omplaceringshund

Den här helgen kommer det bli varmt och soligt här. Om kvällarna läser jag av mailen, men då jag mestadels är ute under dagtid är det sällan någon svarar i telefon. Den här helgen är bara min, inget arbete, inget Hittehund, inga besök, bara sol, läsning och umgås med de egna djuren. Datorfritt så mycket det går!

Under fliken "behöver hem" hittar ni de här hundarna, men ännu saknas undersidorna med informationen, bilderna och videoklippen. Det beror helt enkelt på att vi saknar webmaster just nu, och har så gjort under en tid.

Det tar lite tid att sköta hemsidan, och vi ska börja jaga rätt i en till ideell själ som vill åta sig det, helt enkelt för att informationen behöver komma ut snabbare.

Ledsen för att denna blogg blivit en lightversion av den tidigare mer omfattande webtidningen, men vi gör allt för att försöka någon del av hemsidan levande i väntan på lite mer hjälp!

Text: Christine Leijd

Idag hade vi besök på Grantorp av Inga och Bo, stolta ägare till Hittehund´s Leo. Ja, vem skulle inte vara stolt över att få äran att dela hem med den här salukin? Leo har hunnit att bli en seniorhund, men med markant glansig päls, mjuk som silke och med pigga vakna ögon och raska steg...  Välskött och älskad!




Han har redan fått många bra år tillsammans med sin familj i Täby, och fler kommer det att bli!



Jag tror ingen kan förstå vad det innebär för mig att familjen gör sig besväret att åka förbi här med sin sagolika uppenbarelse till hund. Leo som är som ett kattlikt väsen. Vilken underbar eftermiddag jag fick ändå!

Jag tog många bilder på Leo. Vem skulle kunna låta bli? Och fick sådan ny glad positiv energi som höll i sig hela kvällen.

Här är ännu en av våra utplacerade golden retrievers, Torsten. Han bor numera hos sin tidigare fostermattes föräldrar i Degerfors i Värmland. Hans familj måste verkligen ha gröna fingrar med tanke på rabatterna! Vi behöver ytterligare en kontaktperson stationärt i Värmland som kan göra uppföljningsbesök på orter som Molkom, Karlstad, Säffle, Degerfors. Kontakta [email protected] om du är intresserad utav detta!

22 juni ska Ida på fortsättningskursen i freestyle, och några dagar senare blir det kantarellsök. På tomten på landet finns det en agilitybana, och senare under sommaren blir det mer privatträning.

Matte Annika ser verkligen till att berika sin Idas liv!

Tur att man har fler bollar än en i munnen hälsar Hittehund´s Assi denna sommar!

Text: Christine Leijd

Under hela veckan har jag försökt att jaga Hittehund´s Leja och Cookies matte per telefon utan framgång. Men ikväll hade Carita tid att ringa tillbaka. 1 timme och 40 minuter senare hade vi lyckats att byte lite bilder med varandra på msn. När jag senast träffade Leja hade hon eksem över hela kroppen och pälsen var matt och mjällig. Hon hade fått problem med underfunktion av sköldkörteln. Men i min strävan att få reda på hur Leja mådde nu frågade jag Caritas vuxna son. Jag tänker inte på det så ofta, men han har asbergers och då ger man raka svar på en direkt fråga. När jag frågat hur Lejas päls ser ut blev svaret "Det vet jag inte för det har jag inte tänkt på"




Leja, cockerspanieln med smeknamnet "dum-dum" mår iallafall bättre försäkrade Carita. Både jag och Carita har semester efter midsommar, och då ska vi försöka ses.




Cookie, den mest autistiska hund jag någonsin placerat har nu blivit mer social och orädd. Carita har också blivit mer orädd inför mina besök. Sedast hade både hon och dottern städat i två dagar innan min ankomst, precis som om de skulle ha bättre hundskötsel om det inte fanns något damm i ventilen under frysen... Detta har vi skrattat åt i efterhand. Men de lyssnar! Caritas dotter rastar nu Leja lite längre rundor, och ofta med hänvisning till att jag senast rådde dem att gå med Leja en extra halvtimme om dagen tills hormonbehandlingen gjort att hon blev normalviktig igen.

