Idag träffade vi hunden Linda för andra gången. Inför en omplacering behöver vi ju veta vad hunden behöver och vad en ny hundägare kan förvänta sig, vilken nivå hunden ligger på motions och aktivitetsmässigt.
Så vi lånade Linda idag och Veronica som var med när vi träffade henne första gången fick bli hennes hundförare på en agilitykurs.
Det var Lindas första kurs och trots att vi är så gott som främlingar för henne var hon följsam, intresserad och jätteduktig mitt på en plan med andra ekipage med främmande hundar.
Linda får inte tillräckligt med aktivering och egen tid idag efter en separation i hennes familj, och hon var jätteglad över att få lära sig något nytt.
På slutet av kursen såg hon riktigt mallig ut när hon seglade över hindren som hon från början såg så frågande ut inför.
Och mellan hinderkombinationerna fick hon vila med mysig massage.
Linda var en tuff liten fröken som imponerade grymt på oss idag.
Imorgon kommer en mer utförlig beskrivning att finnas på hemsidan om hennes lilla person!
Fifi mår fortsatt bra i sin fosterfamilj. Hon charmar alla, och här gosar hon med grannbarnen som är i rätt höjd för hennes nos att nå upp. Fifi är en mycket pussig och kontaktsökande liten hund. Ja, hon börjar faktiskt att bli mindre. När hon kom hem till Terhi i söndags vägde hon exakt 10 kg, och nu en vecka senare med bra motion och två måltider om dagen väger hon 8,8 kg, vilket bara är bra för hennes välbefinnande.
Hon trivs bra med fostermattes två egna hundar, en tik och en hane, och de leker fint tillsammans. Fifi älskar märgben!
Fifi är fortfarande inte helt avslappnad bland katter med ibland ligger hon kvar när de närmar sig utan att göra sina skenanfall för att skrämma bort dem. Men det är duktigt ändå då hon inte alls är van vid katter annat än att se dem smita undan i buskar utomhus.
Det är ännu ingen familj som har presenterats för Fifi. Det har bara gått en vecka i fosterfamiljen. Hon har två små eksem som håller på och läker ut med salva. Hon får bättre kondition och går ned i vikt. Framför allt håller fostermatte på och lär känna henne så vi får en bättre uppfattning om vad hon passar i för slags hem och miljö.
Eftersom Fifi bor i Stockholm lägger vi stor vikt vid att man antingen bor i trakten eller har möjlighet att stanna över i Stockholm så man ser tillräckligt mycket av henne för att fatta ett för alla rättvist beslut. Små trevliga tikar är eftertraktade, och det öppnar även möjligheter för att vi även kan hitta en familj där hon kan utvecklas och få även en rolig tillvaro. Men vi har inte bråttom, och vi hoppas att hennes framtida familj ser det som en bra möjlighet att lära känna Fifi på ett lugnt sätt så att hon den dag hon flyttar har lärt känna sin blivande familj genom täta intensiva träffar så omställningen och en ny flytt inte blir alltför stor.
För några dagar sedan tog vi emot lilla Fifi som nu bor i en privat fosterfamilj i Stockholm i väntan på omplacering.
Hon har tratt eftersom hon smörjs för två små eksem som nog snart är försvunna. Annars har hon utan anmärkning på en veterinärbesiktning nyligen.
Fifi var glad och trygg och följde med sin nya fostermatte. Hon är en mjuk och mild hund och trivs bra med sina två hundkompisar. Katter är hon inte van vid sedan innan, så de jagas gärna samt görs små skenutfall mot, men det har gått kort tid ännu.
Fifi vägde hela 10 kg i söndags, men nu på söndag ska hon vägas igen, så får vi se om hon under tiden i fosterfamiljen kan gå ned och få bättre kondition.
Då Fifi är en cool och trygg hundflicka följde hon med sin fostermatte till arbetet redan kvällen därpå där hon skänker små stunder av glädje åt patienterna på äldreboendet.
Två sociala och trevliga men busiga kattungar söker egna familjer. De bor tillfälligt i Linköping där de togs omhand. Det var unga barn som hade fått kattungarna utan att veta hur man skötte om dem eller hur man fick de rumsrena.
Vad vi vet är de inte vaccinerade.
Det är två hankattungar, och de flyttar gärna tillsammans eller var och en till en familj där det redan finns en katt. Man får dem till ett självkostnadspris, för vad vaccination och chipmärkning kostar hos veterinären.
