omplaceringshund

Text: Christine Leijd

Det går bra för lille Charlie i hans nya familj och jag och Terhi, Charlies tidigare fostermatte, kommer göra ett hembesök där i slutet av maj!

Denna helg har jag varit råttvakt. Sacko blev den utvalda att få följa med båda dagarna för att ta hand om råttor, råttbebisar och en liten bäbiskanin. Vi hade verkligen en gemenskap tillsammans - Sacko och jag dessa timmar vi gick till lägenheten där djuren skulle kollas till och även i lägenheten med nya djur och en ny lägenhet som Sacko aldrig varit i förrut.


Just våran ensamtid tillsammans, bara Sacko och jag, gjorde att jag såg en helt annan hund. Jag kunde se Sacko bara. Det var väldigt givande, för oss båda!


All min focus låg på Sacko hela tiden och han var inte alls så där okoncentrerad av mig eller besatt av alla lukter. Varje tendens från Sackos sida att spontant ta kontakt gav belöning. Jag var även rolig i Sackos ögon som ibland bad om lite uppgifter, trollade fram godis och gav Sacko mycket bekräftelse och beröm. Vilket Sacko verkligen behöver. Positiv respons på att han är värdefull och en fin kille.



Sacko tycker det är otäckt att gå väldigt nära människan han är ute med. Han vill helst gå på avstånd och har fått göra detta innan genom ett extra långt koppel. Men denna helgen tog jag fram "promenadkopplet" som är ca 1/2 meter långt. Jag ville ha Sacko nära mig vid min sida för att få honom att upptäcka att jag var en skojig prick som berömde och gav godis. Inte en som skällde, straffade och försökte korrigera honom och bekräfta allt fel han hela tiden är van att få höra. Att gå nära sin människa ska vara en positiv upplevelse där allt roligt händer och där tryggheten finns. Detta ville jag stärka hos Sacko. Han upptäckte ganska snart att han inte behövde sträva mot att gå långt ifrån mig i kopplet, vilket ger som resultat att han drar enormt i kopplet. Visst lockade lukter som han gärna ville till, men jag var ändå det som lockade mer för Sacko dem flesta gångerna.


Sacko är en hund som så tydligt bekräftar och ger direkt respons vid beröm och positva saker. Vid tillsägelser låser sig Sacko och blir en låg hund som ber om ursäkt för sin existens och gör allt för att bli osynlig och inte vara ivägen. Vad Sacko behöver mest är att man visar honom att livet är roligt. Att han gör fel hela tiden och är ivägen vet han så väl om, vad han inte är riktigt säker på, det är hur fin han är, hur många fina egenskaper han har och att han är en hund som ska få vara hund med allt roligt det innebär.


Sacko gör ofta utfall i hundmöten. Han är inte aggressiv men väldigt osäker och tar det säkra före det osäkra att resa ragg och skälla. Men samtidigt speglar han sin människas agerande noga. Osäkerheten gör att han inte vet hur han ska göra riktigt. Drar man i kopplet, sliter tag i honom och fyar, gapar på honom och själv blir arg svarar han med samma respons, mot den mötande hunden. Men om man själv är lugn och trygg. Ber Sacko om uppmärksamhet mot en själv istället för mot hunden så är han ganska lätt att avleda. Så länge man är just rolig och erbjuder något positivt till Sacko, ofta i form av lite godis.


Efter den misslyckade placeringen av Sacko där straff användes samt ryckande i halsbandet vid promenader används numera inte halsband på Sacko alls. Han blir för stressad, okontaktbar samt gör utfall mot hundar vid användning av halsband. Sacko behöver mycket vägledning, bekräftelse och det finns saker att förbättra. Bland annat hans dragande i kopplet. Men Sacko ger en väldigt tydlig respons på att han behöver vägledas genom mjuka metoder och inte genom korrigeringar i form av tillsägelser.  


När Sacko kom tillbaka från hemmet som inte fungerade märkte jag även att varje gång jag bäddade rent i sängen kissade han på dem rena påslakanen och kuddarna. Sackos största trygghet i livet är sängen. Dit går han när han vill vara ifred och det är hans plats där han kan vila utan att behöva vara rädd för att vara ivägen. När sängkläder byttes luktade det nytt och då markerade Sacko i sängen för att känna att det var hans plats. Han har alltid fått vara i sängen och bör få fortsätta med detta. I hemmet han placerades i var hans plats på en bädd i köket. En egen plats som var hans egen. Men Sacko klarar inte detta, trots en skön bädd med mjuka filtar som är bara hans. När han kom hit hem igen blev han osäker på just hans plats i sängen.
Numera har vi löst detta genom att varje gång jag bäddar rent i sängen ber jag Sacko hoppa upp och provligga. Jag frågar honom om bäddningen duger för honom i hans säng. Jag bekräftar honom att detta fortfarande är hans plats just genom att be honom hoppa upp och lägga sig och så har vi en mysstund så Sacko känner sig säker på att han har all rätt att få vara i sängen.


Det är svårt med två andra hundar på promenader att se Sacko 100%. Men denna helg när bara han och jag gick iväg smälte mitt hjärta totalt. Jag såg så mycket kapacitet och vilja hos Sacko att lära sig saker. Han var lyhörd och ville gärna hitta på uppgifter, mer än att bara stressat dra i kopplet och lukta konstant i backen. Det fanns mer i Sacko att utveckla och jag kom på mig själv med att lycklig se nya saker att träna på och hitta på tillsammans med Sacko för att få en djupare kontakt, samarbete och gemenskap. Han är en hund som vill och kan!


Vad Sacko gör här vet jag inte riktigt ;) Kanske såg han en haj eller piraya i vattnet :)
Men trots Sackos ålder är han som en unghund. Både i psyket och kroppen. Lekfull, busig och med en stark vilja att lära sig saker, få göra rätt och upptäcka nya saker. Detta är ingen promenadhund som är gammal och ströplig. Sacko är en livfull hund som vill lära sig, som vill leva fullt ut.


Efter 3 timmars promenad två dagar i rad med mycket nya saker blev Sacko såhär trött. Han låg orörlig i två timmar i denna position utan att röra en muskel. På denna bild syns även hur fint såret efter kasteringen läkt.



En närbild på en trött Sacko, full med nya positiva erfarenheter i livet. Däckad, totalt färdig efter en intensiv helg med mycket nytt att smälta.

Nedan är lite videoklipp under helgen. Närmare beskrivning behövs nog inte. Titta och njut av en Sacko som ger direkt respons på saker som med rätt vägledning och beröm i massor gör Sacko till en hund jag själv smälter för. Goa Sacko, han är en riktig guldklimp! Han har gett och ger så mycket i mitt liv. Med rätt familj kommer han göra detsamma även i en annan flock och familj, det är jag säker på!

Latest pictures from St. Bauzely in the snow, made at Monday the 8.th of March.

Wilma loves the snow!

And she is rather tired in the evening, sleeping in my bed, as usual. We share the bed, she lays near my feet. And in the mornings she crawls up to me and lays in my arm or warms my back. Nicos sleeps on his blankets on the ground, in front of the bed.

But in the mornings, he comes up and lays in my arm for about 15 minutes. Then Wilma goes back to my feet in the bed.

The same ritual every morning. Wilma knows it. After first complaints, "This is my place up in the bed every morning" she has accepted. Nicos is the "patron", he has got older rights. And everyone has is fine.

Bengt (husband) has learned to live with that......