omplaceringshund

Text: Christine Leijd

När man jämför bilden ovan med hunden nedan blir jag helt varm om hjärtat. Att omplacera en jakthund är faktiskt inte helt lätt, och särskilt när en hund aldrig är provad inom jakt utan är uppvuxen i ett höghusområde som sällskapshund i en barnfamilj.

Sissi är en beagle, men inte en helt renrasig sådan, och en familj backade i sista sekunden då de fått rådet av sin far att bara ta hand om en helt renrasig beagle "för att den lilla procenten hamiltonstövare skulle göra hunden för snabb i jakten och skada viltet." Det paret sökte just en jakthund. Lite modstulna blev vi ju, när vi insåg att det även fanns blandrasrasism inom jakthundskretsarna med.

En annan familj, där mannen var jägare och införstådd med problematiken kring hunden stod ut i mindre än en vecka med Sissi. Hon skällde, ylade, kissade och bajsade inne och var jättestressad. En allergi mot hunden uppstod snabbt, och vi insåg att Sissis allmänkondition och beteende nog skulle kunna göra fler allergiska.

Frågan var vart vi skulle kunna hitta en jägare med mjuk inställning till hundar, som skulle kunna acceptera henne utan stamtavla, träna henne till jakt, som inte skulle returnera henne om hon inte dög i jakt, som skulle kunna ensamhetsträna henne och inte bli förfärad över en olycka inomhus.

Svår uppgift?

Ja.

Sissi fick istället landa i ett fosterhem hemma hos Peter, där Torbjörn träffade henne.

Men allt handlar ju om hundägarens egen inställning och framför allt kunnighet och vilja att utbilda sin jaktkamrat. När vi kom i kontakt med Torbjörn hade hans jaktkamrat gått bort och med 240 hektar mark att jaga på ville han ha en ny livskamrat.

Sissi var då inte den idealiska jaktkamraten. Hon hade aldrig fått chansen att bli rumsren i sin första familj samt hade sådan separationsångest att hon ylade och skällde bara hon blev ensam en sekund.

Men med stor kärlek till hundar och särskilt till Sissi lyckades Torbjörn få "ordning på hunden" med ett mjukt handlag. Hon följde med i skogsmaskinen om dagarna, delade ungkarlens stora hus om kvällarna, och framför allt fick hon mycket friluftsliv då Torbjörn trivs i skog och mark.

I somras köpte husse en pejlutrustning till sin Sissi och det började bli dags att träna henne inför höstens jakt. 3-5 gånger har hon drivit rådjur denna höst och så fort husse fått skjuta det första rådjuret för Sissi kom den nyheten på msn.

Man kan ha olika åsikter om jakt, och det finns lika många åsikter som det finns olika sorters jägare. Men att se en olycklig jakthund, vars ägare hela tiden försöker förhindra eller korrigera hundens naturliga anlag och egenskaper, det är för en hundvän tragiskt.

Att få en jakthunds liv att ta en ny vändning, och verkligen få följa hur de får utlopp för vad hundratals år av målmedveten avel har gett dem i bagaget, det är en härlig känsla.

En beagle som har sådan stark motor och jaktlust, som självständigt driver timme efter timme, de lämpar sig inte som sällskapshundar. Men att bo som familjehund, få följa med på jobbet om dagarna, och dela sin husses hobby, det är nog det optimala vi kan ge en jakthund.

Sissi är i fin kondition och man kan njuta av att se konturerna av hennes nya muskler hon har fått sedan hon fick sin husse. De vandrar i skogen, de joggar 3 gånger i veckan och hon rastas tom från fyrhjulingen, så omväxlande motion det får hon verkligen!

De här bilderna är tagna den 29 augusti i år när Bo Svensson var där på ett uppföljningsbesök och hälsade på hemma hos Sissi, där hon numera bor på landet utanför Borås.

Bo skrev:

Text: Christine Leijd

Vi har några hundar på väntelista just nu. Dock kommer vi försöka avrunda och avsiktligt ta in de hundar vi tror röner störst intresse och som vi anser vara lätt omplacerade. Anledningen är att jag och min fästman kommer att flytta till en ny adress i Hammarby sjöstad och jag behöver både innan och efter flytten ha gott om tid för att flytta, packa upp och ned, inreda, och skola in hundarna i deras nya hem. Jag kommer ta ut mycket ledighet bara för att i lugn och ro låta mina egna hundar bekanta sig med sin nya omgivning.

