Hundmat vid behov

Text: Christine Leijd
Alla hundar har det inte lika bra som Hittehund´s Sissi! Hennes husse Torbjörn donerade nyligen hundmat till en hemlös kvinna vars hund behövde mat genom Hittehund. Nu när jag är bofast i Stockholm ska vi återuppta vårt projekt "Hundmat vid behov", som jag berättar om nedan. Vår nya samarbetspartner som har lovat donera nyligen utgånget foder till oss är Kista Arken zoo! Genom en volontär (Tack Sam!) kommer maten levereras till något av de härbärgena vi samarbetar med. Mer information från tidigare år kommer nedan!

Hundmat vid behov

Vårt intresse för hundars välfärd stannar inte bara vid de enskilda individer som omplaceras genom oss. Ett stort antal hundar lever tillsammans med sina ägare under knappa omständigheter. Det är lätt att rädas vid kontakter med hundar som delar sin ägares oregelbundna livsföring. Många blundar för verkligheten och väljer att gå förbi.

Det är en djurskyddsfråga kombinerad med en samhällsfråga.

Vårt sätt att hjälpa dessa hundar är att sporadiskt ha möjlighet att erbjuda hundfoder till hundägarna. Detta tas tacksamt emot. Vi ställer inga krav på motprestation från hundägaren vilket gör att vi kan nå samhällets mest utsatta hundar med direkt hjälp. Vissa grupper i samhället är enklare att nå i samförstånd än den långa byråkratiska vägen som innefattar djurskyddslagar som inte alltid ser till djurens behov. Polisens resurser och befogenheter räcker inte alltid till.

Bakgrunden till projektet

Under en hel del år har vi funderat mycket över hur man bäst skulle få kontakt med de mest utsatta hundarna i samhället. Alla har vi sett dem, hundarna som lever i skuggan av missbruk eller hundar som sitter bredvid sin ägare som tigger pengar i en trasig låda eller kaffekopp framför sig. Många upprörs över de här hundarnas livssituation, och det är svårt att lösa problematiken på en gång. En del av hundägarna saknas fast adress, några missbrukar emellanåt och hundarna tas om hand av flera bekanta inom samma kretsar och lever ett oregelbundet liv. Man kan anta att begäret efter narkotika leder till kriminalitet och MedelSvensson vill inte bli indragen i något bråk med risk för repressalier. Därför går de flesta bara förbi. Kännetecknande för den här gruppen av hundägare är att de har svårt att ta kritik ifall den kommer som pekpinnar från en person de inte är bekanta med eller litar på. Ofta har de ett förflutet som gjort att de ofrivilligt har haft kontakt med myndighetspersoner på ena eller andra sättet och har dåliga erfarenheter från detta. 

 

Man får absolut inte glömma bort att bakom det tufsiga, ibland illaluktande eller tatuerade skalet finns en människa med egna farhågor och känslor. Man kan inte förknippa deras yttre omständigheter med fysiskt våld mot djur, för alla hundar far inte fysiskt illa med misshandel. Däremot är det inte alla hundar som uppskattar att uppleva sin ägare gravt berusad då man som onykter talar och rör sig på ett annorlunda sätt, och hunden kan behöva axla ett för stort ansvar. För en hund kan det vara svårt att förstå hur deras ägare växlar mellan två olika personligheter då den ofta blir olika behandlad. En del som är mycket druckna kan bli högröstade och med yviga gester och hög röst korrigera hunden. Andra blir sentimentala och vill komma riktigt nära och ha hunden som tröst. Någon som missbrukar narkotika kan också tidvis glömma bort tid och rum vilket leder till att hundens behov liksom flyter bort, rastning och rutiner för mat existerar inte. Ibland kombinerat med en rörig tillvaro med många främmande människor i ett gäng behöver dessa hundar en anpassningsförmåga och flexibilitet av guds like. När det har gått några år blir hundarna ofta så fyllda av alla intryck och händelser att de kan upplevas som lite avtrubbade, döda i blicken och med liten mimik i ansiktet. De visar inga spontana känslor och glädjeyttringar utan är likgiltiga.

Skapa ett förtroende
I vårt projekt Hundmat vid behov har vi vissa principer. Framför allt får man inte kränka djurägaren eller se ned på denna och personens livsförhållanden. Vi har ett empatiskt förhållningssätt till djurägarna och är inte fördömande. Helt enkelt för att vi skulle inte komma någon vart med att fara fram med kritik eller en negativ eller rädd och misstänksam attityd. Vi ger bort hundmat till hundar som är i behov av det. I gengäld kräver vi ingen motinsats av hundägaren. Det gäller att skapa ett förtroende. Vi måste i vår roll vara tillmötesgående och flexibla och värna om djuret för att få en chans till en varaktig relation.

Om hundmaten
Hundmaten får vi donerad till oss av fodertillverkare som Masterfood, djurbutiker som Dogtag på Maria skolgata eller Arkens zoo i Globen. Ofta är det torrfoder av god kvalitet men med kort utgångsdatum. Vi har haft både små påsar på 300 g, 1kilospåsar, 3kilospåsar och 15kilossäckar. De större säckarna kommer inte alltid till användning beroende på om djurägaren har en fast adress att förvara den på. Då omfördelar vi påsens innehåll och gör mindre förpackningar av det, något som gör att hundägaren behöver ha kontakt med oss mer kortare intervall för påfyllning. Sedan projektets början har vi delat ut över 650 kg hundmat!



Kontakten med djurägaren
Vid nya kontakter med dessa djurägare koncentrerar vi oss mest på hunden i sig. Vi småpratar med djurägaren precis som med vilken människa som helst som man möter på gatan med en hund, pratar lite om hundens ålder, ras och namn. Man kan anta i de flesta fall att hunden är ovaccinerad och inte så välskött, men vi vill inte skrämma bort hundägaren ifrån oss på ett första stadium genom att påpeka det uppenbara. Vid de flesta typer av "myndighetsfrågor" som skulle kunna leda till en anmälan till Djurskyddsmyndigheten förlorar vi kontakten med den hunden. Istället vill vi samarbeta med hundägaren och skapa ett förtroende emellan oss där vi båda har intresse för djurets framtida välfärd. Kanske har hundägaren bara tillfälligtvis hamnat på obestånd. Ibland har man hamnat så långt utanför samhället att släktingar och vänner har tagit avstånd. Hunden är det enda man har kvar. Man ser sjaskig ut och rör sig bara i missbrukarkretsar och har svårt att komma tillbaka till en mer ordnad tillvaro.

Ett av våra mål är ju naturligtvis att kunna erbjuda dessa hundägare en omplacering av sin hund. Men för att de ska kunna lita på oss så mycket är den här kontakten med fri utdelning av foder en bra väg att nå dit. Det är inte alltid så enkelt som man tror. Bara för att man är missbrukare innebär det inte automatiskt att man slår sin hund eller inte värdesätter den. Många förutfattade meningar tror att det är hur lätt som helst att bara vifta med pengar framför ansiktet och köpslå sig till hunden. Detta stämmer inte, utan vår linje att få hundägaren att få förtroende för oss är mycket framgångsrik.

 

Om du vill hjälpa till i vårt projekt i Stockholm, ring Christine på tel 0767677111!


