omplaceringshund

Sacko har haft stöd av Hittehund. Han har haft Lena Magnusson som kontaktperson. Lena har ställt upp med både sin tid, pengar och ett stort engagemang för Sacko. Lena har ägnat långa telefonsamtal med intressanter för Sacko, hon har kört många mil tillsammans med mig och Sacko. Vi har hälsat på hos olika familjer i olika delar av Sverige och Lena har ställt upp som ett stort stöd för mig som fostermatte, med att bolla ideer fram och tillbaka. Lena har varit ett stort stöd för mig i min roll som fostermatte vid varje besök och varje resa dit målet har varit att hitta Sackos hem. Lena och jag har varit ett bra team tillsammans och vi har haft ett bra samarbete med liknande värderingar och tankar. Lena har peppat mig när jag blivit osäker på om jag klarar att över huvud taget släppa taget om Sacko. Det har varit en känslomässig berg och dalbana där Lena alltid varit den trygga punkten på denna resa.




Många har varit engagerade i Sacko och alla har hjälpt till på hans resa mot en egen familj! Sacko har haft 3st faddrar som varje månad ställt upp med bidrag för att hjälpa Sacko till sin försäkring. Elsa, Bitte och Bittes granne, ni är guld värda!

Tack vare en insamling av öronmärkta bidrag har Sacko kunnat kastreras. Även detta har betytt mycket för Sacko.

Ett stort tack:
Annica Wahlgren
Annika Wahlberg
Bo Svensson
Hans-Åke Bengtsson
Agnetha Damberg
Eva Arnstål
Matilda Persson
Susanne Hjelte
Britt Pettersson
Madelene Jansson

Sacko har fått saker så som halsband, sele, tuggben, aktiveringsleksak m.m. som har varit väldigt tacksamt att få för Sacko. Alla tankar, alla lyckoönskningar, alla människor som berörts av Sacko, ni har alla varit värdefulla!



Dagen då Sacko skulle flytta hemifrån fick han ha ett av sina halsband han fått genom Hittehund. Ett glittrande grönt halsband som ingav hopp denna dag. Ett turhalsband!



Vad gjorde att denna familj fick äran att överta denna otroligt fina hund?
Vad gjorde att jag släppte mina egna egoistiska ledsamhet och vilja att låta honom stanna hos mig hela Sackos liv?
Vad gjorde att jag frivilligt valde att sätta min egna känslor åt sidan och gav mig in på något som varje gång är bland det svåraste i livet, något som gör så ont att jag tror att jag ska gå sönder.
Varför och hur kunde jag släppa iväg Sacko till familjen trots att jag älskar honom så mycket och sätter mig själv i en svår situation efteråt!?



Sacko har varit en del av oss här hemma i 3 år. Tidsvis har det funnits tillfällen då jag ångrat mig tusen gånger om att jag tog hand om Sacko men jag har tagit mitt ansvar fullt ut och nu efteråt ångrar jag mig inte det minsta. Sacko har gett mig så mycket och jag hoppas att jag kunnat ge Sacko lika mycket tillbaka.



När jag träffade familjen första gången busade Leif med Sacko och det jag då såg var så fantastiskt fint att jag fick gåshud. Jag såg hur bra dem passade ihop, dem var ett tillsammans när dem busade och dem hade en osynlig gemenskap som var enormt fin att se. Jag sade då till familjen "Är ni familjen för Sacko, då har det varit värt varenda dag av letande efter rätt familj och jag ångrar inte en minut att jag tog hem Sacko".



Det allra viktigaste för Sacko som familjen flera gånger bekräftade mig i var att dem var inte ute efter hund som dem "kunde fixa till" eller lära en massa saker som gjorde att Sacko skulle passa in hos dem. Sacko är 10 år och behövde någon som ville ha honom för att Sacko är Sacko. Som ville ha den guldgosse som redan finns.



