omplaceringshund

Hittehund´s Chanel - från avlivningshotad till hjälp för autistiska barn

Text: Christine Leijd

I slutet på mars 2011 fick vi ett samtal från Skåne. Det gällde en liten hund som uppgavs vara blandning mellan chihuahua och den tyska spetsrasen mittelspitz, och hon hette Chanel. Det var bråttom. Att det brådskar av olika anledningar är vi sedan 11 år med Hittehund vana vid, och vi kommer aldrig kunna arbeta i samma tempo som behoven uppstår, men när vi kan, försöker vi alltid.

Chanel var 4 år gammal och efter en separation i familjen fanns det ingen hundtillsyn utan hon hade både lånats ut till vänner och under en längre period passats av flera olika personer under arbetstid, och nu var punkten nådd när de insåg att det inte längre fungerade. Matte skulle börja att arbeta heltid om en vecka, och det fanns en tid avtalad för att avliva Chanel 1 april. Det var mattes mamma som ringde, och undrade, som i sista minut, om det kunde finnas en annan utväg.

Tack vare blixtsnabb hjälp av en volontär (Lena P) som då och då hjälpt oss med punktinsatser ifrån Helsingborg kunde hon nästan omgående träffa Chanel, för en första bedömning om vi skulle kunna hjälpa till. Men uppgiften att omplacera en hund på 4-5 dagar är inte så meningsfull, och en sådan omplacering har större prognos att gå fel än rätt, så varför vi omgående ville träffa henne var för att därefter kunna erbjuda ett tillfälligt fosterhem så vi fick mer tid för själva omplaceringen.

Det kan för många kännas lite tillkrånglat att vi behöver träffa hunden innan vi kan ge ett definitivt löfte om vi kan hjälpa till vid en omplacering, men det är vårt arbetssätt, att vi omplacerar aldrig hundar som vi inte har träffat.

Nu kunde Lena raskt träffa Chanel, och redan samma dag fick jag videoklipp och detaljerad information från när hon sammanförs med Lenas egna hundar och lite bilder. Det framkom tydligt att hon inte hade ett helt korrekt språk mot andra hundar, och att hon var osäker på andra hundar, även trygga neurala sådana. Anfall var bästa försvar och hon fräste till, och var mindre förtjust i tikar än hanhundar. Men hon hade potential!

Den största nackdelen när vi "måste" ta emot hundar akut, är att själva situationen kring hunden alltför ofta gör att hundarna inte hinner besiktigas av sin ägare, utan ofta kommer till oss obesiktade och oförsäkrade, och ibland sjuka. Men i vissa fall måste hunden omhändertas så omgående. Det första vi gör är att se till att de blir vaccinerade och veterinärbesiktade, så vi genast kan försäkra dem. Det är helt enkelt oerhört viktigt att hundarna kommer i ordning, och det måste de vara, för att ta del av vårt omplaceringsprogram.

Vi förberedde för att Lenamaria Lundberg som är ansvarig för Hittehund i Skåneregionen skulle ta emot Chanel. Tyvärr visade det sig vid ankomsten till Lenamaria att hon inte bara var tovig i pälsen och omusklad, utan att hon inte gick igenom veterinärbesiktningen nästa dag.

Veterinären ville avvakta med att ens vaccinera Chanel för att hon inte mådde bra. Hon hade dessutom kennelhosta mm. Så Lenamaria hade ansvar för en liten fröken som behövde tid på sig att bli i fysisk och psykisk kondition för en omplacering, och vi tog bort informationen om Chanel från vår väntelista på hemsidan direkt då vi inte kunde omplacera henne om hon inte var vaccinerad och försäkrad och vi insåg att hon behövde komma i balans innan hon skulle utsättas för ännu en förändring.

Det visade sig att Chanel behövde lite mer omfattande veterinärvård, och vår räddning blev ett bidrag från Djurens Vänner i Malmö, som erbjöd sig att stå för den kostnaden.

Lenamaria som är hundinstruktör och som under många år har tagit hand om fosterhundar genom Hittehund kände också att Chanel behövde extra mycket träning för att bli en "omplaceringsbar hund". Chanel var mycket skör och rädd tom i kontakten med Lenamarias trygga lugna tik Chili, vilket visade sig hela tiden i vardagssituationer hemma och ute när Chanel inte kunde läsa andra hundars signaler.

Så under april, maj, och juni fick Chanel renoveras på många sätt. Det första Lenamaria gjorde var att ge Chanel en riktig spadag, hon fick klippa ned all tovig päls, bada och frisera henne. Och därefter var det en rad veterinärbesök, innan hon slutligen kunde bli både vaccinerad och införsäkrad.

Sedan gick tiden ...

Lenamaria har en genuin och äkta kärlek till hundar, i kombination med ett stort träningsintresse, så hon hade rätt fullt upp under våren med att vänja Chanel vid att acceptera omgivande hundar, och att träna henne som en valp, ända ifrån början. Och jag var inte helt förvånad över att Lenamaria aldrig uttryckte någon brådska att omplacera Chanel, för någonstans förstod jag att hon skulle bli kvar där, men Lenamaria behövde bara få den insikten själv.

För det som ofta händer när man arbetar så väldigt mycket med en hund, det är att när problembeteenden ersätts med nyinlärning och formar en helt ny hund, det är att banden automatiskt stärks, för hunden mår ju väldigt bra av att bli förstådd, och lotsad att bete sig som en hund behöver kunna agera för att fungera i vårt samhälle med allt vad det innebär.