Matte berättar om Hittehund´s Fimpen


Bild: Angelica Mansfield
Vår tid med Fimpen hittills…
Vi hade länge funderat på att skaffa hund men bestämde oss efter många om och men för att vänta några år. Genom en annons på grannar.se (en underbar sida för övrigt!) kom vi i kontakt med Fimpens dåvarande ägare och anmälde oss frivilliga att ta hand om honom lite då och då. Fimpen kom hem till oss den sjunde oktober 2008 och sen dess har han stannat här. Både jag och min sambo smälte inombords när vi såg denna ljuvliga hund för första gången och kände mycket starkt för honom direkt! Han kom till oss helt enkelt för att stanna!
Vi har fått en uppdatering om hur det går för Hittehunds Fimpen, vars beskrivning ni kan läsa här när han sökte hem genom Hittehund. Fimpen blev slutligen placerad hos sin dagmatte som berättar här hur det går:
Text och bild: Fimpens matte Lisa
Vår tid med Fimpen hittills…
Vi hade länge funderat på att skaffa hund men bestämde oss efter många om och men för att vänta några år. Genom en annons på grannar.se (en underbar sida för övrigt!) kom vi i kontakt med Fimpens dåvarande ägare och anmälde oss frivilliga att ta hand om honom lite då och då. Fimpen kom hem till oss den sjunde oktober 2008 och sen dess har han stannat här. Både jag och min sambo smälte inombords när vi såg denna ljuvliga hund för första gången och kände mycket starkt för honom direkt! Han kom till oss helt enkelt för att stanna!
Fimpen tampas med separationsångest vilket yttrar sig att han är totalt olycklig och ylar högt när han är ensam hemma. Vi har tillsammans med en hundpsykolog kämpat hårt med ensamhetsträningen sedan han flyttade hem till oss. Arbetet går verkligen framåt, dock kan han fortfarande bara vara ensam hemma kortare stunder men vi är väldigt glada för det ändå. På vardagarna är Fimpen hemma hos en dagmatte som han stormtrivs hos, där har dessutom fått tre små hundkompisar som han trivs riktigt bra med. Ensamhetsträningen bygger bland annat på att stärka Fimpens självförtroende då han har varit en väldigt osäker kille och här märker vi stora framsteg! Han har blivit en mycket tryggare och mer harmonisk hund tack vare mycket fokus på både fysisk såväl som psykisk stimulans. Vi försöker lägga spår i skogen flera dagar i veckan och det har han blivit en riktig fena på, han älskar att jobba med nosen!
Fimpen är en väldigt social och nyfiken vovve som alltid vill vara med och ha koll på läget. Han är med oss överallt, allt ifrån hemma hos vänner, på tåg och spårvagnar, båten, landet… ja överallt! På bilden ovan är vi uppe i Norge och plockar svamp, han stormtrivdes verkligen i svampskogen! Till hösten tänkte vi gå en kantarellkurs så att även han kan vara med och bidra nästa svampplockning, det tror jag han kommer älska!
Här är vi ute och åker båt något som han gillade väldigt mycket eftersom han fick chansen att bada hela tiden. Annars är Fimpens favoritsyssla att jaga kottar och löv vilket vi gör flera dagar i veckan, han tröttnar aldrig!
Ytterligare en av Fimpens favoritsysslor är att gosa, då vill han gärna ligga nära och helst av allt i famnen på någon han tycker om. Vi hade bestämt oss för att Fimpen inte skulle få sova i vår säng men som ni ser övergav vi den dumma idén ganska fort (läs första natten) när vi insåg hur mysigt det är med vår prins uppe på huvudkudden.
På bilden ser ni honom ligga och sova på rygg med sin favoritleksak Puppe som han gärna tar med sig överallt och stolt visar upp för alla som vill se. Som sagt, vi kunde inte önska oss en mysigare hund och han är definitivt här för att stanna! Vi ser fram emot många år tillsammans med vår absolut största favorit!
Fimpen var fyra år när vi tog över honom, idag är han drygt sex år och jag kan inte tänka mig en piggare och mer lekfull hund. Självklart önskar jag att vi hade kunnat få uppleva honom som valp men det finns samtidigt många fördelar med att ta emot en vuxen hund också. Jag ångrar inte en sekund att vi tog över Fimpen och kan idag inte tänka mig ett liv utan honom! Dessutom tror nästan alla att han är en valp tack vare hans stora tassar och lekfulla gångstil, vi blir stannade minst en gång varje promenad då någon vill klappa ”valpen”. Fimpen har en underbar personlighet och lyckas charma alla han träffar, till och med hundrädda människor så som min mamma. Hon skulle aldrig kunna tänka sig att släppa in en hund i lägenheten tidigare, vilket hon inte heller gjorde när vi tog över Fimpen, men till och med henne har han lyckats charma och idag får han sova bredvid henne på hennes kudde i sängen. En hund som inte går att motstå helt enkelt!
Glada hälsingar,
Lisa, Richard & Fimpen