Caritas tredje hund, seniordamen Goldie börjar bli dement och kräver lite särskild tillsyn, men hon har inte ont. Hon är bara gammal.

Tiden går för Sacko, och vi som känner honom ser hur han utvecklats i sitt fosterhem. I dagarna för skolavslutningar och stök på stan kan han tom fokuserat tänka på annat och träna lite enklare saker, och det var helt otänkbart när han kom till sin fostermatte.
Så nu undrar vi, när kommer Sackos nya familj att vilja ta vid? Han söker en egen familj. Vi ska försöka uppdatera lite om honom på nätet, för det är den hund som de flesta förbiser när man besöker vår websida. Men han är inte oansenlig Sacko, han är bara inte sedd.

 Text: Christine Leijd

Vackra Pärlan fortsätter att förgylla tillvaron för sin familj i Skåne.



Det är sådan skillnad och variation bland våra hundägare. Pärlans matte Åsa hittar jag allt som oftast per chattprogrammet msn, och där kan vi sitta och växla tankar och bilder, sent om kvällen. Andra hundägare skyr datorer, och dem har man mer telefonkontakt med.



Men msn är ett smidigt sätt att kontakta mig på, lägg till [email protected] på er lista, så träffas vi där!

Ett långt mail med beskrivning och bilder har kommit i dagarna från Scazzis kontaktperson Eva.
Hemsidan komer att uppdateras torsdag kväll med hundar för omplacering.
Eva har träffat Scazzi både vid en promenad i en park i centrala Stockholm samt varit med vid hundutredningen hos Carina Persson och kommer att träffa honom igen. Men det var väldigt mycket positivt omdöme om den här trevliga seniorhunden.

..

Visst ser det njutningfullt ut att vara hund vid Mellby strand?

Text: Christine Leijd

Ibland undrar jag om detta med fosterhundar som bor hos en, delar ens säng, ens omsorger, som man startar om för en ny framtid, gör en till en bättre människa eller inte?
Ibland förstår jag inte ens själv hur jag frivilligt kan ge upp dessa fantastiska hundar till egna familjer?

Lindberg har en egen plats i mitt hjärta. Nu har han sprungit i skogen här "som vanligt" och det är som om tiden har stått stilla. Chatrine hade med sig honom och vi gick en promenad på 3,5 timmar.



Nej, jag ångrar aldrig de familjer mina privata fosterhundar kommer till. Jag väljer dem med hjärtat, precis som hundarna fastnar i mitt hjärta. För om man inte omplacerade hundarna med all den kärlek man har inom sig, som hela tiden växer ju längre hunden bor här och kommer innanför skinnet på en, när man varje dag funderar vart hunden i slutänden ska bli av... då skulle det ju inte bli bra.

Men den hund av alla jag varit som närmst att vilja behålla har nog varit Lindberg. Och det var därför en sådan glädje att få se honom, röra vid och se hans blick. Och veta att jag frivilligt lät honom gå, för sin egen skull.
Precis som Wilma som bor här nu ska få en egen plattform och chans, för sin skull. Och hur hennes placering kan bana plats för en annan hund som behöver komma till Grantorp.

Men jag förstår inte själv styrkan i att ge upp hundarna när man tycker om dem så mycket. Måtte jag aldrig förlora den, och bli svag. Och ni underbara hundadoptörer, ni får aldrig ta slut!

Text: Christine Leijd

Goldenkillen Svante och matte Tina tränar och tränar för att Svante ska överkomma sin aversion mot längre bilturer. De har börjat överkomma den första tröskeln, vägran att över huvud taget sätta sig i bilen, och målet är att ta sig hit och hälsa på under sommaren.

Tina har även skrivit kontrakt på ett hus på landet dit flytten går i september, men fram till dess får Svante bo i lägenhet, och slippa åka bil. :) Tina har planer på att när hon flyttat sluta på Securitas och arbeta hemifrån med sina hundar och framtida katter genom att arbeta med fosterbarn åt kommunen. Ja, två kattungar är tingade, Svante avskyr katter men det hindrar ingen modig. Katt och hus i skogen, jag tror Tina har förstått att det är det som är livet. Hoppas nu bilträningen varannan dag ger resultat så man får träffas snart!

