omplaceringshund

Text: Christine Leijd

När min förra fosterhund Wilma skulle flytta blev det långt. Och bra. Vi väntade länge på det hem som var värt henne, där hon skulle få det hon redan hade, och lite till. Att familjen bodde i Frankrike var inte ett bekymmer, eftersom de stannade i Sverige flera veckor efter att ha lämnat torpet. Wilma och jag satt och lyssnade på hennes blivandes matte vackra pianospel och kunde zooma in hennes nya adress bland de franska vingårdarna. Wilma skulle bli musikterapihund, och sprida vidare all den kärlek och tid världen hade gett henne.

Jag blir så glad åt att se bilder ifrån ett vintrigt St. Bauzely.... Lilla Wilma skulle inte ha släppts iväg utom räckvidden för hembesök ifall man inte varit så trygg med hennes nya kärleksfulla och omtänksamma familj.

Matte Minea hälsar:

Text: Christine Leijd

Som ni nog har märkt gjorde en kraftig förkylning som jag ärvde ifrån valpen Tindras fosterfamilj förra helgen, att uppdateringarna på hemsidan har legat efter, samt att telefontiden blev inställd några dagar. Nu är jag inte helt frisk, men var feberfri idag och min röst har kommit tillbaka.
Så ring gärna på telefontiden. Hemsidan kommer uppdateras bit för bit, framför allt med information hur det går för våra fosterhundar i deras familjer medan de väntar på egna hem.

Lenamaria har träffat cockern Chica och jag lade precis upp en uppdatering om det.

Nu i helgen är tanken att de små trevliga tikarna Shiba och Nala ska kunna hälsa på en dag på Grantorp, om vi får fatt på någon volontär som kan köra ifrån Stockholm. Men fokus kommer läggas på att få ut så mycket information som möjligt på webben eftersom det är det enklaste sättet att nå ut till så många personer som möjligt, så följ gärna vår hemsida, och även denna blogg för senaste nyheter!

Text: Christine Leijd

Våren gjorde ett stormande intåg i Bergslagen och hela veckan och veckan dessförinnan han jag vandrat en mil om dagen och näst intill blivit solbränd. Men sedan kom bakslaget. I onsdags när jag vaknade hade jag ont i halsen, men sedan på kvällen kom muskelvärk och hög feber, och jag insåg att jag kommer att bli förkyld.

Idag, torsdag kom jag upp ur sängen i tid till telefontiden kl 15, men märkte snabbt att jag har så pass ont i halsen att det gör ont att prata. Jag vill bli frisk snabbt, snabbt, och därför ska jag försöka sköta mig nu några dagar. Jag har blivit sjuk pang bom och är trött och behöver sova. Ska försöka sköta så mycket som möjligt per mail. Tyvärr är jag sängliggandes och telefonen har inte täckning i mitt sovrum, vilket gör att jag endast kan nås per mail [email protected]

Ledsen för det problem det förorsakar för er som behöver komma fram på telefontiden, men maila så får ni svar inom ett dygn.

Christine

 

Martine har i stort sätt inte rönt något intresse. Hennes vuxna valp Camilla väckte mångas intresse, trots hundarnas lokalisering i Sverige, i Tanum, och inte helt centralt.
Vi brukar inte vilja ge upp, utan man önskar ju att varje hund får en chans att åtminstone få träffa familjer, att man kommer så långt.
Så titta gärna igenom det här videoklippet lite extra, och sprid ordet vidare.
Man kan läsa mer om Martine på vår hemsida här

Text: Christine Leijd

Camilla som nu kallas Milla har haft tur i livet. När hennes gamla husse dog blev parets hundar för mycket för matten. Millas mamma Martine finns fortfarande för omplacering genom Hittehund, men tyvärr utan någon som helst respons.
Martine har haft flera blandraskullar, och skulle nog må gott av att slippa det fortsättningsvis och bara få vara i centrum för uppmärksamheten själv...





