Text: Christine Leijd

Hanna löper, och gör allt för att invitera sin kompis, kastrerade hanhunden Hittehund´s Zingo eftersom de lever under samma tak. Han förstår ingenting utan morrar tillbaka... Ack så jobbigt att vara tik med en sådan ointresserad kavaljer!
Husse Dennis och jag skulle ha träffats imorgon, lördag, men han gav återbud så vi skjuter upp träffen tills ett nytt tillfälle bjuds.

Text: Christine Leijd

I närheten av Storulvån i slutet av april 2010. Vi tog newfoundlandshunden Skrållan på hennes första fjälltur där hon träffade en tvåårig labradorhanne som föll pladask för henne. Allra roligast verkar dock Skrållans mattar ha. : )
Jämtland, Sverige.

Text och bild: Eva, Fingals nya matte



Nu har en månad gått sedan vi först träffade Fingal. Det var en väldigt rar kille som kom hit men han hade precis som ni sagt, lite svårt att komma ner i varv och problem vid hundmöten.



Nu har han haft en hel del passivitetsträning och även mycket träning när det gäller hundmöten. Detta fungerar jättebra! Det är inte längre några problem att få ner honom i varv och vid hundmöten är det ganska så lätt att prata/mata förbi honom. Lite träning till så är även det fixat.



Under dagarna har Fingal varit med på den demensavdelning jag arbetar på. Detta fungerar jättebra! Alla boende älskar honom och det är nästa en tävling mellan de boende om vem han kommer till först :-)

Beskrivning av Priscilla

Matte Carolina berättar: Nu tvingas vi omplacera vår fina katt Priscilla. Priscilla är svartvit, med långt hår, och väldigt, väldigt snäll - lite blyg innan man lär känna henne, men sedan extremt kelig.

Priscilla har en lite speciell historia, då vi adopterade henne från ett katthem i England och sedan transporterade hem henne till Sverige (givetvis med alla papper i ordning). Därför är hon genomkollad ordentligt av en veterinär, avmaskad osv. Vi har bara haft henne inne sedan vi kom till Sverige, men i England gick hon ut och trivdes bra med det också. Vi var bara ett "mellanhandshem" åt Priscilla i England, vilket innebar att vi skulle ha hand om henne tills katthemmet hittade en ny ägare, men vi blev så fästa vid henne att vi behöll henne. Priscilla har inga tänder, då de var i så dåligt skick när hon hittades att en veterinär fick dra ut dem. Men hon har inte ont av detta och äter gladeligen allt, och har sitt vackra utseende i behåll därtill. Priscilla är tio år gammal.





Sedan vi fick barn känner vi att vi haft för dåligt med tid för henne, hon är vårt ständigt dåliga samvete och vi känner därför att hon skulle bli gladare någonstans där hon får mer ömhet och kärlek. Kattlåda och transportbur medföljer.

Vi bor i Vasastan i Stockholm. Kontakta oss gärna för mer information!

Carolina Ljungdahl

Tel: 0730- 889 112  eller maila [email protected]

Vi slår hål på myter genom att besvara frågor som: Vad är en ledare? Hur fungerar en rangordning egentligen? Vad har ledaren för egenskaper/roll/ upgifter i en vargflock/människoflock? Hur ser hunden på oss och hur ska vi vara mot våran familjehund? Både till vardags och under träning/tävling. Vi pratar även lite om olika "ledartyper", vargens och ferala hundars sätt att leva. Och hundens behov utifrån deras naturliga beteenden.

Föreläsningarna är på hundcafét Red Coffee, på Skanstorget 10. Det är ett mysigt café nära Haga.

Föreläsningen är ca 1,5 timma.

Det kostar 100kr./föreläsning och fika ingår. Arrangeras av Yrvädrets Hundskola

Text: Maria Jorfors



Calle är en helt fantastisk hund, tycker jag. Han är uppmärksam, följsam, glad utan att vara överglad. Svängig, valpig och godheten själv. Han bor ju stundtals med den lilla gårdshunden (som för övrigt var den minsta jag någonsin sett) som är 1½ år. De var jätteroliga att se tillsammans. Mycket lek och brottning, men samtidigt hade de givna roller. Det var den pyttelilla tiken som bestämde. Calle var inte gåpåig eller hårdhänt. Han visste exakt var gränsen var och de hade ett fantastiskt samspel.

 

Jag hade bland annat med mig Dog Fightern (aktiveringsleksak) som jag härmed skänkt till Calle att ta med sig till nästa hem. Han var oerhört uppmärksam på vad jag gjorde och att lära honom den, med den fullständiga uppmärksamhet, utan att han förivrade sig, var det betydligt lättare att lära honom än min egen hund Tanya. Han varken tuggade eller gick loss med tassarna hysteriskt utan gjorde exakt vad han skulle när jag uppmanade honom. Jag är imponerad över hans koncentration.

