Hittehund´s Fingals första år i sin familj

För snart ett år sen, rättare sagt den 10 april 2010 träffade vi Fingal för första gången.
Under flera månader kändes det som om vi äntligen skulle få se ifall han var den hund vi så länge längtat efter. Fingals underbara ägare kom hela vägen från Uppsala för att träffa oss med Fingal.
Första mötet var nervöst, hur skulle Gonzo och Fingal reagera på varandra? Hur skulle vi alla känna när vi träffades? Tänk om de hade åkt hela vägen från Uppsala och det faktiskt inte fungerade?
Alla våra farhågor var helt ogrundade, mötet gick jättebra och det blev kärlek till Fingal direkt.
Det har varit ett händelserikt år. Ett par veckor efter det att Fingal kom till oss, fick han följa med till mitt arbete. Snart var han den stora glädjen på avdelningen bland personal och boende. Här kunde Fingal få all den uppmärksamhet han ville ha. Paradiset!
Våra planer att få honom kvar där var inte svåra att få igenom. Fingal charmade inte bara enhetschefen hos oss utan även vård och omsorgschefen i kommunen så snart fick vi bekräftat att de ville lägga pengar på oss så att vi kunde gå på vårdhundskolan.
Att Fingal börjat jobba hos oss har lett till att ytterligare två hundar har blivit ”anställda” inom omsorgen i kommunen.
Fingal har även gjort så att vår enhet har profilerat sig utåt. Det kommer många besök till vår enhet för att få träffa honom. På sista tiden har kommunstyrelsen varit där och hälsat på honom samt en delegation med Borgmästare och andra höga personer från vår vänort i Tjeckien som varit intresserad av hundar i arbete inom äldre/demensvården. Fingal skötte sig vid dessa besök exemplariskt och visade upp sina charmiga positiva sidor.
Sommaren har vi spenderat ute vid kusten på vårt sommarställe. Paradiset på jorden om Fingal får bestämma. Här får han springa lös på klipporna och hoppa i och bada tillsammans med barnen. Ligga på bryggan och ”hjälpa” till och dra upp krabbor (vilket barnen kanske inte tycker är så mycket hjälp)
Under året som gått har jag fått en massa nya kompisar. På sommarstället har jag träffat en jätterolig kille som ser jättefarlig ut!
Allt har bara ”fungerat”! Fingal hade så mycket träning i sig innan han kom till oss så det var bara för att försöka lära oss allt han kunde.
Det första halvåret gick åt till att egentligen bara lära Fingal att ha ”tråkigt”. Han behövde lära sig att komma ner i varv och ungefär vid jul kändes det som om det klickade till i honom och han blev otroligt lugn och avslappnad. Nu har han inga problem med att bara ligga ner och ”vara” utan att behöva leka med boll eller dylikt.
I april i år fick vi besök av Jonas och Ellen. (Fingals tidigare familj)
Från början när de kom verkade Fingal inte riktigt förstå vilka de var men ju längre de var här insåg han att det var människor från förr som han tyckte mycket om. Det var en kär återträff från bägge håll. Andra dagen på besöket tog de en skön långpromenad tillsammans. Ellen och Jonas konstaterade då att Fingal åter var den hund han varit innan sjukdomen.
Vi kan inte tänka oss ett liv utan Fingal nu. Han har blivit en viktig del i vår familj, det känns nästan som om han alltid har funnits där. Varje dag händer det någonting roligt!
Fingal är killen som alltid ser till att trycka sig ner i soffan oavsett om det finns plats eller inte. Han tror nog att han är lika liten som brorsan Gonzo.
Barn har Fingal tyckt varit lite farliga men även bland små barn börjar han kunna slappna av mer och mer. Förra veckan fick han en liten tjej på 1½ år till kompis. Han följde efter henne vart hon än gick och såg till att hon hade det bra. Var underbart att se!
Igår var vi iväg på Hundens dag här i Partille. Massor med hundar, agility och lydnadsuppvisning m.m. Vi gick dit för att testa hur det skulle fungera för Fingal med alla dessa hundar omkring honom. Man kan lugnt säga att vi blev glatt överraskade för det fungerade fantastiskt bra! Fingal var jätteavslappnad och tyckte nog att det var ganska roligt. Enda gången han visade rädsla var när en stor schäfertik nosade på honom. Han började skälla då med nervöst lågt viftande svans. Det var en stabil fin schäfer som bara tittade på honom utan minsta tecken på irritation. Fingal fick mycket beröm av människorna där för sin goda kontakt med ledaren (jag växte när de sa att man sällan sett ett ekipage med så fin kontakt). Fingal hoppade även upp på ett trimbord där för att frivilligt ställa sig och klippa klorna bland alla människor och hundar.
Man kan säga att gårdagen kändes för oss som det slutgiltiga testet. Allt gick så bra och det känns som om vi har arbetat på ett rätt sätt med vår hund.
Videofilm på Bosse som söker hem!
De hundar vi inte kan omplacera...