Uppdatering om Hittehund´s Polly

Äntligen! (säger nog Christine). Det är dags att berätta sagan som
fick ett lyckligt slut.
För att göra en lång historia kort; greyhound, Gävle, Polly. Polly
omplaceras till ett hem i Skåne. Ett år senare ringer min telefon;
omplaceras igen.
Fan! Har hon inte gått igenom tillräckligt, var min första tanke.
Nu
Det känns bra idag, att hon finns kvar i min närhet, hos mina
föräldrar.
Om de skulle ha hund?
Nej, det var fullt tillräckligt att passa Assi ibland (min hund).
Margot (mamma), 65 år, frisör som gillar sitt yrke så mycket att hon
kommer att jobba ännu några år. Christer (pappa), nybliven pensionär
som tar dagen som de kommer. En egen hund? Inte!
Polly fick tillfälligt bo hemma hos oss; Peter, Lotta (sambo) och Assi
i några månader. Jag startade en blogg som var länkad till Hittehunds
hemsida för att snabbt och enkelt kunna lägga ut information om henne.
Endast en person hörde av sig, vars situation i livet inte var den
rätta att ta hand om en 8-årig greyhoundtik som varit omplacerad mer än
en gång.
Tiden gick och det blev sommar och semester. Mamma och pappa fick ta
hand om Polly och Assi när jag och Lotta åkte på en treveckors
roadtripp till Norrland. När vi var tillbaka var det fortfarande ingen
som hört av sig angående Polly. Det hade fungerat bra med båda
hundarna, men jag märkte att framför allt mamma började fundera på vad
som skulle hända med Polly. Som frisör så träffar hon ganska mycket
människor och jag vet att hon pratade hundar med många av dem, för att
luska ut om det inte var någon som kunde vara intresserad av att ta
hand om en greyhound. Ingen kandidat dök upp.
När vi var och hälsade på en kväll hemma hos föräldrarna sa mamma; vad
ska VI gör av dig din stackare, måtte du hamna i ett bra hem.
Efter 40 år börjar man så smått känna sina föräldrar. Jag sa då; det
här hemmet är ju ganska bra eller?
Nu
Hon hamnade i alla fall på Kärrstigen 5 i Markaryd, och där kommer hon
att vara kvar. En pigg hundflicka på 8 år som tar ut husse på 2,5 till
3 timmars promenad varje dag (vilket påverkat hans hälsa positivt;
förbättrat blodtryck).
Text och bild: Peter Svensson
Äntligen! (säger nog Christine). Det är dags att berätta sagan som
fick ett lyckligt slut.
För att göra en lång historia kort; greyhound, Gävle, Polly. Polly
omplaceras till ett hem i Skåne. Ett år senare ringer min telefon;
omplaceras igen. Husse deprimerad efter en separation.
Fan! Har hon inte gått igenom tillräckligt, var min första tanke.
Nu
Det känns bra idag, att hon finns kvar i min närhet, hos mina
föräldrar.
Om de skulle ha hund?
Nej, det var fullt tillräckligt att passa Assi ibland (min hund).
Margot (mamma), 65 år, frisör som gillar sitt yrke så mycket att hon
kommer att jobba ännu några år. Christer (pappa), nybliven pensionär
som tar dagen som de kommer. En egen hund? Inte!
Polly fick tillfälligt bo hemma hos oss; Peter, Lotta (sambo) och Assi
i några månader. Jag startade en blogg som var länkad till Hittehunds
hemsida för att snabbt och enkelt kunna lägga ut information om henne.
Endast en person hörde av sig, vars situation i livet inte var den
rätta att ta hand om en 8-årig greyhoundtik som varit omplacerad mer än
en gång.
Tiden gick och det blev sommar och semester. Mamma och pappa fick ta
hand om Polly och Assi när jag och Lotta åkte på en treveckors
roadtripp till Norrland. När vi var tillbaka var det fortfarande ingen
som hört av sig angående Polly. Det hade fungerat bra med båda
hundarna, men jag märkte att framför allt mamma började fundera på vad
som skulle hända med Polly. Som frisör så träffar hon ganska mycket
människor och jag vet att hon pratade hundar med många av dem, för att
luska ut om det inte var någon som kunde vara intresserad av att ta
hand om en greyhound. Ingen kandidat dök upp.
När vi var och hälsade på en kväll hemma hos föräldrarna sa mamma; vad
ska VI gör av dig din stackare, måtte du hamna i ett bra hem.
Efter 40 år börjar man så smått känna sina föräldrar. Jag sa då; det
här hemmet är ju ganska bra eller?
Nu
Hon hamnade i alla fall på Kärrstigen 5 i Markaryd, och där kommer hon
att vara kvar. En pigg hundflicka på 8 år som tar ut husse på 2,5 till
3 timmars promenad varje dag (vilket påverkat hans hälsa positivt;
förbättrat blodtryck).
Det var historien om två ovana hundmänniskor som inte skulle vilja
vara utan hund idag. Man skulle till och med kunna säga att det var
historien om två ovana djurmänniskor. Som liten grabb ville jag
nämligen ha både katt och hund, men svaret från föräldrarna var alltid;
man blir så uppbunden! Jag föreslog allt från vandrande pinnar till
ökenråttor, men nej! Inga djur. Till slut blev det i alla fall ett
akvarium. Hur kul är fiskar? Vackra att titta på, men inte så roliga
att umgås med. Ett akvarium ska också hållas rent. Jag tror att
akvariet åkte ut, när övriga familjemedlemmar upptäckte att pappa
använde samma durkslag till två ganska olika saker; att skölja gruset i
akvariet, samt att skölja makaroner till middagen. Men det är en annan
historia. Som väl är så har han som pensionär inte börjat äta hundmat,
tror jag ??

Djurskydd



Ibland är det svårt att engagera människor. Ofta bildas det grupper på internet på nätverk som Facebook där människor kan bli "medlemmar" i en grupp där man tar ställning för något, som Djurskydd. För några dagar sedan övertog Hittehund värdskapet för en grupp som snabbt växte med ytterligare 100 medlemmar, så i dagsläget kan vi räkna 705 stycken. Vår hundägare Katarina Warg designade en logga till gruppen och det ger oss ytterligare en kanal att nå ut till fler människor. Men för att hålla gruppen vid liv skulle vi behöva fler som aktivt engagerade sig i den. Vill du hjälpa oss med det? Om du följer med lite i nyheterna, kanske redan prenumererar på Djurens Rätts nyhetsbrev, spanar in Djurskyddets sveriges nyheter, och känner att du har något att bidra med i gruppen, maila mig gärna och be att få bli admin! [email protected]



Så här beskrivs gruppen idag. Vi vill gärna ge ut ett månatligt nyhetsbrev, och kommer göra detsamma på Hittehunds grupp som idag har 503 medlemmar, ständigt växande. Genom Facebook kommer vi tipsa om nya hundar i vår verksamhet, ett helt gratis verktyg för oss att nå ut till många. Så om du inte redan är medlem i grupperna "Djurskydd" och "Hittehund", bli gärna det!

Hembesök hos Hittehund´s Vida

Text och bild: Lena-Maria Lundberg

Efter att all snö som varit här nere i Skåne hade smält undan så tog jag bilen och körde mot Sjöbo.
Jag skulle göra ett hembesök hos Vida´s nya familj. De hade i lugn och ro lärt känna vida genom flera besök och promenader tillsammans. Vidas förra ägare hade omtänksamt kört ändå från Blekinge upp till Christine i Bergslagen för att Christine skulle lära känna Vida inför sin omplacering.



Jag möttes av en svansviftande skällande tjej, som gärna ville bli klappad.
Och så otroligt mjuk hon är, Har faktiskt aldrig känt en så mjuk dalamtiner, Jag brukar tycka att det är så hårda och stickiga hårstrån. Vidas päls är som sammet.
Men skulle inte Vidas päls vara bra så skulle ingens. Vidas matte har full koll på näringsämne och vitaminer och mineraler och ser till så att både hon och deras katter får det bästa.



Vi gick en runda och Vida sprang lös så gott som hela rundan.
Glatt sprang hon ut på fältet för at nosa efter kaniner men kom snabbt tillbaka och sökte aktivt kontakt. En godisbit från husse hjälpte också till.



Vi tog en fika när vi kom hem, Vida la sig under bordet och somnade, Hon är en lugn och trygg hund.
Som får massor av kärlek.
Jag kände det som om hon var lite besvärad av att ha mig där, hon tittade lite under lugg, som om hon sa att - vad ska du här och göra.

För Vida har hittat en toppenhem och hon tänker inte flytta därifrån, det sa hon tydligt.



Promenad med Hittehund´s Dessie

Text och bild: Christine Leijd
Jag och Dessies matte Ewa hade bestämt en hundpromenad men hade inte beställt strålande högsommar som det var vid 14tiden när Ewa kom. Men det gick gå an.. Min Sascha 11 år och Dessie, nu 12 år travade tappert på.
Ewa och Dessie har alltid varit ett radarpar och det var 7 år sedan Ewa adopterade henne genom oss. Ewa har alltid varit så positiv till att uppföljning och jag uppskattar att få ha tagit del av Dessies liv.
Dessieflickan är allt bra söt!
Och min Sascha ville bestämt hon med..
Vi gick en promenad längst Mälaren i närheten där jag numera bor.
Och jag blev som alltid lika glad över att se förtroligheten mellan Ewa och Dessie
Sedan skulle Ewa åka hem. Och jag uppskattade att hon åkt den lite krångliga resan hit kommunalt med en varm hund som säkert sov gott på hemvägen.
På måndag ska Hittehund´s Milla komma hit, så jag får nytt fint besök!

Cassis 7,5 år för omplacering

Text: Christine Leijd
Snarast kommer mer text och bild/video på Cassis som jag idag träffade, fotade och filmade. Hon finns i Stockholm och det brådskar då matten kommer börja ett arbete med långa dagar inom kort. Det är annons nr 2 på vår nya annonsmarknad!

