Hembesök hos Hittehund´s Fingal

Text och bild: Britt och Bo Svensson

Besök hos Fingal den 3 juni - 2010

Fingal med broder Gonzo, två dansande charmörer



Bo och jag (Britt) har varit på ett soligt och trevligt besök hos två lugna fina killar som gärna visade upp sina konster för en bit vomburgare när man kom. Lösa och lediga i frihet sprang och spatserade båda omkring på tomten dom båda killarna.



Fingal är en Spansk vattenhund, och hade fått ny sommarfrissa han, lite kortare och med mjuk och go päls att krafsa omkring med fingrarna i.






Fingal med matte kommer att bli ett alldeles underbart par som terapi/vård hundsteam, dom båda kommer att sprida både lugn och mys på det vårdhem dom besöker, hoppas att det blir många som får krafsa omkring i Fingals mjuka päls.

Fingal har lite lätt at gå upp i varv av boll och dragleksaker, men vem kan inte det om man är en pigg och glad vovve med både apporterande och vallande anlag, men Fingal kan också ta det lugnt och taggar ner när man inte ger honom sådana uppgifter.

Matte och husse berättade att nya lilla brorsan Gonzo har ett lugnande inflytande på Fingal och Fingal han kan i sin tur få Gonzo på bushumör.






Lycka till på kursen Fingal!


Hembesök hos Hittehund´s Igor

Bilden nedan föreställer Hittehund´s Igor när han sökte hem genom Hittehund...

Text och bild: Bo Svensson
Igor är en hund som är lugn och tillbakadragen. Han vill inte gärna att man lyfter upp honom, men det går bra att klappa honom.
Under promenaderna kan han i bland sätta full fart och sedan stanna till.
Han vill inte leka med andra hundar sitter gärna ensam i ett hörn,men vill gärna vara med och se på..
Han har dåliga muskler och man känner ryggraden och revbenen tydligt vilket beror förmodligen på att han äter väldigt lite då han har dålig lever.
Matte Ann-Christine berättar att det har det blivit något bättre efter hand med muskeluppbyggnaden. Igor har lite rinnande ögon, så man tar bort lite hår runt ögonen på honom.
Pälsen kammas och borstas en gång i veckan och var mjuk och fin.
Igor får all den kärlek och vård man kan tänka sig. Från hela familjen.
Sammanfattningsvis kan man säga att Igor bor hos en familj som tar väl hand om honom och där han har lekkompis och möjlighet till mycket uteliv.

Hembesök hos Burtus

Text och bild: Bo Svensson
Hittehund´s Burtus, en golden retriever på 4 år,bor numera på landet på en gård som är ett gästgiveri och som ligger i Mårdaklev.
Eftersom husse och matte Bo och Eva själva tillagar all mat som serveras i restaurangen så förstår man att det inte går någon nöd på Burtus men han är absolut inte övergödd.
Han har en mycket fin päls och fina tänder.
Där finns också 2 katter som är hans bästa lekkompisar.
Han är väldigt lugn och snäll och vill gärna vara med i sällskapet.

Hittehund´s Flisan söker hem


Hittehund´s Martine får besök 20 juni

Text: Christine Leijd
Äntligen börjar det se lite ljust ut för Hittehund´s Martine. Hennes matte åker en lång resa till ett tilltänkt hem där hon kan få en kavaljer om allt slår väl ut den 20 juni. Så nu håller vi tummarna för att Martine kan få ett hem i Vingåker!

Hittehund´s Calles tur till en familj



Nu är det Calles tur att få en familj. Två möten har det nu varit mellan Calle och hans blivande matte. Hon bor i skogen precis intill en tjärn och har lång hundvana...




Två till inskolningsträffar kommer hinnas med innan Calle flyttar permanent den 19 juni!


Tubbe flyttar snart till nytt hem!

Text och bild: Christine Leijd
Det har hänt mycket sedan vi åkte en första gång för att låta Tubbe träffa Millie för ett första möte. Sedan dess har familjerna träffats tre gånger, och det har gått bra...
Tubbe är en mycket stabil hund men det är ändå skönt att det hinns med en mjuk och snabb inskolning.
Till helgen kommer förmodligen Tubbe flytta in permanent!