När Milla flyttade till en Stockholmsförort blev det en helt ny tillvaro. Milla var det stort intresse kring, men väldigt tidigt hörde KG och Ulla av sig, och det kände jag mig mycket trygg med. Deras förra hund genom Hittehund. cockern Milton, är nu bortgången, och de var äntligen redo för en ny fyrbent kamrat.




Milla har nu många lekkompisar och trivs jättebra. I sommar ska de åka på semester till KGs 85åriga mamma i Finland, så rabiesvaccination så Milla kan resa mellan länderna påbörjades omgående då hon inkluderades i resplanerna.. :)




KG jobbar på att lära Milla att gå "fot". Hon går fint i kopplet och är lyhörd, men de behöver jobba på just "fot", vilket nog inte blir alltför komplicerat. KG och Ulla fick ett krav från mitt hål när de övertog Milla, att de MÅSTE komma hit till Bergslagen och hälsa på. Ulla tror att de ska kunna vara så listiga att de skjuter på besöket till svampsäsongen då hon är en svampfantast och vill åt kantarellerna. Men jag lockade KG med att jag kan ge första instruktioner i blodspårsläggning. Så när det är barmark igen, hoppas jag få träffa dem, alla tre!

Hittehund´s Chibby har genom sin matte Marianne skickat en bild på Chibby som berättar med hela sitt kroppspråk att hon, liksom vi andra, har t r ö t t n a t på vintern och vill ha vår. Kanske kommer våren snabbare till Vimmerbytrakten? Den här vårvintern är väl inget att hurra för?

Lena är matte till en nuffe, Skrållan, som hon övertagit genom Hittehund. Jeanette som är kontaktperson för Skrållan ska titta till henne i ett avbrott från sin skidsemester i Jämtland. Skrållan är för rund just nu, och vi undrar om det är en skadad framtass som bidragit till de extra kilona hon inte hade vid omplaceringen.

Under morgondagen kommer eurasiern Pigge träffa vår samarbetade hundkonsult Carina Persson på Hundklok. Hon ska utvärdera Pigge och ge sin bild av vad hon tror han behöver för en ny familj. Pigge har ju redan ett MH, och en utvärdering av Carina blir ytterligare ett bra komplement!

Så här avslappnad och trygg är han i sin fostermilj där han bor medan han söker en egen familj.


Även seniorhundar behöver bada och simma utan att tro det är deras sista simtur någonsin






Fönas torra av fostermatte Terhi



Borstas efter bad, fön, här är det hemmaspa för Charlie!

 
Och Charlie blir glad och busig efter sin fostermattes omsorger!






När man är pigg och glad får man roliga lekkamrater i sin egen storlek, en annan hanhund.








Om natten till fostermatte få kramas. Okej då säger Charlie, som mår som den lilla prins han är.




Vår underbara veterinär Binnermark tog knappt betalt för sitt arbete med Charlie, men vi har nu överfört de 1500 kr vi fick i räkning efter hans första veterinärbesök. Det kunde vi göra tack vare en donation på 500 kronor öronmärkt till Charlie! Det framgick inte än på konton vem som blev Charlies fadder, men det kommer nog.


Idag har vi 752 kronor kvar på kontot som användes för Hittehund. Vi har ett flertal nya hundar, vars månatliga försäkringspremier vi övertagit, samt kostnader i form av veterinärvård och foder kring dessa hundar. Därför kommer det inom kort finnas lite saker på Tradera och ev Blocket så vi har mer resurser för de hundar som verkligen behöver det. Charlie kom till oss mycket oväntat och utan en budget för honom denna månad. Men vi får lösa det efterhand.

 

I lördags kom Tindras matte och husse till Grantorp där ett flertal videoklipp och foton togs av en ljuvlig, energisk mild och busig tikvalp. På fredagkvällen hade Pia med familj blivit förvarnade om att det fanns en liten valp som behövde mellanlanda i väntan på omplacering, och lite senare på eftermiddagen kom familjen Blom och Tindra fick introduceras för sin fosterfamiljs två hundar och de hundvana barnen.

