en boll involverad.

Han är fantastisk mot alla barn han träffat, både när det gäller stirriga situationer som vid lek och andra tänkbara situationer.

När han vill påkalla att han vill busa eller kela så antingen kommer han och ”boxar” till dig med sin tass eller så kommer han upp bredvid dig och smånafsar dig… Han är en mycket glad och positiv hund.

Har han väl tytt sig till dig så undviker han helst att vara ifrån dig för mycket och ligger tex gärna vid dina fötter om du sitter och jobbar tex.

Han är väldigt lugn och trygg inomhus. Dock har han som jag sa kommit in i en liten tonårsrevolt men detta baseras nog mera på glädje att han känner att han kan ta för sig. Bla så har det där med att gå fint i kopplet fungerat sisådär, han är fruktansvärt ivrig numera när han kommer ut.

 

Han är också mycket bestämd om han vill gå en speciell väg. Vill han inte gå det hållet du vill så lägger han sig sonika helt ner…och detta kan han göra precis varsomhelst . Där gäller det ha godis i fickan. Dock gör han det mer sällan nu än vad han gjorde i början.

Han har också utvecklat en del vaktinstikter, vilket kanske inte skall ses som negativt då han skyddar sin flock. Möte med andra hundar har också gått mindre bra då han vill visa att han numera är herre på täppan. Dock har dessa möten skett när bägge hundarna har varit kopplade och jag har ej vågat släppa han lös då jag inte känner han så väl och vill inte riskera något. Han blir både extremt ivrig när han ser en annan hund men ställer sig också i en ställning med svansen högt upp. Men med lite träning i rätt miljö så tror jag han lätt kan komma över detta.

Ett annat försök som gick mindre bra var möte med katter. Vi gick hem till min sons mamma som har katter. Och han blev helt makalöst superstirrig. En katt var inne och denna sprang och gömde sig, därefter hoppade han på fönster med tassar när han såg en katt utanför, han hoppade upp med tassarna på en byrå och hade en puls på 130 och sprang runt frenetiskt. Men återigen ny miljö samt bättre självförtroende…..

Men överlag om Båtsman så är han en perfekt familjehund för en familj som bor i den miljön som han behöver och som har tid att tillgodose hans behov av närhet och bus. Samt att de går någon form av lydnadskurs med honom.

Mvh

Patrick


Hembesök hos Hittehund´s Astrid

Text: Christine Leijd
I början av augusti åkte jag och min sambo för att hälsa på Hittehund´s Astrid! Hennes familj har haft som årlig tradition att komma med sin husbil och hälsa på om somrarna, men nu åkte vi hem till dem istället. Astrid ser aldrig ut att åldras utan var lika välskött som vanligt.
Familjen bor lantligt med en swimmingpool utanför huset med utsikt över vidsträckta åkrar. Och mitt i trädgården skuttar alltså Astrid med glada kliv. Hon är oerhört lekfull och sommarens bästa bus är att få bli nedskvätt med vatten.
Det är alltid roligt att se en schäferblandras som har rak rygg och som är slank och motionerad.
Astrid har några stänkt rottweiler i sig med.
Astrid är ensam hund, även om främst matte länge har varit sugen på en hundkompis till henne. Astrid själv är en extremt dominant och framträdande hund bland andra hundar, så en hundkompis skulle bli tvungen att foga sig väldigt mycket. Men att vara ensam hund innebär också att man är centrum i matte och husses värld, något som Astrid faktiskt mår väldigt bra av.
Astrid tog emot oss fint och var precis så där fint avslappnad och cool som en väl omhändertagen och aktiverad hund är.
Och trots med några år på nacken har hon Sveriges finaste hundtänder med hjälp av Dentastix som är särskilt framtagna hundben som motverkar plack och fungerar som en tandborste. Astrid äter ett om dagen och eftersom de är dyra hamstrar matte en hel årsförbrukning när hon storhandlar en gång om året, kan det ha varit på Ullared?

Fifi leker i sin fosterfamilj

Mer om Fifi finns att läsa på hemsidan!

