Gratis endagskurs i skogsagility för våra adoptörer i Stockholm
Foto copyright Charlotte Samuelsson
GRATIS FÖR HUNDAR ADOPTERADE GENOM HITTEHUND!
Endagskurs i skogsagility på lördag i Skogås/Stockholm! Hittehund erbjuder genom samarbete med www.guldhunden.se ett roligt kurstillfälle nu på lördag som vi gärna ser att våra hundägare kommer till! Christine kommer med Sascha eller Lycka!
Skogsagility Hopp och balans över stock och sten! Lär dig att använda det ni stöter på under skogspromenaden för att träna smidighet, lydnad, balans och ha riktigt kul ihop! Att aktivera hunden under promenaden förbättrar kontakten och ger nyttig hjärngympa som tröttar ut hunden mer än en vanlig promenad.
Medtag mycket godis i små bitar samt leksak. Alla är välkomna
Ca 1½ timme vid ett tillfälle
Kursledare: Maria Karlsson Pris: 250kr. För adoptörer genom Hittehund Pris: 0 kr
Idag har Akilles tagit guldmedalj i konsten att promenera lugnt och tyst i alla kategorier i vårt alldeles egna OS.
Han är så fin och duktig och läraktig och vill så mycket t ex om han vill skälla ut en förbipasserande cykel och han förstår att han inte ska då går han och kämpar och gurglar långt ner i halsen och jag ser hur han kämpar mellan att släppa ut skallet eller göra som jag ber honom om och han väljer ofta att enbart "mumla" lite. Detta ger mig ett så otroligt stort hopp om framgång så jag blir alldeles rörd när jag ser honom.
Idag har han på två promenader (varav en mitt i byn med många störningsmoment) gått helt suveränt och inte fått ett enda utbrott. det är så härligt att se honom. Han jobbar jättebra med kontakten och slappnar av mer och mer. Han kan även bryta av en skäll-attack ifall det gäller bil eller cykel. Människor har vi passerat hur fint som helst idag med motiverande skinka i handen och som kastas framför honom så han får jobba framåt och leta.
Hundar är fortfarande svåra men det går också bra emellanåt.
Det går mycket bättre än vad jag har vågat drömma om. Sedan är det mycket möjligt att nästa runda blir katastrofal för det går ju lite upp och ner men det går hela tiden på rätt håll.
Vi övar lite grann på stanna och vänta och han förstår vad han ska göra. Jag gör det inte så svårt nu till en början. Han är jätteduktig vid dörren och grinden och väntar tills jag ger honom tillåtelse och gå. Det fungerar inte felfritt och ibland är han bara så ivrig så han inte kan hålla sig och då blir det lite si och så men så fort jag tar tillbaka honom och ber honom vänta så står han fint. Här gör jag det inte heller jätteavancerat för han är så ivrig när han ska gå ut så han står bara en liten stund innan jag ger honom tillåtelse och då rusar han ut men det tycker jag är jättebra så här långt. Speciellt eftersom han är så lycklig när man ska gå ut så det spritter i hela kroppen.
Vi har också börjat med leta efter godis på promenaderna och det går jättebra.
Suzy och han går fantastiskt ihop. Han kan få ryck och försöka gå på henne och nafsa när han har blivit uppvarvad och då vet han inte riktigt var han ska rikta sin frustration och då kan det gå ut över henne. Idag gick han förbi hennes korg och gjorde ett skall, sedan när jag sa -Nej och kom hit så avbröt han direkt och kom till mig. Han är ju så klok och har lärt sig massor om hur vi vill ha det. När han misslyckas är det inte som han inte förstår utan bara att han blir så uppe i varv att han inte kan hålla sig.
Skickar med två foto idag. Ett från promenad iklädd avklippt tröjarm för att skydda mot solen. Han blir så varm utan pälsen så jag vågar inte gå mitt på dagen utan skydd. Har beställt en t-shirt till honom på nätet som kommer nästa vecka. Är inte mycket för kläder på hund men han behöver det verkligen mot solen. Beställde en polis t-shirt .... han är ju polis över duvorna, cyklarna, bilarna och alla som passerar så jag tyckte det passade..... han kan ju få tro det i alla fall ett tag till men snart nog är det meningen att han ska få sparken från det jobbet och bara vara hund....
Ett annat foto där han och Suzy ligger och myser i soffan där husse och matte käkar popcorn och kollar in OS.
Allt är jättebra efter kastreringen och det läker jättefin. Redan i tisdags rörde han sig som vanligt och det var svårt att få honom att ta det lite lugnt de första dagarna.
Håkan och grabbarna har också fått jättefin kontakt och Håkan ser så nöjd ut nu när han ser att Akilles förstår och börjar lyssna. Ser nästan lite stolt ut.....I början såg han mer besvärad ut när Akilles skällde så intensivt och hetsigt. Det hade han svårt att hantera (vilket inte är konstigt ).
På nedanstående länk finns 3 filmer tagna för en vecka sedan (utom leta skinka filmen för den är från idag). Ber om ursäkt att jag är så dålig på att filma med telefonen men ni får nog en glimt av honom då och då *fniss
Ylva var nyligen hemma hos Hittehund´s Tess som vi placerade som valp till Annika med familj, allt var som det ska vara. Tess blev kastrerad för en tid sedan pga hennes jobbiga löp, och har gått upp lite i vikt därefter, men inte så farligt. När alla hormoner faller på plats blir hon sitt gamla slanka jag igen.
Stella är absolut ingen enkel hund. Jag hade inte så stort hopp om att hon skulle kunna få en egen familj, men ägaren gav oss 2-3 veckor att försöka och skjut upp en tid för avlivning. Under dessa veckor skulle nära och kära hjälpligt kunna pussla så att det fanns hundtillsyn och rastningshjälp, då husse, en man i 55årsåldern, fått heltidsarbete med lång resväg från sitt hem. Han var tvungen att acceptera detta arbetstillfälle, men Stella kunde inte vara ensam i den utsträckningen, och kunde inte rastas av vem som helst, vilket gjorde sökandet efter hundtillsyn rätt fruktlöst.
http://www.hittehund.nu/stella3/
Jag har skrivit en text om Stella på länken ovan, och där finns även en uppriktig beskrivning om hennes agerande vid hundmöten, samt en videofilm där man ser henne in action vid hundmöten. Det är den information som tidigare låg online på vår hemsida.
Vi brukar dock aldrig skriva ut på hemsidan när hundar är avlivningshotade eftersom jag inte vill att det ska vägas in i beslutet eller bli den faktor som gör att man vill “rädda” en hund.
Vi fick en del samtal och mail om Stella, men det kändes inte som realistiska förslag.
När tiden började att rinna iväg, och jag hade en privat hektisk dag, var mellan ett veterinärbesök och hundrehabbesök för min egen hund, ringer Stellas familj och berättar att de har bokat en ny avlivningstid samma kväll. Husse orkar inte längre med ovissheten, och ser ingen annan lösning.
Jag försökte att stoppa bandet, eftersom vi då nyligen hade haft en maildialog med Morgan och Anna Hed i Eskilstuna, och jag ville hinna prata med dem och få ett hembesök gjort hos dem. Morgan hade av misstag skrivit fel telefonnummer i sitt mail så det hade försvårat kontakten.
Så allt skedde sedan i en rysande fart.
Jag fick en medarbetare att i all hast gå in bakvägen genom webhotellet i min mail på servern och ta fram Morgans ursprungsmail eftersom jag inte kunde komma åt en dator själv, och ville att Stellas familj iallafall skulle prata med Morgan själva innan de avlivade Stella. Det här var hundens enda chans. Och jag ville ha tid för att utröna om det kunde vara något.