Det var en intensiv dag, och beskrivningen av Tindra kommer att vara en mycket positiv sådan. Hon är mjuk, kelen, van att sova nära, mjuk i munnen, inget resursförsvar, lekfnattig och som en valp ska vara i den åldern. Hon behöver lugna rutiner och mer passivitetsträning vilket hon kommer få hemma hos Pia, som bor i Smedjebacken.

Tindra är en enormt språksäker hund, hon läser av andra hundar otroligt väl, och är välskött.

En liten liten seniorhund med stora gremlingsöron var på väg till veterinären idag. Charlie är glad, pigg, tuffar på i skogen på långpromenader, men hans tandstatus har varit väldigt usel och hans tänder har varit mycket försummade och vanvårdade. Han har nog haft ont men vant sig vid smärtan, eftersom han behövde äta uppblött mat och var väldigt liten i maten.

Men faktum är att Charlies tänder har ju varierat i gröna och bruna nyanser, och ingen hund ska behöva ha det så.







Charlie satt i väntrummet på Hagsätra veterinärmottagning i Stockholm och darrade med sina öron inför sitt besök, men det gick lugnt till, och han var d uktig.

Först fick han undersökas och eftersom vår veterinär Kent-Erik Binnermark har eget lab där han på en gång kan analysera blodprover kunde omedelbart få resultatet på en seniorkontroll avseende lever och njurar. Det är ju alltid bra att man tar reda på sådant, och det kan ge en ny familj en extra trygghet. Det visade sig att han klarade sig galant på den punkten!

Värdena låg helt normalt, och Binnermarks utlåtande generellt var att Charlies hälsa var som en 7-8årig hunds. Vi har funderat på om vi ska tillsätta glucosamin för hans leder då han är äldre vilket veterinären inte tyckte behövdes då han hade en god rörlighet.



Och under besöket blev Charlie renoverad!
Vad skönt det måste vara för den här lilla hunden att slippa lösa tänder i käkarna, och få tänderna rengjorda från ofantligt mycket tandsten som han måste ha gått med i åratal.




4 tänder drogs och de resterande blev vita och rena.





Ni kanske tycker det är märkligt att vi satsar så mycket tid och även pengar på en gammal seniorhund, för att ställa iordning honom för en bättre framtid? Ja, det kan jag själv tycka ibland. Men så funderar man över vilka hundar som egentligen är i störst behov av vård, och de är ju de som varit försummade under lång tid. Att få starta om en sådan hunds liv, och bara tillföra bra saker i en hunds liv där det tidigare saknats lite, och man ser hur hunden verkligen svarar bra på alla nya saker som tillförs i hans liv, det är ju det som Hittehund handlar om.



Nu har vi kollat hans viktigaste organ och hjärta, rörligheten och som ett första steg förbättrat hans munhälsa. Nästa veterinärbesök kommer behöva innefatta en helbesiktning, vaccination och även en chipmärkning. Ett nytt besiktningsprotokoll utan anmärkning kommer ge oss tillfälle att ge Charlie en ny försäkring i Agria som försäkrar in seniorhundar. Men vi måste ta en sak i taget eftersom vi även har andra fosterhundar och fler utgifter. Charlie kom till fostermatte Terhi med så långa klor att det klickade när han gick då hans trampdynor knappt nådde golvet. Nu när han ändå hade fått lugnande passade Terhi på att klippa dem ännu en gång.





Naturligtvis går vi väldigt mycket back på Charlie, och om någon skulle vilja bidra direkt till hans veterinärvård är det tacksamt. Vi har ingen exakt uppgift om hans ålder men han påstås vara 13 år. Han är ju faktiskt vid god hälsa, han charmar folk, han är världsvan och funkar bra med andra hundar och barn, är oerhört lekfull, och det är inte fel att omplacera en äldre hund om den fortfarande har så stort utbyte av livet så som Charlie har!