Hembesök hos Hittehund´s Milla

Text: Christine Leijd
Idag var jag, min sambo Martin, och våra tre hundar, och besökte Hittehund´s Milla med sina nya ägare, KG och Ulla. Under kaffet gick det vilt till med mycket hundlek och svansviftningar!
Milla har hunnit med mycket under sina 7-8 månader i sin nya familj. Hon fick med en gång en rabiesvaccination så hon kunde följa med på semestern till Finland. Milla som var en riktig lantis har fått uppleva stora världen och fått många hundkompisar, både i de stora rastgårdarna i Märsta och utanför på promenaderna. Hon var inte van vid att gå lös i sin förra familj för då rymde hon, men KG visade obesvärat hur fint Milla gick lös i bostadsområdet, hon försvann bara några sekunder för att jaga bort en katt men kom snabbt tillbaka på en vissling.
KG och Ulla flyttade från Enköping till Märsta för att KG skulle ha närmare till arbetet det sista år han har kvar till pension, men snart är de nog tillbaka i Enköping igen, trots de natursköna omgivningarna de bor i. Utkanten av Stockholm är ju nästan landet med kor betandes 10 minuters promenad hemifrån.
Milla är parets andra omplaceringshund genom Hittehund. Den förra vovven, cockern Milton gick hastigt bort av sjukdom, och för KG var saknaden av hund svår. Ulla berättade hur han följde vår hemsida och föreslog olika hundar medan hon konsekvent sa nej, då hon inte var redo efter sorgen. Aldrig mer en ny hund, tyckte Ulla. Men KG har ju varit gift med Ulla i hela 42 år, så han bidade sin tid. Han lovade Ulla att de inte skulle ha en till hund, och han lovade mig att det skulle bli en ny vän, när Ulla var redo. På så sätt höll han alla sina löften.
Och idag skuttar Milla omkring på åkrarna och njuter av friheten. Hon fungerar jättebra ihop med alla hundar hon träffar och är precis lika kelen som alla videoklipp avslöjade som Angelica och Linda filmade i hennes förra familj.
Precis som Milton och deras tidigare hundar får de hänga med ut i svampskogen under hela säsongen då Ulla är en riktig svampfanatiker. Då springer hon mellan matte och husse i skogen och håller koll på dem.

Lära känna en hund innan omplacering

Idag träffade vi hunden Linda för andra gången. Inför en omplacering behöver vi ju veta vad hunden behöver och vad en ny hundägare kan förvänta sig, vilken nivå hunden ligger på motions och aktivitetsmässigt.
Så vi lånade Linda idag och Veronica som var med när vi träffade henne första gången fick bli hennes hundförare på en agilitykurs.
Det var Lindas första kurs och trots att vi är så gott som främlingar för henne var hon följsam, intresserad och jätteduktig mitt på en plan med andra ekipage med främmande hundar.
Linda får inte tillräckligt med aktivering och egen tid idag efter en separation i hennes familj, och hon var jätteglad över att få lära sig något nytt.
På slutet av kursen såg hon riktigt mallig ut när hon seglade över hindren som hon från början såg så frågande ut inför.
Och mellan hinderkombinationerna fick hon vila med mysig massage.
Linda var en tuff liten fröken som imponerade grymt på oss idag.
Imorgon kommer en mer utförlig beskrivning att finnas på hemsidan om hennes lilla person!

Hittehund´s Fifi träffar grannbarnen

Fifi mår fortsatt bra i sin fosterfamilj. Hon charmar alla, och här gosar hon med grannbarnen som är i rätt höjd för hennes nos att nå upp. Fifi är en mycket pussig och kontaktsökande liten hund. Ja, hon börjar faktiskt att bli mindre. När hon kom hem till Terhi i söndags vägde hon exakt 10 kg, och nu en vecka senare med bra motion och två måltider om dagen väger hon 8,8 kg, vilket bara är bra för hennes välbefinnande.
Hon trivs bra med fostermattes två egna hundar, en tik och en hane, och de leker fint tillsammans. Fifi älskar märgben!
Fifi är fortfarande inte helt avslappnad bland katter med ibland ligger hon kvar när de närmar sig utan att göra sina skenanfall för att skrämma bort dem. Men det är duktigt ändå då hon inte alls är van vid katter annat än att se dem smita undan i buskar utomhus.
Det är ännu ingen familj som har presenterats för Fifi. Det har bara gått en vecka i fosterfamiljen. Hon har två små eksem som håller på och läker ut med salva. Hon får bättre kondition och går ned i vikt. Framför allt håller fostermatte på och lär känna henne så vi får en bättre uppfattning om vad hon passar i för slags hem och miljö.
Eftersom Fifi bor i Stockholm lägger vi stor vikt vid att man antingen bor i trakten eller har möjlighet att stanna över i Stockholm så man ser tillräckligt mycket av henne för att fatta ett för alla rättvist beslut. Små trevliga tikar är eftertraktade, och det öppnar även möjligheter för att vi även kan hitta en familj där hon kan utvecklas och få även en rolig tillvaro. Men vi har inte bråttom, och vi hoppas att hennes framtida familj ser det som en bra möjlighet att lära känna Fifi på ett lugnt sätt så att hon den dag hon flyttar har lärt känna sin blivande familj genom täta intensiva träffar så omställningen och en ny flytt inte blir alltför stor.

Hittehund´s Turbo 5 år!

Lille Turbo fyllde 5 år idag!!!
Stort grattis önskar vi på Hittehund, och han får se upp i brevlådan för en liten present är på väg!

Hittehund´s Fifi söker hem

För några dagar sedan tog vi emot lilla Fifi som nu bor i en privat fosterfamilj i Stockholm i väntan på omplacering.
Hon har tratt eftersom hon smörjs för två små eksem som nog snart är försvunna. Annars har hon utan anmärkning på en veterinärbesiktning nyligen.

