Insamlingsdag 30 november i Stockholm

 
 
30 november ca kl 15-21 är man välkommen att lämna in hundfoder, hundgodis, ben, täcken, tillbehör som selar, leksaker och allt annat hundrelaterat om man har något man vill donera till Föreningen Hittehund. Vi gör en insamling inför att vi i januari ska delta på Husdjursmässan i Stockholm med en monter. I den montern ska vi ha en försäljning av begagnade hundtillbehör för att få in medel till våra fosterhundar. Vi ser gärna att zoobutiker, lokala hundklubbar, hunddagis, hundinstruktörer eller andra med en hundrelaterad verksamhet kontaktar oss för ett samarbete ifall man har möjlighet att hjälpa till med denna insamling. Även privatpersoner som tex genom sin bekantskapskrets eller på sin arbetsplats har tillfälle att samla in saker för Hittehund. Vi har höga utgifter just nu för fosterhundar. Den här veckan har vi akut omhändertagit två chihuahuor i Skåne, och idag ska vi ta emot ytterligare två hundar i fosterhem i Södermanland.

I lokalen som vi tillfälligt har hyrt för att ta emot saker i kommer vi ha lite kaffe, the eller saft och hembakt bröd, så kan vi även passa på att informera om vår verksamhet i lugn och ro för den som är intresserad.

Adressen är Hammarby Sjöstad i Stockholm. Nere vid Hammarby kaj, hörnet av Hammarby Kaj och Heliosgatan. Närmaste förbindelser kollektivt är tvärbana 2 stationer ifrån Gullmarsplan (station Luma), buss 74 från Södermalm, en gratisfärja ifrån Södermalm.

Vi håller ned våra administrativa kostnader genom att vi inte har en egen lokal, även om det skulle behövas, och samtliga medarbetare arbetar ideéllt. Det vi kan få in går därför oavkortat till hundarna, just nu försäkringspremier, veterinärvård, foder och resekostnader mm. Hundarna vi hämtar imorgon är inte chipmärkta, vaccinerade eller försäkrade, och varje hund är en stor utgift för vår förening. Därför hoppas vi på att vår insamling kan bli framgångsrik, så vi tillsammans kan hjälpa fler hundar under vintern!

Hoppas vi ses söndag 30 november! Frågor om insamlingen kan besvaras på tel 076-76 77 111. Det går även bra att maila [email protected]

Grattis Hittehund´s Milton 2 år!

 
 
Fotona blev inte så bra men desto bättre blev födelsedagen. Hittehund´s Milton sade när matte Charlotte tog fram tallrik för att skära upp "Behövs inte. Jag smakar gärna direkt!" och så högg han in på sin födelsedagstårta. Sedan kom paketen som provades och busades med. En mätt Milton ska ikväll dagen till ära få välja helt själv vart han vill gå, hur länge och vart han vill lukta. Mina andra vovvar Bessie och Douglas och jag hänger bara på! Undrar vad han väljer att göra! Tack för alla grattis hälsar 2åringen Milton! /Matte Charlotte

Ge inte bort djur i julklapp!

 
 
GE INTE BORT DJUR I JULKLAPP. 
Text: Christine Leijd
Föreningen Hittehund
www.hittehund.nu

Här kommer ett inlägg och en tanke som egentligen borde vara onödig, men som tyvärr är mer dagsaktuell än någonsin. Därför vill jag öppet ventilera vår syn på saken. Jag vet att det är fler föreningar, djurhem, kennlar, kattuppfödare, Blocketannonsörer som upplever samma sak. År efter år, för det är en idé som väcks till liv lagom till jul, eller till någons födelsedag.

Ämnet är, att ge bort djur i present.

Under förra veckan fick vi fyra mail ifrån olika personer som var för sig gällde olika hundar som mailskrivarna tyckte kunde passa olika anhöriga. Som de avsåg att ge dem i julklapp eller i 60årspresent.

Och det kan inte skrivas eller sägas tillräckligt ofta. Djur är ett levande ting, och inget man ger bort i present. Vare sig det är till ett barn, en vuxen eller till sin maka.

Även om det är en god tanke att det ska bli världens bästa julklapp vill vi att man ser det ifrån hundens synvinkel. Hur man än lägger upp det ska ingen hund ges bort på julafton inom familjen eller på julfirandet med släkten. Man kommer aldrig ha några garantier för att "julklappen" mottas på rätt sätt. Det är en absurd och horribel idé helst enkelt.

En del anhöriga försöker lägga upp det när vi kritiserar förslaget att man avser att själv hämta hem hunden och förvara den själv hemma, och låta den anhöriga lära känna hunden för att sedan som ett överraskningsmoment på julafton leverera hunden "Här är den din, surprice". Och då blir tanken ännu mer absurd. En omplaceringshund som behöver skiljas och separera ifrån sin trygga familj ska inte behöva mellanlanda och komma in i nya rutiner, regler, i ett nytt hem med nya människor, för att därpå igen, lagom till jul behöva bryta upp under ett firande, för att därpå förvirrat behöva knyta an till en ny person, nytt hem, ny miljö, ny tillvaro.

Man gör helt enkelt inte så mot ett djur.

Vi kan förstå att för många tycker de att julen är en bra tid för någon att ta emot ett djur eftersom många är lediga i större utsträckning då och man kanske kan få en första tid tillsammans där man är helledig. Men en ansvarsfull blivande djurägare är förhoppningsvis emot den här idén lika mycket som vi. För en ansvarsfull djurägare vill kanske:
1. Själv välja ras, hund och individ
2. Själv träffa hunden flera gånger innan den flyttar in
3. Själv ha en dialog med hundens tidigare familj och försäkra sig om att personligheten och ens egen livsstid och erfarenhet matchar hundens
4. Själv ha en framförhållning och planering för sitt eget liv så att ankomsten av en hund verkligen blir så bra som möjligt

Man ger inte bort en hund som en Alladinask. Utan en hund ska få hem med eftertänksamhet.

Flera skriver i sina mail till oss att "Pappa kommer bli så glad, men allt handlar ju om personkemi och vi kommer höra av oss om det inte fungerar, det ser vi ju om några dagar."

"Eller farmor har alltid haft hund och hon är en så fin djurägare och hon fyller 60 år om en månad och just er hund blir den bästa presenten."

Men åter igen, vi hävdar att djur ska inte ges bort i present.

Tvärtom brukar vi i januari och februari se resultatet av förgående års julfirande när "presenterna", ibland de mycket ovälkomna och inte så efterlängtade presenterna läggs ut på Blocket, eller när man ringer oss och berättar att anhöriga har kommit med en valp eller en vuxen hund i all välmening men att allt har blivit så fel. Det här händer år efter år.

Julen är för många en högtid då man inte har några rutiner i vardagen. Man kanske är stressad och utmattad efter julbord med jobbet, julklappsinköp och decemberaktiviteter, och under juldagarna och i mellandagarna är det många som planerat vara på resande fot för att besöka släkt och vänner med övernattningar. Man kanske har mer besök än vanligt, och det finns ingen lugn vardag för ett djur att landa i.