Dessvärre var pressen så stor på husse att de efter samtalet åkte direkt till Eskilstuna samma eftermiddag/kväll för att träffa familjen och även lämna Stella där samtidigt. Vilket inte alls går i enlighet med våra riktlinjer på någon punkt. Men familjerna gjorde upp om det och kom överens om att de ville gå tillväga så.
Jag har väldigt nyligen varit i Eskilstuna för att följa upp en annan hund som fick hem där för 5 år sedan. Kommer åka upp nästa gång med tåget om några veckor och träffa familjen med Stella.
Stella har väldigt många goda sidor, och hon är van vid mindre barn. Dock är hundmöten väldigt laddade. Och det kommer självklart att avgöra hela hennes omplacering, hur långt tålamod Morgan och Anna har, och hur pass hanterbart det är i vardagen. Stella är van vid en kedjelänk och att man håller emot, och om du ser videon ser du hur pass hon agerar, även på hundar som inte svarar upp eller ens noterar henne. Hon går och laddar och scannar omgivningen efter hundar, och blir stark och utåtagerande, många åskådare skulle nog beskriva henne som “galen” i de situationerna.
Vad jag är osäker på är hur Morgan och Anna använder för tekniker vid hundmöten. Där behöver de hjälp! Morgan beskriver att han helst vill “lägga ned henne” och att hon då blir lugn och bara kan titta på den andra hunden, medan han beskriver Annas metod som att hon mer avslappnat försöker prata med de mötande hundägarna och mer lugnt låta hundarna titta på varandra.
Hunden är ju 5 år gammal och har aldrig varit avslappnad i hundmöten utan beteendet är säkert rejält befäst. Samtidigt har hon heller inte fått ordentligt med motion eller stimulans, eller fått en chans till nyinlärning, utan det har ju sett ut som så att hon blivit halvt strypt av halsbandet och koppelryckt, vilket säkert bidragit till hennes överreaktioner.
Samtidigt upplever jag att Morgan är öppen och ödmjuk inför möjligheten att lära sig att bemästra hundmötena, och att han vill ha rätt verktyg för att få det att fungera.
Det fanns inte tid eller utrymme att träna med Stella när vi träffades för att diskutera en omplacering och filma henne i hundmöten. Hon har sin egen agenda. Dock kunde jag bryta henne mitt i ett skall och mjukt be henne sitta och ge tass och belöna med kokt kyckling, vilket hon tog och åt. Hon blev överraskad när jag bad henne fokusera på något annat.
Eftersom jag själv inte har hunnit träffa Morgan eller Anna har jag ingen uppfattning om de exempelvis har så snabb uppfattningsförmåga att de kan skvallerträna med klicker och belöning. Jag har skickat dem info om hur man kan gå tillväga, och vända Stellas scannande till något positivt, utan våld eller en massa korrigeringar. Men det behöver ju ofta läras ut tillsammans med en instruktör för att få tajmingen rätt, och sättet att träna passar inte alla personer.
Om man betänker att hunden sedan innan inte är van vid att tränas med särskilt mjuka metoder utan är van vid en rätt barsk hantering känner hon ju inte till något annat. Hon är van vid att gapa och stå på bakbenen och skrika rakt ut, och lika van att den som håller i kopplet håller emot, det är ju så det sett ut under så många år för henne. Dock vill man väl alltid i en omplacering att den nya familjen ska ha tid och kunskap att med en för hunden bra metod träna detta på ett varaktigt bra sätt.
Jag tror helt enkelt att om man inte själv känner att man ser framsteg och att det finns en ljusning, så blir det besvärligare än vad det skulle behöva bli. Stellas nya familj har ju under många år haft en stor 50 kilos hanhund som var likadan i hundmöten med andra hanhundar, så de har ju redan levt så under ett halvt hundliv och vet vad det innebär. Jag tror inte att de är obildbara, och jag hoppas att Morgans sätt att lägga ned Stella är hans sätt att lösa situationen, och jag har inte uppfattat det som något slags “ledarskapstänk”, som “alfahane” eller i den riktningen av hundtänk. Men just för att jag inte har träffat de själva, och kan se samspelet med hunden, är det svårt för mig att få en uppfattning om det här kommer att fungera.
De har inte själva beklagat sig, utan har tvärtom gått in i detta med väldigt öppna ögon vad de har att förvänta sig. De uttrycker själva att de är nöjda över hur hunden har anpassat sig, hur väl hon fungerar i familjen, och de tycks uppriktigt tycka om henne som hund.
När de tar hand om Stella genom Hittehund förbinder de ju sig till hundkurser eller privatträning genom dig. Stella har bra anlag för spår, och det är nog bra om man kan lotsa in dem i den riktningen längre fram om intresse finns. Jag såg på hemsidan att du själv tycker det är roligt.
Ifall det inte fungerar för Stella i den här familjen kommer vi inte att omplacera henne vidare. Då är det bättre att hon får somna in, än att hon ska fara runt till ännu en familj. Hon är ingen enkel hund med denna akilleshäl i bagaget, även om hon har många andra färdigheter. Men rent krasst så finns det inget större intresse för schäfrar med den här problematiken, och ännu färre familjer som orkar och vill ta över en vuxen hund som snabbt blir som en furie bara vid åsynen av en annan hund, även på långt håll. Morgan och jag har haft telefonkontakt och mail, och han har även tät kontakt med Stellas tidigare husse. Morgan uttrycker att han tycker att det fungerar riktigt bra, men att han behöver få hjälp kring hundmötena, och särskilt Anna när hon rastar Stella med de mindre barnen i barnvagn. Samtidigt är det lugna och kloka människor.
Jag bifogar den information som Morgan har berättat om sig själv per mail och vår korrespondens. Och är tacksam för en återkoppling när du har träffat familjen, vad du får för uppfattning om prognosen att omplaceringen kommer att gå bra. Jag har själv precis haft lunginflammation, och min äldsta tik har varit sjuk, så jag har ingen möjlighet att åka till Eskilstuna igen utan måste vänta några veckor.
Text: Christine Leijd
Stella är absolut ingen enkel hund. Jag hade inte så stort hopp om att hon skulle kunna få en egen familj, men ägaren gav oss 2-3 veckor att försöka och sköt upp en tid för avlivning. Under dessa veckor skulle nära och kära hjälpligt kunna pussla så att det fanns hundtillsyn och rastningshjälp, då husse, en man i 55årsåldern, fått heltidsarbete med lång resväg från sitt hem. Han var tvungen att acceptera detta arbetstillfälle, men Stella kunde inte vara ensam i den utsträckningen, och kunde inte rastas av vem som helst, vilket gjorde sökandet efter hundtillsyn rätt fruktlöst.
Jag har skrivit en text om Stella på länken ovan, och där finns även en uppriktig beskrivning om hennes agerande vid hundmöten, samt en videofilm där man ser henne in action vid hundmöten. Det är den information som tidigare låg online på vår hemsida.
Vi brukar dock aldrig skriva ut på hemsidan när hundar är avlivningshotade eftersom jag inte vill att det ska vägas in i beslutet eller bli den faktor som gör att man vill “rädda” en hund.
Vi fick en del samtal och mail om Stella, men det kändes inte som realistiska förslag.
När tiden började att rinna iväg, och jag hade en privat hektisk dag, var mellan ett veterinärbesök och hundrehabbesök för min egen hund, ringer Stellas familj och berättar att de har bokat en ny avlivningstid samma kväll. Husse orkar inte längre med ovissheten, och ser ingen annan lösning.
Jag försökte att stoppa bandet, eftersom vi då nyligen hade haft en maildialog med Morgan och Anna i Eskilstuna, och jag ville hinna prata med dem och få ett hembesök gjort hos dem. Morgan hade av misstag skrivit fel telefonnummer i sitt mail så det hade försvårat kontakten.
