omplaceringshund

Hurra!

En djuraffär har tvingats att stänga och har valt att donera fodret till Hittehund, och till vårt projekt Hundmat Vid Behov. Det är kort datum på fodret, vilket inte har någon betydelse för de hundägare som får ta del.

Vintern och kylan har varit oerhört tuff för hundar som lever bland hemlösa, och vår väg till att hjälpa de hundarna är genom hundmat. När vi får hundmat och kan erbjuda det sprider det sig snabbt, och erbjudandet kom verkligen som en skänk ifrån ovan.

Bakgrunden till projektet

Under en hel del år har vi funderat mycket över hur man bäst skulle få kontakt med de mest utsatta hundarna i samhället. Alla har vi sett dem, hundarna som lever i skuggan av missbruk eller hundar som sitter bredvid sin ägare som tigger pengar i en trasig låda eller kaffekopp framför sig. Många upprörs över de här hundarnas livssituation, och det är svårt att lösa problematiken på en gång. En del av hundägarna saknas fast adress, några missbrukar emellanåt och hundarna tas om hand av flera bekanta inom samma kretsar och lever ett oregelbundet liv. Man kan anta att begäret efter narkotika leder till kriminalitet och MedelSvensson vill inte bli indragen i något bråk med risk för repressalier. Därför går de flesta bara förbi. Kännetecknande för den här gruppen av hundägare är att de har svårt att ta kritik ifall den kommer som pekpinnar från en person de inte är bekanta med eller litar på. Ofta har de ett förflutet som gjort att de ofrivilligt har haft kontakt med myndighetspersoner på ena eller andra sättet och har dåliga erfarenheter från detta.

Man får absolut inte glömma bort att bakom det tufsiga, ibland illaluktande eller tatuerade skalet finns en människa med egna farhågor och känslor. Man kan inte förknippa deras yttre omständigheter med fysiskt våld mot djur, för alla hundar far inte fysiskt illa med misshandel. Däremot är det inte alla hundar som uppskattar att uppleva sin ägare gravt berusad då man som onykter talar och rör sig på ett annorlunda sätt, och hunden kan behöva axla ett för stort ansvar. För en hund kan det vara svårt att förstå hur deras ägare växlar mellan två olika personligheter då den ofta blir olika behandlad. En del som är mycket druckna kan bli högröstade och med yviga gester och hög röst korrigera hunden. Andra blir sentimentala och vill komma riktigt nära och ha hunden som tröst. Någon som missbrukar narkotika kan också tidvis glömma bort tid och rum vilket leder till att hundens behov liksom flyter bort, rastning och rutiner för mat existerar inte. Ibland kombinerat med en rörig tillvaro med många främmande människor i ett gäng behöver dessa hundar en anpassningsförmåga och flexibilitet av guds like. När det har gått några år blir hundarna ofta så fyllda av alla intryck och händelser att de kan upplevas som lite avtrubbade, döda i blicken och med liten mimik i ansiktet. De visar inga spontana känslor och glädjeyttringar utan är likgiltiga.

Skapa ett förtroende
I vårt projekt Hundmat vid behov har vi vissa principer. Framför allt får man inte kränka djurägaren eller se ned på denna och personens livsförhållanden. Vi har ett empatiskt förhållningssätt till djurägarna och är inte fördömande. Helt enkelt för att vi skulle inte komma någon vart med att fara fram med kritik eller en negativ eller rädd och misstänksam attityd. Vi ger bort hundmat till hundar som är i behov av det. I gengäld kräver vi ingen motinsats av hundägaren. Det gäller att skapa ett förtroende. Vi måste i vår roll vara tillmötesgående och flexibla och värna om djuret för att få en chans till en varaktig relation.

Kontakten med djurägaren
Vid nya kontakter med dessa djurägare koncentrerar vi oss mest på hunden i sig. Vi småpratar med djurägaren precis som med vilken människa som helst som man möter på gatan med en hund, pratar lite om hundens ålder, ras och namn. Man kan anta i de flesta fall att hunden är ovaccinerad och inte så välskött, men vi vill inte skrämma bort hundägaren ifrån oss på ett första stadium genom att påpeka det uppenbara. Vid de flesta typer av "myndighetsfrågor" som skulle kunna leda till en anmälan till Djurskyddsmyndigheten förlorar vi kontakten med den hunden. Istället vill vi samarbeta med hundägaren och skapa ett förtroende emellan oss där vi båda har intresse för djurets framtida välfärd. Kanske har hundägaren bara tillfälligtvis hamnat på obestånd. Ibland har man hamnat så långt utanför samhället att släktingar och vänner har tagit avstånd. Hunden är det enda man har kvar. Man ser sjaskig ut och rör sig bara i missbrukarkretsar och har svårt att komma tillbaka till en mer ordnad tillvaro.

