Marias besök hos Calle i fosterhemmet
Text: Maria Jorfors
Calle är en helt fantastisk hund, tycker jag. Han är uppmärksam, följsam, glad utan att vara överglad. Svängig, valpig och godheten själv. Han bor ju stundtals med den lilla gårdshunden (som för övrigt var den minsta jag någonsin sett) som är 1½ år. De var jätteroliga att se tillsammans. Mycket lek och brottning, men samtidigt hade de givna roller. Det var den pyttelilla tiken som bestämde. Calle var inte gåpåig eller hårdhänt. Han visste exakt var gränsen var och de hade ett fantastiskt samspel.
Jag hade bland annat med mig Dog Fightern (aktiveringsleksak) som jag härmed skänkt till Calle att ta med sig till nästa hem. Han var oerhört uppmärksam på vad jag gjorde och att lära honom den, med den fullständiga uppmärksamhet, utan att han förivrade sig, var det betydligt lättare att lära honom än min egen hund Tanya. Han varken tuggade eller gick loss med tassarna hysteriskt utan gjorde exakt vad han skulle när jag uppmanade honom. Jag är imponerad över hans koncentration.
När jag kom skällde han ljudligt ute, men blev tyst när han såg mig och hälsade. Lika så sprang han fram till staketet och skällde när han såg någon eller hörde något. Detta gick mycket lätt att bryta, direkt när jag ropade hans namn så kom han på en gång. Däremot så stod han inte och skällde vid staketet eller skällde vid lek, eller vid någonting annat än när någon gick utanför eller han hörde någon. När vi fikade så la han sig, då Bo bad honom, bredvid Bosse och sov som en gris i ca 1 timme. Det tog inte lång stund innan han slappnade av och då brydde han sig inte alls om vad som hände vid staketet. Bosse bor ju precis vid skogskanten så han har inga hus på baksidan av tomten. Däremot på sidorna, men det är inte så att husen ligger direkt på varandra.
Calle har det bra hos fosterfamiljen. Bosse berättar att han låter hundarna sitta och vänta medan han gömmer godis ute i trädgården. Ibland kan inte Calle stå emot utan smyger sig iväg innan han får kommande att söka. Han kan redan en hel del Calle, och han gav som sagt mig total uppmärksamhet och var så följsam i allt jag ville.
Jag känner mig i vilket fall som helst väldigt lugn när jag varit där. Jag trodde Calle skulle vara valpigare, skulle klättra på väggarna, kräva uppmärksamhet och skälla. Det var inte alls en sådan hund jag träffade, utan en fullständigt harmonisk vovve med en otrolig följsamhet och medvetenhet. Han kommer att bli en otrolig hund att ha i sin familj. Smått förälskad är jag!
Fosterfamiljens, och även Hittehunds önskemål är att Calle utrymmesmässigt får bo minst i villa eftersom det är en glad sprallig unghund som behöver få ta plats och är van vid det sedan han är valp.
