Återbesök hos Hittehund´s Nike

Text och bild: Tuali Rogberg Hundoptimist

Återbesök hos Hittehunds Nike den 14 januari 2010.

Idag blev det äntligen av, att vi träffades hos Jenny igen. Det är nu ungefär fem månader sedan Nike flyttade hem till Jenny och vi har haft tät kontakt sedan dess och försökt få till ett hembesök, något som visade sig vara lättare sagt än gjort. Idag är jag glad för att vi inte träffats tidigare.










Med bilden av den lurviga, ganska långsamtgående tunnan Nike var sist jag såg henne i bakhuvudet så tog jag min egna hund, Ratto, och åkte hem till dom. Ratto blev jätteglad över mötet med Nike och själv höll jag nog på att ramla baklänges. Om jag inte hade känt igen öronen, stora som flygplansvingar, så hade jag aldrig trott att det var samma hund!

I dörren väntade, med viftande svans och nyfikna ögon, en välmusklad och nerklippt Nike! Hon har mått dåligt över sin enormt tjocka päls och är nu nerklippt för andra gången. Nu ser man hur bra hon börjar röra sig, hur kroppen faller på plats!







Vi började med att fika. Båda hundarna gjorde några tappra försök att sno åt sig mackor men gav upp ganska snart. Jennys dotter var också med och hon har blivit bra kompis med Nike, något som överraskat och glädjer alla! Nike följer gärna med upp på rummet och vill vara med när det händer något, men hennes avslappnade stil imponerar nog vem som helst. Nike tar besökande hundar med lugn och ro, hon hetsar inte upp sig i onödan utan litar på att matte släpper in rätt folk och djur.



Jenn y berättade om hur ointresserad Nike var i början, varken människor eller djur var spännande. Hon sov dåligt om nätterna och bytte plats ofta för att få en sval plats att sova på. Nu som nerklippt är hon som pånyttfödd. Ute tar hon egna intiativ och hälsar på människor. Hundar är inte så intressanta men hon hälsar ivarjefall. På nätterna sover hon i sängen hos Jenny. Något jag nu sitter och ler åt för det var något Jenny sa "nej det kommer nog inte hända, alla hundar brukar sova där nere ju". Men nu är det inte svårt att se hur dom trivs ihop och på ett självklart vis delar vardagen.



När vi hade fikat klart tog vi Jennys bil till skogen. Vi pulsade på i det vackra landskapet och bara njöt! Hundarna lekte lösa i snön och trivseln var hög! Nike går i stort sett alltid lös. I början tog hon en inkallning som en fråga, men nu kommer hon som ett skott. Jenny har plockat bort bärandet av pinnar/stockar nu eftersom det lätt blev ett stressmoment och blockerade Nike i fel lägen.



Nu är Nike så behaglig att umgås med, lätt och glad. Det enda som inte riktigt har släppt är hennes nervositet som kopplad, något som jag känner mycket väl igen från min egna hund. Nike blir då ganska blockerad och glömmer t o m hur man sitter. Eftersom hon fungerar så bra lös så är det heller inte något problem, men det är ju något att träna på så smått.





Till slut kan jag bara skriva att det är så härligt att träffa Jenny, dottern och Nike. En placering som är lyckad för alla parter. Två lyckliga mattar med en mycket lycklig hund, det är en lyckad placering det!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0