Så allt skedde sedan i en rysande fart.
Jag fick en medarbetare att i all hast gå in bakvägen genom webhotellet i min mail på servern och ta fram Morgans ursprungsmail eftersom jag inte kunde komma åt en dator själv, och ville att Stellas familj iallafall skulle prata med Morgan själva innan de avlivade Stella. Det här var hundens enda chans. Och jag ville ha tid för att utröna om det kunde vara något.
Dessvärre var pressen så stor på husse att de efter samtalet åkte direkt till Eskilstuna samma eftermiddag/kväll för att träffa familjen och även lämna Stella där samtidigt. Vilket inte alls går i enlighet med våra riktlinjer på någon punkt. Men familjerna gjorde upp om det och kom överens om att de ville gå tillväga så.
Stella har väldigt många goda sidor, och hon är van vid mindre barn. Dock är hundmöten väldigt laddade. Och det kom självklart att avgöra hela hennes omplacering, hur långt tålamod Morgan och Anna har, och hur pass hanterbart det är i vardagen. Stella är van vid en kedjelänk och att man håller emot, och om man ser videon ser man hur pass hon agerar, även på hundar som inte svarar upp eller ens noterar henne. Hon går och laddar och scannar omgivningen efter hundar, och blir stark och utåtagerande, många åskådare skulle nog beskriva henne som “galen” i de situationerna.
Hunden är ju 5 år gammal och har aldrig varit avslappnad i hundmöten utan beteendet är säkert rejält befäst. Samtidigt har hon heller inte fått ordentligt med motion eller stimulans, eller fått en chans till nyinlärning, utan det har ju sett ut som så att hon blivit halvt strypt av halsbandet och koppelryckt, vilket säkert bidragit till hennes överreaktioner.
Det fanns inte tid eller utrymme att träna med Stella när vi träffades för att diskutera en omplacering och filma henne i hundmöten. Hon har sin egen agenda. Dock kunde jag bryta henne mitt i ett skall och mjukt be henne sitta och ge tass och belöna med kokt kyckling, vilket hon tog och åt. Hon blev överraskad när jag bad henne fokusera på något annat.
Om man betänker att hunden sedan innan inte är van vid att tränas med särskilt mjuka metoder utan är van vid en rätt barsk hantering känner hon ju inte till något annat. Hon är van vid att gapa och stå på bakbenen och skrika rakt ut, och lika van att den som håller i kopplet håller emot, det är ju så det sett ut under så många år för henne. Dock vill man väl alltid i en omplacering att den nya familjen ska ha tid och kunskap att med en för hunden bra metod träna detta på ett varaktigt bra sätt.
Jag tror helt enkelt att om man inte själv känner att man ser framsteg och att det finns en ljusning, så blir det besvärligare än vad det skulle behöva bli. Stellas nya familj har ju under många år haft en stor 50 kilos hanhund som var likadan i hundmöten med andra hanhundar, så de har ju redan levt så under ett halvt hundliv och vet vad det innebär.
De har inte själva beklagat sig, utan har tvärtom gått in i detta med väldigt öppna ögon vad de har att förvänta sig. De uttrycker själva att de är nöjda över hur Stella har anpassat sig, hur väl hon fungerar i familjen, och de tycks uppriktigt tycka om henne som hund.
Uppföljning med hembesök 1,5 år senare
Foto: Ylva Ståhl
Ylva och Trissan, som aldrig träffat Stella tidigare åkte för att besöka henne och träffa familjen.
De ser en hund som är mycket välmående mitt i flocken med alla barn och de vuxna. De tycker inte att de har några problem så de har behövt besöka den hundinstruktör vi har rekommenderat. Och det är nog så. Hon hamnade helt rätt istället för att avlivas, och det är med glädje vi skickar vidare bilder till hennes förra husse.
Här kommer en uppdatering ifrån Hittehund´s Bertil, som är Varbergsbo.. om några veckor ska han gå kantarellsökkurs hos Therese på www.hundenslycka.com
Posers
Fika
Hairdresser
Feetal position?
Here he is on the futon waiting for some attention ...
Hej Charlotte och flocken, hoppas allt är bra med er!
Nu verkar det äntligen som att sommaren är här med allt vad det innebär - värme, solsken, åska, regn och mygg:)
Kossorna här har fått kalvar, det är 6 st med varsin kalv som är i hagen vi passerar på våra promenader. När de står och betar eller går omkring bryr sig inte Sacko om dem - men när de ligger ned och idisslar och viftar lite lojt med svansarna då kan han stå länge och titta på dem. (Inte mig emot - jag tycker också om att titta på dem:))
Rådjuren har också fått sina ungar nu, de håller ofta till på gärdet utanför här. Så länge de håller sig på andra sidan diket är det OK för Sacko - men om de skulle våga sig över på tomten då blir det full fart. Även fältharar håller till här utanför - oj så stora de är - jag tror inte Sacko vet riktigt vilken kategori de tillhör och så länge de håller sig utanför tomtgränsen så bryr han sig inte.
Igår fick Sacko sina klor klippta hos Carina, det var inte särskilt populärt just då - men när vi kom hem var det full fart, bus och spring. Han "trippade" så fint på kvällspromenaden.
Frans är en 5årig Newfounland/Leonberger, kastrerad hanne, som är lika snäll som han är stor. Han har sen drygt 1,5månad tillbaka varit anställd hos oss som stalledräng- dvs dra vattendunkar till hästhagarna! Mat, husrum, och fickpengar (köttbullar, bacon osv) ingår i arbetet!
Frans älskar sitt jobb och riktigt lyser när dragselen kommer fram och det ÄNTLIGEN är dags igen! Han drar två runder per dag, totalt 2h, 6-8km och nu 30l vatten per runda. Målet är 60l vatten per gång. Han har en måttanpassad dragsele från Björkis som fördelar trycket jämt över kroppen och är ergonomiskt utformad. Kärran är från Börjes i Tingsryd.
Det blir även en hel del drag på fritiden, ovan dras grill och badhandukar till en hundträff med grillning och badning vi var med och arrangerade. Frans är väldigt glad i andra hundar, men när dragselen är på finns inget annat!
Sjön ligger bara några km bort, dit går vi några gånger i veckan, men trots att Frans har New foundland i sig (badgalningar:)) vill han mest bara plaska lite i vattnet och inte simma. Vi får se om vi kan få han att uppskatta simningen mer, vi har ju sommaren på oss! ;)
Frans är en riktig hussegris och följer Greger vart han än går..
Och husse vartän Frans går..:)
Killen har även hunnit med att skaffa sig vänner, här är han med vår Lina (kh collie) där de löser en godis-träds-uppgift.
Det bästa med Frans är att han är snällheten själv, trots att andra hundar bröstar upp sig eller på andra sätt muckar gräl, vänder Frans snällt bort huvudet och går åt sitt håll. Detta är vad jag kallar en stabil och självsäker hund!
Han har sedan han kom till oss träffat 32hundar av olika raser och storlekar genom pensionatet. I början tyckte han det var toppen med alla nya bekantskaper.. numera är han så pass värdsvan att han tycker det räcker med att säga hej. Wally- en flatcoated retriever som är på dagis måndagar och torsdagar busar han dock gärna en stund med, likaså med vår egen Lina.
Vi har även haft med Frans i lite större samanhang, såsom på hundutställning och inne i stan. Trots att han inte är van med stora, stojiga miljöer fungerar han likabra där och är lugnet själv.
Här är vi på Hundcafé inne i Växjö tsms med tvåbenta och fyrbenta vänner.