Dagens besök med hela renoveringen kommer vi snart att få en räkning på, och när den är betald fortsätter vi med det resterande. Det mest akuta är nu åtgärdat och han är glad och trygg i sin fosterfamilj. Det här blev Charlies chans i livet att få fortsätta sitt liv som en välvårdad omskött familjehund, när vi har funnit hans nya familj. Fostermatte Terhi filmar och fotar varje dag, och på måndag kommer vi uppdatera hans beskrivning ytterligare eftersom fler småsaker kommer allteftersom Terhi själv lär känna honom.

Jag vet att det finns skilda uppfattningar om att omplacera seniorhundar, men vi har genom åren genomfört flera seniorhundsplaceringar, och alla har de varit lyckade, både för hund och ny familj. Men som en extra trygghet och för att göra Charlie mer attraktiv för en ny familj behöver vi gå grundligt tillväga. Ifall man vill stödja Charlie och hans fortsatta framtid kan man sätta in ett bidrag, som inte behöver vara stort, på plusgiro 130 14 41-0.

Vi kommer lägga ut lite hundböcker för försäljning genom Tradera som vi fått donerade av förlaget Eget bevåg. Så håll utkik! Vi kan inte erbjuda så mycket tillbaka, annat än en inblick i hans framtid.

Vi arbetar så snabbt vi kan. Dock behöver någon av oss alltid träffa hundarna själva innan vi kan besvara mer utförligare frågor om dem eller hänvisa familjer till dem. Det är en trygghet även för dem som tar hand om en hund genom oss. Lena-Maria som är ansvarig för Skåne kommer förmodligen att träffa Chica på söndag, och det betyder att vi på måndag har möjlighet att återkomma till er som hör av sig angående henne.

När ägaren anser det är akut behöver vi ibland presentera hundarna innan vi har all information vi tycker vi behöver. Ofta kan vi erbjuda hjälp omgående, men vi vill inte arbeta slarvigt. Dvs att vi väntar med att matcha hund med en ny ägare tills vi själva har fått en klar uppfattning om vad hunden behöver för att utvecklas i en ny familj. Det är ju det som avgör ifall en omplacering blir lyckad. I Chicas fall är hon i dagsläget inte ensamhetstränad då hennes tidigare matte som fått en hjärnblödning var pensionär. Chica är van vid att få följa med i bilen när hennes matte haft ärenden. För att få en bättre uppfattning ifall Chica i kombination med för rasen anpassad aktivering och övningar för att förbättra självförtroendet, har potential att kunna ensamhetstränas på sikt av en ny familj behövs Lena-Marias utvärdering.

I en för oerfaren familj kan ensamhetsträning av en hund blir en oöverstiglig uppgift. Chica har valpsinnet kvar vilket egentligen kännetecknar rasen, och hon har föremålsintresset kvar, och stjäl gärna saker om hon bara kommer åt. För någon som uppskattar cockern villighet att apportera kan man vända det till något positivt.

På måndag hoppas vi kunna beskriva Chica lite mer utförligt. Och vi tar gärna emot intresse, och vill förklara att Chicas situation och mattes hastiga sjukdom gör att man får invänta mer detaljer, vilket i många hundägares ögon är något positivt. Många mailar nämligen och vill ta hand om Chica. Och vi vill gärna att man själv vill ha lite mer insyn i hundens personlighet,ras och behov, så det inte är ett beslut grundat på hennes docksöta uttryck eller de hängande öronen. :)

Text och bild: Tuali Rogberg Hundoptimist

Återbesök hos Hittehunds Nike den 14 januari 2010.

Idag blev det äntligen av, att vi träffades hos Jenny igen. Det är nu ungefär fem månader sedan Nike flyttade hem till Jenny och vi har haft tät kontakt sedan dess och försökt få till ett hembesök, något som visade sig vara lättare sagt än gjort. Idag är jag glad för att vi inte träffats tidigare.

Med bilden av den lurviga, ganska långsamtgående tunnan Nike var sist jag såg henne i bakhuvudet så tog jag min egna hund, Ratto, och åkte hem till dom. Ratto blev jätteglad över mötet med Nike och själv höll jag nog på att ramla baklänges. Om jag inte hade känt igen öronen, stora som flygplansvingar, så hade jag aldrig trott att det var samma hund!