Hembesök hos Hittehund´s Daisy


Text och bild: Bo Svensson
Besök 15/12-09 hos Tord och Gertrud med Hittehund´s Daisy i Kågeröd
Daisy är en papillon, en liten kvick och vaken hund.
hon leker och rastas dagligen med en labrador som familjen rastar och det fungerar bra.
Pälsen var fin på Daisy och konditionen var mycket god.
Det syns att hon trivs bra med familjen som har stor djurvana.
Familjen Hultberg är mycket trevliga personer. Det kan poängteras att de väldigt glada över besöket
Bosse

Hundmat vid behov

Text: Christine Leijd
Alla hundar har det inte lika bra som Hittehund´s Sissi! Hennes husse Torbjörn donerade nyligen hundmat till en hemlös kvinna vars hund behövde mat genom Hittehund. Nu när jag är bofast i Stockholm ska vi återuppta vårt projekt "Hundmat vid behov", som jag berättar om nedan. Vår nya samarbetspartner som har lovat donera nyligen utgånget foder till oss är Kista Arken zoo! Genom en volontär (Tack Sam!) kommer maten levereras till något av de härbärgena vi samarbetar med. Mer information från tidigare år kommer nedan!

Hundmat vid behov

Vårt intresse för hundars välfärd stannar inte bara vid de enskilda individer som omplaceras genom oss. Ett stort antal hundar lever tillsammans med sina ägare under knappa omständigheter. Det är lätt att rädas vid kontakter med hundar som delar sin ägares oregelbundna livsföring. Många blundar för verkligheten och väljer att gå förbi.

Det är en djurskyddsfråga kombinerad med en samhällsfråga.

Vårt sätt att hjälpa dessa hundar är att sporadiskt ha möjlighet att erbjuda hundfoder till hundägarna. Detta tas tacksamt emot. Vi ställer inga krav på motprestation från hundägaren vilket gör att vi kan nå samhällets mest utsatta hundar med direkt hjälp. Vissa grupper i samhället är enklare att nå i samförstånd än den långa byråkratiska vägen som innefattar djurskyddslagar som inte alltid ser till djurens behov. Polisens resurser och befogenheter räcker inte alltid till.

Bakgrunden till projektet

Under en hel del år har vi funderat mycket över hur man bäst skulle få kontakt med de mest utsatta hundarna i samhället. Alla har vi sett dem, hundarna som lever i skuggan av missbruk eller hundar som sitter bredvid sin ägare som tigger pengar i en trasig låda eller kaffekopp framför sig. Många upprörs över de här hundarnas livssituation, och det är svårt att lösa problematiken på en gång. En del av hundägarna saknas fast adress, några missbrukar emellanåt och hundarna tas om hand av flera bekanta inom samma kretsar och lever ett oregelbundet liv. Man kan anta att begäret efter narkotika leder till kriminalitet och MedelSvensson vill inte bli indragen i något bråk med risk för repressalier. Därför går de flesta bara förbi. Kännetecknande för den här gruppen av hundägare är att de har svårt att ta kritik ifall den kommer som pekpinnar från en person de inte är bekanta med eller litar på. Ofta har de ett förflutet som gjort att de ofrivilligt har haft kontakt med myndighetspersoner på ena eller andra sättet och har dåliga erfarenheter från detta. 

 

Man får absolut inte glömma bort att bakom det tufsiga, ibland illaluktande eller tatuerade skalet finns en människa med egna farhågor och känslor. Man kan inte förknippa deras yttre omständigheter med fysiskt våld mot djur, för alla hundar far inte fysiskt illa med misshandel. Däremot är det inte alla hundar som uppskattar att uppleva sin ägare gravt berusad då man som onykter talar och rör sig på ett annorlunda sätt, och hunden kan behöva axla ett för stort ansvar. För en hund kan det vara svårt att förstå hur deras ägare växlar mellan två olika personligheter då den ofta blir olika behandlad. En del som är mycket druckna kan bli högröstade och med yviga gester och hög röst korrigera hunden. Andra blir sentimentala och vill komma riktigt nära och ha hunden som tröst. Någon som missbrukar narkotika kan också tidvis glömma bort tid och rum vilket leder till att hundens behov liksom flyter bort, rastning och rutiner för mat existerar inte. Ibland kombinerat med en rörig tillvaro med många främmande människor i ett gäng behöver dessa hundar en anpassningsförmåga och flexibilitet av guds like. När det har gått några år blir hundarna ofta så fyllda av alla intryck och händelser att de kan upplevas som lite avtrubbade, döda i blicken och med liten mimik i ansiktet. De visar inga spontana känslor och glädjeyttringar utan är likgiltiga.