Vi lovade en utförlig presentation av Hittehund´s Emil förra helgen. Tyvärr dröjer det en smula då han ska på en omfattande hälsokontroll för att kolla upp ett nyupptäckt hälsoproblem som vi får hoppas är av övergående natur.

Det börjar röra på sig på väntelistan. Imorgon ska softisen Scazzi till hundpsykologen Carna Persson tillsammans med sin matte och vår kontaktperson från Hittehund. Han är en seniorhund och Carina hjälper till i bedömningen om han är omplaceringsbar, och under vilka förutsättningar han behöver för att må bra senare i livet.

Vi hoppas att han får ett bra utlåtande, och att han kan presenteras på vår webplats snarast. Han ska också fotograferas av någon av våra ideella hundfotografer i Stockholm. Det är mycket förberedelser kring varje hund. Jag är ledsen för att websidan tycks stå still, men utanför webben sker mycket planeringar för olika hundar.

Foto: Copyright Therese Dahl

Text: Christine Leijd

Ett flertal hundar är på vår väntelista. Denna lilla kille står på tur att utredas... och jag väntar med spänd iver på nytagna bilder från den hundfotograf som kommer fota honom i Stockholm om några veckor, och en längre djupintervju med matte.

Blicken intresserar mig. Jag tror att jag aldrig kommer bli mätt på alla olika hundöden som passerar vår verksamhet. Alla är de olika individer med olika behov. Och hela tiden väntar vi på just "det" hemmet, som inte bara vill ha "en dvärgpinscher" utan som sätter sig in i hundens personlighet, historia, och som ser den nuvarande ägaren som en resurs genom omplaceringen. Culto vill jag lägga ned tid på. I sommar kommer inte Hittehund ha ett sommaruppehåll som under förra sommaren. Om inget oväntat händer mina egna hundar ska jag engagera mig för andras hundar under hela sommaren förutom två veckor i slutet av augusti...

 

Text: Christine Leijd

Idag kom Vicky hem ifrån ett besök hos ett par i Småland som är intresserad av en hund genom Hittehund, Stella. Det såg mysigt ut hos dem hann jag reflektera när jag fick bilderna.
Egentligen är det fantastiskt hur stor nytta vi kan ha av internet inom Hittehund.

Det är tryggt med ett nätverk där hundarna kan finnas på olika orter runt om i landet. En person är kontaktperson för hunden och lär känna den på plats, och kan beskriva den för familjer som blir intresserade av den efter att ha läst presentationen på vår hemsida.

Ifall det skiljer en bit mellan hunden och den presumtiva familjen kan det vara skönt för dem att få ett ansikte till Hittehund genom personlig kontakt. Och skönt för både kontaktpersonen och för hundens befintliga familj att få ta del av bilder och intrycken från den som besöker.
Detta sker innan man träffar hunden. Och är inte krångligt alls.

Det är så olika hur människor resonerar eller hur mycket intryck de tar av det som framgår på vår hemsida. Jag fick igår ett mail som jag får då och då, och som jag borde ha ett standardiserat autosvar för.

"hejsan vad kostar en hund hos er? och om hunden är i lund ordnas transport uppåt i landet eller blir det för dom som bor närmre? blev lite intresserad av vattenhunden...men det är nog för långt att åka..."

I all välmening vill man hjälpa en hund, och gärna från oss. Men hur resonerar man när man vill ha en hund transporterad till sig för att man själv tycker det är lång resväg? Dels försvinner det förtroende man skulle kunna inge för sig själv som presumtiv familj genom resonemanget, och framför allt känns det tråkigt att kostnaden nämns i första hand.

Ikväll ska jag försöka citera lite fragment på frågor vi dagligen får via mail och publicera svaren på den "Frågor och svar-sida" som det finns en tom flik om på vår förstasida. Förmodligen är det enklare för folk att ta det till sig än att behöva läsa sig till den informationen?

Men de som läser och funderar lite mer innan de kontaktar oss, de får automatiskt ett försprång. Jag försöker låta bli det, men jag tycker inledningsvis om de människorna bättre. Jag tycker helt enkelt inte om att man vill ha en omplaceringshund transporterad till sig. Då har man missat poängen med vår verksamhet.