För en hund som bara ska dimpa ned i en ny miljö runt juletid kan det resultera i en enorm stress och katastrofal dålig start.

Några förslag för den som ändå ser det som en fin julgåva att ge bort en hund:

Låt mottagaren av presenten få välja hund själv och även ha tillfälle att avböja en framtida hund genom att ge presenter inslagna såsom tillbehör till en hund. Hundben, matskålar, hundbajspåsar, böcker.

Ge gärna förslag på olika kennlar, djurhem, skriv ut beskrivningar på hundar som ni tror kan intressera mottagaren, gör en pärm med information vart de kan starta själva för att hitta rätt hund och vidarebefordra bara kontakten.

Vad ni än gör, sitt inte på Blocket eller hos djurhem, katthem, kennlar för att i sista minut åka och hämta en hund till julafton. Jag har själv varit i det läget att ju närmare julafton kommit och ju mindre tid man har för genomtänkta presenter, desto mer panikartade inköp gör jag "för man måste ju ge nånting". Men låt inte "nånting" bli ett djur.

Bulvanköp heller inte djur för någon annan i tron på att ni lättare ska få tag i en hund, vars säljare eller ansvariga delar den här åsikten.

Den här texten får mer än gärna delas.

Hembesök hos Hittehund´s Cindri

 
 
I våras besökte vi blandrastiken Cindri i hennes nya familj som bor i en villa i Fagersta.
 
 
Cindri är en blandning mellan långhårig collie och golden retriever och behövde få komma mer i centrum efter att det tillkommit barn i familjen som gjorde henne rädd och osäker när bebisen började krypa. Det är en av de vanligaste anledningarna till att äldre hundar behöver omplaceras inom Hittehund.
 
 
Seniorhundar passar ofta fint ihop med aktiva och vitala seniorer och Cindri omplacerades genom vårt seniorhundsprogram där hon hos sin nya familj får maximalt med tid och lugnare rutiner.
 
 

Även om Cindri är en seniorhund och har en mogen hunds lugn var det inte svårt att busa igång henne på gräsmattan och då fick hon en glad och busig blick i de kloka ögonen.
 
 
Nästa gång vi hälsar på hos Cindri ska vi ha mer gott om tid, för besöket blev kortare än vad vi velat då vi var på genomresa.
 

Vår älskade Kashi har lämnat oss!

 
I våras fick vi denna sorgliga nyhet om att Kashi gått bort. Han var en så kär och älskad hund både av sin förra och nya familj, och vi gjorde flera hembesök hos honom i Enebyberg under årens lopp.
Vila i Frid du vackra hundpojke med den finaste varmaste pälsen och de kloka ögonen.

Hej! Jag har dessvärre sorgliga nyheter såhär innan Påsk! Vår älskade, älskade Kashi har två veckor före sin elfte födelsedag (28/4) tyvärr lämnat oss för att fortsätta livet på andra sidan och de evigt gröna ängarna. Kashi blev för ungefär en vecka sedan plötsligt dålig. Flåsig och med ont i bakbenet. Väl hos veterinären konstaterades tumörer som tyvärr spridit sig i kroppen. En tröst är att han troligtvis mått ganska bra ända tills "bägaren rann över" mot slutet. Det bevisas av att han så sent som för ett par veckor sedan var ute på promenad i skogen och klättrade i berg, badade i pölar och roade sig kungligt.

 
Kashi var en otroligt klok, snäll, omtänksam och rolig vovve! Vi älskade honom högt och kommer att sörja honom länge, länge!!!

Jag har kontinuerligt varit i kontakt med förra ägaren Emma och hon känner till att Kashi inte längre är med oss. Jag blir så rörd och glad när jag ser att han finns med på hemsidan med bilder och allt. Så vacker! Lova att skicka mig bilderna om du tänker ta bort dem!

 
Jag har turligt nog påsklov just nu och det tillbringar jag mest med att gråta och längta. Det känns som om hjärtat slitits ur kroppen och jag gråter litervis över min fina älskling!

 
Bilden i soffan jag skickar med är från förra sommaren och naturbilden är från Rösjön i februari i år. Det var ju vid rösjön vi allra först träffade Kashi och han tog oss med storm!

Uppföljning av seniortiken Freja!

När seniortiken Freja 11 år sökte hem mådde hon inte bra i sin befintliga familj som hon haft sedan valp. Flera småbarn hade tillkommit i familjen och hon hade blivit rastlös, skällig, orolig och hennes ägare kände att hon behövde komma till en ny familj, för deras egen situation skulle inte förändras, och älskade Freja skulle inte må bra där.
 
Freja med nya matte


Det är därför med stor glädje vi kan visa dessa bilder på en älskad softisflicka som fick en ny familj på landet med vidsträckta ytor, där hon har återfått harmonin och lugnet i sitt liv.

Freja har varit i sin nya familj i 3 månader, och nya matte Inga-Lill berättar att hon är väldigt morgontrött och tycker nog det är skönt att "dra sig" före morgonpromenaden. Hon älskar att promenera, tar matte fram sina gympaskor ur garderoben så sitter hon redan och vaktar dörren för då vet hon vad som väntar! 
 
 

Matte Inga-Lill berättar: "Vi hämtade Freja den 3 juli och allting har gått mycket bra.Vi går våra promenader dagligen på 5-7 km,och hon älskar verkligen att springa runt och nosa, hon går fot hur fint som helst, inga problem alls. Jag fick t.o.m ta tandsten efter att hon varit här 1 dag då kan man snacka om en lugn stabil hund.

Vi har däremot fått jobba med henne när det gäller kloklippning men även där har vi gjort framsteg.Vi har haft henne med oss på husbilssemester och hon älskar att åka bil.Bosse och jag ångrar oss inte att vi tog Freja, hon är det bästa vi gjort. Våra barnbarn och grannbarn myser gärna med henne! Jag har kontakt med hennes tidigare ägare, skickar kort så de ska kunna fortsätta och följa Frejas liv hos oss, det känns även bra för mig att ha den kontakten för de har ju haft henne i elva år!"
 
 

För Föreningen Hittehund känns det extra bra för varje seniorhund som får ett nytt hem genom oss. Det är de bästa hundarna att omplacera, ofta mer anpassningsbara än yngre hundar. En pigg och vital hund som Freja har förhoppningsvis många aktiva år framför sig om man fortsätter att underhålla hennes goda fysik och hälsa genom ett aktivt hundliv. Vi har ett särskilt utformat seniorhundsprogram som man kan läsa mer om här:http://www.hittehund.nu/seniorhund

Uppföljning av Hittehunds Molly

Molly är en ung rottweiler som fått hem genom Hittehund. En busig och lekfull tjej med glimten i ögat. Hittehund har träffat Molly två gånger efter hennes omplacering. Senast i somras tillsammans med hennes nya familj.
Mer om Molly när hon sökte hem finns att läsa här
 
 
Två "hittehundar" hälsar på varandra för första gången. Molly bjöd upp till lek med detsamma och utstrålade vänlighet, lekfullhet och nyfikenhet. Det var trevligt att beskåda Mollys gester och minspel när hon bjöd upp till en lekstund.
 
