omplaceringshund

Några ord om hundtillbehör och rehabilitering

Alltför ofta kommer hundar till oss med behov av rehabilitering. Ibland ser man inte det på en gång, utan ser det genom hundens beteende att något är fel. Hittehund samarbetar därför med flera hundfysioterapeuter som är specialutbildade på att kunna behandla skador på muskler och leder hos hund. Man skulle kunna tro att detta främst gäller fysiskt misshandlade hundar, men tyvärr uppstår dessa skador i helt vanliga familjer. Det handlar om hundar som sedan valpåldern inte har fått lära sig att gå ordentligt i koppel utan ägarna har i ren desperation köpt först halvstryp, sedan helstryp, kompletterat med en kraftigare kedja, och slutligen börjat att rycka i kedjan för att uppnå resultat.

Helstrypkedja, tyvärr fortfarande det vanligaste halsbandet i många hundklubbar.

En del skrupelfria personer använder trots Jordbruksverkets avrådande sk stackel, avsett för (hård typ av) träning av tjänstehundar, men där ett mörkertal med hundar "dresseras" på så sätt.

Tyvärr visats det återkommande hundprogram på tv om hur koppelryck ska korrigera hunden som allmänheten hemma tar till sig, och utför på ett hemmagjort sätt. Naturligvis ska inte hundar behöva ryckas i kopplet alls, men den gamla tidens förlegade träningsmetoder ligger kvar hos vissa människor och den typen av "träning" sprids tyvärr främst genom tv, och får hela tiden en enorm genomslagskraft.

Prova att gå ut med din hund och studera andra hundägare vid hundmöten, eller när hunden stannar för länge vid en doftfläck, eller ... när den ska gå fot. Personligen blir jag glad varje gång jag ser en hund som har en ägare som man ser har fått instruktioner hos en hundtränare med mjuka metoder, där man valt bort koppelrycken och man ser att hundägaren belönar rätt beteende.

Något annat som kan förorsaka skador och framför allt sällan bidrar till någon träning är användandet av sk halti, nosgrimma på hundar.

Haltin träs på över nosen och knäpps i nacken. Hundar som vanligtvis drar blir "fogliga", och många tillbringar år efter år i grimman. "För den fungerar ju så bra!"

Detta är ett träningsredskap som är avsett för att under intensiv tid lära hunden att gå fint i koppel. Men på ett magiskt sätt slutar hundägaren ofta att träna när denna grimma kommer på och gör hunden medgörlig och "lätt" att gå ut med. Då behöver man ju inte längre träna, och vid hundmöten och andra situationer där ägaren av (den ofta storvuxna) hunden tidigare haft svårt att hålla fast hunden åstadkommer haltin numera ofta en hund som febrilt kämpar med hela kroppen för att komma ur den begränsande haltin, ofta med allvarliga nackskador som följd.

En vanlig bieffekt är en förnedrad hund som tappar gnistan och livslusten under promenaden och likgiltigt uträttar sina behov. Ibland ser inte hundägaren det själv, utan ser hundens resignerade agerande som lyckad "träning". Allför ofta får hunden efter långvarigt användande extremt ont i nacken efter sina knyck med huvudet för att undkomma fångenskapen i grimman. Jag blir ledsen när jag ser busiga unghundar ledas runt i haltigrimmor, när de börjar att bli lite större och "krångligare" att hantera.

Jag tror jag har tappat räkningen på hundar vi har omplacerat vars ägare haft dem i flera år, och hävdat att de "försökt allt" men att det enda som fungerar är halti. För att "hunden kan inte lära sig". Och när man vid omplaceringen har tänkt till utifrån hundens behov, och funnit en ny ägare som kan jobba med hundens motivation, som har hundkunskap med sig sedan innan, och som med känsla och samförstånd gör en promenad levande, då har hundarna inte behövt halti längre, inte heller stryplänkar, inte gå fintselar, utan i en ny familj som har tränat med mjuka metoder och lärt in och belönat rätt beteende, ofta i samråd med en duktig och utbildad hundpsykolog, då har vi istället börjat i den änden, "VARFÖR DRAR HUNDEN".