Hittehund´s Tubbe träffar Millieflickan

Text: Christine Leijd
Igår hämtade Tubbes "mormor" upp mig så jag fick följa med på en första träff mellan Tubbe och den väna korthårscollieflickan Millie. Miljön var en riktig idyll med bräkande små lamm, pickande höns, myskänder, strax nedanför huset där Millies mattes hästar gick och betade i stora hagar. Behöver jag säga att Mille genast föll för Tubbe och tvärtom? :)
Millie är en välskött 13-årig dam som Tubbe behandlade med omtänksam respekt.
Ett visst äktenskapstycke då de kommer ifrån samma kennel och har samma mamma.
Millies matte är en aktiv häst och hundmänniska och hade följt vår hemsida under lång tid.
Vi var där i flera timmar och blev visade runt kring ägorna. Precis den miljö vi sökt för Tubbe.
Inget är skrivet i sten men på planeringen framåt ligger en träff där även Tubbes matte kan vara med, och sedan ytterligare ett möte med hela familjen helgen därpå. Att skola in hundarna tillsammans pö om pö, och att människorna hinner tänka och hinna med i sitt beslut kännetecknar vår verksamhet.
Vem skulle inte vilja bo med Millie? :)
Det var med en mycket självklar känsla vi åkte hem, men de rena formaliteterna, som att kolla uppgivna referenser, och skola in hundarna tillsammans återstår. Men jag misstänker starkt att om Tubbe fick bestämma skulle han bo här. Det är dessutom bara någon mil ifrån hans nuvarande bostad vilket gör inskolningen enkel, precis som man alltid kunde önska att det skulle vara.
Äntligen Tubbe, kan det vara din tur!

Vårkänslor hos Sacko!

Efter en lång och kall vinter verkar våren ha kommit! Sacko är en viking som ger sig ut vilket väder eller årstid det än är, men vårens ankomst märk ändå tydligt på Sacko!
Han är full av liv och bus! När han får chansen att springa lös far han i full galopp för att "springa in våren" likt Ronja Rövardotter som gör sitt speciella "vårskrik".
Sacko möter våren full med energi, livsvilja och lekfullhet. Det är så här jag älskar att se Sacko. Fri, glad, busig och så livsglad att man bländas av hans enorma vilja att leva, precis här och nu.


Sacko är en guldgosse! En guldgosse som njuter till max av att leva och finnas till. Det är stunder som dessa, som gör att man påminns om det värdefulla i att vara fosterhem. Mitt hjärta fylls av värme och stolthet över Sacko, stunder som dessa. Stunder där Sacko är så lycklig att han inte vet vart han ska ta vägen. Där han full med energi galopperar i full fart över gräsmattorna för att flämtande komma tillbaka till mig, sätta sig framför mig  med ögon som lyser av lycka! Det är svårt att beskriva. Man måste se det med egna ögon. Man måste se denna tokglada hund som lever upp ibland så pass mycket att jag ibland undrar om han aldrig sett livet innan.
Våren medför ny energi, nya dofter och livsglädje till max för Sacko.
Jag värdesätter varje dag jag får tillsammans med Sacko. Jag värdesätter honom lite extra just för att hans framtid är någon annans.
Jag är glad över att ha fått dela en del av livet med en hund som Sacko. Någon annan får hans framtid, jag får en del av hans bakgrund och dåtid. Det är lika värdefullt vilket man än får. Sacko, han är bara glad över livet, att få leva och vara just Sacko! Det gör honom nyfiken och tillsammans med allt nytt som nu föds kanske även Sacko kommer få fortsätta växa hos hans egna fanilj, vem det nu blir. Sacko är redo! Jag är redo! Nu väntar vi  på att just en Sackofamilj ska dyka upp. En människa som älskar Sacko just för att han är Sacko och ingen annan!

Halsbandet Sacko bär är donerat av: Diana Lockner

Text och foto: Charlotte (med en viss inverkan och hjälp av Sacko)

Hittehund öppnar annonsmarknad

Wilma är den första hunden som kommer presenteras på vår nya annonsmarknad. Vi vill där att hundarna ska kunna presenteras på ett för hunden vettigt sätt, men att hunden förmedlas direkt från ägaren till en ny familj. Utan inblandning av Hittehund. Utan som ett alternativ till Blocket, där vi hjälper ägaren att beskriva sin hund när det behövs. Vi har intagningsstopp för fler hundar, och trycket är hårt att vi ska hjälpa fler. Vi har mail varje dag. Detta kommer bli vårt sätt att hjälpa och vägleda hundägarna, men överlåta ansvaret till dem under den tid vi behöver för att följa upp redan utplacerade hundar.
Att annonsera på vår sida kommer kosta 100 kronor och då ingår ett överlåtelseavtal och råd på vägen.

Volontär sökes för punktinsats



Vi söker en driftig och ordningssam person som kan arbeta självständigt med att uppdatera vårt register av rasklubbar som bedriver omplaceringsverksamhet. Man kan göra det i sin egen takt.

Uppgiften består i att genom SKKs register av rasklubbar i alfabetisk ordning se om de har någon rubrik om omplacering på sin hemsida eller om det nämns att man hjälper till även med äldre hundar genom valphänvisarna.

Vi sammanställde registret 2006 och har uppdaterat det 2007, och vi har fått se en ökning sedan dess, allt fler rasklubbar, som är de som känner rasen bäst tar sitt ansvar och förmedlar även äldre hundar. Vi samarbetar även med flera rasklubbar.

Vi vill ha gärna ett namn eller ett telefonnummer och mail så vi kan hänvisa våra besökare på hemsidan till upp register som är up to date.

Man kan sköta registret återkommande (mer än gärna) eller göra det som punktinsats.

Vill du erbjuda oss din hjälp skickar du ett mail till [email protected]

Varmt tack på förhand!

Sökandet för Sacko fortsätter

Sacko har träffat flera familjer. Bara träffat, på senaste tiden. Hans kontaktperson Lena Magnusson har outtröttligt åkt Sverige fram och tillbaka för att hitta olika alternativ för vår lillprins. I de flesta familjer brister det på att Sacko inte är ensamhetstränad, och han kan då bli en belastning då vi heller inte kan lämna garantier på att han kan bli det i en ny miljö.
Sackos familj är helt enkelt svår att hitta. Han är en verbalt pipig och rastlös hund vilket kan stressa personer som inte vill ha en hund som märks annat än på kommando. Men han har också många fördelar.. och vi söker fortfarande en person som kan hitta fler fördelar än nackdelar i en framtid med Sacko. Tror du att du känner den personen, tipsa den gärna om vår hemsida!

Hittehund´s Assi

Text: Christine Leijd
Hittehund´s assi som adopterades som seniorhund har en husse som lyssnar. Både Assi och hans föräldrars hund Hittehund´s Polly äter sedan en tid Royal Canins foder Mobility Support som är ett veterinärfoder särskilt framtaget för stela höfter eller artros. Fodret är lite dyrare men ger hunden ett längre liv.
Jag gillar personligen när vi har hundägare som lyssnar och gör sitt bästa för sina hundar.
Peter är jättedålig på att skicka bilder på sig själv och Assi. Däremot när han har hundar i fosterhem mailar han varje dag. Han tycker det är viktigare.
Men jag tycker vi ska få se mer av våra manliga hundägare. De är ju lite söta, särskilt tillsammans med en hund.