I dörren väntade, med viftande svans och nyfikna ögon, en välmusklad och nerklippt Nike! Hon har mått dåligt över sin enormt tjocka päls och är nu nerklippt för andra gången. Nu ser man hur bra hon börjar röra sig, hur kroppen faller på plats!

Vi började med att fika. Båda hundarna gjorde några tappra försök att sno åt sig mackor men gav upp ganska snart. Jennys dotter var också med och hon har blivit bra kompis med Nike, något som överraskat och glädjer alla! Nike följer gärna med upp på rummet och vill vara med när det händer något, men hennes avslappnade stil imponerar nog vem som helst. Nike tar besökande hundar med lugn och ro, hon hetsar inte upp sig i onödan utan litar på att matte släpper in rätt folk och djur.

Jenn y berättade om hur ointresserad Nike var i början, varken människor eller djur var spännande. Hon sov dåligt om nätterna och bytte plats ofta för att få en sval plats att sova på. Nu som nerklippt är hon som pånyttfödd. Ute tar hon egna intiativ och hälsar på människor. Hundar är inte så intressanta men hon hälsar ivarjefall. På nätterna sover hon i sängen hos Jenny. Något jag nu sitter och ler åt för det var något Jenny sa "nej det kommer nog inte hända, alla hundar brukar sova där nere ju". Men nu är det inte svårt att se hur dom trivs ihop och på ett självklart vis delar vardagen.

När vi hade fikat klart tog vi Jennys bil till skogen. Vi pulsade på i det vackra landskapet och bara njöt! Hundarna lekte lösa i snön och trivseln var hög! Nike går i stort sett alltid lös. I början tog hon en inkallning som en fråga, men nu kommer hon som ett skott. Jenny har plockat bort bärandet av pinnar/stockar nu eftersom det lätt blev ett stressmoment och blockerade Nike i fel lägen.



Nu är Nike så behaglig att umgås med, lätt och glad. Det enda som inte riktigt har släppt är hennes nervositet som kopplad, något som jag känner mycket väl igen från min egna hund. Nike blir då ganska blockerad och glömmer t o m hur man sitter. Eftersom hon fungerar så bra lös så är det heller inte något problem, men det är ju något att träna på så smått.

Till slut kan jag bara skriva att det är så härligt att träffa Jenny, dottern och Nike. En placering som är lyckad för alla parter. Två lyckliga mattar med en mycket lycklig hund, det är en lyckad placering det!

Även Sacko har ett flertal nya videoklipp som kommer online under helgen i hans beskrivning!

Text: Christine Leijd

Ja, vart är bloggen från Grantorp undrar en del...

Som synes har jag glada pigga hundar som älskar den värmande solen! Jag har ett litet blogguppehåll just nu eftersom Blogtown där jag bloggade sålde bloggtjänsten vidare, och sedan dess har tjänsten varit ostabil och legat väldigt mycket nere. Har inte riktigt bestämt mig för om jag ska våga blogga kvar på Blogtown där jag bloggat över 3 år. Jag har fotograferat massor senaste veckorna från långvandringar och utflykter, och om min hund Gorm får välja ska vi gå en mil numera. Så visst är det trist at jag inte bloggar, jag saknar det med. Men den kommer tillbaka!

Mycket hastigt fick vi in en valp för omplacering i Göteborg. Valpen Calle 8 månader blev inlämnad till oss då hans unga matte ansåg att han måste ha någon form av störning eller hjärnskada. Han tuggade på saker och stal saker, och hade även utvecklat en teknik att klättra på lådorna på köksbänken så han kom ännu längre upp. Häromdagen när middagsmaten lämnades obevakad länsade han den med! Ser man på!




Efter första dagen i fosterhemmet har ingen hjärnskada påträffats. Dock en mycket kelen, glad och busig valp som gillar sina nyinköpta leksaker!



