Intagningsstopp för hundar som behöver hem
Några ord från den som koordinerar Hittehund:
Förra året hade vi ingen semester utan hela sommaren gick åt att hjälpa hundar till nya hem. Vår verksamhet behöver alltid planeras i den mån det går. Dock är det för oss varierande hundar och situationer, där varje utplacering är individanpassad, hundarna har olika bakgrund och behov. Men då det hela tiden finns en kölista och vi får väldigt många förfrågningar om vi kan hjälpa till, och dessvärre ofta inom korta tidsmarginaler, har vi bara en bra möjlighet att följa vår egen tidsplanering under de perioder två gånger om året som vi stänger Hittehund för att följa upp hundar och organisera arbetet.
Sommaren 2012 vill jag gärna göra några längre uppföljningsresor. En stor och viktig del av vårt arbete är uppföljningen. Samtidigt är det den mest givande delen för oss, som även ger näring och energi för fler hundar. Vi vill själva se resultatet av vad vi åstadkommer. Förra sommaren ställde jag in min egen semester gång på gång eftersom vi hade flera akuta hundärenden under sommaren vilket omöjliggjorde ett semesteruppehåll. Till slut hade jag ställt in semestern så många gånger att mina semesterdagar tog slut, och jag behövde återgå till mitt arbete utan ledighet. Ledigheten hade enbart vigts åt Hittehund! Tyvärr gav det även till resultat att jag blev fast i Stockholm utan möjlighet att göra de uppföljningar som jag själv vill göra. Framför allt ser våra hundägare ofta fram emot att få besök och visa upp hur hunden har anpassat sig i sin nya miljö.
Det tar emot att stänga, men samtidigt brinner jag för möjligheten att åka inom Värmland och besöka de hundar vi har utplacerade där, ta en sväng till Östergötland och besöka hundar där, samt väldigt gärna även hinna med Västra Götaland, Skåne om mer tid finns ... Det här låter som korta dagsresor, vilket det inte är eftersom hundarna inte bor på samma orter. Några av våra lite avskilt boendes hundägare blir ju besvikna när det dagliga arbetet inom Hittehund gör att man inte har lika mycket ledig tid över för att göra dessa längre resor trots inbjudan. Men anledningen därtill är ju aldrig ointresse, utan att man engagerar sig fortlöpande för fler hundar. Precis som man en gång har hjälpt just den hund de själva har tagit hand om.
När jag inte kommer resa runt för att redan besöka utplacerade hundar kommer jag inte vara i Stockholm utan främst tillbringa tiden på Grantorp, mitt lantställe där jag förut bodde permanent. Eftersom det just nu står tomt har jag inte längre någon fast telefon där, fläckvis mobiltäckning, och inte heller ett internetabonnemang. Jag behöver åka dit både för att vila samt för att renovera. Vilket gör det rent praktiskt omöjligt att samtidigt placera hundar. Jag vill inte koppla in en massa abonnemang enbart för att hålla mig online och nåbar inom Hittehund. Som vanligt är alla våra hundägare välkomna till Grantorp som ligger i Bergslagen, gärna under juli månad. Hör bara av er!
Det är nödvändigt att stänga intaget av fler hundar just nu. Detta beroende på att vi har ett begränsat antal hundar som vi hjälper samtidigt eftersom vi lägger ned väldigt mycket tid på varje enskild hund.
Först träffar vi hunden det gäller under en eftermiddag då vi både fotograferar och filmar den i olika situationer. Ofta träffar vi hunden flera gånger. Dels för att få beskrivningen mer levande och även för att skildra ev problematik, eftersom vi arbetar rikstäckande och det gör att vi har intresse från hela landet.
Sedan en djupintervju med ägaren på 2-3 timmar om hunden, vilket ligger till grund för våra detaljerade beskrivningar. Varje hund som presenteras motsvarar i arbetsinsats minst 10 timmar. Och det är innan vi har börjat att intervja familjer.
Foton och film redigeras och ägaren får läsa igenom beskrivningen.
Nästa skede innebär för oss att fördela tiden rätt mellan olika familjer som hör av sig gällande alla hundar, så vi hinner tala med dem i lugn och ro, besvara frågor per mail, och hitta medarbetare som gör hembesök lokalt hos de familjer som kan komma ifråga innan de får träffa hunden. De får fylla i vår intresseanmälan på 12 sidor. Vi tar referenser och ringer dessa, och även allmän koll mot offentliga register och ekonomi etc.
Sedan är vi även fysiskt med vid varje möte med en ny familj, under en sk inskolningsprocess.
För att vi ska hinna med att göra det så bra som möjligt för varje hund, och ha tid för att ha den höga kvalité genomgående under varje omplacering behöver vi begränsa oss. Hittehund är ingen renodlad annonssajt, utan så mycket mer engagemang, så även om vi skulle vilja finns det ringa möjlighet att hjälpa till utan vår omplaceringsprocess. Då blir det ofta ogenomtänkt och chansartat, och så vill vi inte arbeta.
Den 15 juni-1 augusti har vi vårt sommaruppehåll, och tiden innan är rätt fullbokad då det är många praktiska inskolningar av de hundar i Stockholmsområdet (där jag bor) vi redan har tagit oss an. Nu ägnar vi resten av tiden innan sommaruppehållet åt att omplacera de hundar vi redan har tagit oss an!
Alternativt kommer vi öppna för en möjlighet att själv annonsera ut sin egen hund genom vår hemsida under perioden vi har stängt, eftersom vår hemsida ändå är välbesökt. Vi får se om tekniken fungerar väl fram till dess.