Hembesök hos Hittehund´s Hampus

Text och bild: Bo Svensson
Besök 16/12-09 Hans-Åke & hunden Hampus i Bjärnum (fördröjd uppdatering)
Hampus är en lugn och välskött golden som har kommit upp i åren.
Man märker att han känner av en del ledbesvär inte så att det ömmar när man tar på honom, men han vill gärna ändra ställning när han sitter. Men man skall tänka på att han är 12 år.
Pälsen är tät och fin. Hampus kammas minst en gång i veckan och då lossnar det en del hår enligt Hans-Åke.
Detär en mycket fin kontakt mellan Hampus och Hans-Åke.
De bor mycket fint på landet och har nära tillgång till naturen och skogen, där Hampus gärna springer före husse men kommer tillbaka så fort Hans-Åke ropar på honom-

Donation av rimadyl

Hittehund tackar Carin, vars Hittehund´s Gusten gick bort sommaren 2008. Hon har skickat en burk med Rimadyl (smärtlindring)  till oss som vi kommer skänka vidare till ett härbärge inom vårt projekt "Hundmat vid behov"!

Findus och Pettson kvar för omplacering

Det går trögt med Findus och Pettson, själv förstår jag inte det, men det är ju för att jag har träffat hundarna. Matte har nu flyttat till Hälsingland och vi får uppdatera informationen om dem, för de söker fortfarande hem...

Hittehund´s Hanna löper




Text: Christine Leijd

Hanna löper, och gör allt för att invitera sin kompis, kastrerade hanhunden Hittehund´s Zingo eftersom de lever under samma tak. Han förstår ingenting utan morrar tillbaka... Ack så jobbigt att vara tik med en sådan ointresserad kavaljer!
Husse Dennis och jag skulle ha träffats imorgon, lördag, men han gav återbud så vi skjuter upp träffen tills ett nytt tillfälle bjuds.

Kenneln Westdreams

Vår medarbetare Angelica Mansfield som ofta fotograferar för Hittehund bla har nu fått sitt kennelnamn Westdreams, för den som vill börja med en oförstörd valp!
www.westdreams.se

Hembesök hos Hittehund´s Tess

Text och bild: Bo Svensson
Jag och min fru har varit och besökt Tess och hennes matte Britt.
Man kan konstatera att Tess var en mycket lugn och fin hund, med fin päls.
Hon var kanske lite väl kraftig men detta beror säkert på att hon skall ta det lite lugnt efter operationen.
Det är ett mycket fint samarbete mellan matte och hund.
Tess har ett väldigt lugnt och fint hem och all den kärlek man kan ge, så bättre hem får man leta efter. Tess är utan tvekan Britts ögonsten.

Hittehund på Blocket

Text: Christine Leijd

För första gången under 10 år har jag ansett det vara nödvändigt med en annons för oss, på Blocket. Martine som är en jättetrevlig hund saknar vi förslag för, och Findus och Pettsson har vi inga hem till.
Hoppas att ännu fler får upp ögonen för dem. Vi har gott om besökare på hemsidan men jag misstänker ibland att merparten är personer som följer vår verksamhet men inte söker efter egen hund, så vi behöver marknadsföra oss på fler sätt.
Jag har länge varit emot Blocket men försökte ha en neutral ton i annonsen som inte fokuserade på specifika hundar.
Annonsen:

Välkommen in på Hittehunds hemsida www.hittehund.nu om du söker en omplaceringshund med väl dokumenterad bakgrund.

Vi arbetar idellt och lugnt och metodiskt kring varje placering och hundarna är ofta bedömda av hundkonsulter samt att vi själva har träffat dem, ofta ett flertal gånger. Några hundar har vi i fosterhem, andra bor kvar i sin invanda familj medan vi söker efter en bra placering, så hundens slipper byta miljö i onödan.

När man övertar en hund genom oss är den nybesiktad, vaccinerad, chipmärkt, registrerad i JBV, försäkrad med en försäkring som kan övertas utan karens, och om det finns ett hälsoproblem faxas hela hundens journal över till din egen veterinär så du enklare kan fatta ett klokt beslut.

Vi väljer ut hundar vi anser är lämpliga för omplacering och vi vill gärna följa upp hur det går för hunden hos dig. Viktigt för oss är att du inte vill ha tag i en hund snabbt utan att det blir rätt hund. Vi vill att hunden försiktigt skolas in hos dig så ni tillsammans kan känna av om det kommer att fungera.

Det du gör i motinsats är att välja en rolig hundkurs tillsammans med sin nya hund. Det är "priset" på våra hundar, att du gärna investerar i din nya hund.

VI arbetar rikstäckande sedan 10 år och har kontaktpersoner i många län. De hundar som finns på bild i annonsen är för omplacering just nu. Hundarna presenteras med bilder och video. Du kan läsa mer om vår verksamhet på vår hemsida!


Hittehund´s Skrållan

I närheten av Storulvån i slutet av april 2010. Vi tog newfoundlandshunden Skrållan på hennes första fjälltur där hon träffade en tvåårig labradorhanne som föll pladask för henne. Allra roligast verkar dock Skrållans mattar ha. : )
Jämtland, Sverige.


Hittehund´s Tubbe våren 2010


Fingals nya matte berättar

Text och bild: Eva, Fingals nya matte



Nu har en månad gått sedan vi först träffade Fingal. Det var en väldigt rar kille som kom hit men han hade precis som ni sagt, lite svårt att komma ner i varv och problem vid hundmöten.



Nu har han haft en hel del passivitetsträning och även mycket träning när det gäller hundmöten. Detta fungerar jättebra! Det är inte längre några problem att få ner honom i varv och vid hundmöten är det ganska så lätt att prata/mata förbi honom. Lite träning till så är även det fixat.



Under dagarna har Fingal varit med på den demensavdelning jag arbetar på. Detta fungerar jättebra! Alla boende älskar honom och det är nästa en tävling mellan de boende om vem han kommer till först :-)





Vår enhetschef har nu pratat med omsorgschefen som även hon gillar Fingal, om en vårdhundsutbildning, detta kommer omsorgen att betala hälften av om vi kommer in.
Nu den 23 maj skall vi göra det första testet. Lite nervöst men jag är inte ett dugg tveksam till att vi fixar det!







Hemma är han en otroligt glad och kelig kille. Ofta kommer han med sina leksaker och lägger hos oss för att försöka få igång oss till lek. Fungerar inte detta så blir det bra med gos med! Då gärna killa honom i öronen eller bakom frambenen. Våra vänner och bekanta är alltid hjärtligt välkomna hit! Några fler att försöka få igång till lek ;-)



Gonzo, vår andra hund och Fingal kommer bra överens. Fingal lyckas till och från få igång Gonzo till lek och tvärtom så får Gonzo även Fingal till att lugna sig. De kompletterar varandra väldigt bra!
Det finns så mycket att berätta om allt som hänt men jag nöjer mig nog såhär tillsvidare... skrivkramp ;-)
Vi är jättenöjda och glada över att Fingal har kommit till oss! En bättre hund kan vi nog inte tänka oss!

Hittehund kommer göra hembesök hos Fingal inom någon månad.

Föreläsning om omplaceringshundar

Föreläsning om omplaceringshundar

Omplaceringshundar är vanliga idag men vad vet vi egentligen om dem? Har du redan en omplaceringshund eller funderar du på att ta dig an en är detta föreläsningen för dig.

Vad kan du förvänta dig om du tar hand om en pmplaceringshund och hur hanterar du det? Skiljer sig dessa hundar från andra och hur kan vi göra för att på bästa sätt förstå hunden? Hur kan vi definiera en omplaceringshund?

Välkommen på en intressant föreläsning på ämnet omplaceringshundar som tar upp ämnen som stress, flockliv, olika beteenden och problem som kan komma fram med mera.