En dröm för den som vill ha en glad flamsig apporterande hund, och kan använda all energi och finurlighet till något kreativt i fortsatt träning. Företagsamma hundar kan vara rätt roliga om man har tålamod och kan förstå dem på rätt sätt.
Så nu finns Calle hos Bo och Ragnhild i ett privat fosterhem i Göteborg, och kommer upp på hemsidan snart, när vi har lärt känna honom lite mer.
En busig gangster som någon kan leka in förstånd i under våren och sommaren!

Charlies fostermamma Terhi är superb på att uppdatera oss med bilder och dagliga videoklipp. Faktiskt så ofta att jag ligger efter med uppdateringarna, men de finns på vårt konto på Youtube.




Charlie trivs nog som fisken i vattnet med promenader ute i hundsällskap, få följa med på arbetet, han har hängt med på det mesta i fostermattens liv. Och han går före i kopplet och verkar tycka de nya miljöerna är roliga äventyr.




Den här lilla nallebjörnen ska komma till veterinären på fredag, och vi söker fortfarande en familj till honom. Vi kommer snart uppdatera hans egen sida med flera videoklipp.

Vill meddela kort att Sacko mår bra efter sin kastration. Ärret har läkt bra och han behöver ingen smärtlindring längre.





Nu ska bara svullnaden lägga sig lite med.. Men allt har gått bra!

Den här lilla charmiga hunden fick följa med sin fostermatte Terhi till en veterinär idag. Charlie var ju lite tunn när han kom till Terhi, men nu har han gått upp nästan ett halvt kilo på den här korta tiden. Eftersom en av Terhis egna hundar misstänks ha noskvalster kommer även lilla Charlie behandlas med Stronghold. Veterinären tittade igenom Charlie occh lyssnade även på hans hjärta, utan anmärkningar.

Besöket kostade 320 kr exklusive medicin.

Charlie har nu fått en veterinärtid vid lunchtid på fredag, och då gör vi en första veterinärkontroll och kollar hans värden på lever och njurar som vår veterinär Kent-Erik Binnermark kan analysera på plats i sitt lab. Nästa steg är att rengöra hans mun och tänder och en dra minst en tand. Den veterinär som tittade igenom honom idag anmärkte bara på hans tandstaus, som är på väg att ordnas till.

Nickos nya matte Annika har skickat en så fin bild på en stolt och välskött Nicko, som bor i Dalarna numera...

Ja, hon lever, och är fortfarande relativt pigg! Dock ska gamla hundar få förmånen att ligga bekvämt på åldersn höst, och hon sover sött på ett värmande äkta fårskinn här under vintern. Men i sovande ställning ser hon mer död än levande ut. Men är mycket söt ändå. Matte Marianne mailade den här bilden i veckan...

Kika in på sidan under de hundar som behöver hem, så återfinns en första beskrivning av Pigge!

Vi kan snart uppdatera fosterhunden Charlies sida med ett flertal videoklipp där han leker, hälsar på barn, nosar på marsvin, jagar sin fostermatte runt i lägenheten i jakt på ett pipdjur mm...

Den här veckan hoppas vi få en tid hos veterinären för en seniorhundskontroll, och då vet vi lite mer om en fortsatt planering. Charlie har med glatt humör hängt med sin fostermatte på tunnelbana, buss, varit med på middag hos goda vänner, och han är en cool världsvan hundkille som inte särskiljer människor utan har en hög toleransnivå, även för en del udda karaktärer man kan träffa i kommunaltrafiken.
Mentalt är han omplaceringsbar och knyter an till nya personer, så nu hoppas vi på goda resultat hos veterinären med!