Möjligheten kommer att finnas att skriva upp sig på vår väntelista på de hundar vi presenterar ifrån 1 augusti om man har behov av att omplacera sin hund.
Hittehund´s Ida 7 år HIPP HIPP HURRA!
Det är inte bara ledsamheter i bloggen, utan emellanåt trillar det ned mail som man också blir väldigt glad över! Som nytagna bilder ifrån Hittehund´s Ida som matte Annika har skickat till både oss och till tidigare matte My. Det är foton ifrån Idas 7årsdag! Hipp hipp hurra!
Hittehund´s Torsten RIP
Hittehund´s Torstens sista resa
När det så blev klart att han skulle bo hos just dem så började de genast projekt "banta hunden" där de till Torstens förtret minskade ner/bytte ut kosten till en lämpligare samt motionerade honom så att han till slut kom i bra form. Min jägare till pappa ville gärna undersöka om Torsten skulle kunna vara en tillgång även där men se nej, jaga ville Torsten inte! Möjligen intressanta tikar då...!
Målet har alltid varit att Torsten ska slippa vara själv hemma då han varit det alldeles för mycket i sitt tidigare liv så därför har Torsten haft några stadiga hundvakter, främst då hans dagmatte G som också är en vän till familjen.
Ett par saker har han aldrig lyckats komma över och det är skotträdslan vilket gjort nyår och liknande till mindre roliga tillfällen. Dock upplever mina föräldrar att det gick bättre efter de tränat med bland annat cd-skivor och dessutom ställt Torsten i fokus och planerat utifrån detta. Det andra är bilåkning och vi har spekulerat i om han möjligtvis varit med om någon olycka i sitt liv. Han kunde aldrig slappna av utan satt upp och stirrade ut genom fönstret så fort bilen var igång vilket kunde innebära timmar då hans stressnivå var hög. Det är sådant man ska vara medveten om när man tar sig an en omplacering, man har inte hela historien och det kan ibland innebära att man får planera sin vardag annorlunda...
Framför allt så har Torsten varit en kär vän till alla i familjen, även oss utflyttade "barn", och ingen av oss kommer någonsin att glömma denna underbara hund som vi fått förmånen att ha i vårt liv. Det är svårt att förstå att han inte kommer att möta oss i dörren mer... Men nu var det dags att gå vidare över regnbågsbron...
/Tanja och resten av familjen Johansson
Text: Tidigare fostermatte Tanja
Nu har finaste Torsten slutat sina dagar. De sista månaderna gick det snabbt utför trots medicinering och han blev allt tröttare. Han skulle ha fyllt tolv år denna sommar så man får se det som att han haft ett långt hundliv. Om hans liv före 2008 då jag för första gången mötte honom vet vi föga, bara att han redan haft tre olika hem och att den sista familjen inte kunnat promenerat honom eller aktiverat honom på något annat sätt strax innan de separerade. Jag tror dock att det var ödet att jag på den tiden bodde i Borås och det fanns en goldenkille i Fristad som behövde ett tillfälligt hem. När han kom till mig var han i ett ganska dåligt skick, han vägde för mycket och han hade knappt fått någon uppmärksamhet och stimulans vilket märktes tydligt. Mina föräldrar träffade honom bara några dagar efter att han flyttat in och de blev genast kompisar med denne godhjärtade, dregglige kille:-)
Torsten gravt överviktig när han kom in för omplacering
När det så blev klart att han skulle bo hos just dem så började de genast projekt "banta hunden" där de till Torstens förtret minskade ner/bytte ut kosten till en lämpligare samt motionerade honom så att han till slut kom i bra form. Min jägare till pappa ville gärna undersöka om Torsten skulle kunna vara en tillgång även där men se nej, jaga ville Torsten inte! Möjligen intressanta tikar då...!
Istället följde han med sin nya matte överallt. På jobbet, på långa promenader, i skogen. Och varje år åkte de på en veckas fjällvandring tillsammans med mammas bästa väninna och hennes schäfer som blev Torstens bästa kompis under de här åren. Veckor då Torsten visat att han haft ork och kondition till att gå långa sträckor.
Målet har alltid varit att Torsten ska slippa vara själv hemma då han varit det alldeles för mycket i sitt tidigare liv så därför har Torsten haft några stadiga hundvakter, främst då hans dagmatte G som också är en vän till familjen.
Ett par saker har han aldrig lyckats komma över och det är skotträdslan vilket gjort nyår och liknande till mindre roliga tillfällen. Dock upplever mina föräldrar att det gick bättre efter de tränat med bland annat cd-skivor och dessutom ställt Torsten i fokus och planerat utifrån detta. Det andra är bilåkning och vi har spekulerat i om han möjligtvis varit med om någon olycka i sitt liv. Han kunde aldrig slappna av utan satt upp och stirrade ut genom fönstret så fort bilen var igång vilket kunde innebära timmar då hans stressnivå var hög. Det är sådant man ska vara medveten om när man tar sig an en omplacering, man har inte hela historien och det kan ibland innebära att man får planera sin vardag annorlunda...
Framför allt så har Torsten varit en kär vän till alla i familjen, även oss utflyttade "barn", och ingen av oss kommer någonsin att glömma denna underbara hund som vi fått förmånen att ha i vårt liv. Det är svårt att förstå att han inte kommer att möta oss i dörren mer... Men nu var det dags att gå vidare över regnbågsbron...
/Tanja och resten av familjen Johansson