 
Molly var lika fin nu som hon var förra gången. Detta är en hund som strålar och charmar med hela sitt kroppsspråk och med sina ögon. Dem mjuka ögonen borrar sig in i hjärtat direkt. Molly är verkligen en fin hund och jag var glad att se hur Hittehund ännu en gång hittat rätt familj och hem.
 
 
Vi tog alla en promenad ihop längst en skogsväg och jag såg hur Molly funnits sig tillrätta med sin nya husse och matte. Jag såg vilken fin kontakt de hade och hur de hade en ömsesidig kärlek och respekt för varandra. Mollys husse berättade med inlevelse i detalj om vad Molly tyckte om det ena än det andra. Nu på sommaren hade Molly tillgång till en stor tomt som hon kunde busa omkring på hur mycket hon ville. Husse bjöd generöst in Hittehund för att få se Molly där, hon trivdes som fisken i vattnet med denna frihet och nästintill obegränsade tillgång på att få springa lös.
 
 
Molly hade visat sig vara en riktig talang på att spåra! Hon gick nu kurs i detta och husse beskrev det som hennes rätta element. Hon hade fått mycket beröm av instruktören och hon älskade att få spåra och jobba!
 
 
Det var trevligt att få träffa Molly och hennes familj. Jag lämnade dem med en värme och glädje. Molly, hon hoppade in i sin bil redo för färden hem - ett hem hon verkligen såg ut att trivas i!
 

Hembesök hos Hittehund´s Ronja!

 
I februari omplacerade vi den robusta vallhundsflickan Ronja som behövde få en ny familj efter tidsbrist när hennes ägare separerat.
 
 
 
Det var stort intresse för Ronja, och vi hade flera fina alternativ för henne. Hon var en hundtyp som verkligen behövde stora fria ytor och mycket friluftsliv så vi valde att omplacera henne som första hund hos Viveca i gränslandet mellan Småland och Västra Götaland.
 
 
 
Viveca är en genuin djurmänniska som lever på landet med sina två islandshästar, och på familjegården finns det 12 islandshästar i hagen, några får och lösgående höns men Viveca hade tidigare i livet inte haft tid för en egen hund som ensamstående tills möjligheten öppnades för henne med en hundtillåten arbetsplats.
 
 
Här skulle Ronja få mycket motion och långpromenader i de trolska skogarna och få lång träning i att sluta jaga katter, den träningen pågår fortfarande.. :), två kissar finns hemma som inte är direkt överförtjusta i Ronjas ankomst.
 
 
I maj några månader efter omplaceringen var Jessica på uppdrag av Hittehund hemma hos Ronja och Viveca och hälsade på. Här är några bilder ifrån det besöket samt några fler bilder ifrån den underbara miljön som Ronja bor i idag. Viveca skickade nämligen i samband med sitt första mail med en förfrågan om Ronja en utförlig beskrivning om sig och sitt liv tillsammans med ett flertal bilder, och det är en öppenhet som genast ger pluspoäng hos Hittehund.
 
 
 
 
Både Helen, en av våra hundägare som gjorde ett besök hos Viveca innan hon kom till Stockholm för att lära känna Ronja, och Jessica som gjort ett uppföljningsbesök säger samstämmigt att man måste åka dit om man får chansen för att det är en så fantastisk plats.
 
 

En kort tid efter hembesöket i våras åkte Viveca till Stockholm så jag själv fick återträffa dem igen, och det var en betydligt slankare Ronja jag träffade som fått fin midja och mycket muskler av allt friluftsliv.
 
 
Vi talade en del om vikten av mental aktivering och nu under sensommaren har Viveca på vår rekommendation tagit kontakt med den trevliga hundpsykologen Jessica Mann på Motiverade hundar där de har börjat att gå kurser, just nu specialsök.

Eftersom vi har rätt så mycket material om Ronja kommer det lite senare i höst upp fler uppdateringar!
 
 

Bildhälsning från Hittehund´s Fifi!

 
Här kommer en sensommarhälsning från Fifi som omplacerades till oss i dec
2010!

 
Fifi mår strålande! En riktigt gårdshund med koll på allt.
I januari valde vi att kastrera henne då vi aldrig kommer vilja ha valpar
och samtidigt minska risken för livmodercancer osv.
Allt gick bra och Fifi trivs!

 
I sommar har vi också valt att trimma hennes päls då hon tyckte det var
väldigt jobbigt med värmen! Å vips fick vi en liten busig valp!
Söt som socker och SÅ nöjd!

 
Så vi är tacksamma att Fifi hamnade just hos oss och vi älskar henne!

 
Med vänlig hälsning,
Maggan, Moa och Anders Magnusson-Osmund
I Gnesta

Uppföljningsbesök hos Hittehund´s Harley!

Text och bild: Hundkonsult Jessica Alenius http://www.hundmedgladje.se/ Ideéllt uppdrag för Hittehund

 

Jag möttes av Harley och Lufsan som kom springande mot mig när jag körde in mot gården, redan här klack det till i hjärtat för Harley såg verkligen ut att må bra och som en riktigt lycklig hund.

 

När jag kommer ur bilen kommer båda och hälsar och Harley springer och hämtar en stor leksaksgris som han presenterar för mig.

 

Harley har snabbt kommit in i sin nya familj och han verkar lika glad och lycklig för sitt nya hem som familjen som han flyttat till är för honom. Hans nya matte och jag står i köket och pratar och Harley som då hälsat klart, lägger sig lugnt på golvet och kopplar av.

 

Harley som varit lite svår med maten tidigare äter med god aptit när matte serverar maten, han är fortfarande lite smal men inte allt för smal och pälsen glänser.

Matte öppnar dörren till baksidan/ut mot trädgården, (den står öppen för det mesta så hundarna kan gå ut och in som de vill, men efter frukosten har de fått ligga inne en stund och vila magarna) då springer båda med glädje ut genom dörren, Harley har åter grisen i munnen och springer ut och lägger sig på gräsmattan.
 
 
 
Matte sätter sig på huk på trappan och Harley springer genast fram för lite gos och klappar. Lufsan kommer med ett gummi ben som hon får mig att kasta och springer genast efter, när hon kommer tillbaks för mer kastande så tar Harley det och de börjar busa med benet och kampar lekfullt en stund innan Harley tröttnar och hämtar bollen istället.
 
 

Matte berättar att Harley som inte gillat vatten innan nu älskar vattenlekar med vattenslangen på varma dagar och att hänga uppe vid poolen och fånga vattenstänk som blir när småhussarna badar.

Ett tu tre så busar Lufsan och Harley runt i trädgården, Lufsan först och Harley efter i en lekfull dans. De är redan varmt ute och efter lite bus lägger sig Harley på sitt favoritställe, uppe på den svala trappan med utsikt över hela trädgården.