Text: Christine Leijd

För någon vecka sedan ringde jag upp Linus matte Bittan. Som så många gånger förr fick jag en spontan känsla av att jag ville åka till Vargön bara för att få sitta ned i deras kök. Vi har ju många hundar i Västra Götaland, men Linus har alltid varit lite speciell, så även hans familj.
Åren har flytit på, och familjen har ståndaktigt stått emot mina fina små vinkar om hund nummer 2. Linus har alltid varit i centrum, varit kungen, och han är i all ödmjukhet en stor personlighet. Och framför allt har han en familj som låter honom vara som han är, som ser honom som en individ och som har förmågan att skratta när han i omvärldens ögon "gör fel". Det behöver inte alltid vara hela världen om en hund stjäl en smörgås eller tar en egen tur från tomten...

Familjer där hunden är så pass älskad att man inte överreagerar utan ser hundens små egenheter som charmiga egenskaper, som man kan skratta åt, och där hundens luriga självförtroende växer, och verkligen får utveckla sin personlighet, och växa tillsammans med sin familj, det ger hunden en sådan trygghet.

Just den där basen i relationen, att det är ömsesidig respekt. Jag har haft mycket kontakt med Bittan sedan de tog hand om Linus för så herrans massa år sedan nu. Jag minns hennes flickor som ljusa lintottar i 7-årsåldern och känner inte alls igen dem som tonåringar, men barn växer ju de med.. Men jag har aldrig någonsin hört dem säga ett ont ord om Linus. Inget missnöje, klagan eller egenheter de inte kunnat leva med. Utan bara den där enorma evinnerliga kärleken till sin hund.

Så jag brukar planera långsiktigt. Såklart att Hittehund ska placera hund nummer 2 där en vacker dag. Så jag frågade Bittan om en nytagen bild på Linus, lite bakslugt, för jag tänkte i mitt stilla sinne att snart måste ju Linus bli gammal och trött, och eftersom jag inte lyckats med att placera en hund där under hans livstid, då vill jag kunna hålla ögonen öppna för familjen Larsens kommande hund.

Jag har inte sett Linus på bild på 1-2 år, så jag föreställde mig en vitgrånad hund med trött blick, som snart skulle pensioneras, så jag kunde återanvända den här familjens kärlek till en ny hund.

Men så fick jag bilden.

Och ...
insåg att just för att Linus alltid har haft allt, då är han inte alls gammal, trött och sliten. Blicken är spelande och lika vaken och glad som alltid, hans päls glänser, och jag inser att tiden när Bittan kommer ta emot omplaceringshund nummer 2 ligger långt, långt fram i tiden. :)

Och då får man vara glad för att Linus har fått allt, alltid. Han har ju fortfarande allt. Och Bittan kommer någon gång få en ny hund genom Hittehund, och då kommer jag känna mig lika glad och trygg under den hundens framtid. Men det är långt kvar tills dess. För Linus blir så väl omskött och älskad. Och det är ju så det ska vara.

Det går bra för vår omplaceringsbeagle Sissi. Hon har anpassat sig fint och någon gång under mars kommer jag berätta lite längre om hennes omplacering. Att hitta en vänlig jägare som öppnar hem och hjärta för en jakthund, som inte bara är en jaktkamrat utan även livskamrat, var vad vi gjorde, trots alla odds som var emot oss.

Izor har redan fått en familj genom en bekant till fostermatten, och vi önskar honom lycka till!

I Åtvidaberg i Östergötland börjar vardagen bli slitsam för Pettson och Findus matte. Efter hundarnas husses bortgång har mycket förändrats, både ekonomiskt och tidsmässigt. Många känner av förändringens vindar i Sverige och tvånget att gå upp i arbetstid. Förmodligen måste deras matte snart börja arbeta heltid efter nya direktiv, och då blir det verkligen omöjligt att ha ensamt ansvar för hundarna.




Det är ofta, alltför ofta, som man drar sig in i det sista för att omplacera sin hund, och det hinner bli en tidsbrist och i viss mån även oro och stress.




Findus som precis fyllt 7 och Pettson, ett år yngre, har ännu inte rönt så stort intresse. Det är enormt trevliga hundar, vana vid barn i alla åldrar, trygga med katter, sociala... och om de hade varit 2 år hade vi förmodligen blivit nedringda. Ju fler år en hund har på nacken desto mindre intresse genererar dem, då man ofta tror att man måste vara med och "forma hunden" från så ung ålder som möjligt.