 

När jag kom skällde han ljudligt ute, men blev tyst när han såg mig och hälsade. Lika så sprang han fram till staketet och skällde när han såg någon eller hörde något. Detta gick mycket lätt att bryta, direkt när jag ropade hans namn så kom han på en gång. Däremot så stod han inte och skällde vid staketet eller skällde vid lek, eller vid någonting annat än när någon gick utanför eller han hörde någon. När vi fikade så la han sig, då Bo bad honom, bredvid Bosse och sov som en gris i ca 1 timme. Det tog inte lång stund innan han slappnade av och då brydde han sig inte alls om vad som hände vid staketet. Bosse bor ju precis vid skogskanten så han har inga hus på baksidan av tomten. Däremot på sidorna, men det är inte så att husen ligger direkt på varandra.   

 

Calle har det bra hos fosterfamiljen. Bosse berättar att han låter hundarna sitta och vänta medan han gömmer godis ute i trädgården. Ibland kan inte Calle stå emot utan smyger sig iväg innan han får kommande att söka. Han kan redan en hel del Calle, och han gav som sagt mig total uppmärksamhet och var så följsam i allt jag ville.

 

 

Jag känner mig i vilket fall som helst väldigt lugn när jag varit där. Jag trodde Calle skulle vara valpigare, skulle klättra på väggarna, kräva uppmärksamhet och skälla. Det var inte alls en sådan hund jag träffade, utan en fullständigt harmonisk vovve med en otrolig följsamhet och medvetenhet. Han kommer att bli en otrolig hund att ha i sin familj. Smått förälskad är jag!

 


Fosterfamiljens, och även Hittehunds önskemål är att Calle utrymmesmässigt får bo minst i villa eftersom det är en glad sprallig unghund som behöver få ta plats och är van vid det sedan han är valp.

Det handlar om Ingefära i tablettform för hundar som är åksjuka.

Detta är oftast ett problem, som ibland växer bort, men inte alltid.

 Många gånger behöver man ge hunden åksjuketabletter för att överhuvudtaget få bukt med problemet.

Fördelen med ingefära är att den direkt påverkar balanssinnet och är bättre än åksjuketabletter.

Jag har använt ingefära på hund i många år med gott resultat. Har även prövat på mig själv, speciellt

vid båtturer. Det hjälper! Fick tipset för många år sedan av en distriktsläkare. 

Nu finns ingefära att köpa i tablettfom, vilket underlättar intag och företaget heter Vitasal,  www.vitasal.se

På startsidan finns en rubrik till vänster under ”sortiment”

Klicka på ”för katt & hund” och sedan på ”ingefära”

så får du info. Där finns även träningstips.

Klicka sedan på återförsäljare om du är intresserad av att köpa.

 

Text: Christine Leijd

Charlie skolades mjukt in i sin nya familj då tidigare fostermatte Terhi och nya matten är arbetskamrater. Han fick även en bischonlillebror och det ska bli spännande att få se hans nya liv med tomt, från att ha varit rätt ovårdad innan han kom in i vår verksamhet.. :)

Text: Christine Leijd

Det finns mycket att berätta om Hittehund´s Sissi vilket kommer i en längre version vid ett senare tillfälle. Hennes nya husse är så rar och uppdaterar ofta på msn. När Sissi kom kunde hon inte vara ensam en sekund och hon var heller inte rumsren. Hon kom till en oerhört engagerad jägare som kärleksfullt kunde hjälpa henne att må bra, och som inte bara sökte en jakthund utan även livksamrat.




Hon har oerhört goda anlag och har varit efter hare två gånger men då det inte är säsong vore det ju tjuvjakt om man sköt nu berättade husse för mig. En jakthund behöver ofta få utlopp för sitt naturliga anlag och egenskaper och inom djurrättsvärlden tror man ofta eller vill utmåla jägare som blodtörstiga galningar... Själv vill jag omplacera alla hundar så deras karaktär blir förstådd och att de får en tillvaro där de kommer till sin rätt.



Husse är naturlufsare och brukar vandra i Sarek så vi kommer få följa Sissi genom många bilder framöver då han även tycker om att fotografera. Sissi sitter om dagarna med i arbetet i skogsmaskin i skogen och trivs!

Saschas första möte med snön blev en underbar upplevelse.
Han tar sig inte fram utan att måsta plöja så bara svanstippen syns,
eller hoppa som en känguru.
Orken är det inget fel på. Han kan hålla på hur länge som helst.
          
                          GOD JUL från oss på Romelebäck.

(webredaktören är lite sen i uppdateringar ibland) :)