Med en vettigare vardag där hunden fått utlopp för det den är skapt att göra, och fått en initiativrik ägare där man leker in nyinlärningen, där har alla dessa hjälpredskap försvunnit av sig självt. Om jag skulle omplacera en hund, där den nya ägaren börjar att använda halti, skulle jag se det som en ytterst misslyckad omplacering. Under de år vi har varit verksamma har vi omplacerat två hundar som har "behövt halti" för att kunna fortsätta leva, dvs hundar som har haft en problematik som varit så pass befäst att en hundpsykolog har rekommenderat att det säkraste varit att ha så pass stor kontroll över hundens huvud att den inte kommer åt att göra en annan hund skada. Men det är två undantagsfall.

För mig tyder det ett vardagligt användande av haltigrimmor på att man missat att ge sin hund en meningsfull vardag, och att man har en bristande tillit och noll förtroende för varandra i de situationer där man anser att en kedja eller en halti ger bra effekt.

Jag ser en halti med en fullt frisk och ung hund som ett enormt misslyckande. Och att man hittar en enkel lösning för att slippa träna något som man faktiskt skulle behöva ägna tid för. En haltigrimma kan möjligen användas om ägaren är handikappad och en stor stark hund har ett känt inarbetat problem i ex hundmöten, för att man ska kunna ha kontroll, ex någon som går med rullator efter en höftledsoperation eller dylikt. En gammal och sjuk hundägare med krämpor kan behöva ta hjälp av en halti då de fysiskt kan fara illa av att hunden snabbt går i en annan riktning, det har jag all respekt och förståelse för. Men de flesta haltigrimmor används av unga fysiskt friska personer! En fullt frisk tänkande hundägare som använder halti vid varje promenad behöver faktiskt uppsöka hundpsykolog för att bli av med SINA PROBLEM.

Den tyska jaktterriern Cain kom till oss iförd både antidragsele och halti, totalt sönderstressad. Han somnade in efter sin nya mattes ansträngningar under 6 månaders tid. En så fin liten hund, men tidigare boende i fembarnsfamilj där de små skulle kunna gå ut och gå med honom, en missförstådd jakthund. Detta påfund att införskaffa en halti till en hund för att barn ska kunna hålla kopplet eller gå ut med den blir ofta väldigt fel.

En annan vanlig lösning för barnfamiljer är att spänna på hunden både en "gå fint-sele" och en halti i kombination. Hunden får då ont under frambenen när den rör sig och tar ut stegen, samt att den inte vill gå framåt med huvudet då haltin är obehaglig. Vad folk på gatan ser är dock inte hundens obehag utan att det är "trevligt med barn och djur, och att det är så fint för barn att växa upp med djur". Många barnfamiljer vill ha en hund som barnen kan gå ut med, och när de märker att det inte kommer att bli så införskaffas helt enkelt rätt verktyg istället.

Vad jag vill komma till, det är att det här är inte "dressyrverktyg" som de marknadsförs som. Det är produkter som många till slut desperat tar till i brist på kunskap, i tron att hunden ska "lära sig, eller bli lydig". Ofta försvarar man användandet av produkterna för sig själv med att hunden behöver dem. Men gör hunden verkligen det? Med handen på hjärtat, när man köpte sin valp, planerade för sin hund, eller tog över en vuxen hund, har man en bild inom sig att kontakten med hunden ska gå genom olika korrigerande åtgärder i första hand?

Nej, det har nog ingen.

Men det ligger lite i människans natur att snabbt hitta en lösning på sina problem, och man vill helt enkelt kunna gå ut med sin hund utan att "skämmas". Och gåfint-selar, grimmor, snabba "koppelkorrigeringar", gör att hunden i många fall blir enklare att gå med, och försäljningen ökar dag för dag av allehanda produkter som beskrivs som "hjälpmedel". De som använder produkterna kommer alltid att försvara sig på allehanda sätt, men de skulle nog själva önska att de hade en hund som inte behövde ha en hel utstyrsel på sig för att kunna "uppföra sig".

Citronhalsband och anti-skällhalsband

Zooaffärer vill ofta sälja dyra produkter som inte alls är särskilt hundvänliga, utan bidrar i sin årsrapport till fler avlivade eller omplacerade hundar. Lösningen på många problem som uppstår för en hundägare ligger inte hos ett kraftigare halsband eller ett citronhalsband som sprutar in vätska i munnen på hunden som skäller och har ångest när den blir själv. Det sitter många hundar instängda med dessa munderingar på sig. För att det ska vara bekvämt för hundägaren att ha hund, eller som en sista nödlösning för att hunden stör grannarna under ensamheten. Ett citronhalsband botar inte hundens ångest. Det kan ju inte vara rätt att hunden ska bli bestraffad när den känner oro? Ändå är det vad många zoohandlare i första hand rekommenderar på hundens bekostnad.