Det tycker jag är trist.
När man istället skulle kunna se fördelarna med en vuxen hund, en färdig personlighet, redo att älska, och som inte bjuder på en massa överraskningar som unghundar tenderar till under sin uppväxt.




Nu har vi den enorma turen att vi genom en ny volontär kan erbjuda Ingrid avlastning och hjälp med hundarna, för att helt enkelt kunna ha dem kvar på ett vettigt sätt medan vi väntar på familjer som vill träffa dem hemma.

Viktoria har träffat hundarna och kommer kunna ta ut dem på lite hundpromenader.

Och så väl det behövs!

Om vi skulle ha den beredskapen och volontärer som kan passa hundar, gå ut med hundar, aktivera hundar, som kan underlätta för den familj där hunden redan bor, skulle vi kunna ta in fler hundar för omplacering, då det ofta är stötestenen när man väl vänder sig till oss. Många hundar måste vi säga nej till, för att de befintliga ägarna exempelvis pga sjukdom, ökad arbetstid, tidsbrist inte kan gå i land med att erbjuda hunden ett drägligt liv i väntan på omplacering.

De hundar vi akut inte kan erbjuda fosterhem eller kan ha en riktigt snabb omplacering för, måste vi således neka. Det blir lite moment 22, eftersom anledningen till att familjen inte har tid för sin hund är varför de vill omplacera, och vi varken har ekonomi eller möjlighet att fånga upp alla hundar inom en rimlig tid.

Så om det finns fler därute, som kan erbjuda sin hjälp som frivilliga hundrastare, aktiveringsmattar, helgavlösare, är det ofta en insats som räddar hundliv. 

När det gäller vår senaste fosterhund Charlie fick vi ingen chans till framförhållning innan han behövde få komma till ett privat fosterhem i Stockholm. Ikväll blir han klippt i en kort frisyr och sedan väntar en veterinärbesiktning och seniorkontroll. Charlie har förmodligen inte levt med katt innan och hans fostermatte ska försöka filma honom i lite olika situationer.

Fostermatte har haft med sig honom på jobbet, ett lugnt äldreboende, vilket han tar med ro. Han har fungerat bra i hundmöten ute, gör inga olyckor inne, och senare ikväll kommer han bli av med lite päls och bli lite omskött.

Under OS fick vi plötsligt väldigt mycket mail och påringningar. Många kvinnor vars män följde tvsändningarna passade uppenbarligen på att leta hund då istället. Därefter hade en av kvällstidningarna ett reportage som uppmanade till att ta hand om en omplaceringshund, vilket fick till följd att lika många ringde för att de behövde omplacera och nu såg en möjlighet till hjälp.
Arbetet kring varje hund genererar väldigt mycket samtal och återkopplingar, och telefontiden räcker inte till, eftersom det är då folk ringer in, och sedan går många timmar åt att hinna ringa ut.
För att klara av denna enorma belastning blir man glad över förståelse. Om tiden inte har räckt till en dag för att ringa tillbaka i ett ärende finns det en förklaring till det, något annat mer akut har behövt prioriteras.
Eftersom vår verksamhet inte går att planera utan hela tiden styrs av andra människors behov får vi ibland arbetstoppar som är svåra att ta sig ur, utan förståelse från den som väntar på besked. Vi behöver komma ikapp, och det enda sättet är att göra saker metodiskt och det får ta den tid det tar.

Som ett exempel kan ibland en hel telefontid behöva delas av bara två inringanden, ifall båda två är i kris och det finns mycket att tala om för att praktiskt kunna lösa hundens situation. Den som då istället återkommer vid en tidpunkt som vi själva inte har tid att sitta i telefon, som efter 22 på kvällen eller 8 på morgonen, det påverkar mitt dagliga liv med arbete, egna hundar och andra åtaganden alltför mycket. Jag hoppas ni vill respektera det, även när ett svar har uteblivit.