Ska man jobba med att leverera vatten till hästarna är det viktigt att man är vänner även på fritiden!
En fantastisk hund på alla plan och en riktig klippa men det är draget han brinner och lever för!
Tips på egna fyllda isglassar till vovven i värmen!
Nu har värmen slagit till på allvar, och många hundar blir lite flämtiga och varma, precis som vi. Ett enkelt sätt att både få dem att dricka, samt att svalka ned dem en smula, är att på ett billigt sätt tillverka egen fylld isglass. Därför får du här ett recept att följa, i några enkla steg.
1. Ta fram en skål, en plastmugg, en grund lunchlåda eller någon annan produkt av plast som klarar att frysas, den fyller du till en fjärdedel med vatten. Om man vill lyxa till det ordentligt använder du nedsvalnad osaltad buljong efter att ha kokat kött eller kyckling, annars vanligt vatten. Lägg in den i frysen en stund, så har du strax ett första lager med is.
2. Ta ut lådan och på det första islagret häller du valfritt smaskigt innehåll. Det ska vara något din hund uppskattar. Inte tråkigt torrt hundgodis, utan intressanta saker, så som kokt köttfärs, kokt kyckling, korv, skinka, ost, blodpudding....
3. Efter en stund i frysen har du nu skapat ett skyddande islager med ett lager god fyllning, och nu är det dags för lager 2, med en annan smak.
4. Här använder jag tärnad salladskyckling till nästa lager. När det fryst fast i botten tar jag ut lådan från frysen och häller på ännu lite vatten så båda fyllningarna finns längst in i iskakan.
5. Isglassen är klar! Du kan lätt göra flera fyllningar, smaker och former samtidigt. Ofta tycker barn det är en rolig sysselsättning, och du har fördelen av att ha färdiga isglassar till din hund i frysen eftersom detta är något du kan göra samtidigt som du ändå är hemma och gör något annat.
6. Mitt i den heta sommarvärmen kan du servera, förslagsvis utomhus, på en handduk eller en matta, eftersom det kan bli lite slaskigt. Dessa isglassar är även väldigt bra att ta med insvept i en plastpåse om du är inne i stan eller tar med hunden på en utflykt. Mina hundar får glassarna serverade både hemma och under promenad.
Det är även lite härngympa och aktivering, att gnaga sig fram till salladskycklingen!
Eftersom hundarna i värmen blir nedsvalkade genom trampdynorna kan man även köpa en enkel barnpool till terrassen eller trädgården.
Katter behöver också kylda drycker om sommaren, så lite kattmjölk nedkyld i isvatten är lyxigt även för dem!
Förra året hade vi ingen semester utan hela sommaren gick åt att hjälpa hundar till nya hem. Vår verksamhet behöver alltid planeras i den mån det går. Dock är det för oss varierande hundar och situationer, där varje utplacering är individanpassad, hundarna har olika bakgrund och behov. Men då det hela tiden finns en kölista och vi får väldigt många förfrågningar om vi kan hjälpa till, och dessvärre ofta inom korta tidsmarginaler, har vi bara en bra möjlighet att följa vår egen tidsplanering under de perioder två gånger om året som vi stänger Hittehund för att följa upp hundar och organisera arbetet.
Sommaren 2012 vill jag gärna göra några längre uppföljningsresor. En stor och viktig del av vårt arbete är uppföljningen. Samtidigt är det den mest givande delen för oss, som även ger näring och energi för fler hundar. Vi vill själva se resultatet av vad vi åstadkommer. Förra sommaren ställde jag in min egen semester gång på gång eftersom vi hade flera akuta hundärenden under sommaren vilket omöjliggjorde ett semesteruppehåll. Till slut hade jag ställt in semestern så många gånger att mina semesterdagar tog slut, och jag behövde återgå till mitt arbete utan ledighet. Ledigheten hade enbart vigts åt Hittehund! Tyvärr gav det även till resultat att jag blev fast i Stockholm utan möjlighet att göra de uppföljningar som jag själv vill göra. Framför allt ser våra hundägare ofta fram emot att få besök och visa upp hur hunden har anpassat sig i sin nya miljö.
Det tar emot att stänga, men samtidigt brinner jag för möjligheten att åka inom Värmland och besöka de hundar vi har utplacerade där, ta en sväng till Östergötland och besöka hundar där, samt väldigt gärna även hinna med Västra Götaland, Skåne om mer tid finns ... Det här låter som korta dagsresor, vilket det inte är eftersom hundarna inte bor på samma orter. Några av våra lite avskilt boendes hundägare blir ju besvikna när det dagliga arbetet inom Hittehund gör att man inte har lika mycket ledig tid över för att göra dessa längre resor trots inbjudan. Men anledningen därtill är ju aldrig ointresse, utan att man engagerar sig fortlöpande för fler hundar. Precis som man en gång har hjälpt just den hund de själva har tagit hand om.
När jag inte kommer resa runt för att redan besöka utplacerade hundar kommer jag inte vara i Stockholm utan främst tillbringa tiden på Grantorp, mitt lantställe där jag förut bodde permanent. Eftersom det just nu står tomt har jag inte längre någon fast telefon där, fläckvis mobiltäckning, och inte heller ett internetabonnemang. Jag behöver åka dit både för att vila samt för att renovera. Vilket gör det rent praktiskt omöjligt att samtidigt placera hundar. Jag vill inte koppla in en massa abonnemang enbart för att hålla mig online och nåbar inom Hittehund. Som vanligt är alla våra hundägare välkomna till Grantorp som ligger i Bergslagen, gärna under juli månad. Hör bara av er!
Det är nödvändigt att stänga intaget av fler hundar just nu. Detta beroende på att vi har ett begränsat antal hundar som vi hjälper samtidigt eftersom vi lägger ned väldigt mycket tid på varje enskild hund.
Först träffar vi hunden det gäller under en eftermiddag då vi både fotograferar och filmar den i olika situationer. Ofta träffar vi hunden flera gånger. Dels för att få beskrivningen mer levande och även för att skildra ev problematik, eftersom vi arbetar rikstäckande och det gör att vi har intresse från hela landet.
Sedan en djupintervju med ägaren på 2-3 timmar om hunden, vilket ligger till grund för våra detaljerade beskrivningar. Varje hund som presenteras motsvarar i arbetsinsats minst 10 timmar. Och det är innan vi har börjat att intervja familjer.
Foton och film redigeras och ägaren får läsa igenom beskrivningen.
Nästa skede innebär för oss att fördela tiden rätt mellan olika familjer som hör av sig gällande alla hundar, så vi hinner tala med dem i lugn och ro, besvara frågor per mail, och hitta medarbetare som gör hembesök lokalt hos de familjer som kan komma ifråga innan de får träffa hunden. De får fylla i vår intresseanmälan på 12 sidor. Vi tar referenser och ringer dessa, och även allmän koll mot offentliga register och ekonomi etc.
Sedan är vi även fysiskt med vid varje möte med en ny familj, under en sk inskolningsprocess.
För att vi ska hinna med att göra det så bra som möjligt för varje hund, och ha tid för att ha den höga kvalité genomgående under varje omplacering behöver vi begränsa oss. Hittehund är ingen renodlad annonssajt, utan så mycket mer engagemang, så även om vi skulle vilja finns det ringa möjlighet att hjälpa till utan vår omplaceringsprocess. Då blir det ofta ogenomtänkt och chansartat, och så vill vi inte arbeta.
Den 15 juni-1 augusti har vi vårt sommaruppehåll, och tiden innan är rätt fullbokad då det är många praktiska inskolningar av de hundar i Stockholmsområdet (där jag bor) vi redan har tagit oss an. Nu ägnar vi resten av tiden innan sommaruppehållet åt att omplacera de hundar vi redan har tagit oss an!