Skapa ett förtroende
I vårt projekt Hundmat vid behov har vi vissa principer. Framför allt får man inte kränka djurägaren eller se ned på denna och personens livsförhållanden. Vi har ett empatiskt förhållningssätt till djurägarna och är inte fördömande. Helt enkelt för att vi skulle inte komma någon vart med att fara fram med kritik eller en negativ eller rädd och misstänksam attityd. Vi ger bort hundmat till hundar som är i behov av det. I gengäld kräver vi ingen motinsats av hundägaren. Det gäller att skapa ett förtroende. Vi måste i vår roll vara tillmötesgående och flexibla och värna om djuret för att få en chans till en varaktig relation.

Om hundmaten
Hundmaten får vi donerad till oss av fodertillverkare som Masterfood, djurbutiker som Dogtag på Maria skolgata eller Arkens zoo i Globen. Ofta är det torrfoder av god kvalitet men med kort utgångsdatum. Vi har haft både små påsar på 300 g, 1kilospåsar, 3kilospåsar och 15kilossäckar. De större säckarna kommer inte alltid till användning beroende på om djurägaren har en fast adress att förvara den på. Då omfördelar vi påsens innehåll och gör mindre förpackningar av det, något som gör att hundägaren behöver ha kontakt med oss mer kortare intervall för påfyllning. Sedan projektets början har vi delat ut över 650 kg hundmat!



Kontakten med djurägaren
Vid nya kontakter med dessa djurägare koncentrerar vi oss mest på hunden i sig. Vi småpratar med djurägaren precis som med vilken människa som helst som man möter på gatan med en hund, pratar lite om hundens ålder, ras och namn. Man kan anta i de flesta fall att hunden är ovaccinerad och inte så välskött, men vi vill inte skrämma bort hundägaren ifrån oss på ett första stadium genom att påpeka det uppenbara. Vid de flesta typer av "myndighetsfrågor" som skulle kunna leda till en anmälan till Djurskyddsmyndigheten förlorar vi kontakten med den hunden. Istället vill vi samarbeta med hundägaren och skapa ett förtroende emellan oss där vi båda har intresse för djurets framtida välfärd. Kanske har hundägaren bara tillfälligtvis hamnat på obestånd. Ibland har man hamnat så långt utanför samhället att släktingar och vänner har tagit avstånd. Hunden är det enda man har kvar. Man ser sjaskig ut och rör sig bara i missbrukarkretsar och har svårt att komma tillbaka till en mer ordnad tillvaro.

Ett av våra mål är ju naturligtvis att kunna erbjuda dessa hundägare en omplacering av sin hund. Men för att de ska kunna lita på oss så mycket är den här kontakten med fri utdelning av foder en bra väg att nå dit. Det är inte alltid så enkelt som man tror. Bara för att man är missbrukare innebär det inte automatiskt att man slår sin hund eller inte värdesätter den. Många förutfattade meningar tror att det är hur lätt som helst att bara vifta med pengar framför ansiktet och köpslå sig till hunden. Detta stämmer inte, utan vår linje att få hundägaren att få förtroende för oss är mycket framgångsrik.

 

Om du vill hjälpa till i vårt projekt i Stockholm, ring Christine på tel 0767677111!