 

Lillhusse kommer och ska fråga mamma något och Harley passar på att gå fram för att få lite klappar, när lillhusse går iväg följer Harley nyfiket efter för att se vad han skulle hitta på.. När han ser att det var datorspel på gång, står han kvar en stund i dörröppningen och kollar så det inte var något roligare som skulle hända. Snart kommer lillhusse två och Harley hälsar lika glatt på honom, för att sedan ta en drickpaus. De är kul att se hur fint han umgås med barnen och att han trots sin korta tid har knutit så kärleksfulla band till barnen, ja till matte också (husse var inte hemma). Att sedan familjens ”gamla” hund och han ser ut som världens bästa bästisar gör det hela ännu roligare.

 
 

Han följer nyfiket det som händer runt omkring men har inte svårt att koppla av mellan varven och tar sig gärna en tupplur på ett svalt ställe, men när det bjuds upp till lek är det full fart igen. Han lyssnar fint och kommer snabbt när matte kallar på honom för lite fotografering.

 

Trotts sin korta tid har det hunnit bli en hel del bilder som matte har tagit och det är kul att se och följa den korta tid han varit hos dem, när han tar emot gäster, när han busar runt i trädgården, när han sitter i sin egen soffkorg och håller koll på omgivningen, när han sitter med Lufsan på trappan och spanar ut över vidderna runt omkring. När han leker och myser med sina småhussar och inte minst när han delar säng med minsta hussen ser han verkligen ut att njuta, ja de gör de bägge två.

När man ser honom så känns det verkligen som om han har hittat hem och man blir varm i hjärtat.

 

När det är dags för mig att gå följer de båda hundarna med ut på gårdsplanen och när jag går därifrån får känner jag hur ögonen blir fuktiga, tänk om de kunde sluta så här bra för alla hundar som måste ha ett nytt hem.

Det var svårt att inte älska Harley direkt, han är underbart god och genomtrevlig hund. Därför känns det extra bra att det blivit en så perfekt matchning.

Tack vare Hittehund så får några hundar chansen till ett bra nytt liv i en härlig familj och i detta fall kunde nog inte blivit bättre.

 


Uppdatering från Hittehund´s Ozzy!

Här kommer en hälsning från Ozzy och familjen.
 
Vi har det skönt, Ozzy och Beauty har lärt känna varandra riktigt bra,
och det märks genom lite hårdare tag i lekarna och ibland får Anna gå in och bryta så de
får vila för de kan leks hur länge som helst!

 
 
Anna har tagit med dig både Ozzy och Beauty på utbildningen hon går på hundens 
hus i Norrköping varsin dag fick de här första helgen i augusti.

 
 
 
 
 
I sommarhuset badas det och simmas vilket Ozzy kommer få fortsätta med till hösten
för att stärka upp sina bakdelsmuskler. Klippkort är inköpt till en sim/ rehab anläggning.

 

Insamling för Hittehund

Insamling för Hittehund! Vi behöver Din hjälp!
Vi har blivit tillfrågade om vi vill medverka på Hundens Dag den 17 maj i Borås och den 18 maj i Stockholm/Sollentuna.

Då det är en fin möjlighet till marknadsföring av vår lilla förening som i sin tur kan ge våra hundar hem gör vi nu allt för att kunna medverka. Under de 14 år Hittehund varit verksamma har vi spenderat totalt 500 kronor på marknadsföring. Det har varit vid enstaka tillfällen vi behöver köpa annonsutrymme för en specifik akut hund. Annars har vi aldrig marknadsfört vår verksamhet, utan en genomtänkt verksamhet marknadsför sig själv, och de blygsamma donationer vi får in behöver gå direkt till hundarna. 

Om dessa två evenemang kan bli framgångsrika går alla pengar vi kan få in oavkortat till veterinärvård för våra fosterhundar!

Nu har vi dock vuxit oss så pass starka att vi behöver broschyrer och presentationsmaterial, och inför Hundens Dag på de två orter där vi medverkar behöver vi även samla in hundrelaterade saker för försäljning vid våra informationsbord.

Vi tar emot både nya och begagnade leksaker och hundtillbehör som hundaktivitetsspel, täcken, selar, halsband i brukbart skick. När insamlingen är klar fördelar vi tillbehören mellan våra fosterhem och medarbetare, som ser till att leksakerna kommer till stor glädje för familjer och hundar som Hittehund kommer i kontakt med runt om i Sverige. 

En del produkter kommer användas inom vår verksamhet, då vi ofta kommer i kontakt med hundar som behöver mer stimulans och hjärngympa i sina nuvarande familjer i väntan på omplacering, andra används som rekvisita när vi filmar hundar som behöver hem eller när vi tar emot hundar i ett tillfälligt boende i väntan på rätt hem, en del ben och andra hundtillbehör skänks även vidare till de härbärgen för människor vi samarbetar med i Vårt projekt Hundmat vid behov där vi hjälper utsatta hundar som ofta ägs av hemlösa. 

Insamlingen pågår till den 18 maj. I Stockholm finns det tillfälle att lämna direkt till oss. Kontakta oss per mail [email protected] eller ring 076-76 77 111 om du har något smått som stort att donera. Även om du har ett företag med produkter som du kan avvara för ett gott ändamål. I Göteborg finns det tillfälle att lämna direkt till oss. Kontakta oss per mail [email protected] eller ring 072-305 83 50.

Om du vill posta kan du göra det till insamlingen i Göteborg: Hittehund c/o Livligt Lärande, Marconigatan 17 421 44 Västra Frölunda
Om du vill posta kan du göra det till insamlingen i Stockholm: Hittehund c/o Leijd, Kryssargatan 3, 120 63 Stockholm

Vi söker även företagssponsorer eller privatpersoner som skulle vilja hjälpa oss att förverkliga våra broschyrer och informationsmaterial genom att bekosta trycket.
Om någon är duktig på att baka, hundgodis eller bullar/kakor tar vi mer än gärna emot det till våra evenemang. Mer information om detta kommer under veckan på vår hemsida!
 
 

beskrivning Iggy

 
 

                                   Hittehund`s Iggy

Iggy är en femårig tik vars teckning, kynne och egenskaper påminner mycket om en whippet, men hon uppges vara blanding mellan jack russel och dansk svensk gårdshund.

 

Hon är en känslig hund med många olika sinnesstämningar, och som behöver en lugn miljö, med harmoniska och lugna personer omkring sig. När Iggy trivs och mår bra är hon en riktigt förtjusande och rar hund, hon är glad och pigg, otroligt charmig och söt, och som man kan se på hennes länkade videofilmer är hon jätteduktig på att träna inom olika hundsporter. Iggy behöver en matte/familj som förstår Iggys behov, miljön och människorna är mycket viktiga så det blir rätt med en vek och osäker hund som Iggy.

