Hittehund´s Torsten RIP

Hittehund´s Torstens sista resa
Text: Tidigare fostermatte Tanja

Nu har finaste Torsten slutat sina dagar. De sista månaderna gick det snabbt utför trots medicinering och han blev allt tröttare. Han skulle ha fyllt tolv år denna sommar så man får se det som att han haft ett långt hundliv. Om hans liv före 2008 då jag för första gången mötte honom vet vi föga, bara att han redan haft tre olika hem och att den sista familjen inte kunnat promenerat honom eller aktiverat honom på något annat sätt strax innan de separerade. Jag tror dock att det var ödet att jag på den tiden bodde i Borås och det fanns en goldenkille i Fristad som behövde ett tillfälligt hem. När han kom till mig var han i ett ganska dåligt skick, han vägde för mycket och han hade knappt fått någon uppmärksamhet och stimulans vilket märktes tydligt. Mina föräldrar träffade honom bara några dagar efter att han flyttat in och de blev genast kompisar med denne godhjärtade, dregglige kille:-)
Torsten gravt överviktig när han kom in för omplacering


När det så blev klart att han skulle bo hos just dem så började de genast projekt "banta hunden" där de till Torstens förtret minskade ner/bytte ut kosten till en lämpligare samt motionerade honom så att han till slut kom i bra form. Min jägare till pappa ville gärna undersöka om Torsten skulle kunna vara en tillgång även där men se nej, jaga ville Torsten inte! Möjligen intressanta tikar då...!
Istället följde han med sin nya matte överallt. På jobbet, på långa promenader, i skogen. Och varje år åkte de på en veckas fjällvandring tillsammans med mammas bästa väninna och hennes schäfer som blev Torstens bästa kompis under de här åren. Veckor då Torsten visat att han haft ork och kondition till att gå långa sträckor.


Målet har alltid varit att Torsten ska slippa vara själv hemma då han varit det alldeles för mycket i sitt tidigare liv så därför har Torsten haft några stadiga hundvakter, främst då hans dagmatte G som också är en vän till familjen.


Ett par saker har han aldrig lyckats komma över och det är skotträdslan vilket gjort nyår och liknande till mindre roliga tillfällen. Dock upplever mina föräldrar att det gick bättre efter de tränat med bland annat cd-skivor och dessutom ställt Torsten i fokus och planerat utifrån detta. Det andra är bilåkning och vi har spekulerat i om han möjligtvis varit med om någon olycka i sitt liv. Han kunde aldrig slappna av utan satt upp och stirrade ut genom fönstret så fort bilen var igång vilket kunde innebära timmar då hans stressnivå var hög. Det är sådant man ska vara medveten om när man tar sig an en omplacering, man har inte hela historien och det kan ibland innebära att man får planera sin vardag annorlunda...


Framför allt så har Torsten varit en kär vän till alla i familjen, även oss utflyttade "barn", och ingen av oss kommer någonsin att glömma denna underbara hund som vi fått förmånen att ha i vårt liv. Det är svårt att förstå att  han inte kommer att möta oss i dörren mer... Men nu var det dags att gå vidare över regnbågsbron...


/Tanja och resten av familjen Johansson

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0