Matte berättar om Hittehund´s Fimpen


Bild: Angelica Mansfield
Vår tid med Fimpen hittills…
Vi hade länge funderat på att skaffa hund men bestämde oss efter många om och men för att vänta några år. Genom en annons på grannar.se (en underbar sida för övrigt!) kom vi i kontakt med Fimpens dåvarande ägare och anmälde oss frivilliga att ta hand om honom lite då och då. Fimpen kom hem till oss den sjunde oktober 2008 och sen dess har han stannat här. Både jag och min sambo smälte inombords när vi såg denna ljuvliga hund för första gången och kände mycket starkt för honom direkt! Han kom till oss helt enkelt för att stanna!
Vi har fått en uppdatering om hur det går för Hittehunds Fimpen, vars beskrivning ni kan läsa här när han sökte hem genom Hittehund. Fimpen blev slutligen placerad hos sin dagmatte som berättar här hur det går:
Text och bild: Fimpens matte Lisa
Vår tid med Fimpen hittills…
Vi hade länge funderat på att skaffa hund men bestämde oss efter många om och men för att vänta några år. Genom en annons på grannar.se (en underbar sida för övrigt!) kom vi i kontakt med Fimpens dåvarande ägare och anmälde oss frivilliga att ta hand om honom lite då och då. Fimpen kom hem till oss den sjunde oktober 2008 och sen dess har han stannat här. Både jag och min sambo smälte inombords när vi såg denna ljuvliga hund för första gången och kände mycket starkt för honom direkt! Han kom till oss helt enkelt för att stanna!
Fimpen tampas med separationsångest vilket yttrar sig att han är totalt olycklig och ylar högt när han är ensam hemma. Vi har tillsammans med en hundpsykolog kämpat hårt med ensamhetsträningen sedan han flyttade hem till oss. Arbetet går verkligen framåt, dock kan han fortfarande bara vara ensam hemma kortare stunder men vi är väldigt glada för det ändå. På vardagarna är Fimpen hemma hos en dagmatte som han stormtrivs hos, där har dessutom fått tre små hundkompisar som han trivs riktigt bra med. Ensamhetsträningen bygger bland annat på att stärka Fimpens självförtroende då han har varit en väldigt osäker kille och här märker vi stora framsteg! Han har blivit en mycket tryggare och mer harmonisk hund tack vare mycket fokus på både fysisk såväl som psykisk stimulans. Vi försöker lägga spår i skogen flera dagar i veckan och det har han blivit en riktig fena på, han älskar att jobba med nosen!
Fimpen är en väldigt social och nyfiken vovve som alltid vill vara med och ha koll på läget. Han är med oss överallt, allt ifrån hemma hos vänner, på tåg och spårvagnar, båten, landet… ja överallt! På bilden ovan är vi uppe i Norge och plockar svamp, han stormtrivdes verkligen i svampskogen! Till hösten tänkte vi gå en kantarellkurs så att även han kan vara med och bidra nästa svampplockning, det tror jag han kommer älska!
Här är vi ute och åker båt något som han gillade väldigt mycket eftersom han fick chansen att bada hela tiden. Annars är Fimpens favoritsyssla att jaga kottar och löv vilket vi gör flera dagar i veckan, han tröttnar aldrig!
Ytterligare en av Fimpens favoritsysslor är att gosa, då vill han gärna ligga nära och helst av allt i famnen på någon han tycker om. Vi hade bestämt oss för att Fimpen inte skulle få sova i vår säng men som ni ser övergav vi den dumma idén ganska fort (läs första natten) när vi insåg hur mysigt det är med vår prins uppe på huvudkudden.
På bilden ser ni honom ligga och sova på rygg med sin favoritleksak Puppe som han gärna tar med sig överallt och stolt visar upp för alla som vill se. Som sagt, vi kunde inte önska oss en mysigare hund och han är definitivt här för att stanna! Vi ser fram emot många år tillsammans med vår absolut största favorit!
Fimpen var fyra år när vi tog över honom, idag är han drygt sex år och jag kan inte tänka mig en piggare och mer lekfull hund. Självklart önskar jag att vi hade kunnat få uppleva honom som valp men det finns samtidigt många fördelar med att ta emot en vuxen hund också. Jag ångrar inte en sekund att vi tog över Fimpen och kan idag inte tänka mig ett liv utan honom! Dessutom tror nästan alla att han är en valp tack vare hans stora tassar och lekfulla gångstil, vi blir stannade minst en gång varje promenad då någon vill klappa ”valpen”. Fimpen har en underbar personlighet och lyckas charma alla han träffar, till och med hundrädda människor så som min mamma. Hon skulle aldrig kunna tänka sig att släppa in en hund i lägenheten tidigare, vilket hon inte heller gjorde när vi tog över Fimpen, men till och med henne har han lyckats charma och idag får han sova bredvid henne på hennes kudde i sängen. En hund som inte går att motstå helt enkelt!
Glada hälsingar,
Lisa, Richard & Fimpen