Fifi var glad och trygg och följde med sin nya fostermatte. Hon är en mjuk och mild hund och trivs bra med sina två hundkompisar. Katter är hon inte van vid sedan innan, så de jagas gärna samt görs små skenutfall mot, men det har gått kort tid ännu.
Fifi vägde hela 10 kg i söndags, men nu på söndag ska hon vägas igen, så får vi se om hon under tiden i fosterfamiljen kan gå ned och få bättre kondition.
Då Fifi är en cool och trygg hundflicka följde hon med sin fostermatte till arbetet redan kvällen därpå där hon skänker små stunder av glädje åt patienterna på äldreboendet.
Uppdateringar om Fifi kommer löpande...

Kattungar i Linköping söker egna hem!

Två sociala och trevliga men busiga kattungar söker egna familjer. De bor tillfälligt i Linköping där de togs omhand. Det var unga barn som hade fått kattungarna utan att veta hur man skötte om dem eller hur man fick de rumsrena.
Vad vi vet är de inte vaccinerade.
Det är två hankattungar, och de flyttar gärna tillsammans eller var och en till en familj där det redan finns en katt. Man får dem till ett självkostnadspris, för vad vaccination och chipmärkning kostar hos veterinären.
Läs mer på vår hemsida! Eller maila charlotte@hittehund.info


Vila i frid, Svante

Text: Christine Leijd
För lite över två år sedan sökte goldenpojken Svante hem genom oss. En kontaktperson från Hittehund var med tillsammans med Svantes dåvarande familj när omplaceringen diskuterades i samråd med vår samarbetande hundpsykolog.
Att omplacera Svante var nödvändigt för hans familj. De var beroende av en släkting som hundvakt under arbetstid och denna släkting var numera rädd för Svante. Han var heller ingen hund som skulle trivas på hunddagis och han var lite mer komplicerad än andra hundar. Svante avskydde när någon tog honom i halsbandet, då nafsade han skarpt tillbaka, och det fanns fler situationer där saker och ting kunde gå snett när saker och ting inte gjordes på ett Svanteanpassat vis....
Tina som hade en liten hund, Tottie, ifrån Hittehund sedan innan, var ändå intresserad trots en rad med problem som fick många andra att backa. Hon såg inte bara Svantes negativa sidor utan kunde även se hans goda sidor, den hund som hans dåvarande familj tyckte så mycket om. Många hundar som kan nafsa och bita i en del situationer som man som ägare lär sig känna igen och förebygga kan leva långa liv. Det är dock något som alltid måste uppmärksammas och talas igenom vid en omplacering. Ibland tänker man att vi borde ha en absolut nolltolerans för hundar som kan hamna i situationer där de tenderar att nafsa. Men samtidigt är vi alltid ärliga och öppna kring problemet vilket ger ett fåtal intressenter, men familjer där man varken förstorar upp det, blir rädda för hunden, eller försöker bestraffa bort problemet med hårda metoder.
Svante placerades till Tina. Tina som flyttade ut på landet delvis för att göra omvärlden ännu bättre och tryggare för sin Svante. Tina höll mailkontakt med Svantes tidigare familj och tyvärr besvarades den ständiga frågan ifall Svante hade gjort några utfall med jakanden. Svante gjorde utfall. Det var då och då incidenter kring Svante, men Tina älskade ändå sin hund.
Tina talade ofta om att försöka hälsa på mig när jag bodde i torpet utanför Kopparberg, men det var en fråga om ifall man kunde få Svante att följa med i bilen. Tina såg det hela tiden ur Svantes synvinkel, och beklagade sig inte över att det ställde till besvär i hennes vardag att ha adopterat en hund som hon ägnade stor tid åt att förebygga att han kunde bli farlig för andra människor, NÄR han agerade fel.
Det finns få hundägare som Tina, som villigt går in för att adoptera en hund som kommer med sina fel och brister och som väljer att fortsätta kämpa och se hundens positiva sidor istället för att haka upp sig på det som går dåligt.
Men nu har Svante fått frid. För en kort tid sedan åstadkom Svante trots alla försiktighetsåtgärder en handskada på en yngling som fick åka ambulans till lassarettet. Hur mycket man än älskar sin hund finns det alltid en omvärld.
Tinas omsorger följde Svante till sista vilan. Polisen gav Svante rastningsförbud utanför tomten tills han fick tid hos veterinären, och han var precis som vanligt efter bitolyckan och sov i sonens säng och visste inte om något annat. Det gick lugnt till hos veterinären och de tog hänsyn till mattes sorg och det blev en fint avsked med tända ljus och lugn och ro. För Svante var en älskad hund. Han fick en andra chans i livet, men det gick inte fullt ut.

RSS 2.0