Från ca 25 november till 10 januari kommer vi behöva ha vårt vinteruppehåll då även alla storhelger kommer där emellan. Under den perioden kommer dock uppföljning av hundar, omplacering av aktuella hundar och löpande kontakt med befintliga hundägare att ske. Intag och presentation av nya hundar finns det dessvärre ej tid för. Men för att tiden ska räcka till strax efter flytten behövs ett uppehåll då jag i dagsläget har telefontid 15 timmar i veckan samt besvarar epost och uppdaterar hemsida. Så ju färre hundar vi ansvarar för, desto mindre är det att göra. Eftersom all min fritid går åt Hittehund har jag annars ingen tid för en flytt... :)

Vi flyttar till en jättetrevlig adress med hela Nackareservatet i närheten att ströva i, och jag ska försöka att hinna med en re-design av hemsidan under den lite lugnare tiden. Det har varit en rätt intensiv sommar och höst med stort engagemang och mycket tid inom Hittehund för min del. Min äldsta hund Sascha 12 år, har precis börjat återhämta sig från en magkatarr hon ärvde från min egen stress, vilket har gjort att jag behövt trappa ned en smula. Men vi flyttar till en plats vi kommer att trivas på, med mycket vatten och sjöfåglar i vår närhet. Det ligger en egen liten hamnbassäng precis utanför porten och det ger en oas av lugn och ro att kunna mata sjöfåglar vid vattnet utanför huset och den lugna omgivningen.

Sascha har precis varit hos sin hundfysioterapeut och fått ryggen genomgången, till veterinären för en omfattande seniorkontroll och behandling av sin magkatarr. I vinter kommer hon bli Sjöstadens vackraste seniorhund. Vi promenerar mycket i området och många stannar upp för att klappa och klia henne, precis som det skall vara. Mina älskade seniorhundar behöver också sin del av min tid... vilket jag vet att ni förstår.

Under helgen som var åkte Thomas och Anna till Malmö för att träffa Pepsi och lära känna honom i lugn och ro på plats i hans hem. Först hade Annette, (matte till två hundar genom Hittehund som nu är bortgångna) träffat paret hemmavid och varmt rekommenderat dem.

Vår medarbetare Lena-Maria träffade Pepsi i Malmö och kunde tala med paret innan. Orsaken till omplaceringen var tidsbrist efter en skilsmässa och för långa ensamma dagar för Pepsi, men Lena-Maria trodde att den understimulans som gav sig uttryck genom att den överlyckliga Pepsi knappt kunde fotas då han for fram som ett yrväder, skulle dämpas i en familj med mer tid och flatteaktivering.

Thomas och Anna är vana flatteägare men deras förra flatt hade gått bort och de saknade hund i huset igen.

Med på bild är dotterns goldenkille Leo som de i brist på egen hund brukar låna när de fått abstinens. Bilderna är helt nytagna och Pepsis nya familj hälsar att:

Hej ! I dag har Pepsi träffat kompisen Leo. De har lekt o busat i gräset/skogen o solskenet.  Pepsi är jätteduktig o mysig på alla vis. Äter dricker o sover som en riktigt harmonisk vovve.

Mvh från oss alla tre med många kramar.

Thomas Anna Pepsi

Det går bra för Findus i hans nya familj på landet utanför Stockholm dit han flyttade för lite över en månad sedan. Findus är nykastrerad och det läkte jättefint. Han är lydig och följsam under promenader och trivs fint med barnen i familjen. Inom det snaraste ska vi åka och hälsa på honom!

Angelica som så ofta hjälper till att fotografera och videofilma hundar som behöver hem överträffar hela tiden sig själv med sådana superbra bilder. Hittehund´s Sixten gjorde sig så fint på bild att vi inte kunde uppdatera med de nya fotona förrän vi valt ut en familj som åker från Uppsala till Trollhättan för att lära känna honom på plats den här helgen. Det var redan så många som hörde av sig, och vi visste att de nytagna bilderna skulle ge ännu mer respons då de verkligen visar vilken fin hund han är.

Inget går att bestämma på förhand även när vi formellt har godkänt en familj rent generellt utan det viktigaste mötet och vad som avgör omplaceringen är ju först efter att de har träffat hunden.

Ledsen för lite dålig uppdatering i bloggen. Men all fritid de senaste två veckorna har gått åt att bevaka en kattfälla för att få in den förvildade tamkatten som vi kallar för Ivan.

