När man dagligen arbetar med omplacering av hundar, då blir man fundersam över många saker. Vem som ursprungligen har fött upp hunden, hur den har sålts, och vem som bär ansvaret när det går fel, den som säljer hunden eller den som köper den?
Vi stöter ofta ihop med rena garagehundar, där det avlas på vad som helst, där hundarna varken är chipmärkta eller vaccinerade vid försäljningen, och där den sk uppfödaren går upp i rök om problem uppstår efter att hunden är såld. Fyndmarknader som Blocket bidrar till det simpla sättet att snabbt prångla ut hundar, och där köparen inte alltid förstår eller tänker på vad som är viktigt när man köper sin valp.
Ruffsens historia börjar på Blocket. Var annars?
Det är enligt utsago en tiks andra kull, och valparna säljs för 3800 riksdaler. De är då varken vaccinerade, chipmärkta eller besiktade, vilket förmodligen har fått många att avstå.
Dock den familj som tyckte att hunden var söt och skulle köpa sin första hund ringde på annonsen, och kort därefter blev hunden levererad ifrån bil till bil. Ungefär som en smuggelhund säljs. Men det här var en avsiktligt uppfödd blandrashundsvalp, vilket egentligen är chockerande.
Bara några dagar efter köpet uppstår det allergi i hushållet, och både mamman och ett av barnen är allergiska. De vänder sig till uppfödaren då det var precis bara några dagar efter köpet, men hon väljer att inte ringa tillbaka. De söker henne på alla upptänkliga sätt, men de får inte tag i henne. Utan nu sitter de med en liten valp som de är allergiska mot, och desperat lägger de i sin tur ut en annons på Blocket.
Tyvärr får de inga svar. Allergin tilltar, och de sänker priset hela tiden, tills hunden är nere på 500 kronor, och annonsen blir anmäld då det är emot Blockets regler, och den tas bort. Ingen vill ha Ruff. För de flesta tvekar inför att köpa en hund som inte fått vad den ska ha som valp, och när den kommer ifrån en tveksam uppfödare som lämnar ut valpar som inte ens är vaccinerade.
I det här läget vänder sig Ruffs köpare till Hittehund. De vill inte behöva avliva valpen, men de inser att de inte kan bli av med den. Det är en trevlig hund, men uppfödaren har spolierat alla chanser för hunden att få en seriös hundägare, och håller sig undan familjens enträgna försök att få lämna tillbaka hunden.
Vår första tanke när vi får höra talas om lille Ruff är ju att han förmodligen är en smuggelhund. För det är tack och lov inte så vanligt att ens den sämste blandrasuppfödaren missar de mest grundläggande i vad det rekommenderas att man gör med en valp innan försäljning. I vår tur behöver vi veta bakgrunden till valpen, så inte vi i vår tur förmedlar en insmugglad valp. Inte heller vi får kontakt med "uppfödaren". Inte annat än genom Facebooks öppna logg där vi kan följa tidigare statusuppdateringar och se hur valpkullen föds och säljs.
På bild ser ju allt så fint ut. Valpar som diar och en tik som med väldigt tom blick utsätts för valpkull nummer två. Vad vi ser är baksidan av hundvärlden, hur enkelt det är att para en tik, och därefter sälja valparna på fyndmarknader, och sedan inte vara nåbar för valpköparna. Det är ju på det här viset man skulle önska att valpar slapp växa upp och bli en inkomst, och tikar slapp användas som valpfabriker.
Vi vet tillräckligt för att kunna ta oss an Ruff, och kan utesluta att han är insmugglad.
14 veckor gammal behöver Ruff ett hem. Det var den 12 februari 2011, och det var mer än akut. Det var en lördag och vi hade inte telefontid men Ruffs köpare lyckades nå oss ändå, och förklarade situationen.
Och vi behövde hitta ett permanent hem eller ett tillfälligt hem omgående.
Lösningen blev Carita. Carita har två hundar ifrån Hittehund, och vi har haft kontakt regelbundet både genom träffar och många samtal under 8-9 år. Jag känner Caritas hundar, och hon har haft flera olika hundar under årens lopp, men alla har haft varaktigt hem och långa liv, och alla har kommit som omplaceringshundar. Carita arbetar inom äldreomsorgen med inriktning psykiatri och är en väldigt lugn och varm person. Det är precis den människa man kan ringa och utan någon större inledning fråga om hon kan styra om sitt liv och ta emot en valp samma kväll. Hon var på väg till en årlig revy i sin hemstad, men lyckades med konststycket att komma hem i tid till att ta emot Ruff. Hans ägare åkte gärna 11 mil för att hitta en bra lösning.