Ett av våra mål är ju naturligtvis att kunna erbjuda dessa hundägare en omplacering av sin hund. Men för att de ska kunna lita på oss så mycket är den här kontakten med fri utdelning av foder en bra väg att nå dit. Det är inte alltid så enkelt som man tror. Bara för att man är missbrukare innebär det inte automatiskt att man slår sin hund eller inte värdesätter den. Många förutfattade meningar tror att det är hur lätt som helst att bara vifta med pengar framför ansiktet och köpslå sig till hunden. Detta stämmer inte, utan vår linje att få hundägaren att få förtroende för oss är mycket framgångsrik.

Chicco har nu boat in sig i sin nya familj och den första "smekmånaden" är över. Han har i sin nya familj blivit väl omskött och är nu vaccinerad, besiktad och försäkrad. Anna & Alex har en väldigt god kontakt med sitt djursjukhus då de även har kissar som behöver veterinärvård då och då.

Det var inte alltför länge sedan som de skildes ifrån Hittehund´s Zack som fick sina sista seniorår hos dem, och tyvärr får de snart skaffa klippkort på djursjukhuset då deras kisse Hugo blev sjuk och inlagd, och det fanns inget mer att göra än att låta honom somna in. Hugo blev dålig med urinsten, och när han var inlagd åkte matte och husse till djursjukhuset och hälsade på och var djupt oroliga. Men när Hugo fick komma hem dröjde det inte länge innan han fick ett återfall, och nu är han borta. Om jag känner Anna rätt kommer hans plats så småningom ersättas av någon annan hemlös katt när smärtan har lagt sig.

Så det har varit en jobbig tid, men det är ju nackdelarna med att ha djur, att när det händer någonting så gör det så ont.

När kissen insjuknade och dog fick vi vänta ytterligare en vecka med att besöka Chicco av förklarliga skäl. Men under den här veckan har Lena-Maria och Chiccos nya familj hittat en ny tid de kan träffas på istället. Lenamaria är hundinstruktör och kan erbjuda privatträning, och bor i samma stad som Chicco och känner till familjen sedan innan.

Chicco trivs bra med sin familj och han är fruktansvärt gosig på varje bild inomhus så han nästan alltid ligger i knät, på någon, eller helt avslappnad och nöjd sovandes.

Det ska bli roligt att få följa Chiccos resa genom livet. Han är en nätkändis eftersom han finns på varenda efterlysningsajt då hans tidigare familj som var ägare två sålde honom till fel person som i sin tur sålde honom vidare, till nästa person som gjorde likadant...

Anna och Alex kommer förutom att ha gjort iordning honom hos veterinären att gå minst en obligatorisk kurs, en valfri sådan utifrån vad de själva vill träna. Han har efter all turer fram och tillbaka i sitt korta liv mellan olika personer fått en permanent familj. Det är ett par som under flera år haft vårt förtroende med den tidigare hunden genom Hittehund. Även föräldrarna har en hund genom Hittehund, lilla Iza.

Nu hoppas vi att alla djur hos Anna och Alex slipper fler veterinärbesök under resten av året. Och att vi så småningom kan få omplacera en liten kisse hem till dem istället. För både Anna och hennes föräldrars djur har alltid varit omplaceringsdjur som har behövt komma någonstans, där de har fått stanna.

Efter att ha talats vid per telefon om Cassis träffas vi tre dagar senare.

Nytagna bilder tas och vi videofilmar Cassis väldigt mycket i just hundmöten som är det stora bekymret. Cassis har bra grunder i olika lydnadsmoment och det är märkbart att matte har lagt ned mycket tid på sin hund.

Några dagar senare presenteras Cassis på vår websida med ett flertal nytagna bilder, beskrivning och video. Cassis har en befintlig försäkring i Agria som kan tas över av en ny ägare och hon har gjort en seniorhundskoll. Hon är frisk, men har höftledsfel, C och D, som en ny ägare behöver ta hänsyn till.

Sedan går det några veckor. Intresset för Cassis är som det ofta är för seniorschäfrar, ganska ljumt. Vi försöker att sprida informationen genom så många kanaler som möjligt, däribland genom mail och pm till sammanlagt 1300 personer, och ber dem sprida ordet vidare.