Alternativt kommer vi öppna för en möjlighet att själv annonsera ut sin egen hund genom vår hemsida under perioden vi har stängt, eftersom vår hemsida ändå är välbesökt. Vi får se om tekniken fungerar väl fram till dess.
Möjligheten kommer att finnas att skriva upp sig på vår väntelista på de hundar vi presenterar ifrån 1 augusti om man har behov av att omplacera sin hund.
Det är inte bara ledsamheter i bloggen, utan emellanåt trillar det ned mail som man också blir väldigt glad över! Som nytagna bilder ifrån Hittehund´s Ida som matte Annika har skickat till både oss och till tidigare matte My. Det är foton ifrån Idas 7årsdag! Hipp hipp hurra!
Nu har finaste Torsten slutat sina dagar. De sista månaderna gick det snabbt utför trots medicinering och han blev allt tröttare. Han skulle ha fyllt tolv år denna sommar så man får se det som att han haft ett långt hundliv. Om hans liv före 2008 då jag för första gången mötte honom vet vi föga, bara att han redan haft tre olika hem och att den sista familjen inte kunnat promenerat honom eller aktiverat honom på något annat sätt strax innan de separerade. Jag tror dock att det var ödet att jag på den tiden bodde i Borås och det fanns en goldenkille i Fristad som behövde ett tillfälligt hem. När han kom till mig var han i ett ganska dåligt skick, han vägde för mycket och han hade knappt fått någon uppmärksamhet och stimulans vilket märktes tydligt. Mina föräldrar träffade honom bara några dagar efter att han flyttat in och de blev genast kompisar med denne godhjärtade, dregglige kille:-)
Torsten gravt överviktig när han kom in för omplacering
När det så blev klart att han skulle bo hos just dem så började de genast projekt "banta hunden" där de till Torstens förtret minskade ner/bytte ut kosten till en lämpligare samt motionerade honom så att han till slut kom i bra form. Min jägare till pappa ville gärna undersöka om Torsten skulle kunna vara en tillgång även där men se nej, jaga ville Torsten inte! Möjligen intressanta tikar då...!
Istället följde han med sin nya matte överallt. På jobbet, på långa promenader, i skogen. Och varje år åkte de på en veckas fjällvandring tillsammans med mammas bästa väninna och hennes schäfer som blev Torstens bästa kompis under de här åren. Veckor då Torsten visat att han haft ork och kondition till att gå långa sträckor.
Målet har alltid varit att Torsten ska slippa vara själv hemma då han varit det alldeles för mycket i sitt tidigare liv så därför har Torsten haft några stadiga hundvakter, främst då hans dagmatte G som också är en vän till familjen.
Ett par saker har han aldrig lyckats komma över och det är skotträdslan vilket gjort nyår och liknande till mindre roliga tillfällen. Dock upplever mina föräldrar att det gick bättre efter de tränat med bland annat cd-skivor och dessutom ställt Torsten i fokus och planerat utifrån detta. Det andra är bilåkning och vi har spekulerat i om han möjligtvis varit med om någon olycka i sitt liv. Han kunde aldrig slappna av utan satt upp och stirrade ut genom fönstret så fort bilen var igång vilket kunde innebära timmar då hans stressnivå var hög. Det är sådant man ska vara medveten om när man tar sig an en omplacering, man har inte hela historien och det kan ibland innebära att man får planera sin vardag annorlunda...
Framför allt så har Torsten varit en kär vän till alla i familjen, även oss utflyttade "barn", och ingen av oss kommer någonsin att glömma denna underbara hund som vi fått förmånen att ha i vårt liv. Det är svårt att förstå att han inte kommer att möta oss i dörren mer... Men nu var det dags att gå vidare över regnbågsbron...
Chicco kom till våran familj i Januari förra året, och har sedan dess vuxit till att bli en stor del av våra liv!
Christine ringde oss strax efter årsskiftet 2010-2011 och berättade att hon hade blivit kontaktad av en kvinna i Lund med en hund som hon trodde skulle passa oss. En blandning mellan Dobermann och Rottweiler. Han behövde omplaceras rätt raskt pga ändrade familjeförhållanden. Vi hade då varit utan hund i ca 4 månader efter Zak, vilken också var en hund adopterad via Hittehund!
Vi åkte och träffade Chicco på tisdagen den 4/1 -10, redan på fredagen därefter så kontaktade denna kvinna oss och frågade om vi ev. vill hämta Chicco, då det drastiskt hade blivit stressat för honom. Så vi hämtade hem Chicco redan 3 dagar efter första kontakten. Det kändes lite osäkert, det må jag säga. Dock så har både jag och min sambo Anna extensiv hundvana. Så det var absolut inga problem!
Chicco frodades hemma hos oss, det var så trevligt att se honom växa som hund redan dom första veckorna! Ca året gammal och fortfarande en "slyngel", helt klart!
I Juli 2011 så flyttade vi ifrån Landskrona, ut på landet. Till Revingeby, utanför Lund för att vara exakt... Chicco verkligen stormtrivs här ute, det visste vi sedan tidigare. Då detta ställe är Annas föräldrars, specifikt hennes fars föräldrahem.
I december 2011 så blir Chicco hastigt sjuk, i hög feber och vätskebrist. Han visar redan då symptom på försämrad balans, vilket naturligtvis blev länkat till febern. För 3 veckor sedan så började Chicco få vad som liknade epilepsianfall, det första kom efter eftermiddagsrastningen i skogen onsdagen den 29/2. Han bara föll ihop och var helt desorienterad, men vad jag tyckte var märkligt var att han hade inga muskelkrämpor som ofta kommer med ett epilepsianfall. Vi ringde givetvis och rådfrågade veterinär om detta, och hon tyckte det var bra att vi ringde. Så vi fick en tid dagen efter (tors 1/3). Kvällen var fri från andra incidenter. Torsdagen kom... Under tiden vi var på väg hemifrån och att vi kom fram till dörren på Lundabygdens djursjukhus, så har Chicco fått ytterligare 3 anfall. Väl inne väntandes på att vi ska få komma in till veterinär så får Chicco ett kraftigt anfall, så en utav deras veterinärer kommer ut och hjälper oss. Därefter får han givetvis komma in, då detta är något allvarligt...
Veterinären tar blodprover för att kolla så att det inte är infektion eller något annat som visar sig i blodet. Han blir även röntgad över bringa och buk. Allt ser bra ut! Vilket är lite förbryllande... Hon ringer då till Helsingborgs djursjukhus och bokar in en tid för en MR, så vi åker dit.
Väl där så får vi sitta och vänta, narkosläkare m.fl sitter tydligen i något möte. Hur som helst blir Chicco inlagd. Dagen därefter får vi hämta hem Chicco, utan MR gjord. Mycket pga att Chicco verkar ha åkt på en lunginflammation, därav den hosta han haft under en tid. Episoderna han haft säger dom är länkat till vad dom tror är en tumör i en testikel, efter undersökningar och ultraljud som gjorts. Detta tycker jag då personligen låter lite konstigt eftersom när jag tog upp det med att jag trodde han hade testiklarna kvar så skällde veterinären där i Helsingborg nästan ut mig, för att dom tog man ju vid kastrering.
Väl hemma och behandling påbörjats med div. mediciner och så, så blir Chicco bara sämre i balans och aktivitet. Detta tar vi också upp med Veterinären vi träffade först i Lund vid återbesöket på måndagen den 5/3. Hon tycker då att vi ska boka in ett återbesök ca 14 dagar senare för att se om fenemal hjälper mot dessa anfall/episoder han haft. Det verkar hjälpa under dessa 2 veckor, för att inga fler anfall påträffades efter den 5/3...