 

 

Anledningen till omplaceringen är att Iggy inte trivs på det hunddagis hon befinner sig på och matte hittar inte en bra lösning till att lösa detta när hon jobbar..                                                                                                               

 Iggy mår för övrigt bra i hemmet och är en älskad hund som matte tycker mycket om.

 

 

Iggys bakgrund är att nuvarande matte har haft henne i 4 år, hon bodde tidigare hos en bekant till matte, men som av olika anledningar inte kunde ha henne kvar. Från början skulle nuvarande matte bara avlasta sin vän men hon blev så otroligt fäst vid henne så hon blev kvar, tillsammans med mattes tidigare hund. De första två åren gick det mycket bra eftersom matte hade hundtillsyn av sin moster under arbetstiden vilket fungerade jättefint. Tyvärr ändrades situationen när mostern gick bort, och sen dess har hon passats av en annan familj i släkten. Matte jobbar mycket och är ensamstående, och då behöver hundarna passning. Hundarna är i en jättetrevlig familj där det finns ganska många andra hundar och ett större barn. Men matte upplever att Iggy blir stressad av den förändrade situationen när det händer för mycket i hennes vardagsmiljö. Nu har matte precis flyttat för att komma närmare sitt arbete, vilket innebär ännu en förändring i Iggys liv, ännu en ny trygg dagmatte måste hittas, och framöver kan det innebära att nya dagmattar och rutiner kommer behöva komma in i bilden. Hunddagis är helt uteslutet eftersom det blir för stressigt med så mycket rotation på hundar och människor. Matte har funderat jättemycket på Iggys framtid, och hon ser det inte som varaktigt hos henne eftersom hon inte kan motsvara Iggys behov.

 

På hunddagiset hon idag befinner sig på visar sig denna osäkerhet och vekhet i större grad. Det är för mycket hundar, liv och rörelse för att Iggy ska trivas. Hon blir stressad, kan agera utåt mot andra hundar och har svårt att koppla av. Hon springer gärna omkring och får ingen ro.

I en lugn och trygg miljö är Iggy en trevlig och välmående hund. Under Iggys första år fanns hundpassning i lugnare miljö tillsammans med en person. Denna osäkerhet som Iggy idag visar beskriver matte att den fanns där, men behövde aldrig blomma ut som den idag gjort.

Nyckeln till Iggys välmående är trygghet, det ska inte hända så mycket runt henne som hon måste hålla koll på. Hon behöver lugna rutiner, inte så mycket spring i hemmet, utan ett lugnt liv där hon kan få vara medelpunkten i någons liv och få både motion och aktivitet.

I vissa situationer och miljöer kan Iggy bli osäker. Hon har gått en hel del kurser tillsammans med nuvarande matte och de har en mycket fin relation baserad på belöningsbaserade aktiviteter, Iggy finner en stor trygghet och stöd i matte. Vid första anblicken av Iggy kan hon tolkas som en mycket nyfiken och framåt tjej, men man får då och då glimtar av hennes osäkerhet och blir det för mycket omkring henne ser man att hon inte gillar det. Man kan se att om hon känner sig pressad försöker hon att dra sig undan, och om hon inte har möjlighet till det kan hon bli trängd, och då kan hon även nafsa av ren rädsla.

 

 

När Iggy mår bra och är trygg och glad då visar hon ingen osäkerhet alls, och de personer som träffat henne väldigt mycket och bara sett hennes rakt igenom positiva sidor känner inte alls igen henne som en osäker hund, då hon i många miljöer och situationer är totalt jättetrevlig och busig.

 

 

Iggy är en hund som har ett måttligt till aktivt behov av aktivering. Hon behöver få en uppgift i livet och behöver få utföra någon form av aktivitet för att må bra. Iggy har ett godkänt anlagsprov i viltspår och hon har gjort en Beteende och personlighets beskrivning (BPH). Mer om detta test finns att läsa här (

http://www.skk.se/uppfodning/mentalitet/beteende-och-personlighetsbeskrivning-hund-bph/

Iggys resultat på detta prov finns att läsa HÄR.

Man kan även se videofilmer om Iggys prov och resultat HÄR

Iggy har flera egenskaper som är totala motsatser. Det är som om vinthunden och terriern krockar lite. Beroende på vem man frågar kan man få henne beskriven som två helt olika hundar; en trevlig stabil och en osäker och opålitlig. Matte upplever att det främst är miljön som påverkar henne.

En träningskompis till matte beskriver Iggy på följande sätt "

 

Iggy är en glad och positiv liten tjej, med fin arbetslust och en härlig attityd! "

 

 

Iggy älskar att springa som dem flesta vinthundar gillar att göra! Hon älskar att vara ute och att springa allt hon kan!

 

 

Iggy gillar att plocka blåbär i skogen. Hon plockar dem direkt från busken helt själv!

 

 

Iggys favorit är att ligga under en filt och sova. Hon gillar även att sova under täcket. Genom att peta med tassen och titta intensivt säger hon till när hon vill krypa under filten/täcket.

Även på sommaren vill hon ha filt, fast då brukar hon titta ut ganska fort igen.

Hemma är Iggy väldigt mysig, tycker om att ligga nära, sitta i knät, får aldrig nog av klappar och pussas gärna.  Hon vill ha mycket kroppskontakt och behöver ha den tryggheten och närheten att få sova tillsammans med sin familj så som hon är van vid.

 
 

 

Iggy kan vara ensam hemma men matte har endast provat tillsammans med annan hund max ett par timmar. Iggy är van vid att att någon alltid är hemma alt bli lämnad på hunddagis. Iggy är van vid att att någon alltid är hemma alt bli lämnad på hunddagis.

 

Iggy är en hund som gärna går ut i ur och skur, hon är inte väderkänslig och bryr sig varken om regn eller kyla.

 

Iggy behöver en lugn familj med rutiner. En familj som är hundvana och kan vägleda Iggy framåt i olika situationer, på ett mjukt sätt så som Hittehunds policy är och som Hittehund rekommenderar.

Iggy söker en familj där man kan lösa ensamheten med Iggy på ett bra sätt. I Iggys fall behövs en lugn miljö och tillvaro där hon slipper känna stress. Hunddagis passar henne inte alls utan bättre vore en nära vän, en lugnare plats som Iggy fortsatt kan slippa nya rutiner och nya situationer som är svåra för Iggy att hantera på ett bra sätt.

 

Man bör fortsatt träna tillsammans med Iggy i någon form. Iggy älskar nosarbete och har tagit sig en bra bit framåt kunskapsmässigt där, men även andra aktiviteter skulle passa Iggy bra. Hon har behov av att aktiveras och en väldigt trevlig och positiv hund att jobba tillsammans med.

Iggy är en vek hund i sin personlighet men har en träningsvilja och jobbar med glädje i det man erbjuder. En ny familj får med fördel fortsätta jobba med positiva metoder och aktivera Iggy med uppgifter som stärker hennes personlighet, får henne att öka självförtroendet och få hennes ögon att glittra av lust, så som Iggy gör när hon får en uppgift som hon gillar.