För lite över två år sedan sökte goldenpojken Svante hem genom oss. En kontaktperson från Hittehund var med tillsammans med Svantes dåvarande familj när omplaceringen diskuterades i samråd med vår samarbetande hundpsykolog.
Att omplacera Svante var nödvändigt för hans familj. De var beroende av en släkting som hundvakt under arbetstid och denna släkting var numera rädd för Svante. Han var heller ingen hund som skulle trivas på hunddagis och han var lite mer komplicerad än andra hundar. Svante avskydde när någon tog honom i halsbandet, då nafsade han skarpt tillbaka, och det fanns fler situationer där saker och ting kunde gå snett när saker och ting inte gjordes på ett Svanteanpassat vis....
Tina som hade en liten hund, Tottie, ifrån Hittehund sedan innan, var ändå intresserad trots en rad med problem som fick många andra att backa. Hon såg inte bara Svantes negativa sidor utan kunde även se hans goda sidor, den hund som hans dåvarande familj tyckte så mycket om. Många hundar som kan nafsa och bita i en del situationer som man som ägare lär sig känna igen och förebygga kan leva långa liv. Det är dock något som alltid måste uppmärksammas och talas igenom vid en omplacering. Ibland tänker man att vi borde ha en absolut nolltolerans för hundar som kan hamna i situationer där de tenderar att nafsa. Men samtidigt är vi alltid ärliga och öppna kring problemet vilket ger ett fåtal intressenter, men familjer där man varken förstorar upp det, blir rädda för hunden, eller försöker bestraffa bort problemet med hårda metoder.
Svante placerades till Tina. Tina som flyttade ut på landet delvis för att göra omvärlden ännu bättre och tryggare för sin Svante. Tina höll mailkontakt med Svantes tidigare familj och tyvärr besvarades den ständiga frågan ifall Svante hade gjort några utfall med jakanden. Svante gjorde utfall. Det var då och då incidenter kring Svante, men Tina älskade ändå sin hund.
Tina talade ofta om att försöka hälsa på mig när jag bodde i torpet utanför Kopparberg, men det var en fråga om ifall man kunde få Svante att följa med i bilen. Tina såg det hela tiden ur Svantes synvinkel, och beklagade sig inte över att det ställde till besvär i hennes vardag att ha adopterat en hund som hon ägnade stor tid åt att förebygga att han kunde bli farlig för andra människor, NÄR han agerade fel.
Det finns få hundägare som Tina, som villigt går in för att adoptera en hund som kommer med sina fel och brister och som väljer att fortsätta kämpa och se hundens positiva sidor istället för att haka upp sig på det som går dåligt.
Men nu har Svante fått frid. För en kort tid sedan åstadkom Svante trots alla försiktighetsåtgärder en handskada på en yngling som fick åka ambulans till lassarettet. Hur mycket man än älskar sin hund finns det alltid en omvärld.
Tinas omsorger följde Svante till sista vilan. Polisen gav Svante rastningsförbud utanför tomten tills han fick tid hos veterinären, och han var precis som vanligt efter bitolyckan och sov i sonens säng och visste inte om något annat. Det gick lugnt till hos veterinären och de tog hänsyn till mattes sorg och det blev en fint avsked med tända ljus och lugn och ro. För Svante var en älskad hund. Han fick en andra chans i livet, men det gick inte fullt ut.
I slutet på augusti åker vi upp till Alnön, Husse Peter, Coffi och jag för att hälsa på och ge Coffi möjlighet att bekanta sig med sitt nya hem. Resan blir tur och retur samma dag, men vi får ändå ett antal timmar tillsammans.
Bild:Peter Möller
Vi blir väl mottagna av Ninna med sönerna Rasmus och Viktor till deras trivsamma hem. Det ligger förväntan i luften och återseendet med Coffi blir glatt. Coffi springer runt och ”nosar in” sig och är lite uppvarvad efter den 40 mil långa bilturen, som han för övrigt klarar med den äran, lugn och fin. ”Lillhusse” Viktor tar med honom ut på tomten, så han får bekanta sig. Mycket spännande var det, denna första gång i nya hemmet.
Men snart lugnar han ner sig och slår sig ner vid bordet där vi satt oss för att fika och prata. Tips och frågor bollas runt. Och nya matte Ninna berättar att hon planerar att ta med Coffi till Hundens hus i Sundsvall och en kortare orientering på ett par timmar kring deras kursutbud, för att se vad som kan passa för Coffi. För trots sin ålder är Coffi en mycket vital och sprallig herre, både fysiskt och mentalt. Att gå en kurs eller flera är väldigt roligt och ett bra sätt att få kontakt och lära känna varandra, hund och människa.