Ny film på gosiga Båtsman





Apollos snabba placering







Här rullar det på och allt går så bra att jag undrar när det kommer bakslag. Timmy har släpat hem det stora benet från sjökanten till valpen..själv ligger han nöjd bredvid och tittar på när Apollo lyckligt ligger där och gnager..ser det som ett bra tecken.
I går var vi in till doktorn..hundarna var ensam en halvtimme innan min dotter Teres kom och gjorde dom sällskap tills vi kom hem..även den stunden gick bra.
Hittat äntligen en leksak som Apollo gillar, en mjukisräv utan fyllning. Nu har han plockat ut alla ben och favis leksaken prydligt i en hög utanför trappen...gav mig iden han fick en egen korg inne som han kan gå och plocka ur..
I morgon är vi bortbjudna ..vilket sker sällan..vi tar med Apollo ..en härlig familj i våran ålder och bor som vi..och dom vill gärna ställa upp som hundpiga då dom är van vid lapphund och är ute i skog och mark..han jobbar på skogvårdstyrelsen och är fågelskådare..känns skönt att veta om det skulle behövas. Bäst jag håller hårt i min ögonsten ..hi hi
Nästa helg jobbar jag och lagar mat på vårat vandrarhem ..då kommer min andra dotter som bor i Arboga hit och hjälper mig med djur o hundar...jag jobbar 4 timmar sedan åker jag hem tills jag ska göra kvällsmaten. Känns gött. Apollo sprider glädje till våran familj.
Är nog så att jag sällan åker någonstans om inte hunden kan vara med stannar heller hemma..hi hi
Skaffat åksjuketabletter till Apollo som vi ska prova idag då hundarna ska få åka lite längre med bilen måste köpa hönsmat.. korta bitar klarar han utan att kräkas.
Klart är nu att Teres ska gå valpkurs,,blir i Karlstad.
Bengt är lite trött just nu men har ändå lyckas göra en plank med ett katthål för katterna så inte Apollo ska kunna smita upp på övervåningen och bajsa. Han gillar Apollo mycket så när han blir piggare ska han börja gå ut i skogen med honom. Det känns väldigt bra!
Vi är mest ute i trädgården och går promenader och pysslar om djuren ..dörren står öppen ..så härligt..
Vi har inte varit inne i hönshuset än men gått förbi när hönsen var ute..gick riktigt fint. Leker med kattungarna..dom stora går det inte lika bra med..jagis på gården men jag jobbar på med det. Hästarna går bättre och bättre.
Nästa steg när det torkat upp hos bonden ska vi besöka korna och kalvarna..
Han är så lätt att jobba med och lydig, bara små tecken lyssnar han på.
Nää nu ska jag ut till mina hundar som ligger och gnager på ben i solen...kram Agneta
Hittehund´s Bosse söker hem




Gratis tandundersökning!




Vila i frid vackra Zita


Ny lång videofilm på Båtsman som söker hem
RIP Chippendale!