När? Torsdagen den 20/5 kl. 18.00-20.00 
Var? Hundens Hus Pontonjärgatan 31, Kungsholmen
Pris? 250 kr

Anmäler dig gör du via: hundenshus.com 


Vår för Hittehund´s Tess!


Omplacering av vit seniorkatt Stockholm

Beskrivning av Priscilla
Matte Carolina berättar:

Nu tvingas vi omplacera vår fina katt Priscilla. Priscilla är svartvit, med långt hår, och väldigt, väldigt snäll - lite blyg innan man lär känna henne, men sedan extremt kelig.





Priscilla har en lite speciell historia, då vi adopterade henne från ett katthem i England och sedan transporterade hem henne till Sverige (givetvis med alla papper i ordning). Därför är hon genomkollad ordentligt av en veterinär, avmaskad osv. Vi har bara haft henne inne sedan vi kom till Sverige, men i England gick hon ut och trivdes bra med det också. Vi var bara ett "mellanhandshem" åt Priscilla i England, vilket innebar att vi skulle ha hand om henne tills katthemmet hittade en ny ägare, men vi blev så fästa vid henne att vi behöll henne. Priscilla har inga tänder, då de var i så dåligt skick när hon hittades att en veterinär fick dra ut dem. Men hon har inte ont av detta och äter gladeligen allt, och har sitt vackra utseende i behåll därtill. Priscilla är tio år gammal.





Sedan vi fick barn känner vi att vi haft för dåligt med tid för henne, hon är vårt ständigt dåliga samvete och vi känner därför att hon skulle bli gladare någonstans där hon får mer ömhet och kärlek. Kattlåda och transportbur medföljer.




Vi bor i Vasastan i Stockholm. Kontakta oss gärna för mer information!

Carolina Ljungdahl

Tel: 0730- 889 112  eller maila [email protected]



Föreläsning om ledarskap i Göteborg 16 maj

Vi slår hål på myter genom att besvara frågor som: Vad är en ledare? Hur fungerar en rangordning egentligen? Vad har ledaren för egenskaper/roll/ upgifter i en vargflock/människoflock? Hur ser hunden på oss och hur ska vi vara mot våran familjehund? Både till vardags och under träning/tävling. Vi pratar även lite om olika "ledartyper", vargens och ferala hundars sätt att leva. Och hundens behov utifrån deras naturliga beteenden.

Föreläsningarna är på hundcafét Red Coffee, på Skanstorget 10. Det är ett mysigt café nära Haga.

Föreläsningen är ca 1,5 timma.

Det kostar 100kr./föreläsning och fika ingår. Arrangeras av Yrvädrets Hundskola


Marias besök hos Calle i fosterhemmet

Text: Maria Jorfors



Calle är en helt fantastisk hund, tycker jag. Han är uppmärksam, följsam, glad utan att vara överglad. Svängig, valpig och godheten själv. Han bor ju stundtals med den lilla gårdshunden (som för övrigt var den minsta jag någonsin sett) som är 1½ år. De var jätteroliga att se tillsammans. Mycket lek och brottning, men samtidigt hade de givna roller. Det var den pyttelilla tiken som bestämde. Calle var inte gåpåig eller hårdhänt. Han visste exakt var gränsen var och de hade ett fantastiskt samspel.

 

Jag hade bland annat med mig Dog Fightern (aktiveringsleksak) som jag härmed skänkt till Calle att ta med sig till nästa hem. Han var oerhört uppmärksam på vad jag gjorde och att lära honom den, med den fullständiga uppmärksamhet, utan att han förivrade sig, var det betydligt lättare att lära honom än min egen hund Tanya. Han varken tuggade eller gick loss med tassarna hysteriskt utan gjorde exakt vad han skulle när jag uppmanade honom. Jag är imponerad över hans koncentration.

 

När jag kom skällde han ljudligt ute, men blev tyst när han såg mig och hälsade. Lika så sprang han fram till staketet och skällde när han såg någon eller hörde något. Detta gick mycket lätt att bryta, direkt när jag ropade hans namn så kom han på en gång. Däremot så stod han inte och skällde vid staketet eller skällde vid lek, eller vid någonting annat än när någon gick utanför eller han hörde någon. När vi fikade så la han sig, då Bo bad honom, bredvid Bosse och sov som en gris i ca 1 timme. Det tog inte lång stund innan han slappnade av och då brydde han sig inte alls om vad som hände vid staketet. Bosse bor ju precis vid skogskanten så han har inga hus på baksidan av tomten. Däremot på sidorna, men det är inte så att husen ligger direkt på varandra.   

 

Calle har det bra hos fosterfamiljen. Bosse berättar att han låter hundarna sitta och vänta medan han gömmer godis ute i trädgården. Ibland kan inte Calle stå emot utan smyger sig iväg innan han får kommande att söka. Han kan redan en hel del Calle, och han gav som sagt mig total uppmärksamhet och var så följsam i allt jag ville.

 

 

Jag känner mig i vilket fall som helst väldigt lugn när jag varit där. Jag trodde Calle skulle vara valpigare, skulle klättra på väggarna, kräva uppmärksamhet och skälla. Det var inte alls en sådan hund jag träffade, utan en fullständigt harmonisk vovve med en otrolig följsamhet och medvetenhet. Han kommer att bli en otrolig hund att ha i sin familj. Smått förälskad är jag!

 


Fosterfamiljens, och även Hittehunds önskemål är att Calle utrymmesmässigt får bo minst i villa eftersom det är en glad sprallig unghund som behöver få ta plats och är van vid det sedan han är valp.


Vitasal nytt åksjukepreparat tips

Det handlar om Ingefära i tablettform för hundar som är åksjuka.

Detta är oftast ett problem, som ibland växer bort, men inte alltid.

 Många gånger behöver man ge hunden åksjuketabletter för att överhuvudtaget få bukt med problemet.

Fördelen med ingefära är att den direkt påverkar balanssinnet och är bättre än åksjuketabletter.

Jag har använt ingefära på hund i många år med gott resultat. Har även prövat på mig själv, speciellt

vid båtturer. Det hjälper! Fick tipset för många år sedan av en distriktsläkare. 

Nu finns ingefära att köpa i tablettfom, vilket underlättar intag och företaget heter Vitasal,  www.vitasal.se

På startsidan finns en rubrik till vänster under ”sortiment”

Klicka på ”för katt & hund” och sedan på ”ingefära”

så får du info. Där finns även träningstips.

Klicka sedan på återförsäljare om du är intresserad av att köpa.

 


Charlies nya lillebror



Text: Christine Leijd

Charlie skolades mjukt in i sin nya familj då tidigare fostermatte Terhi och nya matten är arbetskamrater. Han fick även en bischonlillebror och det ska bli spännande att få se hans nya liv med tomt, från att ha varit rätt ovårdad innan han kom in i vår verksamhet.. :)

Hittehund´s Sissi



Text: Christine Leijd

Det finns mycket att berätta om Hittehund´s Sissi vilket kommer i en längre version vid ett senare tillfälle. Hennes nya husse är så rar och uppdaterar ofta på msn. När Sissi kom kunde hon inte vara ensam en sekund och hon var heller inte rumsren. Hon kom till en oerhört engagerad jägare som kärleksfullt kunde hjälpa henne att må bra, och som inte bara sökte en jakthund utan även livksamrat.