Iggy går bra ihop med hundvana äldre barn men eftersom miljön i en barnfamilj inte är tillräckligt lugn för att passa Iggys behov söker hon ett hem utan barn. Hon har däremot ingen reservation mot barn generellt men man behöver vara med Iggy, vägleda både barn och Iggy för att denna upplevelse fortsatt ska vara en trevlig upplevelse för Iggy.

Iggy behöver ett hundvant hem. Hon är ingen nybörjarhund utan stor vikt vid en omplacering ställs på att man har kunskapen att "ligga steget före", hela tiden kunna vägleda och hjälpa Iggy i situationer hon själv inte riktigt behärskar eller känner sig bekväm med. Klarar man det kommer man få en underbart lekfull, lojal och trevlig kompis att dela tillvaron med många år framöver!

Iggy är en riktigt rolig hund att dela livet tillsammans med. Tycker man om att jobba tillsammans med en av naturen vek hund och ser detta som en rolig utmaning eller ännu hellre inte ser detta som ett problem utan ett sätt att vara tillsammans med sin hund - då kommer man få världens finaste kompis. En rolig hund att aktivera, en lojal kompis i alla lägen och en busig och lekfull vän som också gärna ligger nära och gärna har en nära kroppskontakt. Som tycker om människor, som gärna delar säng och ligger under täcket och som vill följa dig i allt du gör.


Ordförande Christines älskade Sascha har somnat in

Text: Christine Leijd
 
Jag har förlorat min hund. Men inte bara en hund.
Sascha var min Once in a lifetime dog. En sådan hund som man bara får en gång under sin livstid.
 
De flesta av er som har träffat mig har aldrig gjort det utan att jag har haft Sascha med mig. Hon har varit med under nästan alla hundärenden, på varje uppföljningsbesök, på hembesök, på utvärderingar av hundar...
 
 
Både hon och min andra tik Lycka har varit behjälpliga inom Hittehund under den tid jag varit engagerad inom Hittehund, alltså under 14 år. Sascha har varit en trygg mentor för alla fosterhundar som behövt mellanlanda hos oss, hon har haft ett bra språk med katter, även förvildade sådana, har kunnat läsa av precis alla hundar hon mött, och flera av de hundar vi har omplacerat som inte fungerat med några andra hundar, har alltid fungerat tillsammans med mina tikar. På gott och ont, eftersom jag ibland inte fått en ärlig uppfattning om hur den hunden har agerat då både Sascha och Lycka alltid parerat och läst hundspråk så bra att de fått alla andra hundar trygga på en gång.
 
 
 Sascha lyssnade alltid på mig och fungerade från första stund med alla djur som jag presenterade henne för. Cirkuselefanter på bete, tama framspingande getter, får, hästar, fria höns, änder... Tänk er en hund man kan styra med en blick, som läser av ens min, och som lugnt och stabilt möter allt som kom i hennes väg. Enda gången hon var missnöjd var om vintern på landet då hon fick följa med mig, lös som vanligt, för att lägga mat i rådjurens ho, oh så hon skulle vilja sätta av efter dem! Men hon tittade bara surt på dem och fick en morot som belöning. Hon rörde inte rådjuren på tomten utan fick sitta bredvid sin matte under alla timmar jag satt i snön för att fotografera rådjuren. Däremot kunde hon ha intresse för vilt i skog och mark. Om hon någon gång hittade en hare kunde hon inte motstå lusten att sätta fart på den. Hemma kunde hon dock samspela med lösa kaniner som sov på henne i soffan, eller tamråttor som rörde sig fritt.
.
 
 
Sascha var senast med mig på en uppföljningsresa med tåg till Norrköping (och träffade seniorpudeln Laban) dagen före nyårsafton, och in i det sista var hon med och träffade hundar för omplacering... men senaste halvåret tog jag det lugnare med henne, och hela livet styrdes kring Sascha. En del hundärenden med för livliga aktiva hundar ordnade jag så Sascha hade hundtillsyn av sin husse, för jag ville helt enkelt att hon inte skulle stå åt sidan och vänta medan en annan hund stod i centrum, utan att min och hennes tid skulle vara kvalitetstid.

 
 
Sascha blev 16 ÅR. Ja, jag vet att det är galet. Men hon blev 16 år och är en omplaceringshund som jag den 26 maj i år skulle ha haft i 14 år, vi var integrerade med varandra. Innan jag övertog henne var hon med om en trafikolycka, så hon hade en stor skada på ena höften som påverkat höft och rygg.
 
 
Men sedan hon var 6-7 år har jag hela tiden sett till att sköta henne perfekt med alla de omsorger som man faktiskt kan ge. Min veterinär som är så skicklig på mycket är inte så intresserad av leder. Så när Sascha började att få ont i rygg och leder ville han rekommendera smärtlindring i allt högre dos tills hon inte skulle klara av med, och sedan låta henne somna in. För mig var det inte ett alternativ. Jag valde att gå till hundfysioterapeuter, sjukgymnaster, och lära mig själv så mycket som bara var möjligt om hundfriskvård och ledbesvär. Det resulterade i 7 år till!
 
 
Så det fantastiska är att hon under hela sin livstid aldrig har haft ont, aldrig varit stel, aldrig haft ledbesvär, för att jag hela tiden jobbat förebyggande. Det har kostat massor om jag ska vara ärlig. 2-3000 kr i månaden i bara särskilt foder, tillskott, laxolja, glucosamin, seniorkoller, sjukgymnaster och massörer. Men hon var så himla viktig för mig så den prioriteringen har gjorts och med den vetskapen vet jag att jag den dag hon lämnade oss, har gjort allt som varit i min makt för att ge henne ett långt, livfullt, aktivt och smärtfritt liv.
 
 
Hon vägde 20 kg så det var ingen dvärghund, så att hon blev så här gammal är ren förebyggande skötsel. Utan skötseln hade hon pga sitt ryggproblem och trafikskadad höft fått gå när hon var 7 och det gav sig till känna.
 
 

Senaste året har jag sett att hon ser sämre, men vi har alltid kommunicerat mest med handtecken och röst, och hon såg fortfarande handvinkningar och stoppsignal, hon såg nästan sämre på nära håll än långt. Hon var följsam som en skugga. Hon hörde sämre på längre avstånd, men förr eller senare tittade hon alltid åt mitt håll och följde handsignaler så det var inget stort problem, bara hon såg vad jag ville fanns all följsamhet kvar där.
 
 
Samtidigt så var många sinnen kvar, så jag försökte tänka utifrån det som Sascha uppskattade mest. Sascha gillade människor på ett väldigt innerligt vis. Hon var intresserad av människor och var in i det sista fortfarande social och vi kunde besöka hundrastgårdar bara för att hon älskade hundägare som har tid. Hon hälsade artigt på andra hundar och kunde leka tafatt eller ställa sig med rumpan upp och göra lekinvit mot någon fartig hane, men sen var hon hundra procent människoorienterad och gick mellan folk och stirrade dem rakt in i ögonen tills de började smeka henne. Nästan alla som träffade Sascha kände sig utvalda och speciella för att hon med sådan hängivenhet tittade dem rakt in i ögonen. Men hon kunde sitta en timme med en okänd människa på pendeltåget. Men det krävdes bara att jag ändrade ställning eller att jag tänkte tanken på att göra mig beredd för att gå av, så ändrade hon riktning på en millisekund beredd att följa med mig.
 