I början på juni kommer det upp ett bra förslag. Patrick som har lång hunderfarenhet och som själv i yngre år varit ordförande i en djurskyddsförening som omplacerat hundar är intresserad av Cassis. I hushållet finns en hundvan son i 12-årsåldern. Vi gör ett hembesök hos Patrick, som bor i Skåne för att få mer kött på benen. Efter hembesöket får han tala direkt med Cassis matte, och hon vill se själv hur Cassis kommer att få det, och åker ned med sin pappa hem till Patrick.

Allt går bra, de första timmarna, men sedan markerar Cassis mot Patricks son. Patrick med son var ändå intresserade av Cassis, men matte och hennes föräldrar valde att ta med sig Cassis hem tillbaka till Stockholm. De kände sig osäkra över att lämna över ansvaret för Cassis då de tog utfallet allvarligare än Patrick. (Patrick blev sedermera fosterhem åt en annan hund)

Matte behöver börja sitt arbete, och Cassis får därför bo hos mattes föräldrar under tiden vi ska hitta en annan familj.

26 juni får vi kontakt med Marianne. Det har gått drygt en månad sedan vi träffade Cassis, och det var snudd på att hoppet började att slockna. Marianne bor ensam i ett stort hus med en stor inhägnad trädgård. Vi har varit i kontakt med Marianne förut, då hon gjort förfrågan om en annan hund vid ett tidigare tillfälle. Sedan dess besöker hon vår hemsida. Nu hade hennes schäfer Adina hastigt gått bort. Marianne är nybliven pigg pensionär med vuxna nu utflugna döttrar och det gigantiska huset ekar tomt sedan Adina försvann.

Vi växlar några mail och 2 juli får vi tillbaka vår intresseanmälan ifylld. Den 5 juli åker jag dit på besök och vi talar igenom omplaceringen väldigt noga. Marianne har egna frågor kring adoptionsprocessen. Eftersom situationen för Cassis är angelägen och rätt akut får hon snabbt kontakt med Cassis matte.

Redan efter en vecka kommer Cassis hem till Marianne, och därefter börjar själva omplaceringen.

20 juli åker jag på nytt hem till Marianne för att träffa Cassis.

Marianne mailar flitigt om olika detaljer om Cassis nya vardag. Hundmöten är ett problem, men Marianne hanterar det. Cassis är hennes tredje schäfer och hon beskriver deras vardag väldigt ingående, både det som går bra och det som går mindre bra. En total öppenhet, och Marianne är oerhört mån om Cassis och när hon får rådet av mig att börja ge henne ett veterinärmedicinskt foder för lederna och att hålla henne slank tar det inte många dagar förrän Royal Canins Mobility Support är inhandlat. Cassis tidigare matte hör av sig till Marianne och de har direktkontakt med varandra vilket är bra både för Marianne och Cassis förra matte.

Det har gått mycket snabbt för Cassis att anpassa sig till sin nya miljö. Hon slipper att vara ensam över huvud taget nu, och hon är lugn och harmonisk. Tyr sig mycket till Marianne, men är inte orolig. Hon kan skälla när hon hör ljud på gatan, särskilt om Marianne är på övervåningen i det gigantiska huset som hund och matte delar på.

När man övertar en vuxen hund genom Hittehund investerar man i sin egen hund. I Cassis fall kan hon hela lydnadsklass ett, men hon gör rätt kraftiga utfall i hundmöten ifall hon går kopplad. Marianne kommer enligt överenskommelsen att gå privat hundträning hos hundkonsulten Carina Persson, som är den hundpsykolog vi samarbetar med oftast i Stockholm. Jag möter upp Marianne hos Carina på Tulegatan i Sundbyberg. Marianne har akut fått ischias och har svåra smärtor, men hennes ena dotter följer med, så vi kan få privat träning och hitta en lösning på hur Marianne ska hantera hundmöten. Marianne är med, trots sin värk.

Hos Carina får vi tid den 29 juli. Carina kostar ca 600 kronor timmen, och en vanlig konsulation är 2 timmar. Mariannes "kostnad" för Cassis blir således 1200 kronor. Men det som kostar, det är blod, svett och tårar, som man brukar uttrycka det när någon hängivet verkligen investerar sin tid och sitt engagemang. Hela beloppet går ju tillbaka till Cassis, och säkerställer att det som är en svag faktor förändras till en styrka. Carina läser alltid av hund tillsammans med ägaren.