MEN! Chicco blir bara distinkt sämre och sämre, ramlar omkull här och där, snubblar nästan över allt han försöker hoppa över. Vilket var väldigt ovanligt att han gjorde.
Torsdagen den 15/3 så är Chicco så pass kass i balansen att han missar trappsteget på trallen och nästintill snubblar in i väggen! Detta är så pass obehagligt att vi ringer till Lundabygdens djursjukhus och bokar in en tid till Fredagen den 16/3 redan, istället för att vänta till måndagen, då vi har återbesöket.
Vi kommer dit med Chicco, och får träffa en annan veterinär. Hon tycker då att vi ska åka till Malmö för en CT (skiktröntgen) av Chiccos huvud. Får komma dit nästan direkt, och Chicco blir åter igen inlagd. Röntgen blir gjord på fredagen redan, men svaren kommer inte förrän på lördagen (igår). Resultatet är vad vi befarade, en tumör! Den satt dessutom så pass illvilligt att chanserna för att han skulle klara detta var små, och att han skulle vara sig själv efter detta var omöjligt att säga...
Så beslutet togs att han ska inte behöva lida av detta, utan det bästa för honom är att få somna in! Att låta detta få löpa och försöka behandla hade varit mer själviskt för mig och Anna än för Chiccos bästa. Så igår eftermiddag var vi och tog farväl av våran älskade lilla grabb, helt fruktansvärt... Han var SÅ lycklig att se oss! Det var helt ofattbart att denna lyckliga 2½ åring snart inte skulle finnas hos oss längre.
Denna helg har varit brutalt jobbig på alla sätt och vis, men jag tror att mycket av vad som håller en uppe... Det är just att för 3 veckor sedan så ställde både jag och Anna in oss på, det värsta tänkbara scenariot: att Chicco kanske inte överlever detta. Att det kan vara något värre än vad dom trodde var en idiopatisk epilepsi.
Så var än du befinner dig Chicco, må du vila i frid!
Den allra vanligaste anledningen till att man kan bli nekad en hund genom Hittehund som man är intresserad av, är att vi bedömer att man inte har tid att ge hunden i dess nya hem.
Det är lite därför vi har en högre åldersgräns, för att vårt önskemål är att det ska vara väldigt förutsägbart hur hundarnas återstående hundliv kommer att se ut. Att det inte ska ske så stora förändringar i den kommande familjen, utan att den familjen vet, så långt det är möjligt, hur livet kommer att se ut.
Därför söker vi, för hundarnas skull, en familj där bland annat arbetslivet och rutiner i vardagen redan är satta. Det är mycket vanligt att personer vänder sig till Hittehund, har det som krav. Ibland är det just tidsbrist och arbetsförhållanden som gjort att de till slut ser att de inte kan ge sin hund det som behövs i tid och utrymme. Därför är det en sak vi tittar på i den nya familjen, så att inte hunden riskerar att hamna i samma situation som den kommer ifrån. Frånlämnande familjen vill veta, och även Hittehund behöver veta, hur livet i många år framåt kommer att se ut.
Det är ofta väldigt traumatiskt att omplacera sin hund, och tid är nästan alltid nyckelordet, den avlämnande familjen har ofta inte längre tid för sin hund, och det går som en röd tråd genom alla samtal när man diskuterar vad hunden behöver för att må bra. Det vet ju vi med. Problembeteenden hos hund uppstår inte av sig själv, utan de som har minst problem med sin hund, eller att "ha hund", det är de som har mest tid. Gemenskap med sin hund. Och om eller när man får problem, då går de inte att lösa om man inte är hemma eller har mer tid att lägga på relationen med hunden. Utan det är ett privilegium att vara hundägare, och ofta innefattar det att man genomför en hel del förändringar i livet för att få till det. Så det blir bra även för hunden.
Tråkigt nog, är det flera som söker en vuxen hund just för att den ska klara av att vara "ensam hemma". Det är alltid oroväckande när det är bland de första kriterierna man nämner i ett samtal eller ett mail, att man undrar om hunden är van vid att vara ensam. De familjer vi söker, det är de som har en varaktig hundtillsyn. Med det menar vi en hundtillsyn som inte är baserad på lösningar för stunden, som att man har en tonåring som "än så länge är hemma", eller "jag har just nu jättemycket tid för jag är arbetslös", eller "jag studerar nu, det löser sig nog framöver, dagmatte eller nåt".
Vårt arbete går ut på att hitta de ansvarsfulla hundägare som har en stabil tillvaro där man är medveten om sedan innan vad man måste prioritera bort när man har en hund, eller familjer där man är villiga att göra förändringar i sitt liv ifall man är två som arbetar heltid samma arbetstider och har barn som även de har egna aktiviteter.
För några veckor sedan talade jag med en kvinna som blev både irriterad och uppbragd när jag inte fann kombinationen heltidsarbete med vuxen hund som det optimala. Hon arbetade inom vården och när jag föreslog väldigt ödmjukt att hon kanske skulle se över möjligheterna att förändra sina arbetstider så hon arbetade mera helger eller kvällstid så hon gick omlott mot mannens arbetstider, då fräste hon och blev väldigt arg. Hon menade att hon absolut inte tänkte tillbringa mindre tid hemma om kvällarna eller om helgerna eftersom det var den tid hon ville tillbringa med sina barn. Några förändringar skulle absolut inte genomföras, utan de skulle ha en hund som fanns där för dem, när de hade tid efter arbetet.
Det är tröstlöst många dagar med dessa samtal eftersom man ibland kan tala med en människa i över en timme tills de förklarar att de arbetar heltid med resväg 9 timmar, och att det är ju en "vuxen omplaceringshund" de vill ha, och inte en valp, för det har de ju inte tid till. Det är därför mina luttrade mailkontakter numera nästan alltid inleds med några korta frågor där jag frågar just vad de har för hundtillsyn under arbetstid. För det känns mer meningsfullt att inleda de samtalen och lägga ned tid på människor som har en genomtänkt plan för hur hunden ska få tid i deras familj. För folk kan skriva noveller på 2 a4 om allt de vill göra med hunden om helgen när de är lediga, men för oss är det bortkastad tid eftersom varken hundens frånlämnande familj eller vi, någonsin kommer sätta en hund i en ny familj där den får mindre tid än i den familj där tidsbristen är skälet till att de behöver omplacera sin hund.
Vi vill heller inte att frågan om hundtillsyn ska vara en kuggfråga. Det är inte för VÅR skull man ska kolla efter en dagmatte eller hänvisa till att det finns någon släkting som bor i närheten. Utan vi vill helt enkelt kunna prioritera de familjer som inte skulle kunna tänka sig tanken att skaffa en hund ifall de själva inte har riktigt gott om tid för den. Vi söker hundälskande familjer som lever ett hundorienterat liv! Där hunden är i fokus, och man prioriterar att ha hund vilket samtidigt medför att man behöver prioritera bort andra saker. Det är vanligt att de familjer som egentligen inte tänkt sig något annat än att den vuxne hunden ska kunna vara rumsren och ensamhetstränad och ligga där och vänta, i efterhand försöker ge svar som de förstår att vi vill ha. Men att de egentligen inte haft en tanke på det inledningsvis. Och det är en brist. För samma personer jämför sig ofta med sina grannar eller arbetskamrater som "Minsann jobbar heltid och har hund, och deras hundar har det väl inte dåligt, varför kan inte jag ha samma upplägg?".
Men man missar en sak då.
Det är att vi arbetar hundorienterat.