Hundaffärerna börjar dock att bli något mer medvetna vad de säljer för produkter. Ett fåtal zooaffärsinnehavare frångår trenden genom att helt enkelt inte saluföra produkter som strider mot dålig hundföring. Det finns hundbutiker där personalen tar sig tid att tala med sina kunder, istället för att se dem som en möjlighet att sälja alla dessa redskap. I första hand hänvisar personalen till hundinstruktörer eller ägnar mycket tid åt att diskutera kundens problem. Man kan tycka att det är att lägga sig i för mycket, men jag anser att det är ett ställningstagande som är både etiskt och moraliskt riktigt. Man säljer inte något som bidrar till felaktigt användande eller en hunds lidande, och förklarar pedagogiskt varför istället för att pracka på kunden en massa tillbehör som ändå inte på sikt är lösningen på hundägarens problem. Gå gärna till din lokala hundtillbehörsbutik och tänk igenom deras sortiment och bemötandet av kunderna.

En kampanj som fått stor genomslagskraft är "Säg Nej till stryphalsband". Besök hemsidan här!

På fliken "Företag mot stryphalsband" finner du väldigt många privata hundskolor som drivs av hundinstruktörer som arbetar uteslutande med positiva inlärningsmetoder. Majoriteten av dem skulle INTE lära ut användandet av en skavande gåfintsele, eller att sätta på din hund en nosgrimma. Men de kan inte lära en hundägare att ha tålamod, och det är ofta det som behövs för att slippa använda produkter för sin hund i vardagen. Man behöver ha tid för att ha hund, tid för att tycka att det är roligt att ha hund, tid för att inte bara rasta, utan även stimulera hunden ordentligt, tid för att förändra ett beteende.

Det är inte bara hundägarens fel när det blir tokigt. När knasiga hundinstruktörer med lite hårdare inställning till vägen till hundens "lydnad" faktiskt rekommenderar strypkedjor och kraftiga koppelryck, när grannen på gatan tipsar om gåfotselen, och när zooaffären på nätet har rea på citronhalsband.. Men det gäller att som konsument och hundägare tänka till lite. Produkterna finns för att det finns en marknad. Nästa steg i kedjan är att fundera över varför det finns en marknad? Vill du vara en del av de som köper att vägen till en bra relation och "pli på hunden" är att rycka till? Vill du inte hellre lägga ned lite tid och tanke bakom din "lydnad" på hunden och gå en kurs hos en bra hundinstruktör ansluten till branschorganisationen IMMI? Produkterna FUNGERAR, men det är hundägaren som avgör vad som känns bra i magen i kontakten med sin hund.

Det finns så mycket bra råd och värdefull hjälp att få, egentligen ska ingen av de produkter jag nämnt här behöva användas, på någon hund, i någon situation. De personer som besitter tillräckligt mycket kunskap för att kunna använda dessa redskap på "rätt sätt", dvs få hunden att lära sig någonting och strax därpå visa vad man vill att hunden ska göra, de personerna behöver inte produkterna.

Om du ringer och bokar en kurs hos din lokala brukshundsklubb och arrangören ber dig ta med dig hunden i ett stryphalsband - du har ett val, hoppa över kursen! Oavsett ras, om hundinstruktören vill att du ska tala med din hund genom en kedjelänk är risken stor att din hunds förtroende för dig avtar från den lektionen. Det är frestande att köpa kedjor istället för att bygga upp ett samförstånd, men det är så sabla synd om de hundarna. Det finns ju vettigare alternativ.

Vi lever ju i en tid då det ska sparas tid och då det ska vara bekvämt att ha hund. När man sitter i den här änden får vi in så många vanliga "Svenssonhundar" som med tillgängliga redskap har blivit så illa behandlade. Inte avsikligt utan av ren okunskap. Med ökad insikt och kunskap skulle dessa hundar slippa de mänskliga påfund som ska göra dem lätta att hantera. Man måste börja i liten skala. Många förknippar en dålig hundhållning med vanvård, slag, sparkar, brist på mat, och tänker inte på sig själva i termer som att vara en dålig hundägare. Det är väldigt laddat. Och genansen när "hunden beter sig fel" föder ofta en omedelbar önskan att få bukt med det. Och när man googlar efter "hundar som drar, problem vid hundmöten, hunden skäller" hamnar man ofta i hundforum eller på reklam där lösningen finns, bara ett redskap bort.