Familjen älskade Sacko, dem älskade honom för den han var. Dem ville göra allt för att Sacko skulle trivas med dem och dem gjorde mycket saker som jag såg för Sackos och deras egna katters skull.
Katterna var inte hundvana så för att dem skulle ha någonstans att dra sig undan på sågade dem upp ett hål in till en garderob så dem kunde krypa in där ifred om en hund blev lite för mycket i början. Då hade dem inte ens fått bekräftat att Sacko skulle flytta hem till dem utan han var bara på besök en helg!



Leifs säng stod nära taket. Sacko slog i huvudet i taket när han var på besök och blev lite rädd för sängen efter detta. Men Leif flyttade ganska omgående på hela sängen så Sacko inte skulle bli rädd något mer för sängen, honom eller taket. Så Sacko skulle våga sova tillsammans med Leif i sängen igen.



Familjen anpassade sig en del efter Sacko. Jag och Sacko jobbade på att få Sacko att trivas hos dem. Det blev ett väldigt bra samspel där alla gav och tog lika mycket.
Tar man hand om en äldre omplaceringshund och för att kunna vara en familj för Sacko behövdes just detta. Man får anpassa sig efter hundens vanor och kan inte tro att man ska "göra om" en 10 årig hund. Det har känts viktigt för mig med Sacko att ha med i en placering. Sacko är så fin precis som han är!



När vi väntade på familjen kollade Sacko igenom sin packning. "Har du tagit med allt nu, fostermatte?" "Sälen? Mitt ben? min boll? Är verkligen ALLT med?"



När familjen kom för att skjutsa hem Sacko hälsade han glatt på dem. Han hade ju redan lärt känna dem. Detta var så fruktansvärt jobbigt för mig och jag hade innan mailat till familjen och försökt förklara att jag kunde vara lite kort i tonen, frånvarande och avvaktande mot dem. Jag jublade inte stort när dem kom. Jag var så otroligt ledsen och rent egoistiskt grät jag inombords. Men jag visste att Sacko skulle få det så bra. Jag såg hur mycket Sacko gillade dem och hur mycket Inger och Leif gillar Sacko. Det var just detta som gjorde mig egoistiskt ledsen. Dem passade ihop och det var dags att släppa taget nu.



Det känns så rätt och familjen är underbara! Något utöver det vanliga och en riktig Sackofamilj.



Jag lämnade över kopplet till dem med lyckoönskningar och meningen "varsågoda, nu är Sacko med er!"
Sedan åkte dem iväg och det gjorde så ont men kändes samtidigt helt rätt.
Sacko har hittat sin familj!



Jag gick inte hem tomhänt. Familjen hade med sig egenodlade tomater och persilja. Inger hade plockat en bukett blommor och gav mig en hel påse med äpplen. Hon hade även gjort egen äpplesaft! Hundarna fick ett varsitt grisöra och dem blev jättenöjda.
Det var en väldigt fin gest som betydde mycket. Jag blev rörd av deras intresse av inte bara Sacko utan även att se mig som en tillgång och inte någon som dem ska rädda Sacko ifrån. Det betydde mycket att få detta för det bekräftade deras vänliga inställning mot även mig och min bakgrund och liv med Sacko. Som jag sade till familjen "Jag har en bit av Sackos bakgrund, ni får hans framtid!"

Jag tror detta kommer bli bra för alla! Jag saknar och kommer sakna Sacko så jag nästan kommer ångra mig, men familjen är så trevliga och öppenhjärtliga mot mig så jag tror att jag kan få en del av Sacko fortfarande, på avstånd och med fokus på hur Sacko lever hos dem. Det gör detta lite lättare och jag vet innerst inne att detta är rätt beslut. Genomgående för Sackos del har varit att allt måste få ta sin tid. Det går inte att stressa fram något utan bit för bit faller saker på sin plats. Hittehund har haft en viktig roll i detta som haft Sacko hos sig i 3 år. Allt har fått tagit sin tid och detta gjorde att Hittehunds Sacko verkligen blev en saga med just det där perfekta slutet!