Bild: Peter Möller
Vi tar en promenad i omgivningarna och går ner till vattnet och stranden. Kul tycker Coffi och passar på att både gräva och känna på vattnet. Lite lek blir det också tid för.
Bild:Peter Möller
När när vi sen går hemåt igen, så går Coffi på kommando fot vid Viktors sida.
Det ser ut som de kan komma att få roligt ihop, de här två.
Kommunikationen mellan dem håller på att byggas upp och Viktor är väldigt engagerad i Coffi och har ett bra och mjukt sätt.
Det både känns och syns att hela familjen är engagerad i och välkomnar Coffi från hjärtat.
Nya matte Ninna har ordnat med praktiska saker som dagmatte och hundfrisör. Och för att det inte ska bli allt för mycket nytt för Coffi på en gång så får han de första veckorna följa med Ninna till jobbet. För att sedan i lugn takt introduceras hos sin dagmatte, Ninnas mamma. Som ju Coffi kommer att få lära känna också genom att de kommer på besök.
Med i bilen upp till Alnön fanns också böcker som Coffis nuvarande ägare gärna lämnar vidare: Aktiveringsboken av Memea Mohlin och Hilde Nyboms rasbok ”Irish Softcoated Wheaten terrier”. Bra läsning och böcker med många tips. Coffi kommer också att få med sig sitt trimbord och allt som har med skötsel att göra och det saker han är van vid.
Här har vi två familjer som gör sitt allra bästa för att Coffi, trots avståndet, ska få en mjuk flytt och en så bra start som möjligt i sitt nya hem.
Efter en god måltid sätter vi oss i bilen igen och börjar hemfärden mot Stockholm.
Snart får Peter och Coffi åka denna sträcka igen, för den 2 september flyttar Coffi till Alnön.
Den här veckan fyllde Fritz 16 år hos sin nya matte Ann i Borås!!!
Bilderna kommer ifrån ett hembesök Bo Svensson gjorde i januari i år, och när jag jämför dem med när Fritz fick hem som seniorhund för några år sedan ser jag ringa skillnad.
Som Bo berättade efter sitt besök:
" Eftersom Fritz är till åren kommen så har han ju vissa krämpor, hör dåligt och ser dåligt samt har dåliga höfter men är ändå väldigt sällskaplig och gillar promenader så gott det nu går.
Nära bostadsområdet finns det fina promenadvägar
Han saknar även några tänder men ser ut att må bra och äter med aptit
Fritz har det bra på sin ålders höst."
Fritz förra husse blev hemlös och Fritz bodde tillsammans med sin husse på gatan innan han lämnades till en fosterfamilj och sedan fick hem genom Hittehund hos Ann och tiken Ronja.
När man vet bakgrunden värmer det extra att få se att han verkligen får sina gyllene år och kan vara trygg.
Jakthunden Sissi har nu bott hos sin nya husse sedan mitten på februari. Under lördagen ska hon släppas lös i sin träning till jakten med en ny pejl som husse köpt till sin princessa.
Sissi har visat sig ha jättefina anlag till harjakt, och med en trevlig jägare som husse kommer hennes egenskaper till sin rätt.
Så även Sissi som var en icke rumsren beagle med svår seperationsångest kan få en husse som älskar dem över allt annat och formar om dem till bra jaktkompis och livskamrat.
Hittehund´s hittekatt "Ivan" behöver mat och husrum
Sedan tre veckor tillbaka har vi fått vetskap om en hemlös katt som håller till utomhus i en skogsdunge i Hägersten i södra Stockholm. Hittekatter och hemlösa katter är ett stort problem, och vi arbetar i huvudsak för hundar. Just denna katt har dock fångat mångas intresse i kvarteret då den är ögonfallande vacker, men mycket skygg och förvildad.
Vi har börjat att mata in honom på samma plats vid samma tidpunkt, och nu när katten som den pensionärsdam som matar honom vet att han får mat kommer han punktligt som en klocka, men håller sig på behörigt avstånd.
När katten började att matas åt han kopiösa mängder, men har nu gått upp jättebra i hull. Han får dagligen torrfoder, blötfoder och kattmjölk och emellanåt räkor.