En liten fågel viskade i mitt öra att Vicky var och hälsade på en familj i Småland idag som är intresserade av Hittehund´s Stella. Vicky som gör punktinsatser för Hittehund när hon kan, har fantastiska whippets hemma. Hon har en egen blogg för sina hundar, och man blir så glad när man ser hennes hundar, deras kroppspråk, leenden och blickar.

Kolla in Vickys hundar här

3-årig tik är på vår väntelista. Även när det brådskar försöker vi arbeta grundligt kring hundarna. Som tur är har vi hundpsykologen Carina Persson på företaget Hundklok som hjälper oss med att bedöma de hundar vi tar in för omplacering, och den 15 juni kommer hon träffa Dinka, som innan dess träffar hundfotografen Patric LIndén som arbetar ideéllt för oss med att ta fina bilder av hög kvalité.

Ett hjul sätts i rullning!

Text: Christine Leijd

I onsdags kom Hittehund´s Astrid förbi på Grantorp. Husse är pensionär och sedan i år även matte, vilket ger dem gott om tid för varandra. Astrid är 5 år och en väldigt glad schäferblandis. När vi fikade började det att regna så vi förflyttade oss in, vilket gjorde mina hundar väldigt glada över så många händer som kunde klappa dem...



Astrids har inte så bra hundspråk, hon utövar en riktig skrämseltaktik som det anstår en schäfer med dovt muller från magen, så lilla fosterhunden Wilma skyndade undan till tryggheten...




Förra sommaren Astrid var på besök fick hennes ägare en burk med blod och klövar med tydliga råd om hur rolig den typen av aktivitet var. Vad jag skrattade när ämnet fördes på tal igen och matte glatt berättade att allt fortfarande låg kvar i frysen... :)

Men Astrid är i väldigt bra form, glänsande päls, musklad, och är en ensam ögonsten i sin familj. Det är alltid gott att se!

Lille Buster som nu egentligen börjar bli seniorhund är knappt grånosad... I torsdags opererades två knölar bort, som förhoppningsvis bara är fettknölar. Vi hoppas att han snart slipper sin tratt och blir i prima form igen! Buster är med sin matte Louise på arbetet och är en jättepopulär hund på arbetsplatsen!

Text: Christine Leijd

Ja, man saknar sina tidigare fosterhundar. Hundar som gett avtryck och satt sina spår i hjärtat. Lindberg. Hunden som fick mig att omvärdera mina tankar om terriers.
På söndag har Chatrine lovat att komma och hälsa på med härliga Lindberg. Sascha kommer bli stormförtjust, Lycka busig, Wilma..?, Gorm får nog slappa hemma och inte utsättas för mycket bus och rörelse...
Och jag får än en gång känna den lilla terrierkroppen i mina händer, få de där särskilda Lindbergspussarna och se hur han mår.
Vilken bra avslutning på helgen!

Text: Christine Leijd

För lite över 5 år sedan flyttade vackra milda bärnstensögda Leo hem till Bo och Inga i norra Stockholm. Nu börjar Leo bli en seniorhund, och jag har trånat lite efter att få träffa honom igen, vilket inte varit möjligt sedan jag flyttade från Stockholm. Men allt kommer till den som väntar!
Efter midsommar kommer familjen till Grantorp och hälsar på! Och det ser jag fram emot!

Text: Christine Leijd

Hittehund´s Chibby, finsk lapphund, ska semestra med husbil i sommar! Förra sommaren kom familjen och hälsade på hos mig på Grantorp, en dag då regnet öste ned och åskan mullrade, men det var mysigt att få se Chibby då. Nu är hon ett år äldre, fyllde 13 år i januari, men matte Marianne och husse Anders håller igång henne!



Marianne berättar att: "Chibby har blivit ung på nytt. Jag tar alltid ut och tränar henne på
klubben och hon blir sååå lycklig. Hon kan sitt, ligg, stanna och så mjukar jag upp henne genom att hon får gå slalom mellan mina ben. Hon kan tom om hon är på busigt humör ta en sak och kasta upp i luften. Allt för att få ett klick och godis! Sötast är när hon kommer galopperande till mig. Hon har en väldigt speciell stil. Som ett fluffigt moln,
leendes och svansen som en stor plym."

Christine: GLÖM INTE BORT ATT AKTIVERA ERA SENIORHUNDAR KÄRA BLOGGLÄSARE!