Vi väger varje mail med guldvåg, och vi letar alltid undantagslöst efter de familjer där man inte bara har en varaktig hundtillsyn, utan även en egen hjärtlig önskan om att hunden ska ha så mycket tid och sällskap som möjligt. För det är bara de familjerna som genuint även kommer att leva upp till den levnadsstandarden år efter år. De familjer som integrerar hunden så pass i sin egen vardag att de ser hundens behov och förstår vikten av hundens egen tid med sin familj, det är de som värderar hunden så pass mycket att de är villiga att göra uppoffringar för att kunna ha en hund.
Jag ville ha den här texten att referera till i 8 mail av 10, som jag skriver varje dag, i våra nekande svar, där jag är trött på att hela tiden upprepa mig om skälet till varför vi söker familjer där man har tid för sin hund. Det är ju vad hela vår verksamhet handlar om. Att hitta mer tid för en hund. En omplacerad hund behöver känslomässigt lika mycket tid som en valp, även om den redan är rumsren eller kan vara ensam. Det ska inte bli den stressade 2000-talsmänniskans lösning på att kunna ha hund när man egentligen inte vill ta sig tid för en hund, utan försöker att gå en genväg med en färdig hund.
En eftermiddag för några veckor sedan, när jag var osedvanligt trött på den tröstlösa jakten efter familjer där man inte bara ville ha en av våra hundar, utan även hade något vettigt att erbjuda för hunden, ringde jag till Pernilla som tog hand om en hund genom oss i somras. Jag mindes hur genomtänkt och bra den familjen hade resonerat inför sitt införskaffande av hund, och bad henne därför att berätta med egna ord vad de har genomfört förförändringar för att ha tid för en hund.
Resultatet är texten nedan.
Vägen till hund i familjen.
Som så många andra familjer hade vi barn som ville ha hund. I vårt fall fick barnen svaret ”ja, det vill vi också. Men vi arbetar för mycket då kan man inte ha hund!” Så vi drömde om olika raser, gick på stora hundutställningen på Älvsjö och klappade alla hundar vi fick klappa! Så kunde det ha fortsatt om vi inte en dag kände att vår familj verkligen skulle må bra av en hund.
Frågan att besvara då var om en hund skulle må bra med oss?
Då blev svaret nej.
Både jag och min man hade hund i våra familjer när vi växte upp. Vi hade även två hundar tillsammans under flera år innan barnen föddes. Så vad det innebär att ha hund visste vi.
Vi började på allvar fundera över vad vi skulle behöva förändra. Vår familj bestod då av pappa, mamma, dotter 10 år, son 10 år och dotter 7 år. Vi som mest ville ha hund var mamma, pappa och äldsta dottern. Vår utgångspunkt var att hunden inte skulle vara själv mer än 4-5 tim/dag. För att få det pusslet att gå ihop så behövde en av oss vuxna gå ner i arbetstid. Valet föll på mig som arbetar på hemorten. En arbetstid på 60 % var det som var möjligt för att hundens dagar inte skulle bli för långa. Men då måste barnen hjälpa till ändå. I vårt ”team” runt en hunds dagliga skötsel räknade vi med att endast äldsta dottern och föräldrarna skulle gå med hunden. Sonen är inte lika intresserad och har fler aktiviteter, så honom räknade vi inte med i samma omfattning.
Att försaka..
Semester med nöjesparksbesök, förklarade vi strängt för barnen, det kan ni glömma. En hund kan inte sitta i bilen och vänta. Man kan inte åka utomlands hur som helst!
Man kan inte gå till kompisar när som helst. Ni måste gå hem efter skolan till hunden. Har man hund måste alla hjälpas åt!
Men det tyckte alla var ok.
Då blev det vi vuxna som fick tänka en gång till. Att bli en till i familjen innebär ökade kostnader och att gå ner i tid att det blir mindre pengar in. Det innebär kortare tid på jobbet men mer tid för barn och hund. Vi blev tvungna att sätta oss ner och fundera över hela vår situation. Hur ville vi ha det? Vi tog beslutet att förändra arbetssituationen. För mig blev det enkelt eftersom jag haft två anställningar sa jag upp mig från den ena anställningen.
Hur söt en valp än är, så ansåg vi inte att vi hade möjlighet att fostra en ung hund. Det tar ju också lite tid för en ung hund att bli en individ – vi ville mer veta vem vår nya familjemedlem var. Det blev också oerhört viktigt för oss att fundera över vad som är viktigt i vårt liv. Vi hade precis skaffat en husbil, så en hund som tyckte om att åka bil var viktigt för oss. Vi älskar utflykter! Äldsta dottern rider så det skulle vara trevligt att ha med hunden i stallet. Skulle hon kunna gå med hunden så ville vi inte ha ett stort monster som åt småhundar till frukost. Yngsta dottern var lite osäker på det här med hund. Så en hund som gillade barn var viktigt. Bit för bit funderade vi över vad som var viktigt för oss. Vi hade heller inte kunskap eller stod i en sådan situation att vi kunde ta oss an en hund med problem.
Där någonstans förstod vi att det inte var en ras vi letade efter utan en individ. Att vi behövde passa hunden och hunden oss.
Vi började leta bland hundar som behövde nytt hem både bland annonser på Blocket och bland föreningar som skulle omplacera hundar.
En dag så fanns hon där! Hos Hittehund! Enligt beskrivningen så var det vår hund – visserligen tittade vi lite förvånat på bilderna, inte trodde vi hon skulle se ut så – vår hund! Men storlek och vad hon tyckte om att göra var precis det vi önskade.
Vi fick träffa representant för Hittehund, svara på frågor och vi fick även träffa hunden. Vi träffade henne återkommande gånger med en lång inskolning. Hon kom hem till oss på prov. Alla fick fundera. Till slut var vi alla överens, hon fick flytta hem till oss!
Är det då värt det?
Vissa dagar är ett pusslande, särskilt om jag behöver ändra min arbetstid. Jag är hemma på fem minuter med bil men att åka hem på lunchen betyder kort stund att äta och ingen rast med arbetskamrater. Just nu vikarierar jag några procent till för att jag kan arbeta en del hemifrån och för att det funkar tidsmässigt. Men det är inget jag kan räkna med på sikt. Barnens schema ändras ju varje läsår.
Vår hund var vaccinerad mot rabies vilket betydde att vi med husbil reste rätt ut i Europa. Det har fungerat suveränt! Det där med nöjesparker kunde vi faktiskt också besöka. På Legoland får hunden följa med in- de har nog aldrig haft det så välstädat som när vi var där. Allt detta var möjligt tack vare att vår hund var van med skilda miljöer.
Att ha hund tar tid. Att ha barn och hund är inte alltid så lätt att kombinera. Som när yngsta barnet säger att jag vill inte gå med ut, men jag vill inte vara själv hemma. Då gäller det att som vuxen att bedöma vems behov som är viktigast! Är det hunden som behöver gå ut så får barnet snällt följa med. Lätt? Nä, inte alltid. Men värt det? Ja, för oss har det varit det!
Vår familj nu består av pappa, mamma, dotter 11 år, son 11 år, dotter 8 år och hund snart 8 år.
En blåsig dag i början på året åkte vi till kusten för att hälsa på Diesel och hans familj.
Diesel och matte Daisy var redan i trädgården när vi kom och vi fick ett varmt välkomnande av en bufflig, stor nallebjörn. Diesel var jättenyfiken på oss och vår gamla tik som dagen till ära fått åka med oss. Vi började med att promenera en stund runt hagarna. Diesel tyckte allt att det var läskigt med hästarna som stod innanför stängslet. Där ville han gärna gå lite fortare för att komma förbi. Men vattenpölarna gick han gärna i, ju större desto bättre.