Uppdatering om Hittehund´s Polly

Äntligen! (säger nog Christine). Det är dags att berätta sagan som
fick ett lyckligt slut.
För att göra en lång historia kort; greyhound, Gävle, Polly. Polly
omplaceras till ett hem i Skåne. Ett år senare ringer min telefon;
omplaceras igen.
Fan! Har hon inte gått igenom tillräckligt, var min första tanke.
Nu
Det känns bra idag, att hon finns kvar i min närhet, hos mina
föräldrar.
Om de skulle ha hund?
Nej, det var fullt tillräckligt att passa Assi ibland (min hund).
Margot (mamma), 65 år, frisör som gillar sitt yrke så mycket att hon
kommer att jobba ännu några år. Christer (pappa), nybliven pensionär
som tar dagen som de kommer. En egen hund? Inte!
Polly fick tillfälligt bo hemma hos oss; Peter, Lotta (sambo) och Assi
i några månader. Jag startade en blogg som var länkad till Hittehunds
hemsida för att snabbt och enkelt kunna lägga ut information om henne.
Endast en person hörde av sig, vars situation i livet inte var den
rätta att ta hand om en 8-årig greyhoundtik som varit omplacerad mer än
en gång.
Tiden gick och det blev sommar och semester. Mamma och pappa fick ta
hand om Polly och Assi när jag och Lotta åkte på en treveckors
roadtripp till Norrland. När vi var tillbaka var det fortfarande ingen
som hört av sig angående Polly. Det hade fungerat bra med båda
hundarna, men jag märkte att framför allt mamma började fundera på vad
som skulle hända med Polly. Som frisör så träffar hon ganska mycket
människor och jag vet att hon pratade hundar med många av dem, för att
luska ut om det inte var någon som kunde vara intresserad av att ta
hand om en greyhound. Ingen kandidat dök upp.
När vi var och hälsade på en kväll hemma hos föräldrarna sa mamma; vad
ska VI gör av dig din stackare, måtte du hamna i ett bra hem.
Efter 40 år börjar man så smått känna sina föräldrar. Jag sa då; det
här hemmet är ju ganska bra eller?
Nu
Hon hamnade i alla fall på Kärrstigen 5 i Markaryd, och där kommer hon
att vara kvar. En pigg hundflicka på 8 år som tar ut husse på 2,5 till
3 timmars promenad varje dag (vilket påverkat hans hälsa positivt;
förbättrat blodtryck).
Text och bild: Peter Svensson
Äntligen! (säger nog Christine). Det är dags att berätta sagan som
fick ett lyckligt slut.
För att göra en lång historia kort; greyhound, Gävle, Polly. Polly
omplaceras till ett hem i Skåne. Ett år senare ringer min telefon;
omplaceras igen. Husse deprimerad efter en separation.
Fan! Har hon inte gått igenom tillräckligt, var min första tanke.
Nu
Det känns bra idag, att hon finns kvar i min närhet, hos mina
föräldrar.
Om de skulle ha hund?
Nej, det var fullt tillräckligt att passa Assi ibland (min hund).
Margot (mamma), 65 år, frisör som gillar sitt yrke så mycket att hon
kommer att jobba ännu några år. Christer (pappa), nybliven pensionär
som tar dagen som de kommer. En egen hund? Inte!
Polly fick tillfälligt bo hemma hos oss; Peter, Lotta (sambo) och Assi
i några månader. Jag startade en blogg som var länkad till Hittehunds
hemsida för att snabbt och enkelt kunna lägga ut information om henne.
Endast en person hörde av sig, vars situation i livet inte var den
rätta att ta hand om en 8-årig greyhoundtik som varit omplacerad mer än
en gång.
Tiden gick och det blev sommar och semester. Mamma och pappa fick ta
hand om Polly och Assi när jag och Lotta åkte på en treveckors
roadtripp till Norrland. När vi var tillbaka var det fortfarande ingen
som hört av sig angående Polly. Det hade fungerat bra med båda
hundarna, men jag märkte att framför allt mamma började fundera på vad
som skulle hända med Polly. Som frisör så träffar hon ganska mycket
människor och jag vet att hon pratade hundar med många av dem, för att
luska ut om det inte var någon som kunde vara intresserad av att ta
hand om en greyhound. Ingen kandidat dök upp.
När vi var och hälsade på en kväll hemma hos föräldrarna sa mamma; vad
ska VI gör av dig din stackare, måtte du hamna i ett bra hem.
Efter 40 år börjar man så smått känna sina föräldrar. Jag sa då; det
här hemmet är ju ganska bra eller?
Nu
Hon hamnade i alla fall på Kärrstigen 5 i Markaryd, och där kommer hon
att vara kvar. En pigg hundflicka på 8 år som tar ut husse på 2,5 till
3 timmars promenad varje dag (vilket påverkat hans hälsa positivt;
förbättrat blodtryck).
Det var historien om två ovana hundmänniskor som inte skulle vilja
vara utan hund idag. Man skulle till och med kunna säga att det var
historien om två ovana djurmänniskor. Som liten grabb ville jag
nämligen ha både katt och hund, men svaret från föräldrarna var alltid;
man blir så uppbunden! Jag föreslog allt från vandrande pinnar till
ökenråttor, men nej! Inga djur. Till slut blev det i alla fall ett
akvarium. Hur kul är fiskar? Vackra att titta på, men inte så roliga
att umgås med. Ett akvarium ska också hållas rent. Jag tror att
akvariet åkte ut, när övriga familjemedlemmar upptäckte att pappa
använde samma durkslag till två ganska olika saker; att skölja gruset i
akvariet, samt att skölja makaroner till middagen. Men det är en annan
historia. Som väl är så har han som pensionär inte börjat äta hundmat,
tror jag ??