 
När Sascha var runt 4 år gick vi varannan söndag genom Väntjänsten på äldreboenden innan det fanns utbildningar för Vård eller terapihundar. Hon var varmt uppskattad! Jag satt vid pianot och spelade Evert Taubelåtar och sjöng, och Sascha minglade bland de äldre. Hon brukade ägna de människor som behövde henne mest tid. Deprimerade äldre som inte fick besök satte hon sig bara framför. Tittade dem rakt in i ögonen, och fick dem att prata igen.
 
 
Hon blev även så trygg kring rullstolsbundna, permobiler, och blev enormt social och miljötränad då hon var med mig överallt. Jag valde hundvänliga alternativ hos frisören, manikuristen, när jag handlade kläder, på NK, i gallerior. Eftersom hon uppförde sig så enormt fint och var så lugn var hon välkommen överallt, och jag gick ingenstans om inte Sascha kom med.
 

Jag kommer aldrig mer få en sådan hund och det har jag alltid varit medveten om, så varje dag blev en underbar gåva.
Vi gick fortfarande kurser tillsammans tills hon fyllde 15! I vintras lade vi fortfarande blodspår och hon bar stolt klöven tillbaka. Inte lika snabb som hon brukar, men fortfarande väldigt glad över aktiviteten. Under alla år har vi långvandrat mycket och länge vilket stärkte hennes muskler vilket var bra för hennes leder.
 
 
Hon älskade friluftslivet i skogen precis som jag. Vi naturspårade ofta älg eller rådjur och hon hade sådan lyft i stegen då. I skogen ägnade vi oss skogsagility och det gav henne en fin kontroll över sina muskler. Eftersom hon hade så fin kontakt med mig och var så kontrollerad aktiverade vi oss mycket genom balansövningar genom alla år.
 
 
Det här är en svår övning. Sascha sitter på baken och tynger ned gungan med sin tyngd, samtidigt som hon håller ena tassen på gungstödet och den andra vid sidan, och så satt hon stilla tillräckligt länge för att jag skulle ta mina bilder, bara av att jag milt bad om ett "stilla".
 
 
 
Sascha kunde också bära allt. Med allt menar jag allt. 
 
 
 
Sascha var alltid varit superlugn för hon har saknat föremålsintresse så vi jobbade alltid med hundtugg, ben och kött tex och haft mycket sök och nos och balansövningar. Det får ju en hund mentalt trött och balanserad. Hon kunde många "nyttohundssaker" och blir glad att få bära något ifrån bilen, godis till fredagsmyset, en blomsterkvast och gick med sträckt hals och lyftat huvud. Men att söka olika hundtugg inne eller ute behövde hon. Hon blev sista månaderna nästan lite valpig framåt kvällen och KRÄVDE lite inneuppgifter framåt kvällen jämfört med de andra hundarna.

 
Hon hade in i det sista fortfarande stort intresse för mat/godis/tugg och missade aldrig en måltid.
 
 

Lite dålig andedräkt, min veterinär vill inte söva henne nu för tandvård så hon åt dentastix varje dag, och gud nåde den som missade dagens dentastix efter kvällsmaten! :) 
 
 
Senast när hon var 15 tyckte min veterinär att hon var så pass fräsch att han vågade ge henne mycket lugnande för att operera bort en vårta på ena ögat som störde på hornhinnan, hon var irriterad där och det läkte snabbt och fint. Eftersom jag är hundhypokondriker gjorde jag seniorhundskontroller ofta och fick 30-35 blodvärden och kunde hela tiden parera och förebygga, ge extra vitaminer och mineraler.
 
 
Hon var något dement i vissa situationer. Hon var totalt "med" och har koll i tex en hundrastgård, när hon träffade folk, hemma, om man åkte iväg, men i vardagen kunde hon koppla av om man tex stod och väntade på hissen kunde hon stå lugnt och stirra in i väggen så man fick peta på henne när hissen kommit, men det känns långt ifrån beskrivningen av gamla hundar som tappar tid och rum. Hon var alltid medveten om vart jag var, och hon låg alltid så hon kunde fästa blicken på mig, hon var som en vallhund men utan stress och på tå, hon bara alltid såg till att finnas i min närhet med ögonkontakt. Det är det som är det svåraste nu när hon är borta, att jag lyfter blicken utan att finna henne...
 
 
Jag kunde fortfarande lämna henne obunden utan halsband utanför en restaurang i kvarteret om jag gick in för att hämta take away eller utanför en öppen pressbyrå. Hon hade råkoll på vart jag har gått och det fanns ingenting som kunde rubba henne i väntan på mig. Hon gick inte ens en meter i koppel ifrån mig om någon försökte gå iväg med henne, har aldrig gjort. Jag minns så väl alla vardagssituationer i stan, hur lugn hon blev med mig i alla situationer där andra hundar upplever miljön som stressande. Så länge hon såg mig och förstod vad jag gjorde kunde hon sitta i en hur rörig miljö som helst och vänta. Tom på Centralstationen i Stockholm.
 
 
Jag tänkte inte på det själv, men ofta kom det fram främlingar och var så imponerade över min "lydnad på hunden". Det var när jag hade mycket att bära så jag inte kunde ha ett koppel i handen med. Någon gång efter en shoppingtur i stan hade jag sommarblommor i krukor, klädpåsar, böcker, och hade ett ärende på Postkontoret som då låg på centralen, och jag hade så mycket att bära på så jag släppte helt sonika alla mina påsar för att slippa släpa, och tecknade bara lugnt med handflatan åt Sascha att hon skulle sitta och stanna där.
 
Och det handlade aldrig om lydnad.
 
Det handlade om en unik hund med så väl utvecklat sinne att hon förstod, satt kvar med öronen spetsade, vi var som i en bubbla som innehöll henne och mig, och trots strömmen av människor och andra hundar var hon bara fokuserad på mig. Hon hade dock inte suttit kvar ifall jag försvunnit ur sikte. Men jag kunde be henne vänta vart som helst, och det hände aldrig att hon rört sig en meter.

 
Likväl på alla våra olika uppföljningsresor runt om i landet med tåg. Som jag alltid var i sista minuten till, så samma minut som jag hittade tågspåret fick vi springa. Hon lös, och jag med väska, och hon höll hela tiden lugnt ögonkontakten med mig och väntade på en vinkning av min hand, och jag behövde bara möta hennes blick så slängde vi oss på given signal in i tågkupén. Ja, tom i tunnelbanan.
 