Matte Daisy berättade att Diesel hade vid några tillfällen haft hundvakter hemma hos sig. De var ju lite osäkra på var man kunde gå men Daisy hade sagt att låt Diesel visa vägen. Det slutade med att de hade fått en jättelång promenad. Självklart valde Diesel den längsta vägen. Han är ju inte dum!
Diesel är en jätteglad hund som verkar älska alla människor som kommer till honom. Han var väldigt intresserad av vår tik men hon var inte alls intresserad av honom fast han gav lekinviter flera gånger. Till slut satte vi in tiken i bilen. Då stod Diesel med nosen under grinden för det var där hon hade gått ut. Lustigt att se!
När vi stod i trädgården så studsar Diesel iväg, tar ett jätteskutt rakt ner i dammen! Han bara stod där och såg för mysig ut. Daisy fick jagat bort honom men han var lika fort i igen. Diesel kom med sin repstump och ville ha dragkamp. Ville ingen leka med honom så roade han sig bra själv.
Diesel har en härligt mjuk och glansig päls som man gärna kör fingrarna igenom. När vi var och hälsade på hade Diesel haft problem med magen så han hade gått ner i vikt. Han har nu fått prova på ett annat foder och är på väg upp i vikt igen.
När vi satt vid köksbordet och fikade så kände jag hur Diesel kom med huvudet under bordet och skulle lägga det i mitt knä. Jag fick backa stolen en bra bit så att han kunde komma fram med huvudet. Han förstår inte riktigt att han är så stor som han är. När han lagt sig och kommit till ro så drog han långa timmerstockar.
Under den stunden vi var och hälsade på Diesel så fick vi oss flera goa skratt av denna helt ljuvliga hund! Vi tackar så mycket för trevligt sällskap och för fikat!
Pudeln Ludde behöver avlastningshem/delad vårdnad/ ev nytt hem
UPPDATERINGEN: Det löste sig genom Hittehund för Ludde med ett tillfälligt hem och han är nu hemma hos sin matte igen!
(2012-01-05) Beskrivningen kommer snart uppdateras med nytagna bilder och video. Maila omgående om intresse finns för att hjälpa Ludde till [email protected]
Ludde är en liten aprikosfärgad pudel på 5 kg, vars matte sedan strax före jul hamnade på intensiven i respirator. Mattes prognos talar just nu för att hon så småningom ska få komma hem om ungefär en månad, men Ludde skulle rätt omgående behöva ett avlastningshem som kan ansvara för honom i 1-2 månader tills hans matte förhoppningsvis blir frisk nog att kunna ta hand om honom.
Luddes matte har MS och andra sjukdomar vilket gjort att hon nästan ständigt varit hemma, och de har en central roll i varandras liv. Just nu är det svårt att säga om mattes sjukdom kommer att leda till att Ludde kommer att behöva ett nytt permanent hem, och hans husse kan i dagsläget inte fatta det beslutet på egen hand. Ett drömscenario för både Ludde, och förmodligen även hans matte, är om det fanns en möjlighet till att Ludde tryggt kunde tas om hand och älskas av en ny familj under tiden matte är på sjukhus, och att man så småningom skulle kunna ha lite delat ansvar om honom.
Luddes matte har MS och andra sjukdomar vilket gjort att hon nästan ständigt varit hemma, och de har en central roll i varandras liv. Just nu är det svårt att säga om mattes sjukdom kommer att leda till att Ludde kommer att behöva ett nytt permanent hem, och hans husse kan i dagsläget inte fatta det beslutet på egen hand. Ett drömscenario för både Ludde, och förmodligen även hans matte, är om det fanns en möjlighet till att Ludde tryggt kunde tas om hand och älskas av en ny familj under tiden matte är på sjukhus, och att man så småningom skulle kunna ha lite delat ansvar om honom.
Som husse beskriver Ludde är han van vid att bo i villa, och ha tillgång till en stor tomt där han kan springa fritt i stor utsträckning, men mattes fysiska tillstånd har gjort att han inte varit van vid att få så mycket egna promenader i skog och mark. När han var yngre har han gått en agilitykurs, men på senare år han har inte aktiverats genom hundkurser.
Han har varit en gosig sällskapshund, som varit nöjd och glad över att ha fått vara nära, få vara med, och delaktig. Matte har legat mycket, och Ludde är van vid att få vara nära, både i sängen, rullstolen och i soffan, och att han är mycket människorienterad och social. Matte har haft assistans i hemmet och han är van vid att människor kommer och går, och ibland tar ut honom på en längre promenad. Han är inte van vid så mycket regelbundet umgänge med andra hundar och har aldrig bott med katt. Han springer gärna efter allt som rör sig på tomten, både löv och fåglar.
Ludde är inte så förtjust i andra hanhundar men de flesta tikar gillar han. Husse menar att han är en mycket snäll och foglig hund som inte gör något större fel eller bus även om han är beredd att stjäla någon smakbit ifrån bordet ifall mat lämnas oövervakad. Han är anpassningsbar till nya människor, och det viktigaste för honom har varit att få vara med, och inte lämnas själv. Ludde har blivit anpassad efter sin mattes livsstil och hon älskar honom oerhört mycket. När hon har behövt uträtta ärenden där han inte kan följa med har det alltid arrangerats med hundvakt. Ludde är inte åksjuk men slappnar inte av i bilen utan står eller far lite och tittar ut genom fönsterrutan.
Nu är dock situationen rätt akut med matte på sjukhus, och då husse arbetar heltid samt behöver finnas på besök på sjukhuset kan inte Ludde lämnas själv hemma i den utsträckningen. Just nu är han hos en vän till familjen, men det är bara en tillfällig akut lösning.
Ludde går bra ihop med hundvänliga barn och älskar att leka med bollar. Han tycker också oerhört mycket om att titta på djurprogram på tv och följer dessa så uppmärksamt så det ser ut som om han läser undertexterna.
Hans husse tror att han skulle uppskatta att få komma i centrum hos ett pensionärspar eller någon annan som har mycket tid för honom. Ludde är även lite bortskämd med extra god mat, som frikadeller, kokt kyckling eller grillad kyckling utan skinnet, men allra helst oxfilé.
Det KAN bli aktuellt med att ett tillfälligt fosterhem kan övergå till ett permanent hem, ifall man trivs med Ludde, och hans matte ser att han faktiskt har det bra i en ny familj. Det handlar väldigt mycket om en förståelse för mattes situation och sjukdom, att hon för att kunna förlika sig med en omplacering behöver få känna sig trygg med att kontakten inte bara bryts tvärt. En lösning på sikt skulle kunna vara att man har delat ansvar. Husse är öppen för de flesta lösningar och villig att hjälpa till rent praktiskt med hämtning och lämning, så länge Ludde har det bra. Men just nu är inte matte kontaktbar när det gäller Luddes situation pga följder efter sin sjukdom.
Luddes pappa var dvärgpudel och mamman var mellanpudel, och han kommer ifrån en kennel där han köptes ifrån när han var 5-6 månader gammal. Han är fullt frisk, nyvaccinerad och försäkrad i Agria.
Det kommer nytagna bilder och videofilm på Ludde på hemsidan www.hittehund.nu på eftermiddagen torsdag 5 januari. Det brådskar, så maila gärna till [email protected] så kommer mer information. Lämna telefonnummer i mailet så vi kan motringa.
Vi har under några veckor sökt efter ett nytt hem till Milou utan att få några bra förslag för hans räkning. Gå gärna in och läs den utförliga informationen om Milou på vår hemsida och maila oss snarast om du har vad vi söker. Här hittar man information om Milou
i vårt alldeles egna OS.
för det går ju lite upp och ner men det går hela tiden på rätt håll. 
).