Djurskydd



Ibland är det svårt att engagera människor. Ofta bildas det grupper på internet på nätverk som Facebook där människor kan bli "medlemmar" i en grupp där man tar ställning för något, som Djurskydd. För några dagar sedan övertog Hittehund värdskapet för en grupp som snabbt växte med ytterligare 100 medlemmar, så i dagsläget kan vi räkna 705 stycken. Vår hundägare Katarina Warg designade en logga till gruppen och det ger oss ytterligare en kanal att nå ut till fler människor. Men för att hålla gruppen vid liv skulle vi behöva fler som aktivt engagerade sig i den. Vill du hjälpa oss med det? Om du följer med lite i nyheterna, kanske redan prenumererar på Djurens Rätts nyhetsbrev, spanar in Djurskyddets sveriges nyheter, och känner att du har något att bidra med i gruppen, maila mig gärna och be att få bli admin! [email protected]



Så här beskrivs gruppen idag. Vi vill gärna ge ut ett månatligt nyhetsbrev, och kommer göra detsamma på Hittehunds grupp som idag har 503 medlemmar, ständigt växande. Genom Facebook kommer vi tipsa om nya hundar i vår verksamhet, ett helt gratis verktyg för oss att nå ut till många. Så om du inte redan är medlem i grupperna "Djurskydd" och "Hittehund", bli gärna det!

Hembesök hos Hittehund´s Vida

Text och bild: Lena-Maria Lundberg

Efter att all snö som varit här nere i Skåne hade smält undan så tog jag bilen och körde mot Sjöbo.
Jag skulle göra ett hembesök hos Vida´s nya familj. De hade i lugn och ro lärt känna vida genom flera besök och promenader tillsammans. Vidas förra ägare hade omtänksamt kört ändå från Blekinge upp till Christine i Bergslagen för att Christine skulle lära känna Vida inför sin omplacering.



Jag möttes av en svansviftande skällande tjej, som gärna ville bli klappad.
Och så otroligt mjuk hon är, Har faktiskt aldrig känt en så mjuk dalamtiner, Jag brukar tycka att det är så hårda och stickiga hårstrån. Vidas päls är som sammet.
Men skulle inte Vidas päls vara bra så skulle ingens. Vidas matte har full koll på näringsämne och vitaminer och mineraler och ser till så att både hon och deras katter får det bästa.



Vi gick en runda och Vida sprang lös så gott som hela rundan.
Glatt sprang hon ut på fältet för at nosa efter kaniner men kom snabbt tillbaka och sökte aktivt kontakt. En godisbit från husse hjälpte också till.