Hon har oerhört goda anlag och har varit efter hare två gånger men då det inte är säsong vore det ju tjuvjakt om man sköt nu berättade husse för mig. En jakthund behöver ofta få utlopp för sitt naturliga anlag och egenskaper och inom djurrättsvärlden tror man ofta eller vill utmåla jägare som blodtörstiga galningar... Själv vill jag omplacera alla hundar så deras karaktär blir förstådd och att de får en tillvaro där de kommer till sin rätt.



Husse är naturlufsare och brukar vandra i Sarek så vi kommer få följa Sissi genom många bilder framöver då han även tycker om att fotografera. Sissi sitter om dagarna med i arbetet i skogsmaskin i skogen och trivs!

Hittehund´s Sasha




Saschas första möte med snön blev en underbar upplevelse.
Han tar sig inte fram utan att måsta plöja så bara svanstippen syns,
eller hoppa som en känguru.
Orken är det inget fel på. Han kan hålla på hur länge som helst.
          
                          GOD JUL från oss på Romelebäck.

(webredaktören är lite sen i uppdateringar ibland) :)















Kommande hembesök hos Charlie

Text: Christine Leijd
Det går bra för lille Charlie i hans nya familj och jag och Terhi, Charlies tidigare fostermatte, kommer göra ett hembesök där i slutet av maj!

Ny träff med Tubbe




Text: Christine Leijd

Visst är det deprimerande att se vackra korthårige collien Tubbe längst ned på vår hemsida med en vinterbild, utan ny familj? Nu har vi avtalat att mötas upp på nytt på onsdag så ska jag få se hur Tubbe agerar i förortsmiljö, och inte bara på Grantorp på landet.


Hittehund`s Sacko får ett eget inlägg

Denna helg har jag varit råttvakt. Sacko blev den utvalda att få följa med båda dagarna för att ta hand om råttor, råttbebisar och en liten bäbiskanin. Vi hade verkligen en gemenskap tillsammans - Sacko och jag dessa timmar vi gick till lägenheten där djuren skulle kollas till och även i lägenheten med nya djur och en ny lägenhet som Sacko aldrig varit i förrut.


Just våran ensamtid tillsammans, bara Sacko och jag, gjorde att jag såg en helt annan hund. Jag kunde se Sacko bara. Det var väldigt givande, för oss båda!


All min focus låg på Sacko hela tiden och han var inte alls så där okoncentrerad av mig eller besatt av alla lukter. Varje tendens från Sackos sida att spontant ta kontakt gav belöning. Jag var även rolig i Sackos ögon som ibland bad om lite uppgifter, trollade fram godis och gav Sacko mycket bekräftelse och beröm. Vilket Sacko verkligen behöver. Positiv respons på att han är värdefull och en fin kille.



Sacko tycker det är otäckt att gå väldigt nära människan han är ute med. Han vill helst gå på avstånd och har fått göra detta innan genom ett extra långt koppel. Men denna helgen tog jag fram "promenadkopplet" som är ca 1/2 meter långt. Jag ville ha Sacko nära mig vid min sida för att få honom att upptäcka att jag var en skojig prick som berömde och gav godis. Inte en som skällde, straffade och försökte korrigera honom och bekräfta allt fel han hela tiden är van att få höra. Att gå nära sin människa ska vara en positiv upplevelse där allt roligt händer och där tryggheten finns. Detta ville jag stärka hos Sacko. Han upptäckte ganska snart att han inte behövde sträva mot att gå långt ifrån mig i kopplet, vilket ger som resultat att han drar enormt i kopplet. Visst lockade lukter som han gärna ville till, men jag var ändå det som lockade mer för Sacko dem flesta gångerna.


Sacko är en hund som så tydligt bekräftar och ger direkt respons vid beröm och positva saker. Vid tillsägelser låser sig Sacko och blir en låg hund som ber om ursäkt för sin existens och gör allt för att bli osynlig och inte vara ivägen. Vad Sacko behöver mest är att man visar honom att livet är roligt. Att han gör fel hela tiden och är ivägen vet han så väl om, vad han inte är riktigt säker på, det är hur fin han är, hur många fina egenskaper han har och att han är en hund som ska få vara hund med allt roligt det innebär.


Sacko gör ofta utfall i hundmöten. Han är inte aggressiv men väldigt osäker och tar det säkra före det osäkra att resa ragg och skälla. Men samtidigt speglar han sin människas agerande noga. Osäkerheten gör att han inte vet hur han ska göra riktigt. Drar man i kopplet, sliter tag i honom och fyar, gapar på honom och själv blir arg svarar han med samma respons, mot den mötande hunden. Men om man själv är lugn och trygg. Ber Sacko om uppmärksamhet mot en själv istället för mot hunden så är han ganska lätt att avleda. Så länge man är just rolig och erbjuder något positivt till Sacko, ofta i form av lite godis.


Efter den misslyckade placeringen av Sacko där straff användes samt ryckande i halsbandet vid promenader används numera inte halsband på Sacko alls. Han blir för stressad, okontaktbar samt gör utfall mot hundar vid användning av halsband. Sacko behöver mycket vägledning, bekräftelse och det finns saker att förbättra. Bland annat hans dragande i kopplet. Men Sacko ger en väldigt tydlig respons på att han behöver vägledas genom mjuka metoder och inte genom korrigeringar i form av tillsägelser.  


När Sacko kom tillbaka från hemmet som inte fungerade märkte jag även att varje gång jag bäddade rent i sängen kissade han på dem rena påslakanen och kuddarna. Sackos största trygghet i livet är sängen. Dit går han när han vill vara ifred och det är hans plats där han kan vila utan att behöva vara rädd för att vara ivägen. När sängkläder byttes luktade det nytt och då markerade Sacko i sängen för att känna att det var hans plats. Han har alltid fått vara i sängen och bör få fortsätta med detta. I hemmet han placerades i var hans plats på en bädd i köket. En egen plats som var hans egen. Men Sacko klarar inte detta, trots en skön bädd med mjuka filtar som är bara hans. När han kom hit hem igen blev han osäker på just hans plats i sängen.
Numera har vi löst detta genom att varje gång jag bäddar rent i sängen ber jag Sacko hoppa upp och provligga. Jag frågar honom om bäddningen duger för honom i hans säng. Jag bekräftar honom att detta fortfarande är hans plats just genom att be honom hoppa upp och lägga sig och så har vi en mysstund så Sacko känner sig säker på att han har all rätt att få vara i sängen.


Det är svårt med två andra hundar på promenader att se Sacko 100%. Men denna helg när bara han och jag gick iväg smälte mitt hjärta totalt. Jag såg så mycket kapacitet och vilja hos Sacko att lära sig saker. Han var lyhörd och ville gärna hitta på uppgifter, mer än att bara stressat dra i kopplet och lukta konstant i backen. Det fanns mer i Sacko att utveckla och jag kom på mig själv med att lycklig se nya saker att träna på och hitta på tillsammans med Sacko för att få en djupare kontakt, samarbete och gemenskap. Han är en hund som vill och kan!


Vad Sacko gör här vet jag inte riktigt ;) Kanske såg han en haj eller piraya i vattnet :)
Men trots Sackos ålder är han som en unghund. Både i psyket och kroppen. Lekfull, busig och med en stark vilja att lära sig saker, få göra rätt och upptäcka nya saker. Detta är ingen promenadhund som är gammal och ströplig. Sacko är en livfull hund som vill lära sig, som vill leva fullt ut.