Samtidigt som Lenamaria ägnade mcket tid åt att träna Chanel och bara låta henne bli den glada, harmoniska och mer trygga hund som hon är idag, jobbade hon med att utbilda service och signalhundar och som lärare vid Vårdhundskolan. Hon har många järn i elden och är så varmt uppskattad. En person man kan lita på.

Någonstans där under resans gång började Chanel att bli så pass duktig att hon började att bli en tillgång för Lenamaria. Och jag som känner Lenamaria väl; det beror inte på att Chanel från början hade några supertalanger, utan på att Lenamaria är utbildad på ett för hunden mycket positivt sätt, hon är glad, positiv, belönar rätt beteende, och det kommer hela tiden ifrån hjärtat.

Det är det här som är så svårt att förklara. Vi får nämligen ofta mail ifrån personer som vill "vara jourhem", utan att de egentligen har insikt i det ENORMA ansvaret man har för en hund som behöver så mycket mer än andra hundar. Som ofta inte "beter sig som andra hundar", och som man måste ha förmågan, kunskapen, och tålamodet att läsa av, beskriva, och utveckla, och känna efter vad hunden behöver för familj, för att det ska bli bra.

Det handlar inte så mycket om att "ha hunden", utan är ett ansvar och åtagande som är extremt ansvarsfullt. Våra få fosterfamiljer har ofta både den hundutbildning, livssituation och känsla som krävs, men det är så mycket mer än en "hobby", eller en "god gärning".

För det kan också bli väldigt fel, om man har goda intentioner men ansvaret blir för stort eftersom hundar som akut behöver komma någonstans ofta kommer med lite, "dolda fel". Därför använder vi sällan fosterfamiljer utom de som är dagligen delaktiga inom Hittehund, för det får inte bli fel, för hunden.

Chanel började att vilja göra rätt, för hon förstod mer och mer vad som var "rätt beteende" under en så erfaren vägledning, utan korrigeringar eller press.

Så, att Chanel nu, blott 7 månader efter att ha anlänt till Lenamaria akut, nu sedan höstterminen följer med en gång i veckan hem till autistiska barn i Skåne genom Lenamarias samarbete med Autism - och Asbergerförbundet, och förmodligen är på god väg att kunna uppfylla förväntningarna för att så småningom bli en officiellt utbildad vårdhund, det är egentligen en mirakelös vändning i hennes liv.

Att besöka autistiska barn är en enormt viktig uppgift, och både Lenamarias välutbildade hund Chilli och Chanel gör detta nu varje vecka, en sysselsättning som skänker dessa barn och ungdomar i åldern 4-19 år något ovärderligt, kontakten med ett djur, och en vårdhundslärare som är något utöver det vanliga.

Nu är Chanel en nästan löjligt välskött hund. Hon är säkert tom i mångas ögon lite bortskämd, men på ett bra sätt. Jag är fullkomligt övertygad om att hon under Lenamarias guidning kommer växa ännu mer tills hon går igenom alla steg som krävs för att officiellt bli en vårdhund, något som ingen hade kunnat gissa utifrån det fräsande, toviga lilla gremlingmonster (hon i många situationer kunde vara) vid ankomsten till Landskrona.

Men tanken på att det mot alla odds faktiskt gick att i all hast hjälpa Chanel, och inte bara träna henne så hon blev "omplaceringsbar", utan flera steg längre, så hon okomplicerat är en tillgång i sin mattes arbete med autistiska barn, det gör mig, och många med mig, oerhört glad och tacksam över att vissa hundar hittar så RÄTT.

Känner ni igen hunden? Scrolla längst upp till de översta bilderna, hela mimiken, pälsen, Lenamaria har fått fram en helt ny hund, en hund som är glad och stolt över sin uppgift i arbetet med de autistiska barnen, och som har kommit ett steg på vägen att bli en officiell vårdhund. För vad ska man annars bli om man bor hos en lärare vid vårdhundskolan? :)

Fantstiskt arbete hon lagt ner Lena Maria...En riktig eldsjäl <3 En historia som berör i hjärtat som man blir glad av! En Otroligt söt/livsglad Chanel det kom fram också...F A N T A S T I S K T! Lycka till i fortsättningen! // Jeanette & Fernando

Tack o lov att det finns så duktiga hund-människor.

Underbar läsning. Tack !

Hej!



Vilken underbar solskenshistoria, jag blir tårögd, tänk att det finns så fina människor som tar hand om hundar som annars hade blivit avlivade, helt UNDERBART!!

Tack för att ni finns! Hälsningar Lillianne

En fantastisk fin gärning Lenamaria står för! Historien om Chanel berör. Jag blir så glad åt att Chanel nu mår bra och får sprida värme och lycka till autistiska barn. Lycka till i fortsättningen. Stort tack!

Hej

Ni gör ett fantastiskt jobb för hundars bästa, det är sånt här som borde få stöd från staten det är så viktigt att inte ge upp på hundarna

Gabriela

Tack för att man får ta del av sådana solskenshistorier..som man behåller i sitt hjärta,att det finns så många duktiga själar som lägger ner sin tid på detta att få gensvar på det dom har kämpat för..tack än en gång för Chanels historia,den värmer..och Lycka till med sitt nya kommande arbete..<3

Tack för att ni finns ,som tar hand om dessa omplaceringar :)/ Mvh Monika

Jag har ju träffat Chanel i dagsläget och man skulle aldrig tro att hon har en historia som detta. Underbart att läsa!