Vi tog en fika när vi kom hem, Vida la sig under bordet och somnade, Hon är en lugn och trygg hund.
Som får massor av kärlek.
Jag kände det som om hon var lite besvärad av att ha mig där, hon tittade lite under lugg, som om hon sa att - vad ska du här och göra.

För Vida har hittat en toppenhem och hon tänker inte flytta därifrån, det sa hon tydligt.



Promenad med Hittehund´s Dessie

Text och bild: Christine Leijd
Jag och Dessies matte Ewa hade bestämt en hundpromenad men hade inte beställt strålande högsommar som det var vid 14tiden när Ewa kom. Men det gick gå an.. Min Sascha 11 år och Dessie, nu 12 år travade tappert på.
Ewa och Dessie har alltid varit ett radarpar och det var 7 år sedan Ewa adopterade henne genom oss. Ewa har alltid varit så positiv till att uppföljning och jag uppskattar att få ha tagit del av Dessies liv.
Dessieflickan är allt bra söt!
Och min Sascha ville bestämt hon med..
Vi gick en promenad längst Mälaren i närheten där jag numera bor.
Och jag blev som alltid lika glad över att se förtroligheten mellan Ewa och Dessie
Sedan skulle Ewa åka hem. Och jag uppskattade att hon åkt den lite krångliga resan hit kommunalt med en varm hund som säkert sov gott på hemvägen.
På måndag ska Hittehund´s Milla komma hit, så jag får nytt fint besök!

Cassis 7,5 år för omplacering

Text: Christine Leijd
Snarast kommer mer text och bild/video på Cassis som jag idag träffade, fotade och filmade. Hon finns i Stockholm och det brådskar då matten kommer börja ett arbete med långa dagar inom kort. Det är annons nr 2 på vår nya annonsmarknad!

Hittehund´s Tubbe träffar Millieflickan

Text: Christine Leijd
Igår hämtade Tubbes "mormor" upp mig så jag fick följa med på en första träff mellan Tubbe och den väna korthårscollieflickan Millie. Miljön var en riktig idyll med bräkande små lamm, pickande höns, myskänder, strax nedanför huset där Millies mattes hästar gick och betade i stora hagar. Behöver jag säga att Mille genast föll för Tubbe och tvärtom? :)
Millie är en välskött 13-årig dam som Tubbe behandlade med omtänksam respekt.
Ett visst äktenskapstycke då de kommer ifrån samma kennel och har samma mamma.
Millies matte är en aktiv häst och hundmänniska och hade följt vår hemsida under lång tid.
Vi var där i flera timmar och blev visade runt kring ägorna. Precis den miljö vi sökt för Tubbe.
Inget är skrivet i sten men på planeringen framåt ligger en träff där även Tubbes matte kan vara med, och sedan ytterligare ett möte med hela familjen helgen därpå. Att skola in hundarna tillsammans pö om pö, och att människorna hinner tänka och hinna med i sitt beslut kännetecknar vår verksamhet.
Vem skulle inte vilja bo med Millie? :)
Det var med en mycket självklar känsla vi åkte hem, men de rena formaliteterna, som att kolla uppgivna referenser, och skola in hundarna tillsammans återstår. Men jag misstänker starkt att om Tubbe fick bestämma skulle han bo här. Det är dessutom bara någon mil ifrån hans nuvarande bostad vilket gör inskolningen enkel, precis som man alltid kunde önska att det skulle vara.
Äntligen Tubbe, kan det vara din tur!

Vårkänslor hos Sacko!

Efter en lång och kall vinter verkar våren ha kommit! Sacko är en viking som ger sig ut vilket väder eller årstid det än är, men vårens ankomst märk ändå tydligt på Sacko!
Han är full av liv och bus! När han får chansen att springa lös far han i full galopp för att "springa in våren" likt Ronja Rövardotter som gör sitt speciella "vårskrik".
Sacko möter våren full med energi, livsvilja och lekfullhet. Det är så här jag älskar att se Sacko. Fri, glad, busig och så livsglad att man bländas av hans enorma vilja att leva, precis här och nu.