Efter 3 timmars promenad två dagar i rad med mycket nya saker blev Sacko såhär trött. Han låg orörlig i två timmar i denna position utan att röra en muskel. På denna bild syns även hur fint såret efter kasteringen läkt.



En närbild på en trött Sacko, full med nya positiva erfarenheter i livet. Däckad, totalt färdig efter en intensiv helg med mycket nytt att smälta.

Nedan är lite videoklipp under helgen. Närmare beskrivning behövs nog inte. Titta och njut av en Sacko som ger direkt respons på saker som med rätt vägledning och beröm i massor gör Sacko till en hund jag själv smälter för. Goa Sacko, han är en riktig guldklimp! Han har gett och ger så mycket i mitt liv. Med rätt familj kommer han göra detsamma även i en annan flock och familj, det är jag säker på!







Utbränd men nystartad



Text: Christine Leijd

Som grundare och volontärt arbetandes de senaste 9 åren inom Hittehund är det ofta tidsbrist, iallafall när man kombinerar verksamheten med ett heltidsarbete, och egna djur.
Jag gjorde det för fem år sedan, och lovade då mig själv att se varningstecknen för att inte göra om gångna misstag, men ack, så var det inte.

Tvärtom när jag tyckte det gick som bäst, och arbetade som en galärslav för att försörja Hittehund, taxerade för nästan 500.000 år 2009, pengar som var nödvändiga eftersom min egen hund Gorm varit så fruktansvärt sjuk och fortsättningsvis kostar 3000 kr i månaden att hålla smärtfri. Men jag har jobbade så mycket övertid och alla helger, och samtidigt pressat in till sista andetaget Hittehund....

Det är inget att hyckla om, Jag försvann i 4 veckor för att få sjukhusvård och lära mig att fördela om timmarna en smula.

I samma veva tog min sambo rodret och jag bor numera i Stockholm, hos honom, och hönsen har fått ett bra hem hos Hittehunds Pysen, de av våra katter som gillar att bo här bor här, och de andra som är födda på landet omplaceras lantligt. Vildkatten Fritz fortsätter att matas och har nu ett helt tomt hus att bo i .. :)

Jag kommer ägna maj och juni år det bästa jag vet, att få följa upp utplacerade hundar i Stockholm. Under min sjukskrivning kommer vi inte ta in nya hundar för omplacering. För att underlätta för mig har underbara Lenamaria, som även körde från Skåne för att hämta min hund Lycka och alla mina höns, och tillbaka, ställt upp som tillfällig matte åt Lycka. Hon har även dragit ett stort lass inom Hittehund under min frånvaro. Bo och Britt som skickade blommorna som jag nu ska göra eterneller av är också guld värda för all uppmuntran. Bo är vår äldsta medarbetare och mycket aktiv inom vår verksamhet vilket vi alla kan vara glada för.

Om det är något mail jag glömt att besvara, ett telefonsamtal jag inte returnerat, så har det sin förklaring. Sök mig nu igen! Och om du har lust med en hundpromenad i Stockholm, hör av dig mer än gärna! Jag vill veta hur alla våra hundar mår!

För att krypa till korset totalt, ja, ja, ja vi kommer bilda en förening för att jag ska slippa alla merkostnader ur egen ficka för varje hund och för att få en stabilitet i verksamheten med fler ansvarsposter. Det inom det snaraste, och föreningen kommer heta Föreningen Omplaceringshund.

Christine

Carina Persson Hundklok



Text: Christine Leijd

Jag tycker om att tipsa främmande människor om hundkonsulten Carina Persson. Ju mer jag tänker på det desto mer njuter jag av tanken. Vi kommer ofta i kontakt med personer som endera behöver omplacera, men sedan ändrar sig efter att ha fått sin hund bedömd av Carina och tipsad om rätt verktyg för att lyckas ha kvar sin hund.. eller de som vill ha en till hund för att de inte lyckats med den första... så många av dessa personer återkopplar till mig, trots att det är Carina som gör jobbet, och tackar mig för tipset.

Här är den senaste, en kvinna som hade tvingats omplacera sin lilla hund Hugo hem till sin mamma, men nu kan ha honom hemma igen tack vare hundpsykologens mirakelösa ingripande.

Jag fick tillstånd att publicera hennes mail här:

Hej Christine!
 
Jag vet inte om du minns mig, jag var i kontakt med dig för att adoptera en hund (var intresserad av Tubbe) och vi kom fram till att det kanske inte skulle kunna funka med någon hund pga av att jag jobbar med min mamma som har lilla Hugo som inte fungerar med andra hundar.
Du rekomenderade mig att ringa Carina på hundklok, sagt och gjort, vi var där för två veckor sen med Hugo och vilken UPPLEVELSE!!!!

Carina var helt fantastisk på alla sätt och vis, dels att hon var duktig på sitt yrke och såg på en gång vad problemet var plus att hon var en otrolig djurvän och såg Hugo som en familjemedlem.
Jag fick en hel del tips och råd, vi har tränat stenhårt nu under dom här veckorna och Hugo är en HELT annan hund.

Igår vi förbi en pudel som stod och skällde som en galning innanför ett staket, Hugo gick förbi utan att bry sig överhuvudtaget. Jag blev så rörd att jag höll på att börja gråta!!!! :-)
Med hjälp av Carina och stenhård träning tror jag att Hugo är på god väg att bli en stabil och trygg hund.
 
För övrigt har jag fått min hund.. Hugo har nämligen flyttat hem till oss och är dagbarn hos min mamma.
Alla är nöjda och glada! :-)
 
Så tack för hjälpen och så kanske vi hörs av i framtiden, lycka till med allt!
 
Hälsningar Katharina


Till er andra som fortfarande går med problem och ibland har ont i magen när ni ska rasta er hund, eller som bara vill starta våren med en rolig träning, kan jag varmt rekommendera Carina, hon har företaget HUNDKLOK och nås på tel 0736-12 67 66

Schäferodling



På Facebook hade matte Britt lagd upp denna lysánde bild på Hittehund´s Tess!

Hittehund´s Zingo o Hanna



Text: Christine Leijd

Zingo är på väg ned i vikt men Hanna, ja Hanna, jag tror baske mig hon börjar att bli rund.. :) Men Hanna hade ju ett pärlband av hem bakom sig som sa att det största problemet var att hon vägrade äta.. tills hon fick en egen stjärnkock, husse Dennis!




Och barnen i släkten serverar korv.. ack.. vart ska detta sluta.. :)




Men söt, välmående, och tjejig ser hon ut på bild Hanna, och husse Dennis och jag ska få till en träff närmsta veckorna.



Söt och tjejig som sagt!



Zingo får allt finna sig att dela sin husse med en annan hund, tom om natten. Men han ser nog inte alltid lika bedrövad ut. :)

Film på Calle, valpen som söker hem!


Träningsmetoder




Inom Hittehund är vi inga fan av Cecar Milan eller Hundcochen eller andra självutnämnda hundexperter utan hundutbildning bakom.
Jag blir både glad och rörd när jag ser Sackos fostermatte Charlottes videoklipp på hon på ett för hunden riktigt och rättvist sätt torkar av leriga tassar utan "ledarskap" i negativ bemärkelse utan i positiv ton.
I det hem Sacko provobodde i under några veckor blev han tyvärr nedlagd på sidan och befanns bitsk och utåtagerande när man skulle torka av hans tassar. Allt handlar inte alltid om hundarnas agerande, utan hur vi människor påvkerkar och vägleder dem genom mjuk guidning...
Tack Charlotte för att du finns!

RSS 2.0