Vårt mål är alltid att skräddarsy en handlingsplan utifrån hur hunden mår när den kommer till oss. Göra en veterinärmedicinsk bedömning av vad den behöver, ibland i samråd med en hundfysioterapeut. Vi använder oss löpande hundutredningar av välutbildade hundkonsulter vilket ger god effekt, det förändrar hundars liv, och det roligaste inom Hittehund, det är inte att placera hundarna, utan hela helhetsconceptet, att vi söker en ny familj som vill ha den här rastypen, som vill och kan aktivera hunden på rätt sätt, som har tid att ha hund, som har råd och vill ge hunden rätt anpassad kost, som helt enkelt kan ge hunden allt vad den behöver, på många plan.

När man själv tar del av kunskap känns det härligt att själv kunna dela med sig till andra, att verkligen veta att när vi får in en hund oavsett problem finns det något vi kan pröva, och sedermera hitta en ny hundägare som tar vid. Det är ju vad hela vår verksamhet går ut på, att hitta just de personerna, de hundägarna som omtänksamt och seriöst vill ge sina hundar det allra bästa.

Jag vet att några av er som har läst hela texten kommer bli lite arga och upprört tänka att "Min hund behöver verkligen en halti för den har problem med att lyssna, den drar jättemycket i kopplet och vi har försökt träna men det GÅR INTE." Men jag lovar dig. Det är inte DIN HUND som behöver halti, gåfintselar eller citronhalsband, det är DU.

Det är dock tröstlöst och otroligt jobbigt rent känslomässigt för oss alla inom Hittehund att med all kraft satsa på upprepade veterinärbehandlingar, rehabiliteringsbesök hos hundfysioterapeuter, ge hundarna i våra privata hem den tiden, och inse att hundens agerande kvarstår. Det är ibland skönt med oberoende hundpsykologer som hjälper oss att fatta svåra beslut. För när man har delat säng och vardag med en hund som är ljuvlig inom fyra väggar med direkt farlig för omvärlden, och man kopplar den för att åka till veterinären, då är man väldigt liten som människa. Man förbannar gråtfyllt ansvaret man har över axlarna och hundens bakgrund som man så gärna skulle vilja förändra.

Här kramar min fästman, Athos sista fosterhusse om honom, med vetskapen att det är försent. Man vill helst undvika sådana situationer, men vi behöver också vara förnuftiga och ansvarstagna i vår verksamhet, och det innebär smärtsamma och tuffa beslut. Vi glömmer aldrig de hundarna

Suuuperbraaa skrivet!!!

Helt underbart skrivet! Jag håller med dig i allt! Jag jobbar själv i en djuraffär och vi får väldigt många frågor dagligen om stryphalsband, antiskall, gå-fintselar och burar att stänga in störiga hundar i (gärna så liten som möjligt, den får ju inte ta upp plats i det stilrena vardagsrummet!). Tyvärr säljer jag ibland dessa produkter, men jag lovar att jag aldrig någonsin rekommenderar dem och definitivt försöker få dem att välja annat i första hand.. Tyvärr har majoriteten inget intresse av tips på träning eller kurs, de vill bara ha ett snabbt resultat och de allra flesta lägger mycket hellre 900kr på ett antiskallhalsband än 400kr på en DAP-dosa..

Hur kan man sälja saker i en djuraffär som man inte står bakom? Hemska tanke. Bra post, helt klart läsvärd. Jag länkar till den från min blogg för det här behöver alla läsa.

Väldigt bra skrivet och jag hoppas innerligt att många läser den här texten.



eloge till dig som tagit dig tiden.



MVH Rebecka

Det bästa jag läst på länge!!

Tänk om folk kunde läsa o förstå detta INNAN de skaffar hund!

Jag tror på de naturliga metoderna!

Tänk om alla blivande hundägare läste detta innan dom köpte hund, då kanske vi inte skulle ha så många missanpassade hundar. Mycket bra skrivet.

Jag har läst din blogg och förstår ditt sätt att tänka. Tycker Halti kan vara en bra nödlösning om man har en aktiv ras som är stor o stark. Men enbart som tillfällig lösning. Själv använder jag inte Halti. Men jag kan tycka att det kan vara okej ibland. T ex om ägaren blir akut sjuk och har en problemhund. Att vara ordentligt påläst innan man skaffar hund är det bästa. Hundar har olika behov beroende på ras. Ett sätt kan vara att gå till hundklubbar och prata med vana hundförare och instruktörer. Kanske själv gå på en kurs?