omplaceringshund

Vi har en liten hittekatt som heter Ivan eller Ivana, som efter en längre tids stödmatning utomhus i höstas fångades in, med hjälp av en kattfälla. Det tog flera dagar att fånga in katten, som behövde komma in innan kylan och vintern, trots att han återkom till samma plats varje dag vid samma tid för att få mat. Katten är en förvildad tamkatt, och han blev fruktansvärt rädd vid infångandet, väste och rev och hade panik när han insåg att han var fången.

Sedan oktober har Ivan blivit vår fadderkatt. Pensionären som under flera veckor stödmatat honom har blivit hans fristad. Där finns inga andra katter och katten har i lugn och ro fått bekanta sig med bostaden, på sina egna villkor.

Det har gått flera månader, och han utvecklas hela tiden. Han är dock fortfarande inte handtam. Ingen kan klappa Ivan, och han kommer inte kärvanligt fram som en tam katt och vill bli smekt.

Däremot har han i sin egen takt börjat att ta för sig mer. Från början har vi använt Feliwayspray, syntetiska feromoner som gett honom trygghet och lugn.

Ett visst opraktiskt dilemma är att vi vill kunna ta katten till veterinären, för vaccination och kastration. Men en katt som håller sig på flera meters avstånd och som är redo till flykt blir lätt trängd om man ska slänga sig över den och tvinga in den i en transprtbur. Och en veterinär som kommer hem kommer inte se skymten av den här katten, då den enda människa han visar sig för är den han bor med, och hon får inte komma nära. Dock ville även jag se hur katten mådde och löste det genom att lämna en digitalkamera i lägenheten under några dagar så vi fick ta del av Ivans vardag. För att bli fotograferad, det går bra. Det är den fysiska kontakten med en människa han har panik inför. Då spottar han och fräser som den vildkatt han är.

Men här får han vara just en skygg katt, som bara har förtroende för en enda person, och som han ändå inte litar på. Men nu har han börjat att utvecklas. Ivan har räknat ut sammanhanget mellan att jag eller hemtjänsten kommer dit, med prasslande påsar. Så när främlingar går springer han snabbt fram till påsarna och skrikjamar, och påsarna innehåller alltid portionsmat med blötmat.

Vårt mål är att endera försöka arrangera med en hemveterinär som kan hjälpa oss på plats, eller att i ett obevakat ögonblick kasta oss över katten så han kan komma till veterinären. Hans nuvarande bostad innehåller så många skrymsen och vrår att det inte finns någon praktisk möjlighet att stänga in honom i ett enda möbelfritt rum.

Att tämja en vildkatt att bli tam kräver långt tålamod och lugn. Särskilt en katt som lever som ensam katt och är rädd för beröring. Med med Feliway är han inte stressad eller mår dåligt, så länge han får gourmetmat och inte känner oro. Han har gått på lådan hela tiden, även om han har urinmarkerat lite här och där.

Han är inne, han är trygg, och kan även vara en Ivana. Och vi kommer att hitta en lösning på det stundande veterinärbesöket.