Lille Max, söker hem

Jag träffade Max och hans husse under eftermiddagen idag. Max fyller 4 år snart, och är en liten hund, blandning mellan dvärgtax och dvärgpinscher, och har egenskaper ifrån båda raserna. Han har haft samma familj sedan han var valp och är kort och gott en hund utan större problembeteenden. Han har varit "sällskapshund", och min spontanta reflektion är att han skulle behöva få bli mer hund. Jag får en bild av att han skulle (utan att kräva det), må bra av att få uppgifter utomhus, och inte bara se världen i doftfläckar och hundmöten, utan även se en människa som en resurs till roliga saker man kan upptäcka tillsammans. Max är väldigt förtjust i andra hundar och hans lilla svans viftar idogt när han ser en annan hund, och alla kopplade hundmöten gick bra. Med min 12-åriga tik började han brottas och busa med direkt, och de turades om att knuffa på varandra med bakdelarna, de förstod varandra på en gång. Han kan bli lite bossig och ibland osäker särskilt på större hanhundar, men inte mer än en annan hanhund av mindre modell.
Det märktes väldigt tydligt att Max inte är van vid att samspela med främmande människor ute, han var inte så intresserad av nya bekantskaper och reagerade inte på ljud för att få hans uppmärksamhet, däremot gula kissfläckar i snön undersöktes med full uppmärksamhet och grävdes och smakades på. Som hundnörd fick jag ju direkt upp en tanke om att vägen till att nå Max ute skulle kunna vara enkla blodspår eller uppletande av smaskiga saker som luktar ordentligt.
Även i en hundrastgård var alla fläckar av intresse, och det var när Max husse kallade in honom och bad honom utföra några olika trick som Max sken upp och blev full av samarbetsvilja. Man märkte hur roligt han tyckte det var att få interagera, och få göra sina små konster, som att rulla runt, dansa på bakbenen, ge tass och sitta fint. Inomhus har han fått söka upp lite utlagt godis, men han är inte alls van att samspela eller bli aktiverad ute, annat än med långpromenader, då han ofta går lös. Det ger ju ofta en hund som inte tittar tillbaka så ofta på den som håller i kopplet, och som kan stänga av öronen ibland vid hundmöten om det blir för mycket förmaningar och nej, istället för att man gör hunden uppmärksam på roliga saker ute.
Det slog mig efter att ha träffat Max i några timmar att han under den tiden inte gjort det minsta ljud ifrån sig. Många dvärgtaxar kan ju uppfattas som att ha lätt till skall, medan Max enligt husse larmade om han hörde "pling", men är tyst annars. Han är van vid att vara ensam, och har ingen erfarenhet av katter inomhus.
Så som jag uppfattar Max är han en fullt fungerande trevlig hund, som har rasegenskaper som ännu inte är utforskade. Husse och mattes liv ser lite annorlunda ut numera efter en flytt från småstad till Stockholm, och arbetssituationen och avstånd till arbete gör att Max får mindre tid än tidigare. Och då uppfattar husse honom som krävande. När tiden inte räcker till kommer istället ett dåligt samvete som gör sig påmint hos husse. Max har ännu inte utvecklat några problembeteenden. Han stretar på i sin sele och vill framåt och har ute inte så stort människointresse. Han är dock inte skygg eller överdrivet reserverad utan bara lite svårflirtad trots köttbullbitar. Max ger ett mycket valpigt och lite naivt intryck, han är nyfiken och observerar, och är en mycket vänlig hund.
Under helgen kommer det både nytagna bilder samt videoklipp på vår hemsida.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0