omplaceringshund

Läsarnas egna djurberättelser
Publicerad 24 maj 2009 21.00 | Uppdaterad 24 maj 2009 21.00

Svaren strömmade in när vi efterlyste berättelser om husdjur. Alla kunde inte publiceras i tidningen, men här kommer ytterligare några av läsarnas egna historier.

Text: Turbos matte Anchi Nyström

Hunden Turbo - en läkande kraft

För snart två år sedan kom han in i familjen efter att jag en längre tid funderat på vad jag kunde göra nu när min dotter inte behövde all min tid.

Jag hade kommit fram till ett en valp inte var vad jag skulle klara av med tanke på min värkande kropp, dessutom skulle den vara av mindre storlek så jag kunde klara den när den drar i kopplet. Var hittar man det djuret när man inte tidigare varit hundägare. Lösningen blev Hittehund, en förening som jobbar med omplacering av hundar. Hundar som av en eller annan anledning behöver ett nytt hem. Visst man kan finna hundar på annons men jag ville att kunniga människor skulle hjälpa mig att finna rätt hund för oss.

En torsdag var det så dags att hämta hunden som skulle bli vår. Turbo kom från ett bra hem men där situationen hade förändrats så att Turbo inte framöver skulle få den tid han behövde. Turbo var nyss 2 år fyllda, en korsning mellan dvärgpincher och gårdshund. Han gillar människor och är med på i stort sett allt vår familj gör. Jag hade förberett mig med hundböcker, tv program och tusen frågor till väninnan som är hundägare. Jag var "fullärd" trodde jag, men så fel jag hade.

Ungefär 1½ år innan vi skaffade hunden så hade jag gått i väggen så livet var kanske inte det ljusaste men det visade sig att Turbo skulle ändra på det. Min återhämtning började gå framåt i en rasande fart. Turbo, precis som alla hundar krävde sina turer. Vi är lyckligt lottade och har underbar natur runt oss så där var jag minst en gång om dagen. Ibland bara gick vi, ibland tränade vi och vissa dagar bara njöt vi Turbo och jag. Vi pratade med okända hundägare och andra. Många var frågorna om Turbo "han är så söt" och ibland bara väder och vind. Turbo bröt isoleringen och nu har vi flera hundkompisar.

Turbo är den som tröstar jobbiga dagar. Turbo får familjen att skratta. Turbo är den som gör oss vansinniga. Turbo är den som ofta berättar när jag börjar få ont och nu när jag fick ett cancerbesked var det Turbo som tröstade och sa "nu går vi vidare matte".

Min dotter är mitt hjärta och viktigast av de två men numera kan jag förstå varför barnlösa hundägare ser sin hund som barnet i familjen, det är nästan samma glädje.

Fram för hund på recept, alla borde få umgås med hund när livet är jobbigt eller för all del när livet bara är.

Anchi Nyström