Sacko är en guldgosse! En guldgosse som njuter till max av att leva och finnas till. Det är stunder som dessa, som gör att man påminns om det värdefulla i att vara fosterhem. Mitt hjärta fylls av värme och stolthet över Sacko, stunder som dessa. Stunder där Sacko är så lycklig att han inte vet vart han ska ta vägen. Där han full med energi galopperar i full fart över gräsmattorna för att flämtande komma tillbaka till mig, sätta sig framför mig  med ögon som lyser av lycka! Det är svårt att beskriva. Man måste se det med egna ögon. Man måste se denna tokglada hund som lever upp ibland så pass mycket att jag ibland undrar om han aldrig sett livet innan.
Våren medför ny energi, nya dofter och livsglädje till max för Sacko.
Jag värdesätter varje dag jag får tillsammans med Sacko. Jag värdesätter honom lite extra just för att hans framtid är någon annans.
Jag är glad över att ha fått dela en del av livet med en hund som Sacko. Någon annan får hans framtid, jag får en del av hans bakgrund och dåtid. Det är lika värdefullt vilket man än får. Sacko, han är bara glad över livet, att få leva och vara just Sacko! Det gör honom nyfiken och tillsammans med allt nytt som nu föds kanske även Sacko kommer få fortsätta växa hos hans egna fanilj, vem det nu blir. Sacko är redo! Jag är redo! Nu väntar vi  på att just en Sackofamilj ska dyka upp. En människa som älskar Sacko just för att han är Sacko och ingen annan!

Halsbandet Sacko bär är donerat av: Diana Lockner

Text och foto: Charlotte (med en viss inverkan och hjälp av Sacko)

Hittehund öppnar annonsmarknad

Wilma är den första hunden som kommer presenteras på vår nya annonsmarknad. Vi vill där att hundarna ska kunna presenteras på ett för hunden vettigt sätt, men att hunden förmedlas direkt från ägaren till en ny familj. Utan inblandning av Hittehund. Utan som ett alternativ till Blocket, där vi hjälper ägaren att beskriva sin hund när det behövs. Vi har intagningsstopp för fler hundar, och trycket är hårt att vi ska hjälpa fler. Vi har mail varje dag. Detta kommer bli vårt sätt att hjälpa och vägleda hundägarna, men överlåta ansvaret till dem under den tid vi behöver för att följa upp redan utplacerade hundar.
Att annonsera på vår sida kommer kosta 100 kronor och då ingår ett överlåtelseavtal och råd på vägen.

Volontär sökes för punktinsats



Vi söker en driftig och ordningssam person som kan arbeta självständigt med att uppdatera vårt register av rasklubbar som bedriver omplaceringsverksamhet. Man kan göra det i sin egen takt.

Uppgiften består i att genom SKKs register av rasklubbar i alfabetisk ordning se om de har någon rubrik om omplacering på sin hemsida eller om det nämns att man hjälper till även med äldre hundar genom valphänvisarna.

Vi sammanställde registret 2006 och har uppdaterat det 2007, och vi har fått se en ökning sedan dess, allt fler rasklubbar, som är de som känner rasen bäst tar sitt ansvar och förmedlar även äldre hundar. Vi samarbetar även med flera rasklubbar.

Vi vill ha gärna ett namn eller ett telefonnummer och mail så vi kan hänvisa våra besökare på hemsidan till upp register som är up to date.

Man kan sköta registret återkommande (mer än gärna) eller göra det som punktinsats.

Vill du erbjuda oss din hjälp skickar du ett mail till [email protected]

Varmt tack på förhand!

Sökandet för Sacko fortsätter

Sacko har träffat flera familjer. Bara träffat, på senaste tiden. Hans kontaktperson Lena Magnusson har outtröttligt åkt Sverige fram och tillbaka för att hitta olika alternativ för vår lillprins. I de flesta familjer brister det på att Sacko inte är ensamhetstränad, och han kan då bli en belastning då vi heller inte kan lämna garantier på att han kan bli det i en ny miljö.
Sackos familj är helt enkelt svår att hitta. Han är en verbalt pipig och rastlös hund vilket kan stressa personer som inte vill ha en hund som märks annat än på kommando. Men han har också många fördelar.. och vi söker fortfarande en person som kan hitta fler fördelar än nackdelar i en framtid med Sacko. Tror du att du känner den personen, tipsa den gärna om vår hemsida!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0