Vi använde mina två tikar som figuranter så Carina fick tillfälle att se Cassis in aktion. Sedan gick Carina skickligt igenom olika sätt att bemästra hundmötena på och Marianne och hennes dotter fick öva i praktiken medan Carinas egna hundar fick assistera tillsammans med sin matte.

Månaderna går, och det blir höst. Jag hinner själv att vara med om en flytt och det blir allt kallare ute. Vid årets första is, snö och halka tänker jag oerhört mycket på Cassis och Marianne. Marianne är höftledsopererad och får helt enkelt inte bli omkulldragen av Cassis. Men hon har flera olika halkskydd och broddar och är varsam.

10 februari är det dags för ett återbesök hos Marianne. Cassis tidigare familj har varit och hälsat på. Ofta är det ett viktigt avslut. De ser samma sak som jag ser, att Cassis är mer rak i ryggen och fått en ny rörlighet.

Men framför allt slås jag av Cassis enormt harmoniska lugn. Marianne gör allt för sin nya hund. Cassis är åter en medelpunkt i någons vardag och är väldigt betydelsefull för Marianne och genuint älskad. Hos Carina har Marianne fått rätt verktyg för att bemästra hundmötena som under årens lopp alltid varit jobbiga för Cassis. Nu har Marianne "ärvt" det problemet. Men förutom promenaderna så gör de ju så mycket annat tillsammans! De leker, busar, leker med bollar, de delar ett helt liv ihop. Marianne är full av små omsorger och har som många andra hundägare dåligt samvete helt i onödan.

Eftersom jag inte vill utsätta Cassis för besök av mina egna hundar får de vänta i bilen. Mina egna hundar fungerar med precis alla hundar, men Cassis skulle säkerligen inte uppskatta två besökande tikar. Jag har fått sällskap av Kerstin, som erbjuder sin hjälp som bilburen volontär.

Jag tänker tillbaka på vilken enorm tur vi haft. Och vad viktigt det är att den nya hundägaren både har tid, resurser och tålamod, om det ska bli riktigt bra.

Cassis och Marianne har nu varandra, och har båda berikat varandras liv. Marianne har naturligtvis behövt anpassa sitt liv efter Cassis behov, men jag får aldrig någonsin läsa eller höra något negativt om Cassis, utan bara om de lösningar de har hittat tillsammans. Marianne är för det mesta hemma eller tillsammans med sina döttrar, och vi är alltid välkomna. Nu bjöds vi på hembakad kaka och fika, och samtalet kretsade mycket kring schäfrar, då både Marianne, Kerstin, och jag har levt med just schäfer, som är en i våra ögon helt underbar ras.

Cassis är precis hur trygg och avslappnad som helst. Hon blev jätteglad när hennes tidigare familj besökte henne efter ett halvår, gick omkring och schäferpratade och pep. Men det var ingen som helst tvekan om att hon mindes dem och var glad att se dem, men att hon numera kände sig som hemma hos Marianne. Hundar minns. Men när det stod klart att de skulle ta avsked och gå var Cassis helt på det klara med, att hennes plats, det var som livskamrat till Marianne. Och det tror jag är viktigt för en avlämnande familj att se. Uppleva att Cassis mår bra, och att hon har det inte bara så bra som hon har haft det, utan även bättre med en oerthört hängiven matte som kallar sig själv för "mamma".

För en lyckad omplacering behövs det ibland många besök och tid ifrån alla håll. Det är ju bara då alla kan vara trygga och veta om att det blir bra. Det är så här vi vill kunna arbeta kring en omplacering.

Det är lite svårt att få ihop tiden just nu inom Hittehund. Det händer väldigt mycket, som vi inte hinner uppdatera med på hemsidan. Nu under onsdagen är det iallafall lilla Sveas tur att komma på besök så vi kan tala med hennes ägare om vad hon har för behov i en ny familj.

På torsdag ska Hittehund´s Cassis få ett uppföljningsbesök, och på lördag hoppas jag att vi kommit ikapp tillräckligt så hemsidan är a jour med vår verksamhet.

Carmen är en jackrusselflicka som behöver omplaceras genom Hittehund.

Det finns väldigt mycket information om Carmen och hon har tränats med mjuka metoder och med klicker ända sedan hon var valp.

De kurser Carmen har gått:

Svea, tik blandras chihuahua/papillion 2,5 år

Carmen, jackrusseltik, 3 år (En riktig liten hundstjärna som jag hunnit träffa vid ett tillfälle)

Toto, 5-årig kastrerad jackrusselhane