Det allra värsta scenariot skulle naturligtvis kunna vara att Ivan är en honkatt, som är dräktig, och det har man inte kunnat ta reda på eftersom hon snabbt rusar iväg om en människa närmar sig.
Pensionärsdamen som matar henne får vara kvar på platsen och se henne äta men så fort någon annan närmar sig smiter hon undan.
Damen som matar henne har inte gott ställt och skulle gärna vilja ta hand om katten. Det är dock två saker som hindrar; att hon har allergi och astma och egentligen inte har råd med den utgiften. Hon är mer känslig för vissa katter.
Nu när vi har blivit uppmärksammade på Ivans situation ska vi försöka göra något åt saken. Just nu är det ännu inte kallt ute även om det blir allt kyligare på nätterna. Planen är att Hittehund ska kunna bidra med torrfoder och blötfoder till katten tills vi har hittat ett fosterhem som har vana av att hantera skygga katter. Katten behöver förmodligen kastreras, chippas och vaccineras.
Ivan kommer med all sannolikhet att behöva fångas i kattfälla. Vi håller tät kontakt med pensionären som stödmatar och håller kissen under uppsikt så det inte föds kattungar utomhus, ifall det nu skulle visa sig vara en honkatt.
Det är dyrt att göra iordning en katt för en ny familj, det är svårt att hitta fosterhem som har tid, kunskap och intresse, och det är ännu svårare att hitta ett permanent hem. Men det är ännu svårare att blunda för en katt och en situation som faktiskt måste lösas.
Vi kommer att lägga ut några donerade böcker på Tradera som säljs för Ivans räkning, och när vi har en tillräcklig budget kan vi låna eller hyra en kattfälla och fånga in kissen. Man kan iallafall göra punktinsatser, och bilderna på Ivan togs igår med bra zoomobjektiv. :)
Goldentiken Molly och tollaretiken Inka är inte aktuella för omplacering genom Hittehund längre. Deras matte hade så stor brådska att omplacera hundarna att vi lade upp dem på hemsidan med en gång utan att ha träffat dem vilket naturligtvis är brukligt innan.
Vi fick stor respons och lade ned en hel del arbete på att prata med familjer i väntan på att vi kunde träffa hundarna och utifrån dem avgöra vilka familjer som var aktuella.
Tråkigt nog hade inte matte tid att låta någon träffa hundarna ifall de inte åkte omgående .......
Hela denna vecka har vi fått mail, samtal och även sms om hundar som måste omplaceras omgående och helst igår. Det låter brutalt men när någon ringer och vill omplacera en hund och vi ges ingen eller liten marginal, utan man bara vill ha en snabb lösning för egen del, utan tanke på hunden, då känns tiden meningslös eftersom man kunde ha hjälpt en annan hund som man istället behövde neka.
Nu inför terminstart exploderar behovet av snabba lösningar. Och vi kan inte alltid erbjuda dem då vi inte vill omplacera hundar chansartat.
Till vår glädje går inskolningen av Sacko väl trots avståndet mellan Linköping där han bor i sin fosterfamilj och Uppsala där hans ev nya familj bor. Sacko är tidernas svåraste hund att omplacera beroende på en del olika faktorer. Alexandra och hennes sambo har till allas glädje köpt ett lantligt beläget hus, och det ökar prognosen för att Sacko ska trivas i en mer störningsfri miljö.
Sackos fostermatte Charlotte och hans kontaktperson Lena Magnusson vill dock att hans nya familj är mer än medvetna om Sackos nackdelar, så som livet har format honom. Det är därför omplaceringen går i lugn takt, så att all information finns med. Alexandra kommer nästa gång till Linköping där de får se Sacko i den miljö där han är som minst till sin fördel med utfall och skall i hundmöten.
Inget är skrivet i sten, och det är först efter en ev flytt och veckorna och månaderna därefter som någon kan veta hur det går.
Men för stunden känns det positivt och det nya huset är inflyttningsbart i början av september.
Äldre trevliga seniorhundar som Coffi kan omplaceras. Rätt snart efter att vi presenterade honom på hemsidan fick hans kontaktperson Ewa kontakt med en presumtiv matte från Sundsvall. Efter att vi fått ett jakande besked från Johan som hjälper oss med punktinsatser från Jämtland att han skulle kunna åta sig en uppföljning i Sundsvall, vilket är avgörande för alla våra placeringar bad vi Ninna komma ned till Stockholm.