Man lämnar inte fällan utan bevakar den hela tiden redo att släppa ut katter som fångas, och för några dagar sedan fick vi äntligen in Ivan. Han var jättesvår att fånga helt enkelt då han undvek fällan. Men till slut fick vi honom att gå in i den gillrad med tonfisk.

Nu vilar kissen ut i ett fosterhem helt utan andra djur. Planeringen framåt är att han eller hon? ska kastreras och vaccineras. Men först måste kissen återhämta sig lite då han har blivit märkbart sämre i kondition under senaste veckorna.

Idag beslöt sig Lindas husse för att behålla Linda istället för att omplacera henne.

Inom kort flyttar Hittehund´s Calle tillsammans med sin matte ända upp till Boden. Matte Barbro blev så förtjust i landskapet och lugnet när hon besökte sin son i somras att hon vågade satsa på en ny bana i livet. Hon köpte inte bara ett nytt hus att bo i, utan en hel herrgård på 14 rok åt sig och Calle! Där kommer matte så småningom att öppna eget företag och Calle kommer kunna vara med på jobbet.

Innan Barbro och Calle överger Västra Götaland görs ett uppföljningsbesök och vi har gemensamt hittat en bra hundskola där Calle kan få fler stimulerande utmaningar.

De här underbara bilderna på en fin och välskött Afrodite med sving i stegen och glans i pälsen kom med mailen för att fira 5-årsdagen av när hon flyttade till sin matte Linda i Stockholm.

Bilderna utstrålar verkligen självförtroende och en harmonisk pigg hundflicka.

Stort grattis både till Linda och Hittehund´s vackra Afrodite!!!

Text och bild: Christine Leijd

Som väntat är det många som har hört av sig med förfrågningar om vår lilla Fifi. Vi har tagit det väldigt lugnt med hennes omplacering. Många riktigt bra förslag har inkommit för hennes räkning under tiden vi har låtit henne må bra i sin fosterfamilj, gå ned mer i vikt och låta de små eksemen läka.

Men i söndags var det dags att presentera henne för en ev framtida familj!

Eftersom Fifi är en väldigt okomplicerad trevlig mindre tik, som fungerar ihop med alla andra hundar, som är social och trevlig med människor och inte har rädslor kom tanken tidigt på tal ifall hon kunde bli påtänkt att utbildas som besökshund inom vården och ha just det som yrke, de egenskaper som gör att så många som möter henne tycker så mycket om henne.

I söndags fick hon göra bekantskap med två utbildade vårdhundar som arbetar aktivt på heltid med sin matte, och hon blev såklart bedömd under det besöket att kunna vara ett bra ämne för en blivande vårdhund.

Eftersom vi ändå har fler bra förslag för hennes räkning måste vi ändå avvakta, då det inte bara är den psykiska delen som avgör hennes framtid, utan för att man ska satsa på henne inom vården behöver kompletterande veterinärundersökningar göras, främst lederna.

Vårt förstahandsval är att låta Fifi bli utbildad till vårdhund - ifall veterinären ger sitt bifall. Men om inte så kommer vi ha en känd höftleds och patellastatus på Fifi, vilket underlättar hennes placering i så fall som familjehund till en vanlig familj.

Varför vi i första hand vill hon ska få arbeta inom vården är av flera anledningar. Men framför allt för att utbildade vårdhundar tränas med positiv förstärkning och med mjuka metoder och hela tiden vidareutbildas och ägnas mycket tid under hela sin levnad. De blir viktiga för så många människor.

Fifi skulle i så fall bli den tredje hunden som påbörjar en utbildning till vårdhund efter att ha kommit in för omplacering genom Hittehund.

När vi har ett besked kommer vi att återkomma till de familjer som ivrigt vill träffa Fifi.

Text: Christine Leijd

På lördag är det tänkt att Hittehund´s Rappes ägare börjar att introducera Rappe till en malleflicka som heter Aida! Vi har ju sökt just ett lantligt hem till Rappe, och Veronica som är bosatt på Gotland hjälpte oss genom att hälsa på hemma hos Aida med familj för en kort tid sedan.

Nu får alla parter hålla tummarna för att de två belgiska vallhundarna finner varandra! Rappes familj åker ifrån Stockholm till Gotland för att ge omplaceringen bästa möjliga chans ...