Chihuahuan Zorro söker hem
Dora 2 år söker hem
Dora ser ut som den perfekta familjehunden. En ung välskött tik med gnistrande päls och pigga ögon. Det är något svårt att beskriva hur Dora är som hund idag, för vi har en målbild inom oss hur hon kommer att BLI, hos rätt ägare, som förstår vallhundens känsliga väsen. I dagsläget kommer inte Dora till sin rätt, och alla rasegenskaper som skulle kunna utvecklas till något positivt har tagit överhanden, då hon på bordercolliens snabbtänkta vis ständigt försöker hitta sin egen funktion, hitta ett arbetsområde där hon kan få utlopp för sin energi, sin intelligens, och snabba uppfattningsförmåga.
Om du är intresserad av att träffa Dora, kontakta oss genom mail mailto:info@hittehund.nu?subject=Dora eller ring under vår telefontid vardagar kl 14-17 på tel 076-76 77 111
Doras nuvarande familj hade hunderfarenhet, men den senaste hunden var en stor sävlig grosser, Doras raka motsats. Dora är den mest usla sällskaps och familjehund man kan skaffa sig. Hon är en blandning mellan bordercollie och kleine munsterländer, dvs korsning med en utpräglad vallhund och en jakthund, så hon jagar med alla sina sinnen, ögonen uppmärksammar och scannar omgivningen, nosen uppfattar alla dofter, och hörseln är skarp. Det är i högsta grad en arbetande hund, som ständigt är vaken och alert, redo och vaksam med låg stresströskel.
Man måste, och behöver aktivera hundar med vallinstinkt på många sätt, utmana dem fysiskt då de älskar att sträcka ut och göra skarpa rusningar, kvicka vändningar mellan att ligga i hukande position och "eyea", dvs frysa med blicken, för att i nästa sekund vara på språng och snabbt fånga det som händer. Det är väldigt mycket av bordercolllien i Dora, och en understimulerad bordercollie som är arbetslös, den finner rådigt på egna uppgifter, för lika snabblärd som den skulle kunna vara i praktiskt arbete, är den att hitta egna aktiviteter, för den är ständigt alert, vilket av många kan uppfattas som enormt stressande, att ha en så påpasslig hund vid sin sida.
Dora är en mycket välskött hund – kanonfin päls! Äter Royal Canins foder. Hennes päls är otroligt glänsande och fin! Fina tänder och en jättefin och söt hund! Kloklippningen går bra säger matte, och att titta i munnen och känna på tassar osv gick jättebra när vår kontaktperson för Hittehund testade.
När familjen kom till vår kontaktperson satt hon och pep konstant i sin bur i bilen. Barnen var toalett-nödiga så de tog det först innan de lastade ur Dora. Hela tiden satt hon och pep. Hon kändes mycket stressad. De släppte henne i Angelicas inhägnande trädgård och där sprang hon runt och luktade och var så lycklig att få springa! Hon sprang direkt fram till hästarna i hagen och skällde, och hade under tiden de var hos Angelica svårt att bara lägga sig ner och koppla av. Hon gjorde det nog inte någon gång.
Matte i familjen har gått lite kurser med henne på Brukshundsklubben, men annars har de inte gjort så mycket. Det är barnen som lekt mycket med Dora, och när hon har tröttnat har hon gått därifrån och lagt sig på sin plats. Hon kan lite vardagslydnad och lite trix men inte så mycket mer. Föräldrarna arbetar heltid, så under dagtid har svärmor Dora tillsammans med en annan tik. Hundarna är inte alltid så förtjusta i varandras sällskap och har flugit ihop. Men då får man ju ha i åtanke att det även kan vara en reaktion på stress. Doras familj tycker att hon fungerar bra med andra hundar, bättre med hanhundar, och att hon inte viker sig om hon blir utmanad av en annan tik. Hon kan vara ensam hemma, men är just nu under dagtid hos en dagmatte med två andra tikar, eftersom dagarna skulle bli för långa för henne under arbetstid annars.
Angelica, som är cockeruppfödare, släppte ut sina hundar i trädgården, matte hade innan sagt att hon rykt ihop med tikar, och inte gillade dessa men det gick bra med Angelicas hundar. Cockertiken Molly är ju bara 11 månader och har inget som helst dominant i sig så de lekte jättebra och hade så roligt tillsammans. Först var raggen uppe men släppte snabbt.
Dora är en mycket frisk och hälsosam hund, lagom hull, och har endast varit hos veterinären vid tillfällen som vaccinering.
Hon är högt älskad av både vuxna och barn i familjen, men de har helt enkelt inte tiden för en sådan här aktiv hund som kräver så mycket aktivering för att må bra. Doras familj tog själva över henne för ungefär ett år sedan. Nästa familj behöver ha ett aktivt och stimulerande liv att erbjuda Dora. Det kan tyckas att beskrivningen av Dora inte är så tilltalande eller matchar bilderna på en så fin bildskön hund, som många ser som en drömhund. Men den är ärlig. Vi beskriver hur Dora är i dagsläget, eftersom den hund hon kommer att bli inte är densamma som hon är idag. Den framtida familjen, om man är van vid bordercollie, kommer ha stor potential att forma en mycket trevlig rolig, och betydligt mer harmonisk hund, om man uppskattar en hund som har lika snabb förmåga att hitta på tokigheter som att läras bra saker. Man behöver ligga steget före sin hund, och ha förmåga att se hundens framsteg och läsa av Dora rätt. Dora är ingen "problemhund", utan det här är beskrivningen av en vallhund som inte kommer till sin rätt.
Om du efter att ha läst texten ordentligt fortfarande är intresserad, så maila oss gärna för mer kontakt,mailto:info@hittehund.nu?subject=Dora eller ring under vår telefontid vardagar kl 14-17 på tel 076-76 77 111. Dora bor kvar hos sin familj i en villa i Götene och det är där man träffar henne om man är intresserad av att lära känna henne.
Läs mer på vår hemsida www.hittehund.nu om hur man övertar en hund genom Hittehund!Samarbete med MDjur, Mjuka djur!

Nytt samarbete i Småland

Bildbomb från Hittehund´s Chicco!