Första mötet mellan Ninna och Coffi gick bra, så strax därpå åkte hon ned igen tillsammans med sin son och stannade hela dagen för att lära känna Coffi och hans familj fick lära känna dem.
Nu på lördag åker Coffi upp till Sundsvall hem till Ninna på besök, och Ewa följer med i bilen. Om allt fortfarande ser bra ut är det tänkt att Coffis husse åker upp till Sundsvall igen den 2 september, men åker hem utan Coffi.
Det är ju ett visst avstånd mellan Stockholm och Sundsvall och det är inte alltid de intresserade familjerna är intresserade av att genomgå en adoptionsprocess för att få sin hund. Men i det här fallet togs möjligheten att lära känna varandra innan ett övertagande väl emot.
Ifall allt faller väl ut kommer Johan, som till vardags arbetar som djurskydds och miljöinspektör, att få besöka Coffi senare i år.
Schäferblandisarna Chess och Tessan är nu placerade men ej genom Hittehund. Deras husse har ju varit inlagd på sjukhus hela tiden och hundarna har bott själva i hans hus om dagarna och hämtats hem till kvällen av uppfödaren till hundarna. Det har ju inte varit idealiska förhållanden för hundarna.
Nu bor Chess och Tessan på landet tillsammans med flera av sina kullsyskon istället och vi får önska dem allt gott och hoppas att de kommer att trivas där.
Jag och Ewa träffade Coffi idag och blev glatt överraskade av denna charmiga och levnadsglada hund. Han är 10 år och kastrerad och det var en tillitsfull och mysig hund vi umgicks med på eftermiddagen.
Han busade, sprang och uppvaktade mina hundflickor.
Det här är ingen pensionärshund om man inte är en pigg och rask pensionär själv!
En första presentation ligger på hemsidan och den kommer uppdateras samt med videoklipp vi filmade idag.
Flera år i rad har Hittehund´s Astrids familj tagit husbilen och åkt förbi torpet i Bergslagen på sommaren. Nu bor jag i Stockholm och det blir ombytta roller, jag får åka till Uppsala istället. :)
Eftersom jag är en multifunktionell människa ska jag passa på att träffa en liten ung tik som ev kommer omplaceras genom oss på samma gång. Jag åker utan hundar och tar tåget och är borta över dagen.
Fifi behöver omplaceras inom några veckor pga allergi.
För inte så kort tid sedan omplacerade vi en seniorsoftis, och omplaceringen gick jättebra. Nu är det kanske dags igen, men en kastrerad softishane, Coffi.
Vår tidigare softissenior, Scazzi, var det häpnadsväckande stort intresse för, och vi hoppas att Coffi kan få samma tur. Det är trevliga lekfulla hundar, busiga upp i hög ålder men lydiga och sansade. En seniorsoftis kan passa många hem.
På lördag ska vi träffa Coffi, och om han blir aktuell för omplacering genom oss kommer mer information på vår webplats.
Idag var det dags för Hittehund´s Cassis och hennes nya matte Marianne att träffa hundpsykologen Carina Persson för att lära sig rätt verktyg vid hundmöten, som för Cassis i 8 år varit laddade. Vi använde mina två tikar som figuranter så Carina fick tillfälle att se Cassis in aktion. Sedan gick Carina skickligt igenom olika sätt att bemästra hundmötena på och Marianne och hennes dotter fick öva i praktiken medan Carinas egna hundar fick assistera tillsammans med sin matte.
Stackars Marianne hade oturligt nog fått ichias i ryggen men medverkade så gott hon kunde trots sina smärtor.
Det stora problemet när man ska träna hundmöten är ofta att man saknar hundar att träna kring. När man har en schäfer som joddlar och sprattlar försvinner ju de flesta andra hundägare. Därför är det bra att träna kring lugna luttrade hundar så man bara kan koncentrera sig på sin egen hund utan oro för den andra hunden.
Jag var tvungen att avvika efter en timme, men då såg Cassis och hennes anhöriga belåtna ut över dagen. Vi vill alla att Cassis ska få en lyckad omplacering, och då alla hundar är olika är vägen dit olika lång. Carina såg också hur mycket Cassis redan knytit an till Marianne och vad glad hon blev när dottern kom in i rummet. De laddade hundmötena och Cassis styrka är onekligen ett problem just nu för Marianne. Jag kommer säkert själv att komma åka ut till Lidingö fler gånger med mina hundar så hon får frivilliga figuranter innan det nya sättet att träna sitter där.