Caritas äldsta tik Goldie har gått bort, och hennes två tikar genom Hittehund börjar att bli till åren. Vi hade haft en dialog under de senaste månaderna om att nästa hund hon skulle ta hand om genom Hittehund skulle helst vara mer okomplicerad. Hon har ju haft hund i över 30 år, och flera har kommit med ganska stora problembeteenden som de i lugn och ro har rätt ut tillsammans. Carita hade tackat nej till två hundar jag föreslagit henne då hon även visste vad hon sökte. Och när jag ringde henne, var det med vetskap om, att hon var rätt person för att akut ha beredskap för en valp, vars behov vi inte kände till just då. Men jag visste också, att hon sökte efter en tredje hund.
Senare samma kväll befann sig Ruff hemma hos Carita. Det var helg, men redan när helgen var över och det var vardag igen hade Ruff fått en tid hos veterinären. Även veterinären hade reagerat över hundens bakgrundshistoria och ville ha papper på att det verkligen var en svenskuppfödd hund. Genast behövde Ruff chipmärkas, besiktas och vaccineras, och försäkras i Folksam.
Ruff föreföll frisk och gick igenom besiktningen. Att få ett chip var för Ruff en skrämmande upplevelse och då skrek han högt så hela veterinärpraktiken ryckte till. Han var som en valp skulle vara, men det märktes att han även hade bristande social och miljöträning då han är försiktig och lättskrämd inför vanliga vardagsljud som en valp behöver lära sig under sin uppväxt. Men inne fann han sig snabbt tillrätta med två äldre trygga tikar som kunde visa honom tillrätta och göra honom trygg.
Genom regelbunden kontakt med Carita fick vi ta del av en massa valprapporter och bus. Hos Carita sover alltid hundarna i sängen, och han hade lite problem med att komma upp där till att börja med, men fann sig snabbt tillrätta och sov i Caritas benväck. Mysigt. Han har dragit ut alla leksaker, ätit upp två hundkorgar, är näst intill rumsren, och är glad för att träffa andra hundar.
Det har gått 5 veckor sedan Ruff plötligt gjorde sin entre i sin nya familj, och det har varit fem roliga veckor. Hela familjen har ju hjälpt till, och Carita tog omedelbart valpledigt genom att dra ned på sin arbetstid och bara arbeta kvällstid så Ruff hade både tillsyn och gott om tid i sin nya familj.
Ruff har redan varit med på arbetet, och Carita har tidigare haft med sina hundar ibland på det äldreboende hon arbetar på till pensionärernas uppskattning. Så under dessa veckor har Ruff och Carita gått förbi arbetet vid några tillfällen för att skola in honom i den miljön, då han på sikt om någon månad kan följa med till arbetet när Carita börjar sitt ordinarie schema igen. Personalchefen var så förtjust i honom och han har charmat hela avdelningen, så han kommer kunna sprida mycket glädje den vägen.
Vi presenterade aldrig Ruff, som numera kallas Ruffsen, på vår hemsida eftersom Carita var fast övertygad om att allt skulle fungera. Och det gör det ju. Ruffsens mål är att vara där matte är. Och varje toalettbesök stannar han utanför den stängda badrumsdörren och vill vara där matte är. Han kan dock vara hemma själv tyst och trygg med de andra hundarna när Carita uträttar något kort ärende, och en ensamhetsträning är i lugn takt påbörjad och går väldigt bra. Ruffsens intåg hos familjen har fått de två äldre tikarna att leva upp. Det busas och det stojas och vardagen är lite mer levande med en så ung valp i huset. Ännu en gång har Hittehund gjort iordning en hund och gett den nya förutsättningar. Och varje gång undrar vi hur det kan vara så lätt att föda upp valpar, utan att kunna ansvara för dem fullt ut. Och hur man kan låta en hel valpkull växa upp med så dåliga förutsättningar.
Jag tycker det är den sk uppfödarens ansvar. Som förstagångsköpare är man ofta naiv och godtrogen och litar på den som har fött upp valpar. Men den här historien visar än en gång, att bara för att man kan para en tik och sälja valparna bör man inte göra det. Vad är målet med den aveln? När det finns så många ansvarsfulla, vettiga och pålästa uppfödare som inte bara föder upp och säljer hundar på ett vettigt sätt, utan även tar ansvar för sin avkomma, och som inte slungar iväg dem till okända öden på fyndmarknader.