 
Sascha var aldrig ensam, jag har kontor hemma, och i somras när vi bodde på vår lantgård fick hon en otrolig spänst i stegen när hon slapp hårt underlag. I somras när hon var 15,5 år gick hon flera dagar i veckan en mil på långpromenaden av eget val för allt gräs och det varma sommaren gjorde lederna superfina. Ja, det var helt makalöst. Hon bar klövjeväskor och traskade på i tempo.
 
 
För all den här friskvården hon fått i alla år gav sådan respons att hon hade bättre muskelatur och rörlighet än hundar utan trafikskador. Hundar med ledbesvär, artros behöver inte få en begränsad rörlighet, utan de ska hållas slanka och musklade, det är egentligen så enkelt, men svårt att veta utan kunskap när en hund börjar att bli stel.
 
 
 Men nu under senaste månaderna har jag sett hur hon gradvis blev tröttare. Men hon har redan levt långt över alla andra hundar och det vore ju onaturligt om hon aldrig blev äldre. Hon busade sig till en muskelsträckning i bogen fram i vintras för att hon lekte med vår hanhund och jag blev jätterädd, men hundkiropraktorn behandlade några gånger och hon fick vila, så försvann det snabbt igen.
 
 
Det är ingen större skillnad på hur hon aktiverades sista tiden än genom hela sitt liv. I somras hoppade hon även agility på låga höjder på vår bana på landet. Söka, spåra, leta, balansera, umgås med folk, skogspromenader, träffa andra hundar, mysa med folk, sällskapsspel...
 
En anledning till att jag så många år kunnat ägna tid för andras hundar, hundar som ibland har problem, hundar som har speciella behov.. är för att mina egna hundar har varit fantastiska och perfekta i så många avseenden att jag inte har behövt jobba med något som ska bli bättre utan bara har haft roligt med dem. Både Sascha och Lycka har varit så automatiskt tränade genom alla hundmöten och hundärenden att de kunnat läsa av vilken situation som helst, jag har alltid litat på mina hundar och gett dem förtroende och fått deras tillit. Att få leva med en hund är en sådan närhet. När jag söker hem för andras hundar vill jag hitta nya familjer som värderat sin förra hund. Där de kan beskriva sin tidigare hunds personlighet. Det finns så ofantligt mycket mer att berätta om Sascha. Men jag tror att jag har fångat en hel del av hennes karaktär.
 
 
Jag älskade min hund. Men hon skulle gå med värdigheten i behåll. Varje dag tänkte jag såklart på det. Det smärtade, och eftersom jag kämpat hela hennes liv, och lyckats och förebyggt alla hinder utmed vägen, så finns det bara en sak jag inte kunde hindra, och det är åldern. 
 
 
Finns några personer jag älskar näst intill lika mycket som min hund och det är min veterinär och mina hundsjukgymnaster. Sascha har fått allt, och jag har haft den finaste kamrat vid min sida i många många år.

Men nu är Sascha borta, och jag måste leva mitt liv utan henne. Det gör så smärtsamt ont att man inte vet vart man ska ta vägen. Jag älskade den här hunden så innerligt.

 

Föreningen Hittehund behöver ekonomiskt stöd

Föreningen Hittehund skulle behöva ekonomisk hjälp, även små bidrag värderas högt. Just nu är vi totalt nedringda av ofta förtvivlade hundägare som akut behöver omplacera sina hundar. Ett flertal av dessa hundar är pga ägarnas ekonomiska situation oförsäkrade, ovaccinerade, en del behöver veterinärvård, andra är seniorer så de behöver en veterinärbesiktning för att bli införsäkrade genom Hittehund. Många av hundarna behöver foder, och varje dag har vi minst 4 samtal om olika hundar där man vädjar om vi kan ta emot hunden akut. Många av hundägarna är i riktig nöd.

*** Vårt bankgironummer är 129-6201 ***

Vårt organisationsnummer som ideéll förening är 802468-9963 

Varför vi ofta behöver säga nej är att varje hund tyvärr kostar oss för mycket. Varje fosterhund kan betyda bensinkostnader, hunden kan finnas på ett hundpensionat efter ägarens dödsfall och hunden avlivas om vi inte kan ta emot den omedelbart, en del hundar är magra och behöver specialfoder för att återhämta sig, andra hundar är skärrade och nervösa i sin plötsliga flytt och behöver hjälp av produkter som Anadaptil.

Våra försäkringspremier varje månad är höga.

Vi kan inte göra en akut insamling för varje enskild hund. Men det är väldigt många hundar som skulle behöva tas om hand just nu och komma till en trygg fristad. Hittehund handlar om att restarta hundliv.

En man ringde i förra veckan och hade blivit lämnad av sin sambo, som lämnat honom och fyra hundar. Han kunde inte behålla någon av dem utan hennes hjälp. Och självklart behövde de både vaccineras och försäkras, och även besiktas. 

Vi vill inte omplacera hundar som inte är i ordning, utan har rutiner för att ställa iordning varje hund enligt alla normer. Och det smärtar att varje dag behöva säga nej, särskilt när vi så väl vet att det i det länet man ringer ifrån, inte finns något annat alternativ än Hittehund. Men vi kan omöjligt ta på oss mer utgifter när vi redan är i ekonomiskt trångsmål.

Sedan januari 2013 har vi för kanske hälften av hundarna vi omplacerat bett om 1200 kronor till vår hundägareförening. Men det har snabbt ätits upp av löpande utgifter. Vi har haft ett akut styrelsemöte och bestämt att vi behöver ifrån dags datum ta 2500 kronor för varje hund som donation till den fond som just nu är tom, som vi behöver för att ta emot jourhundar. Det är ändå en blygsam summa jämfört med alla andra föreningar i Sverige.

Så snälla, den som har fått hjälp av oss (vilket är rätt många under 14 års verksamhet) eller fått en hund av oss, kan ni ställa upp för att hjälpa nästa hund? Det har aldrig kostat något att få sin hund omplacerad genom Hittehund. Men vi har ofta betalat stora summor för att få hundarna omplaceringsbara...

Just nu när jag skriver tar vi emot en liten blandrashund i Göteborg, en korsning mellan chihuahua/papillon/tibetansk spaniel.

När en fosterhund kommer till oss kommer den in i en privat familj, som engagerar sig för, och älskar den hunden som om den vore sin egen. Jag har själv under många år haft en extra hund åt gången hemma, och alltför ofta har den hunden behövt ligga nära, på huvudkudden när den är nyanländ.

Vi omplacerar varje hund till en trygg tillvaro, och gör en individanpassad omplacering utifrån varje hund. Men våra resurser räcker inte till.

Vårt bankgironummer är 129-6201

Vårt organisationsnummer som ideéll förening är 802468-9963 

Även en mindre summa är ett mål mat för en fosterhund, eller bensin på vägen till veterinären.
 
 


På bild är Hittehund´s Chloe som numera bor på landet utanför Enköping med hundvana pensionerade ägare, på en hästgård, ett drömboende för en hund. Lås oss ge fler hundar chansen!

Er ordförande Christine Leijd